Jag förstår inte dem som lägger hundratusen på en klocka när man man få hundra snygga klockor för samma pris. Som vintageman väljer jag varje dag ett snyggt armbandsur som passar till min outfit den dagen. Och de flesta av mina klockor har kostat hundralappar. Ibland en tusenlapp. Och bara ett par stycken har kostat mer än 10.000 kr. Det är inte dyrt att vara snoffsig.
Atlantic – ett prisvärt favoritmärke
Atlantic är ett av mina favoritmärken. Verkligen prisvärt. Ett jättesnyggt femtiotalsur som bara kostar mellan 500 – 2.000 kr.
Varför heter det världsmästarur? Jo Atlantic var duktiga på marknadsföring. De sålde mycket på postorder och fyllde sina kataloger med intyg från dåtidens kändisar. De världsberömda löparna Gunder Hägg och Arne Andersson fick namnge var sin modell. Tillsammans slog de 15 världsrekord innan de blev diskade på livstid.
Kolla länkarna här. Det är två gamla svenska Atlantic-kataloger, en från 1956 och en från ungefär samma tid, eller lite tidigare.
Den vänstra heter Atlantic Manhattan och den högra Atlantic Milano – en nyhet 1956. Milan var fotbollsklubben där Gunnar Nordahl spelade. Och han gjorde också reklam för Atlantic. Kolla länkarna ovan som sagt.
Jag gillar kronografer – de är lite macho
Kronografer med tidtagning är en annan favorit. De är ofta lite dyrare. Här en anonym gammal schweitzare i både gul och vit metall och med s.k. Nato-band. Ganska frän tycker jag.
Men matcha inte ihjäl dig
Jaeger-le Coultre är mitt verkliga favoritmärke. Nu saknar jag bara en Reverso.
Jag är i de flesta fall noga med att matcha det jag har på mig. Är det svarta skor blir det svart klockarmband, bälte eller hängselstruppar också. Eller motsvarande i brunt. Är det guld i metallen så är det så överallt. Men ibland är jag wild and crazy och blandar. Det får man också göra, om det blir fräckt.
Med en liten samling av manschettknappar och olika klockor kan det bli fina kombinationer till olika kostymer.
Ovanligt med kopparfärg. Men har man några olika kavajer så kan man matcha det också.
Armbanden lika viktiga som klockorna
Klockarmbanden är nästan lika viktiga som klockorna för en vintageman. Men det är svårt att hitta snygga vintageband. Klockorna är från vänster 30-tal, 50-tal och 40-tal.
Gå inte på varumärkestricket.
Jag är nästan totalt ointresserad av varumärken. Utseendet är allt. Här finns både IWC, Certina, Omega och helt anonyma märken. När jag var liten var Certina, Tissot och Omega ungefär likvärdiga. Idag har varumärkesstrategerna bestämt att det är Omega som ska ta upp matchen med Rolex. Man får betala jävligt mycket för mycket för bara märket då.
Små herrur för damerna
Även VintageQ har vintageur. Det finns små damur, eller så bär hon en liten herrklocka, eller om det var avsett för en gosse från början. Herrur var i alla händelser mycket mindre och elegantare förr.
Två motsatser. Ett jättefränt damur i futuristisk sjuttiotalsmodell. Och en klocka inbyggd i ett guldarmband.
Jag har tre såna här askar för mina klockor. Varje morgon börjar med en titt i lådan för att välja ut den som passar bäst.
När klockan blir repig.
No problemas. Repor fixar du lätt med lite tandkräm. Gnid runt med fingret. Torka av.
Fickur när det ska vara extra elegant
Armbandsuret var en av nymodigheterna som kom under första världskriget. Det var inte så praktiskt för stridspiloterna att ta upp ett fickur för att se när de skulle fälla bomberna. Så några piloter band fast sina fickur på låret. Och snart fick uret ett armband. Du vet väl att den lilla, lilla fickan till höger på dina jeans är till för fickuret.
Själv använder jag dessa s.k. frackur när jag ska vara extra fin i frack, smoking eller bara en fin kostym med väst. Här med en dubbel klockkedja.
Det finns tillbehör för allt. Snygg fickursförvaring. Funkar fint på skrivbordet.
Tack för idag. Nu vet du hur du blir riktigt ursnygg. Häpp!
Vintagemannen 