Jag får ofta frågan; är det dina hundar, dom där fina Dalmatinerna? Svaret är nej. Den här fina bilden kom till av en fantastisk slump. Läs här, så får du höra hela historien.
Gudrun Grå är en trasdocka som illustratören och barnboksförfattaren Jeanette Milde har tillverkat på 1980-talet. Dockan hamnade efter många år i en garderob hos bästa kompisen Grethe Rottböll. Men efter en tid tyckte Grethe synd om den instängda trasdockan, så de två beslöt att göra en blogg och/eller skriva en bok om Gudrun Grå.
Det blev ett långt äventyr och Gudrun for över hela landet. Hon träffar än den ena, än den andra intressanta människan. En dag träffar hon en vitklädd gentleman på en parkbänk…
Läs en liten del av storyn här.
Jeanette Milde, Grethe Rottböll och Gudrun Grå i en klädaffär på Gotland. Gudrun är den i mitten.
Men var kommer hundarna in i bilden?
Jo, när bilderna skulle plåtas i Tessinparken i Stockholm, en dag i slutet av augusti 2012, kom en kvinna med två Dalmatiner förbi. En ren slump. Grethe hojtade till damen: – Kan vi få låna dina hundar en stund? Jomenvisst, och så blev det. Alla bilder togs med två okända brunfläckiga dalmatiner kring fötterna. Mycket välmatchat. När tagningen var över bad jag Jeanette att ta ett par bilder till utan Gudrun Grå. Och den bilden blev sedan min profilbild.
(Varför är hudbajspåsar så granna i färgen?)
Jag har bara sett de två hundarna en gång till sedan dess. På långt håll från balkongen, så jag har inte kunnat fråga vad de heter. Och ett år senare var jag ute och gick i parken igen. Då mötte jag den här vovven. Jag visade min fina profilbild och frågade ägaren om det var en av ”mina” hundar jag hade äran att möta. Nej, men att de är släkt fick jag reda på.
Sedan 2012 har jag alltså letat efter två brunprickiga Dalmatiner. Det närmaste jag har kommit är den här lilla gruppen i porslin på Auktionshuset Metropol. Men VintageQ hindrade mig från att göra ett impulsköp. Nån måtta får det väl ändå vara, sa hon. Var hade du tänkt att vi skulle ha dom? Bredvid skohyllan föreslog jag. Nix.
Den här sötnosen träffade vi vid Djurgårdsbron. Den lilla taxen for omkring som ett yrväder som valpar plägar göra. Då sa jag: – Nu håller du dig lugn, annars gör vi skor av dig också. Och då lugnade valpen ner sig.
Vintagemannen är ju noga med detaljerna och att accessoarerna ska passa. Och det blir ju lite för dyrt med olika hundar till olika outfits. Så det blir nog ingen hund alls. Man får låna.
Vintagemannen som hundvakt åt Hampus och de går på promenad i Tessinparken. – Vad är det för löjlig hatt du har på dig? frågade Hampus.
Vintagemannen 