En vintageman måste ju ha lite vintagestil omkring sig. Eller måste han det? Vi hittade en gammal 40-talsradio på en loppis. Sen urartade den till ett projekt. Hör här.
Lätt som en plätt, tänkte jag. Det är bara att riva ut den gamla inredningen och sätta i en modern liten förstärkare och en ny högtalare. Sen kopplar jag allt till mobilen eller datorn och så är det bara att börja lyssna.
Så jag gick runt till Kjell & Co, Claes Olsson och diverse Hi-Fi-specialister. Köpte mig en bra högtalare här och en liten förstärkare där. Den var i byggsats och skulle lödas på cirka 20 ställen. Så jag köpte en lödpenna också.
När alla radiorör och andra grejer var borttagna så skulle det moderna in.
Men icke. Du kommer bara att kunna höra ena kanalen, eftersom det är stereo i mobilens utgång, sa en expert. Du måste ha en tvåspolig högtalare, sa en annan förståsigpåare. Och nu började tusenlapparna rulla iväg.
Så jag lämnade tillbaka allt jag köpt och började om från början igen.
Radiola var ett märke som LM Ericsson tillverkade. Det lät förtroendeingivande. När man slog på radion tändes ljuset bakom panelen med radiostationer från hela världen. Det var KV, MV och LV (kortvåg, mellanvåg och långvåg alltså). Men inget UKV (ultrakortvåg) eller FM som vi säger nu. Det kom först på femtiotalet. Tyvärr skulle det inte gå att lyssna på moderna radiokanaler.
Varde ljus
Stämningsbelysning
Till det inbyggda ljuset gick det inte att köpa nya glödlampor. De hade nån gammaldags bajonettfattning som ingen elaffär hade sett. Inte ens hos specialister på gamla radioapparater ute i Sundbyberg hade de reservdelar. Vad göra?
Jag köpte en modern ljusslinga på Kjell & Co. Den var avklippbar i lagom längd och hade självhäftande tejp på baksidan. Man kan t.o.m. ställa in färgen på ljuset. Inte alls dyr. Smidig lösning verkligen. Den kopplade jag till den gamla strömbrytaren på sidan. Då fick jag i alla fall användning för min nya lödkolv.
Den lille hemmalödaren.
Stockholm – Motala, Stockholm – Motala.
Synd att jag inte kunde få in Radio Luxemburg längre. Inte Hilversum heller trots att jag satte i en extra antenn. Det bara knastrade och lät svagt på nåt för mig okänt språk långt bortifrån. Radion var slut helt enkelt.
Jag fick ge upp
Nu var eftergiften för den moderna tiden total. Jag köpte en helt komplett Bluetooth-högtalare som det bara var att ansluta trådlöst till telefonen. Omedelbart strömmade skön musik med hygglig bas och diskant ut i rummet. Den gamla radion hade reducerats till en låda som skymmer tekniken.
Här har vi den modena tekniken. Kompakthögtalaren bara ligger därinne. Till strömbrytaren har jag kopplat ett grenuttag där både belysningen och högtalarens laddare är instuckna. Inte så vintage kanske.
Vill du lyssna en snutt? Kolla Vintagemannen på Facebook. Klicka på länken.
Det blev rätt snyggt till slut.
Detta fina foto är taget av Oliver Lindkvist (Mitt i…). Resten har jag tagit med mobilen.
Vintageradion är klar. Jordgloben är från mellankrigstiden. Böckerna med de vackra skinnbanden som den står på (kolla i alla inredningsreportage, jordglobar ska stå på böcker numera) är från 1934 och 1950.
Notera även det fina bokomslaget i läder. Ett sånt hade alla på den tiden när inbundna böcker var dyra och folket köpte häftade böcker (pocketbokens föregångare). Inuti fodralet ligger den utsökta romanen Ormboet av Mauriac. Naturligtvis förstaupplagen på svenska från 1932.
Och självklart står alltihop på ett funkisbord från samma epok.
Ja, så fick du inblick i mitt nostalgiska radioprojekt. Nu strömmar i alla fall Glenn Miller och Andrew Sisters ut ur lådan. Och First Aid Kit. Och Pod-radio. Alla blir lurade och tror att det är på riktigt. – Vilket fint ljud det var i de gamla radioapparaterna, säger de.
Återstår då bara frågan vem man är som håller på såhär, om man är en nörd, connoisseur, snobb eller sprätt. Men det får vi reda ut nån annan gång.
Vintagemannen 