Jag fick två påminnelser i veckan. Dels kom vintern och snön tillbaka, dels kom STFs tidning Turist (nr 17:1) med en artikel om anorak. Och så är det sportlovstider. Då måste även Vintagemannen plocka fram lite anorakbilder och lägga ut texten om dem.
Varför är en anorak så töntig?
Ett ”plagg för sportfånar med nördstämpel” som modehistorikern Tonie Lewenhaupt säger i Turist. Kan vi tacka Stig-Helmer för det? Han som klämt lagg i Trillevallen i sin barndom och som sedan fortsatte i samma klämmiga stil i Alperna.
Anorak kommer från inuiternas ord för vind – anore Det är ju vidskyddet man behöver när man är ute på fjället. En rejäl huva som stänger snön och blåsten ute, ingen knäppning eller dragkedja på framsidan som kan gå sönder i stormen och dragskor här och där så att man kan täta till ordentligt när vinden viner.
Anoraken blev ett folkligt plagg först efter andra världskriget.
Militär snöblus eller vindblus
Jag tror att det var försvaret som under beredskapen introducerade den vita vindblusen eller snöblusen för svenska män. Den gav både vindskydd och kamouflage uppe vid norska gränsen. Vardagsmodet har ju fått både trenchcoaten och lumberjackan från militären. Inte konstigt om anoraken gått samma väg.
När jag kollar gamla postorderkataloger från 1935 till 1955 finner jag ingen anorak förrän i slutet av 40-talet. Innan dess såg skidkläder lite mer promenadaktiga ut. Sverige fick sin första semesterlag 1938. Två veckor om året. Då blev det verkligen fart på friluftslivet och sportkläder börjar dyka upp på bred front. Men anoraken fick vi vänta på.
På 1930-talet hade vintersportkläderna ingen likhet med en riktig anorak. Inte i början av 40-talet heller. Ur Åhlén & Holms vinterkataloger 1939-40 respektive 1941-42.
Jag hittade faktiskt en sportjacka med påsydd huva i Åhlén & Holm 1942 – 43. Men en riktig anorak är det inte. Den har blixtlås och saknar den typiska fickan på bröstet eller magen.
Den första riktiga anoraken som jag har hittat i mina kataloger. Ur Åhlén & Holm Höst & Vinter 1949 – 50. Notera den praktiska grenremmen som håller anoraken på plats i storm.
I Wiskafors vinterkatalog 1954 -55 har anoraken blivit ett självklart vinterplagg både för herrar och damer. Äntligen!
Jag har tre anorakar.
Först en blå Helly Hansen-anorak från mitten av 1990-talet. Ett praktiskt plagg med knickers och snölås utanför strumporna. I den här har jag skidat många mil på Kungsleden och i halv snöstorm mellan Storulvån och Sylarna.
Sen har jag en vit klenod som varit med på OS i S:t Moritz 1948 . Då ägdes den av en svensk journalist. Jag är oerhört mallig över märkena.
Och så har jag en militär snöblus från 40-talet. Men den är så stor och bylsig att den aldrig blivit använd på riktigt. Bildbevis saknas.
Håll vinden ute och håll dig varm om fötterna
Har man såhär fina vinterkläder så måste man ju ha ett par fräna pjäxor också. Den spännande historien om hur skomakarna på Mano räddade dem kan du läsa om här. Klicka!
Vintagemannen 
Min pappa, född 1918, hörde till den olyckliga generation av unga män som precis hade avslutat värnplikten och skulle till att mucka när han blev inkallad i beredskapen, där han i princip tillbringade hela andra världskriget. Han kom från Umeåtrakten och hade åkt skidor sedan koltåldern, så det var i någon slags skidpluton han tjänstgjorde. När kriget var över fick han med sig skidorna (i brunt trä, med numret på plutonen målat i vit färg), pjäxorna (såvitt jag minns såg de precis ut som dem du visar), skidbyxorna i rejält ylle (vadmal skulle jag vilja säga) och inte minst – tada! – den vita anoraken! Han använde dem livet ut. När vi barn ibland inför vinterns skidutflykter lite fint undrade om han inte skulle förnya sin utrustning (glömde säga att även mössan var Försvarets) var han helt oförstående. Hans utstyrsel var av högsta kvalitet och kunde inte överträffas, ansåg han. Nu så här i efterskott är jag böjd att hålla med honom.
Jag håller också med honom. Och Kronans vadmalsbyxor kan jag rekommendera. Har haft mina rejäla fyrtiotalare från Marinen på mig i tre dagar nu. Varmare och skönare finns inte.