Författare: Ingemar A

Vintageentusiast

God skörd på årets Vintagemässa.

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Damkläder, Vintageaffärer

Vintagemässan 2016-04-30C (2)

Valborgsmäss och Vintagemäss i Stockholm den 30 april 2016. Lucie Watson Donnert hade för andra året nu, samlat tjugofyra utställare i den gamla skofabriken vid Hornstull. Där träffade jag flera gamla kära favoriter och några nya trevliga bekantskaper. Och kom hem med några riktiga kap.

På bästa plats alldeles innanför dörren stod RetroTrend, Catrin Edfors från Örnsköldsvikstrakten, med sin välfyllda monter. Oj vad man kan hitta där, speciellt om man är kvinna. Men även en vintageman  kan fynda hos henne. Jag kom hem med en stickad slipover och några slipsar. Hon frestade också med några snygga herrhattar i rätt storlek – men jag var ståndaktig den här gången.

Vintagemässan 2016-04-30 007

Catrin verkar dammsuga hela Norrland på gobitar som hon sen fraktar ner till olika mässor. Håll utkik efter henne.

Gissa om VintageQ blev glad när jag kom hem och visade vad jag hade bärgat hos Catrin. En blå trettiotalsensemble och en sommarklänning från femtiotalet. Jag fick godkänt. Förtroendet kvarstår.

En annan favorit är Agneta på Aggie Twigg som har sin butik på Fridhemsgatan i Stockholm. Alltid snygga och fräscha kläder – skirt och rent på samma gång. Ett drömställe för en brud.

Nysytt i vintagestil

Alla vill ju inte klä sig i begagnat. Jag har t.o.m. träffat folk som tycker att det är äckligt. Stackars dom, det finns ju tvättmaskiner och kemtvättar. På hotell ligger man ju i andras lakan, och vad som hänt mellan dem vill man ju inte spekulera i.

Men om man nu promt inte vill ha gammalt så finns ju Repro, dvs att man tar vintagetyger och syr nytt av. Hos Eva Karlsson på Teda Art Projekt får du själv lära dig att sy en klänning av ett gammalt fint designertyg – Klänningssmide kallas det. Och hos re-make-designer Pia Rydberg på Piloo behöver du inte ens lära dig sy. Det är bara att köpa från hängaren. (Pia och jag har förresten båda varit bodbiträden hos VintageVinden).

Säkra leverantörer

Två andra favoritbutiker är Herr Larsson på Skånegatan och Rut & Raoul på Hornsgatan i Stockholm och Sysslomansgatan i Uppsala. Två ställen en Vintageman verkligen kan uppskatta. Båda har mycket herrkläder. 30-talsslipsen som Jeanette hade slog jag till på. Och den fina klänningen är känd från Gokväll i STV. Hoppas den kom till en snäll människa.

Privatpersoner utan butik som säljer

Man behöver inte ha en vintagebutik för att ställa ut på mässan. Flera privatpersoner samlar på sig kläder och accessoarer under året och säljer sen bara på mässor. Här är det Susanne Wik och Ulrika Hedström-Rönn som exponerar sina varor.

Ett par riktiga mässrävar är Berit Olsson och hennes gubbe Torsten Kälvemark från Orval. Dem träffar jag på varje mässa. Nu hittade jag bland annat en grann skinnask för löskragar, märkt BS, som Berits onkel, den berömde norsk-amerikanske porträttmålaren Brynjulf Strandenaes har ägt.

Just for fun

Sånt här är kul att hitta, tycker Vintagemannen. Synd bara att kavajen (New Old Stock) från Hilda & Helge var alldeles för liten. En sån skulle man ha i sommar, eller hur? Och gamla etiketter gör mig också lycklig. Jag tar ofta en bild på dem. Alltid lär man sig något när man ska datera kläder. Den finska satt i en sån där tung grå trenchcoat från andra världskriget medan Melka-etiketten satt i en lättare poplinrock. (från Ruth & Raoul)

Nu är det förstås flera utställare som blir besvikna. Jag har inte nämnt dem alls; La Reine, Amano, Epok, POP Stockholm m fl. Mycket fint fanns det.

Lucie show

Lucie Watson Donnert 2016-04-30

Lucie Watson Donnert drar ett tungt lass som ensam arrangerar Vintagemässan i Stockholm. Hon är en ambitiös marknadsförare som till vardags jobbar med öl, vin och sprit, på ett företag som importerar och säljer genom Systembolaget och dagligvaruhandeln. Ändå hinner hon arrangera en mässsa – imponerande! – Det ser bra ut att ha på sitt CV, säger Lucie och ler. Jag bevisar att jag klarar av det.

Redan på gymnasiet började hon klä sig i second hand-kläder. Och under studietiden i Scotland upptäckte hon flera vintageaffärer där. Armstrongs var en liten butikskedja som hon gärna besökte. När hennes mamma berättade att hon varit på en vintagemässa i Stockholm på våren 2010 tänkte hon att nästa gång måste jag också gå dit. Och då tändes intresset ordentligt. Lucie hade hittat sin stil.

Är det nåt speciellt som du letar efter idag? frågar jag. En snygg 40-talskappa svarar hon blixtsnabbt. En sån där vid Lilli Ann, en kurvig vinterkappa som står ut. Det vill jag ha.

Jag undrar hur framtiden för mässan ser ut. Då märker jag att Lucie drar lite på det. Mycket jobb för en person är det. För mycket kanske. – Jag skulle nog vilja hitta en partner att dela ansvaret med, säger hon. Så är det nån som läser detta och har den rätta glöden. Ta kontakt med Lucie. Klicka här

1934478_1719209201688752_2906742899350720620_n

Ja, så var det den 30 april 2016. Hur blir det nästa år? Den som lever får se.

 

Vintagemannen och hans hundar

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Litteratur, Stil

Ingemar 2012-08-28 (2)

Jag får ofta frågan; är det dina hundar, dom där fina Dalmatinerna? Svaret är nej. Den här fina bilden kom till av en fantastisk slump. Läs här, så får du höra hela historien.

Gudrun Grå

Gudrun Grå är en trasdocka som illustratören och barnboksförfattaren Jeanette Milde har tillverkat på 1980-talet. Dockan hamnade efter många år i en garderob hos bästa kompisen Grethe Rottböll. Men efter en tid tyckte Grethe synd om den instängda trasdockan, så de två beslöt att göra en blogg och/eller skriva en bok om Gudrun Grå.

Det blev ett långt äventyr och Gudrun for över hela landet. Hon träffar än den ena, än den andra intressanta människan. En dag träffar hon en vitklädd gentleman på en parkbänk…

Läs en liten del av storyn här.

GG4

Jeanette Milde, Grethe Rottböll och Gudrun Grå i en klädaffär på Gotland. Gudrun är den i mitten.

Men var kommer hundarna in i bilden?

Jo, när bilderna skulle plåtas i Tessinparken i Stockholm, en dag i slutet av augusti 2012, kom en kvinna med två Dalmatiner förbi. En ren slump. Grethe hojtade till damen: – Kan vi få låna dina hundar en stund? Jomenvisst, och så blev det. Alla bilder togs med två okända brunfläckiga dalmatiner kring fötterna. Mycket välmatchat. När tagningen var över bad jag Jeanette att ta ett par bilder till utan Gudrun Grå. Och den bilden blev sedan min profilbild.

Ingemar Albertsson 2013-05-03 067 - Kopia

(Varför är hudbajspåsar så granna i färgen?)

Jag har bara sett de två hundarna en gång till sedan dess. På långt håll från balkongen, så jag har inte kunnat fråga vad de heter. Och ett år senare var jag ute och gick i parken igen. Då mötte jag den här vovven. Jag visade min fina profilbild och frågade ägaren om det var en av ”mina” hundar jag hade äran att möta. Nej, men att de är släkt fick jag reda på.

Ingemar Albertsson 2014-04-19 Kenzo (1)

Sedan 2012 har jag alltså letat efter två brunprickiga Dalmatiner. Det närmaste jag har kommit är den här lilla gruppen i porslin på Auktionshuset Metropol. Men VintageQ hindrade mig från att göra ett impulsköp. Nån måtta får det väl ändå vara, sa hon. Var hade du tänkt att vi skulle ha dom? Bredvid skohyllan föreslog jag. Nix.

Allen Edmonds Skoaccessoir 2013-05-27

Den här sötnosen träffade vi vid Djurgårdsbron. Den lilla taxen for omkring som ett yrväder som valpar plägar göra. Då sa jag: – Nu håller du dig lugn, annars gör vi skor av dig också. Och då lugnade valpen ner sig.

Vintagemannen är ju noga med detaljerna och att accessoarerna ska passa. Och det blir ju lite för dyrt med olika hundar till olika outfits. Så det blir nog ingen hund alls. Man får låna.

Ingemar Albertsson 2015-01-02A (3)

Vintagemannen som hundvakt åt Hampus och de går på promenad i Tessinparken. – Vad är det för löjlig hatt du har på dig? frågade Hampus.

Cykla med oss i tweed i september

av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Accessoarer, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Skräddarsytt & måttbeställt, Stil

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man lite cool och fixar fram en gammal hoj, köper en tweedkavaj på loppis och en begagnad hatt eller keps. Vill man göra det aningen lite fränare köper man ett par rutiga knästrumpor också och pular ner byxorna i dem. De flesta satsar inte så mycket mer.

Eller så är man som Vintagemannen. Då är det lite mer skön-hets. Han börjar förbereda sin cykel och planera sin outfit flera månader i förväg för att få till ett så tidtypiskt ekipage som möjligt. Då blir VintageQ så trött på honom.

Kungsgatan 1

Dieter Funkelius tagit massor av fina bilder som finns upplagga på nätet. Den här t.ex. Klicka här så och på de länkar som du hittar på den sajten så kan du se hur vi for fram i olika delar av Stockholm 2013.

Det är absolut ingen hets och hastighetstävling. Tvärt om. Som en lång kortege far man fram genom stan. 150 snyggt klädda vintagecyklister som väcker uppmärksamhet. Man bärs fram av folkets jubel hela vägen. Sträckan brukar vara 15-17 km med flera raster.

En skärmkråka fanns nästan på alla cyklar på 1930-40-talen. De är nu heta samlarobjekt. En cykel kan du nog hitta för ett par hundralappar, men kråkan kan kosta tusenlappen på Tradera. Crescents skärmmärke är ganska vanligt, medan Drotts är en raritet.

Mål 1

Vi var omåttligt stolta när vi redan första året fick mottaga folkets jubel och pris för bästa parekipage – ett par strumpor.

2014 var VintageQ den vackraste av alla

Bike in tweed 2014 066

Hon fick pris som bäst klädda dam 2014. Vintagemannen var både stolt och avundsjuk.

VintageQ har samma cykel som förra året. Men nu till en 50-talsdräkt med matchande hatt. Slipsen och krokodilväskan var också väl koordinerade.

Både 2013 och 2014 startade kortegen i Kungsträdgården. 2013 var det målgång i Stadsmuseet på Södermalm. 2104 var målet i Arkitekturmuseet ArkDes på Skeppsholmen, som då hade en fantastisk cykelutställning.

Samling och fotografering i Kungsan.

Vintagemannen hade 2014 en lite modernare Crescent från 1956 (notera att kråkan nu är borta) och en AW Bauer-kostym från 1953. Den var uppsydd åt doktor Grotte, Sveriges första barnkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det ger Vintagemannen en stor glädje att hitta en lite risig hoj och försöka få fason på den. Inte så att han kromar om alla blanka delar och plockar ner navet i atomer. Men med lite olja och puts och skruvning och lagning här och där kan en rishög bli rätt fin efter några timmar i garaget. Och inte är det lika dyrt som att ha en veteranbil.  Vad man än skaffar för reservdelar är det inte dyrare än att tanka bilen en gång. Ett tips har jag dock. Åk till Biltema och köp ett cykelmekarställ. Arbetsmiljön vinner enormt på det.

 2015 körde vi lite grevlig stil

 Den officiella bilden 2015. Nu var starten vid Kgl. Slottet och målgång i själva…

Åter igen dags för nya cyklar och nya outfits. Vintagemannen har ett par gamla golfbyxor i tweed och en skräddarsydd sportjacka från Berin 1936, beställd av en greve som satt i den tyska Förbundsdagen. Kängorna är nytillverkade medan hatten en rejäl Habig från Wien på fyrtiotalet. Vintagemannen håller sig till cyklar från Lindblads och Nymans fabriker. Detta år en Hermes från 1944 som han köpte av en annan deltagare i BiT året innan. Notera stänkskyddet på generatorn och den fina franska styrstångsväskan.

VintageQ hade skaffat sig en ny Crescent. Denna läckra röda skapelse är från 1952. Har det någonsin gjorts en vackrare cykel?  Den var en riktig rosthög när vi fann den. Men nu glänser den. Hennes outfit är minsann lika fin. En äkta Ripsa-kjol från tidigt 50-tal. Ni minns väl grevinnan Ebba von Eckermanns exklusiva handvävda plagg från Ripsa i Södermanland? 50-talskavajen är från Norrköpings snorkigaste damekipering; TeWeBe och hatten i kanin har hon hittat på en loppis i Lausanne.

Målgången 2015 var magnifik inne i självaste Nordiska Museets stora festhall. En swingorkester spelade, drycker flödade och priser utdelades (till helt andra personer den här gången dock). Där skulle ni varit med.

Klicka här om du vill se fler bilder från 2015. Det är huvudsponsorn Hendricks Gin som lagt ut en film på  Youtube. Och klicka här så hittar du fler stillbilder.

Visst verkar det kul. Häng med oss i höst.

BiT 2015-05-03 013BiT 2015-05-03 001

Bilder från TV-programmet Club Cykel den 3 maj 2015

 Anmäl dig nu! Klicka här.

Stockholm 24 september                    Malmö 3 september

12032215_900801323322880_2050175921121702493_n

Good bye!

Det behöver inte kosta skjortan att vara utarmad

av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, Gentlemannens garderob, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Vintagemannen har, precis som apan, långa armar. Det är ett litet helsicke att hitta skjortor på second hand som har extra lång ärm. Ibland får jag köpa skjortan ett nummer för stor i halsen. Eller så får jag gå med för korta skjortärmar som inte sticker ner under kavajen. I hate it!

French cuffs (2)

Fiffigt med dubbla knapphål så att man kan reglera ärmlängden.

En lösning är att köpa en skjorta med dubbelvikt fransk manschett och köra med den helt nedvikt. Inte så snyggt. Ibland går jag till skräddaren och ber honom sy ett extra knapphål lite längre ned på den inre delen av manschetten. Det ser okej ut när man har kavajen på. Här ovan ser du en skjorta som har den finessen inbyggd från början.

Ett annat problem är fasonen på kragen.

Vintagemannen gillar verkligen inte de där breda cut-away-kragarna som kräver en jättestor slipknut. Jag skulle aldrig gå ut i något sånt.

Ströms 1936 (4)

Jag letar efter skjortor med smala kragar. Helst sådana där kragsnibben är lite extra spetsig, precis som de var på 1930- och 40-talen. Det hittar man i stort sett bara på gamla vintageskjortor med löskragar.

Löskragar 1940-tal (1)

Såhär ska en snygg krage se ut. Låg och spetsig. Och till den en smal slipsknut. Gärna upplyft med en kragnål av något slag.

Men nu finns det en ny lösning: A.Marchesans måttsydda skjortor i vintagestil

Marchesan-skjorta 009

– Det som är unikt med våra skjortor är kragarna som vi själva tagit fram, berättar Alexander Marchesan. De är kopior av gamla löskragar som är svåra att få tag på i vanliga fall. De här skjortorna fungerar jättebra om man vill hitta en skjorta som passar en viss vintagestil. Även färgskalan är hämtad från första halvan av 1900-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 036

Det finns över tusen tyger att välja bland. Sen får du välja krage i olika modell och styvhet, manschett, pärlemorknappar, fickor, etc.

Det är inte skräddarsytt, utan måttbeställt. Du börjar med att prova ut den grundmodell som passar dig bäst. Sen börjar ni göra små justeringar; två centimeter smalare över ryggen, två centimeter längre ärmar, en centimeter här eller där, tills du själv är nöjd. Gissa var Vintagemannen lade till några centimeter?

Marchesan-skjorta 005

Här valde jag den lilla spetsiga kragen.

Skjortorna tillverkas sedan i Pescara, i ett litet skjortmakeri på Italiens östkust. Det tar ungefär en månad efter det att beställningen gått iväg.

Det här låter dyrt, kanske du tänker. Men priserna är helt normala för klassiska finskjortor. En vanlig standardskjorta från Eton kostar mellan 1200 – 1700 kr i deras webshop. Här kostar de flesta skjortorna mellan 1.500 – 2.000 kr, och det finns några tyger som är ännu lite dyrare. Det kan väl knappast betraktas som dyrt för en måttsydd personlig skjorta i vintagestil, med hög kvalitet i både tyg och sömnad, äkta pärlemorknappar och mycket som är handsytt.

Vill du ha en vanlig traditionell businesskjorta så går det naturligtvis bra det också. Man behöver inte vara vintagenörd.

Marchesan-skjorta 018

Där satt den! En nytillverkad 40-talsskjorta till den engelska vintagekostymen från krigsåren.

Nu öppnar ny vintageaffär för herrar – DeLucas

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Prisvärt, Vintageaffärer

yvärrDe Lucas 2016-03 001

Tyvärr – DeLucas har tvingats stänga tillfälligt. Dum granne bråkar och tvingar butiken att flytta. Öppnar på ny adress i höst.

På lördag den 2 april öppnar sakletaren och inredaren Thomas Cedergren sin nya vintageaffär – DeLucas. En riktig fyndgruva för herrar och prylnördar. Den ligger i ett gammalt garage på Ruddammsgatan 8A bakom Östra Station. Man går Körsbärsvägen upp från Valhallavägen. Eller tar buss 61 direkt dit.

 

Det går inte att ana vilken förtrollad värld som öppnar sig innan garageporten dragits upp. Och öppen är den på lördagar kl 11-15 och på onsdagar kl 12-19. Eller ring Thomas på 0707-17 59 00.

Mest herrkläder

De Lucas 2016-03-30 026

Här hittar du mest herrkläder; tweedkavajer, kostymer, byxor, skor, slipsar, flugor, frackar, hattar, mössor… Mycket är väldigt fräscht och nytvättat. För damer är utbudet dock rätt knapert även om det finns några riktiga gobitar.

Jag hittade ett par skoblock från Vass, Budapest. Det är en av världens finaste skomakare som gör handgjorda skräddarsydda skor för cirka 50.000 kronor. Skoblocken var något billigare.

DeLucas har hur många vintageflugor och vintageslipsar som helst. Många NOS i originalförpackning.

De Lucas 2016-03-30 037

Här har vi grundaren och han anhang. Familjen DeLucas porträtt hänger på väggen. Be Thomas Cedergren berätta den tvivelaktiga historien.

Kul prylar och accessoarer

Den lilla lokalen är inte bara full av kläder. Här finns mycket annat kul att fynda;  mycket marint och en flygplanspropeller från 1920-talet och gamla elgitarrer och läderväskor och grogglas och herraccessoarer och gamla lampor och, och, och.

Ingemar Albertsson 2016-03-30 (6)

Tack för besöket. Jag ser en officer. Men var är gentlemannen?

Först när vintagemannen är ordentligt packad kan han ge sig iväg.

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Livsstil, Resor, Stil

Resväskor(0)

Idag handlar det om väskor och att resa med stil. Eller om att bara gå ut på stan.

En vintageman är mån om alla detaljer. Det blir roligare då. Och finare. Väskor är nästan som kläder. De förstärker profilen på hela ekipaget. Tänk bara på damernas handväskor.

Gamla väskor har så mycket karaktär. Speciellt om det sitter gamla etiketter kvar från äventyr i hela världen. Man kan låta sin fantasi resa iväg och se sig själv på en däckstol i Karibien eller på kasinot i Monte Carlo. Med en Old Fashioned i handen.

Resväskor i läder är mina favoriter. Och hattaskar. Ibland är de i styv papp också. Man packar bilen full. Och eftersom det är så ont om trevliga vägkrogar är det säkrast att packa ett campingbord och en Taffel med matsäck också. Det är synd att man inte törs checka in sådana fina väskor på flyget. Inte ens en vintageman har råd att bara åka med enkel biljett.

Tillämpad bodybuilding

Hjulväska 005

Okejdå. Gamla väskor är tyngre än såna där moderna compositsaker med inbyggda hjul. Men de ger bra träning. Det finns också fiffiga hjul att sätta utanpå så att man klarar en tågresa. Jag drömmer mig tillbaka till den tiden då man kunde kliva av tåget och ropa: Bärare hitåt!

Vintagemannen går till jobbet

Ibland åks det på tjänsteresa med övernattning på nåt flott konferenshotell i nåt gammalt nedlagt slott. Då tar en vintageman sin matchande konsult-outfit med övernattningsväska, datorväska och konsultrulle. När han är klar med sitt uppdrag är det full rulle på hemresan.

Ingemar Albertsson 2013-01-23 (2)

Vad döljer det sig här? Jo, Västerlandets moderna välsignelser.

En vintageman går ogärna ut med en modern datorväska på axeln. Nej, stilfullt och diskret ska det vara. Tänk att de redan på 1950-talet visste att tillverka fodral för iPads.

På viktigt möte med portföljmannen

En läderportfölj skapar respekt. Eller åtlöje. Tänk att folk gapskrattade åt mig 2011, det år jag trevande började klä mig i vintage.  När jag visade mig i den grå Homburg-hatten och med bandyportföljen under armen visste flabbet inga gränser. Men jag tog det som en man, som en vintageman. Nu har jag flera portföljer att växla mellan beroende på uppdragets art.

En mycket fiffig portfölj i präglad krokodilimitation. Man går till ett viktigt möte med viktiga papper i portföljen. När de viktiga dokumenten är överlämnade rullar man ihop portföljen, låser och bär hem den under armen. Endast den gamla reservoarpennan ligger kvar däri.

Tänk om väskor kunde tala.

Vad skulle den då ha att berätta om Långsele? Eller om en middag vid kaptenens bord på sin färd över Atlanten med M/S Kungsholm?

Bärare hitåt!

Det här fina setet såldes på Stockholms Auktionsverks Fashionauktion i förra veckan (mars 2016). Det klubbades för 3.600 kr. Jag var inte med och bjöd, trots att jag var väldigt sugen. Tänk att få resa med sin egen garderob för kostymer, skor, underkläder och lite annat. Samt en mindre väska för annat nödvändigt. Och så plats i hattasken för två – tre hattar.

Varför bjöd jag inte då, skicket var ju rätt bra och det var inte någon sunkig lukt i någon av väskorna? Jo, kolla handtaget på den stora garderoben. Det finns bara ett handtag högst upp. Det betyder att denna väska kräver en bärare med pirra. Var hittar man en sån nuförtiden, även om man kan busvissla? Nej, att släpa på denna låda skulle inte vara att resa med stil. Svettig, med hatten på sned och kläderna i oordning, vill man ju inte göra entré på hotellet. Så det blev inget köp.

Vintagecyklar kräva dessa väskor

Bättre då att ta cykeln, i detta fall en tandem från 1939 av märket Union. Det finns vackra väskor för sådana ekipage också. Och då är det ju bara naturligt att anlända till resmålet lite svettig och rufsig.

What is necessary?

Ingemar Albertssonoch Anne Marie Lindstedt. Fotade i deras egna vintage kläder i studio i Stockholm. Foto: Viktor Fremling

En vintageman måste också packa de allra nödvändigaste små utensilierna inför sin resa. Praktiskt då med en väska med inbyggd necessär där varje pomada har sin egen flaska i sitt eget fack. Eller så packar man ett elegant toilettetui. Att sådana står högt i kurs förstår man när den nedre till höger ropades in av en dam för över 4.000 kronor på Stockholm Auktionsverk för ett par år sedan. Jag vill minnas att det var en elegant kvinna som letade present åt sin man.

Små, små etuier

En vintageman har många tillbehör att hålla reda på; kragknappar, manschettknappar, slipsnålar, mm. Och så själva slipsarna förstås. Tur att det finns små etuier för allt.

Ingemar 2012-09-01 (5)

Vintagemannen tackar för uppmärksamheten. Trevlig resa.

 

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

SAV Fashion 2016-03-17 059

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt  och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Bukowskis Fashion 2016-03-10 (4)

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.

 

 

Manchesterkostym från storhetstiden funnen hos Herr Larsson

av Ingemar A, publicerad i 1980-tal, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

OBS! Herr Larsson har i juni 2016 bytt namn till Ritz Vintage Clothing. Allt annat stämmer. 

Stockholm begåvades för ett par månader sedan med en ny vintagebutik för herrar. Det var legendariska Lisa Larsson som knoppade av sin herravdelning och där kör Jeanette nu i en egen butik på Bondegatan 48. Igår hittade jag en blå manchesterkostym för 600 kr där. Den låga skärningen på kavajen samt gubbvecken och slagen på byxorna skvallrar om åttiotal.

Så idag blir det lite snack både om Herr Larsson. Och om Manchester – gentlemannens jeans, som Bernhard Roetzel kallar dem i det klassiska standardverket Gentlemannen – Handbok i det klassiska herrmodet. Den ideala byxan till den udda kavajen.

Manchester 015Manchester 004

Varumärket är Rappson. Svensk standardkonfektion alltså i 60% bomull och 40% polyester. Slipsen är dock en äkta Fornasetti.

Det är sannerligen inte ofta man hittar en manchesterkostym i nästan perfekt skick. Själva tyget har ju en tendens att bli slitet i knävecken och i rumpan och se lite sjavigt ut efter ett tag. Men den här kostymen är nästan perfekt. Problemet, som vintagemannen alltid har, eftersom han är utarmad och har väldigt långa ben, är att han måste offra slagen på byxorna. Då syns det oftast på gammal manchester var det gamla vecket suttit. Det blir en vit rand. Vi får se hur det blir när byxan varit hos skräddaren.

Herr Larsson 2016-03-09 024

Herr Larsson har ett brett utbud av vintagekläder; kostymer, kavajer, rockar och hattar. Och lite modernare leasure också. Här är det svårt att gå hem utan att köpa

Du hittar klassiska varumärken på galgarna

Jeanette Axlander håller hårt på vintageprofilen. Det är bra. Det vore synd om ett bra koncept urholkas till att bara bli second hand för herrar. Så hjälp henne att fylla på lagret med gamla go’bitar. Ibland köper hon direkt. Ibland blir det försäljning på kommission.

Det finns fina skor och kul attiraljer också. Eller accessoarer heter det visst – uttalat med XS som Susanne Ljung i P1 Stil säger – axsessoarer.

Men det här skulle ju handla om manchester

Ingemar Albertsson 2015-05-14 011

Kombon tweedkavaj, ylleväst och manchesterbyxor är min absoluta favoritklädsel. Keps hör dock till undantagen. En hatt ska det vara. Men som jag sa, det är svårt att hitta manchester som inte är utsliten. De här blå brallorna hittade jag i nyskick för 10 kr på en loppis. Ett av mina allra bästa köp. Faktiskt ett par Rappson det också. De måste ha varit duktiga på manchester.

Här har vi en brun ensemble. Manchesterbrallor från Oscar Jacobsson, Harris Tweed-kavaj från Daniel Hechter och en Ralph Lauren-väst. Ungefär såhär ser Vintagemannen ut när han är på jobbet.

Jag förstår inte alla de män som går omkring i jeans och påstår att de är bekväma. Då skulle de prova ett par rymliga manchesterbyxor. Det är det verkliga komfortplagget.

1970-talet var manchesterns högperiod

I postorderkatalogerna på 70-talet frossar de i manchester.  Till vänster Ellos från 1975-76. Till höger Haléns från 1979-80. Att jag daterar mitt nya fynd till 80-tal beror på kostymens skärning och detaljer.

Det var inte bara kostymer på slutet av sjuttiotalet. Det var jackor, jeans, snickarbyxor. Även damerna gick klädda i manchester

Varför heter det Manchester egentligen?

Läs på Wikipedia: Manchester är en sorts randigt bomullstyg, vävt av tvinnade parallella fibrer. Tyget kallas tunnspårigt eller bredspårigt beroende på avståndet mell  de karaktäristiska ränderna. Rändernas lugg skapas av ett separat inslag, som en randad typ av sammet. Tyget lär först ha producerats i Leeds, men den mest kända tillverkningsorten är Manchester, som på svenska fått låna tyget sitt namn.

På engelska heter det Corduroy (”kunglig tråd”). På engelska Wikipedia kan du lära dig mer. Klicka!

Två skånska vintagefavoriter

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

VintageQ samt undertecknad har ett par favoritbutiker i Skåne som vi inte gärna missar att besöka. Det Är Mani på David Hallsgatan i Malmö och Torget 11 i Åhus. Där hittar vi alltid nånting snyggt och ovanligt. Troligen gör du det också.

Mani 2016-02-28 (4)

Mani, har som de flesta andra, mest damkläder. Mycket är äkta vintage. Hustrun provade ett par slanka trettiotalsklänningar. Men tyvärr, hon vill inte bli snörd i korsett. Det blev en 40-talsblus istället.

Det inre herrummet har ganska många kostymer i nyskick – NOS alltså. Mycket från 1970 talet och tidigare. Jag hittade en skräddarsydd kostym där kavajen satt jättebra. Men det fattades tyvärr en decimeter på byxbenen. Du ser det grönrutiga tyget till vänster i bilden.

Samt många kul attiraljer.

Mani 2016-02-28 (24)

På Mani basar Fanny Fager och hennes mamma Helene som man träffar ibland i butiken.

Torget 11 i Åhus

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (3)

Här kan du göra fynd. Parkera på torget i Åhus och dyk ner i Kerstins källare. Den är full med gamla kläder och andra vintageprylar i utmärkt skick. Det tar minst en timme att leta runt och prova.

Tjejer som ska gifta sig kan här förverkliga sin dröm. Och tärnorna också. Hit åker Köpenhamns bästa vintageaffärer och rensar brudklänningslagret med jämna mellanrum. Så prisvärt är det.

Herravdelningen, ligger intill brudkammaren längst in. Där är utbudet av kostymer med väst inte så stort, bara någon enstaka i fel storlek, men intressanta småprylar fanns det gott om. Jag hittade ett par eleganta herrstrumpeband med spänst i resåren. Det gör man inte varje dag. Och snygga skoblock.

I lådan med hattprydnader fyndade jag en turkos blomma som kom bra till pass.

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (7)

Hustrun hade riktig tur. Ett par oanvända oxblodsfärgade promenadskor till en gosse samt ett par vita sidenpumps var dagens skörd. Dessutom en sammetskappa från tidigt trettiotal och en nästan felfri yllebaddräkt från seklets början. Nu behöver hon inte frysa när hon doppar sig i böljorna på Österlen.

Själv gjorde jag ett riktigt klipp

Ingemar Albertsson 2016-03-07 093

God dag! Vill ni se mitt Åhus-klipp? En Burberry trenchcoat i perfekt skick och med löstagbart foder. Ett par små senapsfläckar på ena ärmen är det enda jag kan se som avslöjar att rocken är använd. Men de går nog bort i tvätten.

Jag betalade 774 kr efter att ha fått lite mängdrabatt. Vet du vad en sån trenchcoat kostar ny idag? Jag gick till NK och kollade; 19.500:- plus foder 1.600:-. Summa 21.100 kr. Där sparade jag 20.326 kr. Det räcker till en begagnad bil, t ex en Saab-9-3 eller VW Golf från 2004. Eller till en resa med hotell i New York en hel vecka. Varför handla nytt?

Tack Kerstin Holst för den här gången. Fortsätt att leta fram fina grejer. Vi ber.

 

För smala skor är inget vidare

av Ingemar A, publicerad i 1960-tal, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Prisvärt, Skor mm

Har du för smala skor som klämmer? Det går lätt att fixa, åtminstone lite grand. Jag har en bra skotöjare som jag har jag köpt för en femhundring hos min skomakare Mano. En utmärkt investering som jag verkligen kan rekommendera. Möjligheterna att hitta passande second hand-skor ökar betydligt.

Skotänjare (1)

Den här manicken kan töja både på tvären och längden. Bäst är den på att lästa ut på bredden. Där kan man, beroende på hur kraftigt läder det är, töja uppåt en centimeter. Att kunna töja på längden ska man inte hoppas för mycket på. Det är nog mest hälkappan som ger med sig.

Skotänjare (2)

Jag skruvade tills det knakade i dessa Grenson Cordovan (i hästläder)

Jag skruvar dels på den långa kroken, dels på ratten. Så regleras längd och bredd. Jag skruvar så länge jag törs, dvs tills det knakar lagom mycket. Det gäller att sluta i tid.

Innan jag sticker in töjmanicken i skon och börjar skruva lägger jag en våt trasa över skon ett stund, samt sprejar med en blomdusch inuti för att mjuka upp lädret.

Sen får skon sitta i spänn över natten, och om man har tur har man en perfekt sko nästa morgon. Sen gör man likadant med den andra skon.

Har man olika bredd på fötterna, hallux valgus till exempel, kan man töja skorna lite olika.

Boots

Vilka fräna sextiotalsboots min hustru har. Det är bara två fel. Skorna är för smala. Och det funkar inte med min skotöjare. Den går bara att använda i lågskor, dvs i dojor utan höga skaft.

Boots-utvidgning 006

Som tur är har skomakaren en mer avancerad skotöjare som även klarar stövlar. Så det var bara att lämna in bootsen. Nu passar de perfekt.

Före              &               Efter

Slutsats: skaffa dig en egen skotöjare. Efter två utlästningar hos skomakaren är den investeringen betald.