Idag, den 4 februari 2011, gick jag och VintageQ in i Herr Judits vintageaffär på Sibyllegatan i Stockholm. Som vanligt var vi klädda helt i svart. – Jag gick in med en svart labrador och kom ut med en Gentleman, brukar VintageQ säga. Han som gjort entré i svart dunjacka kom ut ur butiken i en italiensk tweedulster och en grön halsduk samt krönt med en matchande Borsalinohatt på huvudet. Dunjackan låg i kassen. Vintagemannen var född. Det visste han inte den dagen. Men han skulle få se.
Februari 2011
Februari 2021
Första bilden på min nya outfit i februari 2011. Med pälsfoder funkar den fortfarande perfekt kalla vinterdagar.
September 2012
Februari 2021
Redan efter ett år hade jag gått från ett nyvaket intresse för second hand till att bli inriktad på vintage. Och som synes, även om kostymen är utbytt, så håller jag samma stil än idag. Kostymen till vänster var lite för tajt så den har jag sålt, men den högra, som jag har idag, räknar jag till mina bästa fynd. Den köpte jag redan 2013 på en loppis för 125 kr. Borsalinohatten är still going strong.
4 feb – vintage jubilee day
Den här fräna kalendern har jag fått i gåva av vännerna på Vintagevinden. Den hänger i vår hall som en påminnelse om att Vintagemannen måste hålla stilen varje dag.
Tänk vad man kunde hitta för 400 spänn 2011
I februari 2011 var Vintagemannen en lagom tjock man i sina bästa år. Han vägde 98-100 kg. I den storleken, typ XXXL eller 56-58, finns det inga snygga kläder att hitta på second hand. Så det var bara att gå ner i vikt till en XL eller 52:a. Ett år senare var det fixat. Men ulstern hade blivit på tok för stor. Några år senare ärvde jag en trenchcoat med pälsfoder av min svärfar. Jag gjorde mig av med själva rocken, men behöll fodret och gick med det till en körsnär. Han anpassade pälsen och sydde in fodret i min ulster. Och vips passar den utmärkt igen. Ett perfekt plagg den här vintern.
Lagom 2011
För stor 2012
Perfekt 2021
Svärfars gamla pälsfoder fyllde ut hela skillnaden
Tack för att du följer Vintagemannen. Kanske också Vintagemannens mat och min fru VintageQvinnan. Utan hennes och er support hade jag inte varit där jag är idag. Vintagemannen passerade i dagarna 9.000 följare på Instagram. Vem kunde ha anat det 2011. Inte jag i alla fall.
Nej, nu måste jag ge mig ut och vara hjälpreda i köket. Idag har vi chefen på middag. Gissa vem det är. Svaret kommer i en ny bloggpost om några dagar. Vi ses.
Utflykter har blivit en av Vintagemannens specialare, och det har bara ökat nu i Corona-tider. Vi har i många år åkt ”gamla vägen” till sommarstället och gjort vad vi kan för att undvika vägkrogar och rastplatser. Denna speciella vår och sommar har vi ”ätit ute” i stort sett varje vecka, ofta flera gånger. Det handlar inte bara om att intaga föda utomhus när man man behöver vätska och näring, utan det gäller att göra matrasten till en liten fest. Vi anstränger oss både med maten och utrustningen för att göra det extra festligt. Här kan du läsa våra bästa tips.
Dom kunde duka upp ute förr. Ur tidskriften Textilbranschen(!) på 1960-talet.
VAd är en bra picknick? Hur kan man variera fika och macka?
Om fantasin lätt tryter när man ska laga middag hemma, så gäller det i ännu högre grad när det gäller utflyktsmat. 1940 kom boken Matsäck ut på KF Förlag. Förordet börjar såhär ”För alla dem, som dagligen eller då och då måste p a c k a matsäck, vill denna bok vara en hjälp. Men främst är den dock skriven med tanke på dem som skola ä t a matsäcksmaten”. Det är svårare att få matsäcksmaten omväxlande och aptitlig, än att åstadkomma detta med mat som man har lagat till just innan den ska serveras.
Så hur har Vintagemannens mat gjort denna vår? Jo, vi har hämtat inspiration från kristidslitteraturen på 1940-talet.
Mattermosen har kommit till användning. Kristidens soppor har lagats och hällts i mattermosen. Den soppa som blivit över från middagen har åkt i termosen och vips har halva matsäcken varit klar.
Vi har inte enbart packat huvudrätt, utan även tagit med en liten efterrätt i form av småkakor, pudding, citronsoppa, nyponsoppa & biskvier e dyl.
Picknickmaten har tagits med som komponenter, så att var och en har fått breda sin egen favoritsmörgås utifrån olika pålägg och tillbehör. Fördelarna är många – mackorna blir fräscha och nybredda, inga torra kanter eller slafsiga brödskivor. Scones med rört smör, olika marmelader och grönmögelost är t ex utmärkt komponentmat att ta med på picknick. Varför inte arrangera ett afternoon tea?
Strimlad vitkål, rädisor, smörgåskrasse och hackad gräslök har blivit nya utflyktsfavoriter. De ger smak, konsistens och fräschör till de tråkigaste mackor. Lägg dem i en separat matlåda och toppa på plats.
Potkäs eller annan påbredningspasta är smaskens. I Stora Kokbokens kristidsnyckel finns recept. Piroger är en annan höjdare på picknick. All-in-one som bara behöver kompletteras med lite grönsaker eller vitkål.
I en mattermos kan man ta med varma rester från gårdagens middag. En matig soppa t ex.
Fikabröd
Komplettera med ägg och frukt
Bönpasta och nyponsoppa.
En picknickbuffe där var och en kan välja
Mat och mackor kan varieras i det oändliga.
Fånga maten på plats
Ibland har man sån tur att man reser i en matprovins där det finns massor av lokala producenter med små gårdsbutiker och man kan lätt plocka ihop en jättegod picknick. I Skåne naturligtvis, men senast vi gjorde så var i Fjärdhundraland. Då räcker det att ha picknick-utrustningen i bilen. Och så ber man att få termosen fylld där man övernattat eller på ett fik.
Lokala delikatesser från Fjärdhundraland: bröd, ost, chark och grönsaker
Med rätt grejer blir Din picknick en fest
Nu till själva utrustningen. Det är ju lite avgörande om man måste bära på hela sitt kök och käk under en lång vandring eller om det bara är att lyfta ut hela kalaset ur bilens baklucka, eller ur cykelväskorna.
Ryggsäckspackningen innehåller det minimala: kåsor/muggar, assietter (lock till matlåda kan användas), termos/mat-termos, matlådor, flaskor för kall dryck, campingbestick, armékniv, servetter, sittlappar och flera påsar för att lägga sopor och smutsiga husgeråd i.
Bilpackningen kan svälla ut och innehålla både lite lyxigare och mer skrymmande utrustning som filt, kuddar, campingbord, stolar, duk, linneservetter, glas, brödburk, porslin, silverbestick, mm. Då kan man packa i korgar istället. Lite stämningsskapande musik ur en transistorradio förgyller matrasten. Alternativet är en mobil och en bluetooth-högtalare. Och en för situationen lämplig spellista.
Det finns en smart liten rutig box från bilsemesterns glansdagar där man på små assietter kan stoppa in sina mackor med ägg och ansjovis eller köttbullar.
Ett bra campingbord har fyra stolar. Lyxvarianten har ryggstöd på två av dem. Leta efter ett sådant. Och en matchande bilfilt har väl alla liggandes i bilen?
Ha gärna en extra bekväm campingstol med i bagaget. Kudden eller picknickmaten ryms inuti.En annan praktisk rullbar och bärbar picknickstol köpt på Designtorget.
(Ska du ut på långvandring eller camping tillkommer ju Trangiakök, T-sprit och sånt också, men det ligger utanför dagens ämne – picknick.)
Får jag presentera några av våra favoritutensilier:
4 glas praktiskt stapelbara
Godare kaffe i äkta porslin
Vinet blir godare i glas
Visst är det roligare med äkta hantverk och väldesignad utflyktsutrustning
För kall dryck föredrar vi riktiga glas. Vi förvarar dem i stöttåliga rör eller i gamla fodral till teleobjektiv. För varm dryck har vi antingen våra samiska kåsor eller ett litet plastset. Eller riktigt porslin om det funkar.
Plåt är snyggare än plast
Den nödvändiga kniven med plastlocket son skärbräda
Locket blir assiett
Täta plastburkar är praktiska, javisst, men matlådor i aluminium är vackrare i naturen och man kan använda locket som assiett. Vi har en gammal plåtburk till kakor men en näverdosa hade varit ännu finare.
Tråkigt okrossbara
Vackrare vardagsvara
Kokhett
Välj passande bestickstil
Vi vet att glastermosar kan gå sönder. Men det kan vara värt att ta risken för att få en finare picknickdukning. Och glöm inte att införskaffa en mat-termos med bred öppning.
Taffel är det idealiska biltillbehöret
En mycket praktisk picknickartikel är det campingset ”Taffel” som Jan Trädgårdh (och inte Sigvard Bernadotte som alla skriver) har designat för Husqvarna Borstfabrik 1959. Det är helt i plast och fungerar därför även för kladdiga tallrikar med matrester. Diska kan man göra när man kommer hem. Fast locket till hinken är faktiskt en diskbalja och själva hinken ett ämbar för vatten – genialt!
En komplett Taffel ska innehålla 4 tallrikar, 4 muggar, 2 termosar, 2 stora burkar & 2 små burkar samt hink och lock. Här saknas en termos.En Taffel-lunch vid vägkanten. Vår ”favoritvägkrog” längs E4:an är Stava norr om Gränna.
Vi har även prövat såna där eleganta campingväskor i rotting med vackert bomullstyg och läderremmar för tallrikar och bestick. Odugliga! Vem vill packa ner kladdiga tallrikar där? Nej, då måste man diska rent på platsen eller lämna hela rasket till tjänstefolket och snabbt fara vidare.
Fint före – men hur ser det ut efter?
Vi avslutar dagens blogg med lite inspiration. Såhär blir det när vi tar i ordentligt, när kläder, fordon, utrustning och mat blir en helhet. Så ser det dock inte ut varje vecka även om det kan verka så.
Lyxpicknick i slottsträdgård
Sommaren 2017 var det jazzpicknick i tjugotalsstil vid Kronovall, Åkessons vinslott på Österlen. Regnet öste ner, men vad gjorde det, vi fick lufta vår mest galanta picknickutstyrsel.
Väskan fick bli bord
Tja, vad gör man?
Engelsk pläter väger lite men glittrar som silver. Och är oändligt mycket billigare.
Femtiotalsfika på brösarps station
Foto Lovisa Olsson
Med hembakt kaffebröd och äkta porslin vid Österlentåget
Så ge dig ut i naturen med matsäckskorgen full. Det smakar alltid bra att äta ute.
Vaxholm växte fram som badort med badhus, societetshus och societetspark vid Norr(bergs)hamnen. Gatan som leder dit heter fortfarande Badhusgatan. Man byggde ett kallbadhus redan 1851, ett varmbadhus några år senare samt utökade med ett kombinerat salt- malt- ång- och gyttjebad. Damerna fick sitt eget bad 1893.
1869 började de propellerdrivna skärgårdsbåtarna trafikera Vaxholm från Stockholm, vilket innebar ett stort uppsving för den lilla garnisonsstaden. Det nuvarande Waxholms hotell är också en rest av det glassiga badortslivet då det byggdes 1903 på en gammal värdshus- och hotelltomt.
Så här såg hotellet ut 1918. Jugendbyggnaden med sin veranda har en särskild betydelse för VintageQ eftersom det var där hennes föräldrar träffades 1946.
Gamla badhuset & societetshuset
Nya södra badhuset
Det gamla badhuset revs en bit in på 1900-talet och ett nytt byggdes vid Västerhamnen på sydsidan istället, utanför nuvarande Gästhamnen. Man ville flytta bad- och nöjesliv från den norra sidan till Hotellsidan. Men det blev ingen succé. Det nya Badhuset revs 1953 efter en lång tids förfall.
Nånstans utanför den här udden vid västerhamnen låg det nya badhuset
Det tjusiga Societetshuset står glädjande nog kvar
Vi hittade inga rester av några badhus. Men det gamla fina societetshuset står kvar längst ut i Norrbergshamnen. Idag är det privata bostäder, men exteriören med sina stora glasverandor mot havet ger oss i alla fall en aning om det tjusiga societetsliv som levts där en gång. Och många av stadens gamla sommarvillor har sina rötter i badlivet.
Societetshuset…
med societetsparken…
och det mondäna livet
Societetshuset fotograferat från bryggan där det gamla badhuset låg
Det blev en kort promenad i Vaxholm och en svalkande glass på Rådhustorget. Synd att Hembygdsgården var stängd. Där hade vi nog kunnat få reda på mer. Det får vi göra nästa gång.
Vaxholm är mysigt att vandra i även om spåren efter badorten är få.
Sådärja, vi har kartlagt bad- och kurortslivet i Södertälje, Saltsjöbaden och nu Vaxholm och bloggat om detta. Klicka på länkarna ifall du missat något. Återstår då bara Dalarö av Stockholmsområdets gamla badorter. Men enligt kommunens egna skrifter finns inga spår kvar av varken bad, societetshus eller badhotell. Bara några pampiga sommarvillor. Så badorten Dalarö får du läsa om på andra ställen.
Vi får se till vårda de kallbadhus som vi har kvar. Bästa sättet är att bada i dem.
Och letar du kallbadhus längs den svenska ostkusten så kan vi tipsa om att det finns ett pyttelitet kvar i Fredhäll i Stockholm från 1922. Hur det ska gå med Liljeholmsbadet från 1930 är ännu en olöst gåta. Det står och förfaller sedan 2018 i väntan på nytt bygglov och ny ägare. Däremot finns ett nybyggt badhus i Borgholm på Öland från 2003. Det har ersatt de gamla som legat där sedan 1882, men som hav och stormar fördärvat flera gånger. Och så har vi ju kungahusets eget privata kallbadhus på Drottningholm från 1792 förstås, Sveriges äldsta. Hur du trixar dig in för att bada där vet du nog bäst själv.
Här på Ribban i Malmö händer det att vi vinterbadar.
På Västkusten finns det som tur är några fler kallbadhus kvar, Ribersborg i Malmö t ex. Men det är en helt annan historia. Kanske kan det bli en uppföljare nån annan gång.
Vi ses. Simma lugnt så länge. Gärna i ett kallbadhus.
Saltsjöbaden är fortfarande en fungerande bad- & kurort. Här finns två kallbadhus, ett flott hotell, tennisbanor, en gammal kuranstalt och en massa flådiga villor. I vårt ivriga sökande efter bad- och kurorter nära Stockholm utifrån gamla guideböcker har vi nu insett att det bara är Saltsjöbaden som har något som liknar en badort kvar att visa upp. Det lilla vi fann i Södertälje har vi redan skrivit en blogg om, där Torpa Pensionat är ett underbart undantag.
Den 1 juli 1893 stod hela projektet ”bada i saltsjön” klart. Elektrisk järnväg var framdragen, ett ståtligt Grand Hotel var invigt av konung Oscar II med hela den kungliga flottan ute på redden. Restaurangholmen med Grand Restaurant och de första pampiga villorna var byggda. De båda badhusen på badholmen och tennisbanorna uppfördes något år senare. Ett helt sommarparadis 30 minuter från hufvudstaden alltså. Nu fick Södertälje konkurrens.
K.A. Wallenbergs vision om ett Monte Carlo utanför Stockholm fick verkligen genomslag. Grand Hotel Saltsjöbaden blev kronjuvelen, även om vi tror att infrastrukturprojektet som elektrisk järnväg, ångbåtsbrygga och elektrisk belysningsstation med ångturbiner kanske var ännu viktigare för framgången.
Hotellet, liksom restaurangen på holmen, är ritade av av arkitekten Erik Josephson. Det byggdes som ett slott ut mot Baggensfjärden med 100 rum där många hade egen veranda ut mot havet. De sanitära anordningarna var förstklassiga med bad och dusch och kakelugn i varje rum. Det fanns till och med Rikstelefon på rummen. Självklart fanns salon, läsrum, billiard, rökrum och galanta salar därinne och utmärkta planer för lawntennis och krocket därute. Men det fanns ingen restaurang!
Franska matsalen
Numera har restauranger och verandor lagts till i flera omgångar.
Gästerna var tvungna att gå två hundra meter upp till Grand Restaurant Saltsjöbaden ute på Restaurangholmen. Det var en första klassens lyxrestaurang med utsikt åt alla håll. Den skulle man vilja uppleva igen, men tyvärr brann den ned 1968.
Halvvägs, innan bron, passerade hotellgästerna Vattenkiosken och kunde där styrka sig med både ”artificiella som naturliga mineralvatten”. Kiosken är idag är ett gym.
Det var naturligtvis en brist att hotellet saknade en riktig restaurang, Det blev för obekvämt för gästerna, så bara tre år senare hade man byggt till en restaurang i själva hotellet. Sen dess är den påbyggd flera gånger om.
Badhusen flyttade från Badholmen
Den första badholmen, som hade både ett kallbadhus för damer och ett för herrar, låg lite till höger i viken sett från hotellterassen, alldeles vid tennisbanorna. En gammal hängbro och några fundament finns fortfarande kvar på ön.
De första badhusen på Badholmen
Bron är original
Trevlig fikaplats på holmen
Fundament till dambadet
Utsikt mot de två nya badhusen på Restaurangholmen
Men på 1920-talet ansågs de så föråldrade att man började planera för badhus på Restaurangholmen istället. Där låg ju redan ett sommarhotell och en bra restaurang. Det gamla herrbadet blev flyttat och iordningställdes till det dambad som fortfarande står där. Torben Grut, han som ritat Stockholms Stadion, fick uppdraget att rita ett nytt herrbadhus som också skulle fungera som simstadion. Det hela stod klart 1925. Mellan de båda badhusen finns fortfarande en liten konstgjord sandstrand för gemensamhetsbad.
Mellanbadet har en trevlig liten bryggrestaurang
Kallbadhusen har haft det besvärligt sedan charterresorna mot södern började ta fart på 1950- och 60-talen. De har varit rivningshotade flera gånger men efter att eldsjälar först räddade badhusen och sedan efter en uppgörelse med JM, som fick rätt att bygga bostäder där restaurangen och sommarhotellet legat, så har badhusen återställts till forna glans. Baden ägs och förvaltas idag av Föreningen Saltsjöbadens Friluftsbad. Herravdelningen var i stort sett folktom den varma julidag vi var där, så vi hoppas att det finns tillräckligt många entusiaster kvar i Saltis som håller verksamheten och anläggningen vid liv. Det finns inte många kallbadhus kvar i Sverige.
Man kan fortfarande äta på Restaurangholmen. På en brygga inåt viken ligger Holmens Kök & Bar och gonar sig i kvällssolen. Men även Saltsjöbadens Friluftsbad har en liten restaurang på sin brygga. Gissa vilken vi valde. Vi tyckte att det var viktigast att lägga våra pengar på en lunch ute på badet. De behöver nog alla intäkter de kan få. Vår rimmade lax smakade utmärkt.
En kurort ska ha en riktig kuranstalt
Tänk att Saltsjöbadens Sjukhus ändå fortfarande finns kvar i någon form. Allt har inte blivit lägenheter och verksamheterna har skiftat under åren. Det började 1903 som Saltsjöbadens Badanstalt – ett kurhotell och vilohem.
”Fullständig anstalt för de fysikaliska behandlingsmetoderna i alla kalla och varma badformer, lokal hetluftbehandling, luft- och solbad, gymnastik, elektricitet, mm.” Så lockade man både friska gäster och konvalescenter till det behagliga klimatet och friska havsluften på sommaren. Och på vintern var det uppfriskande natur och stillhet som skulle locka ”nervösa och av sömnlöshet lidande personer”.
1937 blev det bara badhotell och 1957 köpte landstinget alltihop och det blev sjukhus på riktigt. Nu är det nån slags blandform av vård och BRF Badhotellets lägenheter. Vardaga driver ett vård- & omsorgsboende för äldre och här finns klinik för plastikkirurgi också. Själva byggnaden har många likheter både med hotellet och den brunna restaurangen. Läs; samme arkitekt Josephson. Mycket slottslikt alltså.
Sveriges svar på Holmenkollen
Saltsjöbaden var förresten också ett vinterparadis för skridskoåkare, kälkåkare, skidlöpare och inte minst backhoppare. När isarna bar, på den här tiden fanns det snö och is på våra breddgrader, kunde man också skridskosegla eller vina fram med isjakt.
För en modern sommarbesökare är det svårt att tänka sig Saltsjöbaden som Sveriges svar på Holmenkollen för 125 år sedan. Här fanns en hel vinterstadion där det hölls internationella vinterspel. En hoppbacke byggdes redan 1895 och en kälkbana anlades på berget på andra sidan Neglingeviken. Den startade vid Villa Baggås på Ekorrbacken och gick i mål ända nere i hotellviken. Vad kul det låter. Senare har det även funnits en bob- och rodelbana här. Och det finns fortfarande en slalombacke med ett par olika nedfarter med skidlift och snökanoner. Vi får hoppas på att den globala uppvärmningen tvärvänder så att nån kan bygga en hoppbacke igen.
Det finns inte mycket kvar av den gamla Vinterstadion. Och slalomklubben längtar efter snö.
Gå runt och kolla alla figurerna på flaggstångsfötterna ute på Grand Hotels terrass. Då ser du vilka sporter som gällde här.
Grosshandlarvillorna låg tätt
Även om många av badortens märkesbyggnader fortfarande finns kvar i någon form så är det ändå alla de pampiga privatvillorna som allra mest minner om Saltsjöbadens succé som sommarparadis vid förra sekelskiftet. I den första stadsplanen av arkitekten Hugo Rahm var det 120 stora villatomter inritade. Vintagemannens favoritstadsplanerare Per Olof Hallman kompletterade den 1912. Av det sjuttiotal villor som byggdes mellan 1891 och 1896 existerar idag ett tjugotal. Sedan dess har det byggts och förtätats till den burgna villastad som Saltis är idag.
Villa Lugnet låg granne med hotellet på första parkett. Ritad av Ferdinand Boberg 1893. Kallas numera Grünevaldvillan sedan den berömde konstnären köpt den 1936.
Vår Gård
Oscar IIs badkar
Vårgård var från början två hus på udden högst upp som bröderna Thiel lät bygga. Senare köpte KF hela området och skapade Vår Gård av John Bernströms villa Skärtofta. Holmen utanför var Oscar IIs egen hemliga badö. Vi kan i fantasin se hur han lögar sig i badkaret av sten.
De tjusiga Sjuvillorna från 1896-97 i Schweizeristil på Ringvägen ligger längs infarten till järnvägsstationen och hotellet. Från början exklusiva privatvillor och senare KFs personalbostäder. Nu är de privatvillor igen och en BRF.
En av sveriges märkvärdigaste kyrkor
Är man i Saltsjöbaden får man inte missa att besöka Uppenbarelsekyrkan – Ferdinand Bobergs multikonstverk – en av Sveriges mest enastående byggnader. En makalös interiör smyckad av några av våra främsta konstnärer. Hela härligheten betalades av Knut och Alice Wallenberg som skänkte kyrkan till Saltsjöbadens församling på hans 60-årsdag 1913. Sen såg de också till att få ett eget gravkor framme till höger i kyrkan – precis som forna tiders stormän.
Wallenbergs eget gravkor
Högaltaret
Korkupolen
Förr kunde man ta ångbåt från Saltsjöbaden till olika ställen i skärgården som Dalarö och Gustavsberg. Frågan är om man kunde åka ända till Vaxholm. Det gjorde i alla fall vi för att där söka efter fler rester av badorter i den stockholmska skärgårdsidyllen. Fast vi tog bilen. Men det är ett ämne för en ny historia.
Som den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg for vi i februari – mars runt och bloggade med Ellen Rydelius guidebok ”Stockholm på 8 dagar”. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen sommaren 1930, så Ellen föreslår även några fina utflykter till Drottningholm, Gustavsberg och så Saltsjöbaden. I vintras hoppade vi över dem, men nu har vi besökt Saltsjöbaden, så detta är det tionde inlägget i sviten ”Stockholm på 8 dagar”.
Följ Vintagemannen på hans och VintageQs äventyr på Facebook och Instagram. Där hittar du mycket mer.
Inte kunde vi ana vad som komma skulle när vi började blogga om vår staycation i Stockholm i februari. Då var coronavirus nånting långt borta i Asien och vi planerade för att åka på tågluff i Östeuropa i maj. Men eftersom vi tycker att det är så givande att resa med gamla guideböcker så beställde vi den 10 februari från Stadsbiblioteket boken ”Stockholm på 8 dagar” av vår favoritguide Ellen Rydelius. Boken kom ut lagom till Stockholmsutställningen 1930. Här skulle vandras i hennes fotspår. Och medan vi gjorde det så kröp det otäcka viruset allt närmare. Termen Covid-19 var ännu inte känd. I de första inläggen syns ingen oro, men i de sista inläggen verkar vi förstå att vi ska akta oss. Så lägg till handtvätt och social distansering, sen är det bara att köra.
Våra blogginlägg är fortfarande intressant läsning för alla som svemestrar eller bor i Stockholm denna sommar. En perfekt stockholmsguide, om vi får säga det själva. Kolla alla de nio fullmatade inläggen här nedan. Du kan i stort sett läsa dem i vilken ordning du vill. Klicka på de röda rubrikerna. Försök överse med alla vinterbilder.
Akta dig för dessa bussresor. Det är så många faktafel i hörlurarna. Den 1 mars gjorde vi vår egen Hop-on med vanliga SL-bussar istället. I dagsläget ska du inte åka buss om det inte är en nödvändig resa, men det går utmärkt att promenera och dela upp i etapper.
En sak har i alla fall förändrats på 90 år – våra shoppingvanor.
Din hjälp i planeringen
Som sagt, välj vilken ingång du vill till vår Stockholmsguide. Du kan läsa på i förväg för att planera en vecka i huvudstaden, eller du kan läsa korta avsnitt i mobilen eller läsplattan under turen sittande på en bekväm parkbänk eller någon glest möblerad uteservering.
Ha det så kul i Stockholm! Men kom ihåg; stanna hemma om du är sjuk.
Det är nog inte många som idag förknippar Södertälje med hälsobrunn, kurbad, badhotell, societetshus och brunnsoktett. Och ett charmant liv för fint folk från hufvudstaden. Men så var det mellan 1849 och 1945. Södertelge var en av Sveriges mest fashionabla badorter, på bekvämt reseavstånd från Stockholm. Finns det något kvar av denna stolta epok? Vad kan man se om man ger sig ut på promenad? Vintagemannen gav sig ut för att undersöka den saken.
Själva centrum i en kurort är ju badinrättningen, i begynnelsen kallad Kallvattenkurinrättningen. Apotekaren Lindman lyckades få vattnet från Tore-källa kemiskt analyserat och förklarat som ”ett av de renaste källvattnen man kan träffa på”. Det innehöll visserligen inte några undergörande mineraler, men vad gjorde det. Folk ville ju förlusta sig ändå.
Den första badinrättningen med påbyggd veranda.
Den första kallbadinrättningen stod klar 1849 och såg ut som en herrgårdsbyggnad i Karl-Johanstil. Det byggdes också ett varmbadhus 1866 i det som nu är parken vid Saltsjögatan. Men det var ju opraktiskt att ha 700 meter mellan de båda badhusen så den stora badinrättningen byggdes ut mot baksidan redan 1879, bl a med stora flyglar och ett åttkantigt torn som innehöll både vattencistern och ångpanna. Nu kunde man erbjuda både varma och kalla badbehandlingar i olika bassänger. Och så nymodigheten finsk bastu.
Den första badinrättningen 1849 och utbyggd 1879. Nästan alla gamla bilder i det här blogginlägget är hämtade ur boken Södertälje som badort, skriven av förre stadsantikvarien Göran Gelotte för Östra Södermanlands kulturhistoriska förening 1974.
Detta blev mäkta populärt, så 1886 rev man huvudanläggningen för att uppföra en helt ny byggnad i morisk stil. Den stod klar redan till nästa säsong och invigdes med stor bankett. Om den första badanläggningen var populär, var det ingenting mot den nya. Folk strömmade till Södertälje för att bada sig till hälsa och dricka det nyttiga brunnsvattnet. Och förlusta sig med varandra naturligtvis.
Den andra badinrättningen i morisk stil 1886
Men den 21 februari 1903 var det roliga slut. Hela den ståtliga badinrättningen brann och kvar stod en utbränd ruin. Mycket snabbt enades man om att bygga en ny tredje badinrättning, ännu pampigare än den förra. Och den stod klar till säsongen 1905 och det är nu som den mest lysande epoken i badortens historia börjar. Den höll i sig till första världskriget. Åren 1919 – 1922 låg verksamheten nere, sen tog det fart igen fram till 1945 då verksamheten upphörde helt. Den fashionabla byggnaden revs 1964.
Den tredje badinrättningen 1905 – 1964. Tänk dig att du står i hörnet av Lovisinsgatan och Badhusgatan och tittar upp mot Torekällberget.
Nå, finns det några rester kvar av badinrättningen idag?
Ingenting antyder att den ens har funnits mer än namnet på en gata och en park, nämligen Badhusgatan och Badparken. Där badinrättningen låg är det idag en stor postmodern jättebyggnad från 1980-talet och den breda Oxbacksleden. Det är svårt att i fantasin föreställa sig det pampiga badpalatset från 1905.
Här låg den. Mitt i Oxbacksleden och en bit in i det moderna huset.Täck dig att du står vid Lovisinsgatan och tittar västerut. Såhär ser det ut idag. Det enda som minner om den forna badinrättningen är att Badhusgatan fortfarande finns kvar (längst bort i bilden).Här kan du ser var de viktigaste byggnaderna låg 1924
Både nya och gamla societetshuset är också borta.
Alldeles norr om badinrättningen, på 49 alnars avstånd noga räknat, låg det gamla societetshuset som var klart några år efter att verksamheten hade startat. Det användes till salonger och danstillställningar. Där fanns biljard och bostad åt badläkaren och kontor åt kamreren. Men efter branden 1903 fick huset tjänstgöra som tillfällig badinrättning och under tiden byggde man ett större och finare societetshus som också blev klart 1905.
Nya Societetshuset, idag helt överkört av Oxbacksleden. Det låg snett nedanför Bellevue, och revs 1974
Det måste ha gått livat till i Societetshuset och i parken när det begav sig. Det anordnades stora fester och basarer. Det var viktigt för ekonomin. Här är ett program från 1922, när verksamheten startat igen efter första världskriget och Spanska sjukan.
Många av dem som uppträdde var nog samtidigt gäster på badanläggningen. De verkar ha haft det kul.
Var bodde det fina folket?
De som hade råd bodde nog på stadshotellet eller så byggde de sig en flådig villa nära Badhusparken. Det byggdes ungefär femtio sådana sommarvillor och glädjande nog står många av dessa kvar. Men Stadshotellet – Quality Hotel Park Södertälje – är förvandlat till oigenkännlighet.
Snickarglädje
Stadshotellet idag
Södertälje stadshotell
Villa Bellevue är som tur är byggnadsminnesförklarat enligt kulturmiljölagen. Så det får nog stå kvar ett tag till.
Villa Bellevue står kvar på sin plats, alldeles bakom den plats där det nya Societetshuset låg, det som revs 1974. Villan byggdes i bästa läge av hovkonditorn August Davidsson 1871. En sommarstuga på 680 kvadratmeter i italiensk nyrenässans. Det säger väl lite om vilka badgästerna var. Idag är det assyrisk skola i byggnaden.
Annexet Lilla Bellevue finns som tur är kvar. Gissa var det står? Svaret kommer nedan. (Foto: Mattias Holgersson, LT)
Hurra! Badhotellet står i alla fall kvar
Mycket centralt placerat var badhotellet. Mitt emellan järnvägsstationen och badinrättningen stod denna stolta borg som stod klar 1899.
Badhotellet är ganska orört på utsidan, även om det nu snarare är ett företagshotell som inrymmer flera olika verksamheter inuti. Men huset står kvar i gott skick och har en fin liten park på baksidan. Äntligen napp!
Fin park
Snyggt renoverat och moderniserat
Badhotellet idag. Fortfarande ett hälsans hus för här finns både en vårdcentral och ett företag verksamt inom SPA och massage. Men många andra också.
lite av Badepoken finns kvar på Torekällberget
Lilla Bellevue, som idag är konditori, är en levande rest från badepoken. Huset var ursprungligen ett annex till Villa Bellevue i nedre badparken där badgäster och patienter kunde bo. Det var byggt i s.k. schweizeristil. I huset bodde en tid Herman Sätherberg som skrivit texten till Sjung om studentens lyckliga dag.
Nuförtiden kan man äta kringlor & dricka kaffe i huset. Det saknas bara en litet glas punsch eller likör så hade det varit ett riktigt schweizeri. Vi nöjde oss med kringlor.
Holmbergska villan finns också den på Torekällberget. Det var stans lyxigaste sommarvilla som byggdes 1885 och som revs 1966. Den låg söder om järnvägsstationen på Värdsholmen där det nu är bostäder. Lyckligtvis har man räddat matsalen och verandan, men dess elegans var inte tillgänglig för oss när vi var där. Klicka på länken.
Havsbadets öde – det blev en containerhamn
Då havsbad
Nu containerhamn
Det nya strandbadet – Havsbadet – byggdes 1905. Sen utvidgades det flera gångeroch blev ett riktigt nöjescentrum. 1930-talet var dess storhetstid. Men i takt med industrihamnens ökande verksamhet blev badvattnet otjänligt och badförbud infördes i mitten av 1950-talet. 1969 revs badhuset med hopptorn och allt. Nu är det en containerhamn.
Om du klickar och tittar noga på flygfotot med containerhamnen så ser du en liten vit badstrand längst ut på udden. Den ligger alldeles vid Värdshuset Glashyttan. Så om du bor på Torpa Pensionat kan du gå dit och låtsas att du är på det gamla Havsbadet med sin fina sandstrand.
Tågen går fortfarande, men ångbåtslivet är inte vad det varit.
Tåget kom till Södertälje 1860. Det här är den andra stationsbyggnaden från 1922. Samma år som badinrättningen öppnade på nytt.
De berömda kringelgummorna försökte kränga södertäljekringlor till alla resenärer. De var lika påstridiga som souvenirförsäljare vid sydländska badstränder, sägs det.
Ångbåten Ejdern är Södertäljes stolthet. Den brukar ligga nere vid kajen och göra turer på sommaren. Men när vi var där var den vackra ångaren upplagd på varv för att bli ännu vackrare på sin 140-årsdag som firas i år 2020. Vi såg bara den tomma bryggan tyvärr.
Tom kajplats
Vill du få en känsla av hur det var i Södertälje när seklet var ungt så se den här filmen från 1927. Då hade badinrättningen öppnat igen efter kriget. Och Torpa hade varit pensionat i fyra år. Den tar bara 15 minuter.
Det närmaste man kommer ett kurbad idag är kanske Hotell Scandic Skogshöjd och deras SPA-avdelning. Men vi misstänkte att likheten med kurbadandet under Södertäljes storhetstid inte var så stor så vi gick inte ens in. Original-Skogshöjd byggdes visserligen redan under badepoken i slutet av 1800-talet, men är nu fullständigt utbytt mot ett hotellkomplex från det sena 1900-talet. Både Vintagemannen och VintageQ, som tillhört den konferensutsatta sektorn, har varit där flera gånger.
Vilken lycka då att Torpa Pensionat finns kvar
Om du läst vårt tidigare blogginlägg om Torpa pensionat så förstår du kanske vilken unik pärla det är. Sedan 1923 har det gamla huset precis vid havet fungerat som pensionat och hotell. Miljöerna både i hotell- som sällskapsrummen är återställda som de såg ut på den gamla goda tiden. Vi övernattade där och tog oss ett dopp.
Mattias Holgersson från lokaltidningen LT följde med oss runt i Södertälje och ända in i sovrummet på Torpa. Det blev ett fint bildreportage den 9 juli.
Oj, vilken lång uppsats det här blev. Tack för att du har läst ända hit. Som synes går det att fira badsemester i Södertälje än i denna dag. Man måste bara leta lite. I dessa tider när hemster och svemester är ett fullgott alternativ till utlandsresa kan det vara bra att påminna sig om att så var det för de allra flesta förr i tiden. De billiga charterresornas tid var nog bara en parentes i världshistorien. Så lyssna till musiken i länken och ”möt våren i Södertälje”.
Detta var det fjärde och sista blogginlägget om vår resa till Södertälje. Kolla i Arkivet i högerkolumnen om du inte läst de första tre.
Nu drar vi vidare på nya äventyr. Följ oss gärna på Instagram eller Facebook.
Vintagemannen är lite trött på allt strömlinjeformat, stora kedjor och påhittade koncept. Så lyckliga vi blev när vi rullade in på Torpa Pensionat strax söder om Södertälje. I ett 150 år gammalt hus som varit pensionat i ungefär hundra av dem behöver man inte hitta på någon story. Den bor redan där. Torpa är faktiskt den enda nu levande resten från tiden då Södertälje var en av Sveriges mest populära badorter.
Här på Torpa har kändisar kommit och gått, så varje rum har fått namn efter några av dem som bott där: Frälsningsarmens grundare William Booth, författarna Wilhlem Moberg, Ulla Isaksson och Sven Stolpe, den populäre skådespelaren Sigge Fürst, för att nämna några.
badepoken i södertälje lever bara kvar på torpa
1930-talet var ställets storhetstid. Man kan lätt föreställa sig badgästerna som kom till Södertälje i sin mondäna stil.
Badanläggningen inne i Södertälje centrum blomstrade fortfarande och ute på Havsbadet, på promenadavstånd från Torpa, var det fullt av badgäster. Man kom i automobil eller med ångbåt. Torpa och Havsbadet hade t.o.m. en egen järnvägshållplats. Det var tider det.
Med havsbad
Med containerhamn
Lyckligtvis finns Torpa kvar
Idag är Torpa ett mycket personligt litet hotell med ett drygt tjugotal pietetsfullt renoverade rum i samma stil som förr. Sällskapsrummen är återställda med gamla fina möbler. Naturligtvis har rummen numera dusch och toalett. Ända fram till 1993 fick damerna duscha inne hos föreståndarinnan fru Wandell, medan herrarna fick gå ner i källaren.
Huset ägdes från 1894 av den internationelle affärsmannen, diplomaten och översten i Frälsningsarmén, Herman Lagercrantz. Han var kompis med rörelsens internationelle upphovsman William Booth och han brukade ofta sova över i huset när han var i Sverige. Det är i hans rum, nr 17, som vi har sovit. Det är inte ofta man vaknar upp i en så magnifik säng och ser himlen. Vi ägnade gamle William en tanke; han som sa: Varför ska djävulen ha de bästa melodierna? och lät gitarrer och trumpeter och populära slagdängor ersätta orgel och psalmer.
Här bodde William. Här bodde vi.
Här i himmelriket vaknade Vintagemannen & VintageQ
Efter envoyén Lagercrantz var det några ägarbyten innan operasångaren Karl Wang med fru Vera började med pensionatsverksamheten 1923. Och den pågår ju som bekant ännu. 1943 kliver Märta Wandell in i handlingen som pensionatsvärdinna. Hon drev Torpa ända till 1993 när hon stupade på sin post 89 år gammal.
Värdshuset Glashyttan liksom ingår
Glashyttan och Torpa har ett tätt samarbete.
Vi kan tacka krögarparet på Glashyttans Värdshus, Kerstin och Jussi Hakkarinen, för att Torpa överlevde rivningshotet på 1990-talet. De köpte stället av fru Wandells dotter och började systematiskt återställa det till sin forna glans. Tänk om det blivit containerhamn på den här sidan udden också, för det var just vad som knäckte Havsbadet.
Sedan 2014 är det familjen Söderberg som äger och driver Torpa. Wille Söderberg, kanske är mer känd för sin verksamhet i båtbranschen och Albinhallen. Man hör på honom hur stolt han är över att fått ansvar för den här klenoden och han gör allt för att föra dess stolta traditioner vidare.
Brudar, bilar och droger
Brudpar, Scania och Astra Zeneca är deras stamkunder idag, liksom privata weekendgäster. Det finns visserligen ett restaurangkök i huset, men det används mest vid konferenser och stora fester. Till middagen promenerar man ett par hundra meter ut på udden och äter på Glashyttans Värdshus. Ett fantastiskt smidigt samarrangemang. Och om man flirtar lite med Wille kan han också köra sällskapet dit på sin motordrivna lilla badflotte. En flott entré.
På Glashyttans Värdshus, som har en stor veranda ut mot havet och kvällssolen, åt vi en trerätters. Smaskens!
Vi var bara ett par enkla pensionatsgäster. Men vi kände oss som om vi var på bröllopsresa
Byter inte alla om till middag?
Som badpensionatsgäster tog vi naturligtvis ett kvällsdopp från bastuflottenHej då Torpa Pensionat, vi kommer gärna tillbaka
Nästa dag hade vi bestämt oss för att ge naturen i Sörmland en chans att visa sig från sin fagraste sida. Vi tänkte vandra en bit på Sörmlandsleden i ett naturreservat. Samt besöka en kul antikaffär.
Men det är en helt annan historia. Mer om det i nästa bloggpost om några dagar. Vi ses!
Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?
Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.
PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET
För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.
Salem
Det gamla fortet
Salems kyrka, en bit bortom Botkyrka är byggt som ett försvarstorn. Tänk bort tornspiran och du får ett torn med bröstvärn som på ett gammalt fort.Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.
Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.
Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.
Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap
Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:
I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.
Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.
Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.
Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.
Nästa gång tar vi ångbåten Ejdern från Södertälje
vi Taxar in på Kakslottet
Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.
Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.
Perfekt dammsugare
Vintagemetoden tillåter inte frosseri i tårtor till lunch. Vi tog var sin macka samt en dammsugare. Faktiskt en av de allra godaste dammsugare vi någonsin ätit. Full poäng!
ta ångtåget nästa gång
Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.
Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.
Vet dagens unga (och äldre) män att en herre alltid tar av sig hatten i en kyrka?
Äntligen lite av gamla södertälje stad
Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.
Det forna Schweitzeriet från badhusparken.
Så kom vi då till kringelstaden
Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.
Smaskens
På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.
På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.
ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa
Bad
+ pensionat =
Tänk att det finns sådana här pärlor kvar, ett badpensionat i obruten tradition sedan 1920-talet. Här sitter vi i radiolegendaren Sigge Fürsts rum. Han bodde här en månad varje sommar.
Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.
Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.
Det finns minst tio skäl att besöka Fjärdhundraland, dvs landsbygden mellan Stockholm, Uppsala och Västerås, bara 1 – 2 timmars resa för en tredjedel av Sveriges befolkning. Här kommer de utan inbördes rangordning. Så som en bra turistdestination bör vara.
1. Landskapet med både natur och kultur
Det är ganska storslaget på många ställen. Detta är Härledgården.
Bland det bästa med Fjärdhundraland är det omväxlande natur- & kulturlandskapet. Kanske är det landhöjningen som gör att det. Årsringarna blir så tydliga, och som gjorda för att bli en ”historiedetektiv”. Under bronsåldern, för ca 3 000 år sedan, stod vattnet 25 – 30 meter högre än idag. Efter det gick landhöjningen snabbt och det finns tydliga spår av den i landskapet. Vägarna slingrar fram längs den forna strandkanten och gamla ortsnamn som slutar på -tuna, -inge och -sta visar att här låg gårdar redan på järnåldern, medan de som slutar på -by tillhör en tid när vattnet sjunkit undan ytterligare. Fjärdhundraland är också rikt på hällristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden och kyrkor från medeltiden. Kalkmålningar från 1400-talet hör till det normala här. Naturupplevelserna är också nära och lättillgängliga.
”Med den insikten blir matrasten i en stenig backe med utsikt mot en leråker, ett gravfält, en röd gård och en tornlös gråstenskyrka en upplevelse. Kommer dessutom en bergsbacke med isslipade hällar, en rullstensås och en vik med vassar och fåglar med i bilden är materialet tillräckligt för att åskådningsundervisningen ska kunna börja.” (Ur STFs Vad ska jag se i Uppland, 1961)
2. Kyrkorummen är som seriemagasin
Martyren får tarmarna utdragna i Härnevi kyrka. Inte så skönt som det ser ut.
Vem har lämnat efter sig fler verk än någon annan svensk monumentalmålare? Jo, Albertus Pictor och hans verkstad. Under slutet av 1400-talet dekorerade han inte mindre än 37 kyrkor, mer än hälften av dem i Uppland. Han målade livfullt och egensinnigt. I motsats till andra målade han motiv även i takvalven och inte enbart på väggarna. Här kan man betrakta sedelärande scener ur den kristna traditionen för egen insikt och androm till varnagel. Redan i vapenhuset får man reda på hur illa det kan gå för en syndare. Det är en makalös kulturskatt som blivit bevarad i Fjärdhundralands kyrkor: Härkeberga, Härnevi, Yttergran, Österunda, m fl. Och i andra kyrkor finns fina målningar av duktiga konkurrenter till Albertus, t ex i Litslena. Härkeberga kyrka, som är den mest berömda, har öppet onsdag – söndag under sommaren. För övriga kyrkor, kolla öppettider på svenska kyrkans hemsidor.
Att Alberts målningar i Härkeberga kyrka är sevärda har stått i guideböcker i alla tider. Den här är ur STFs årsbok 1935.
Härkeberga 1684
Härkeberga idag
Vintagemannen reste runt med gamla guideböcker från 1960-talet, men Herman Bengtsson från Upplandsmuseet hade med sig bilder från guider på 1680-talet. Det är nästan ingen skillnad mot idag. Vem har sagt att gamla guideböcker inte funkar?
3. Mathantverkarna gör det lätt att ”äta ute”
Man behöver inte trängas med folk när man äter. Köp en matlåda att ta med.
I Fjärdhundraland finns gott om bra mathantverkare. Landet är som ett jättestort skafferi. Det odlas grönsaker och bär, stenmals mjöl, bakas bröd, ystas ost, tillverkas korv och charkuterier, fil och yoghurt. Här lagas mat. Det är småskaligt, lokalproducerat och ofta ekologiskt och ambitionen är hög. Här är det enkelt att fylla picknickkorgen inför dagens utflykt eller handla varor till middagen om du inte vill äta ute. Har du turen att bo i Uppsala, Västerås eller Stockholm har du via Rekoringarnas försorg möjlighet att köpa deras produkter, annars är det på plats som gäller.
4. Lata Pigans lador är fyllda av vintage
Två lador fulla med kläder, tyger och design.
Vintagemannen och VintageQ har en förskräcklig massa gamla kläder. Man kan tro att vi samlar på dem. Inte för att de är gamla, utan för att de är snygga, bekväma och av en betydligt högre kvalitet än det massproducerade skräp som säljs idag. Köper man ett exklusivt prestigevarumärke idag betalar man inte för deras skräddare utan för deras annonser.
Då är det tur att Lata Pigan och hennes vingagebutik i Vela finns. Hon har tusentals gamla plagg. Det är två hela hus som tillhört den gamla prästgården – lagår´n och logen – fullproppade med kläder, fina designtyger och utvalda designprylar från mitten av 1900-talet. En guldgruva för vintagenördar, stylister och rekvisitörer. Vi gör, sedan flera år tillbaka, minst ett besök per år och kommer alltid därifrån med bilen full.
5. Hjälstaviken är mycket mer än pippifåglar
Från Kvarnberget ser du alltihop. Ett bra fikaställe också.
Vintagemannen är sannerligen inte någon fågelskådare. Men ornitologen Mats Brisegård, som har sin hemvist nära Hjälstaviken, vandrade runt med oss på sjöns södra sida och gav oss en naturupplevelse vi sent kommer att glömma. Det var lövskog, barrskog och vass. Vi var alldeles nere vid vattnet och uppe på två höjder. Väldigt mycket natur på två timmar alltså. Och här har Vintagemannen kört förbi säkert hundra gånger under 50 år utan att stanna. Vilken korkskalle han är.
Vi fick lära oss om Gustav IIIs favoritrastplats vid Parnassen och om hur Oscar II skjuter svan och vi fick lära oss lyssna på olika fåglar. En perfekt rastplats för nutidsmänniskan också.
6. Picknick på Vånssjöåsen
I STFs Vad ska jag se i Uppland från 1961 står det att Vånsjöåsens rygg med sin”fasta mark och sin fria utsikt” är en utmärkt rastplats. Det stämmer fortfarande. Ett härligare ställe för en picknick får man leta efter. Att Vintagemannen sedan känner sig förflyttad till barndomen gör det inte sämre. Om lunchpausen hade utspelat sig 1961 hade pappa folkskoleläraren gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält, om backsippor och enebackar. Eller om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.
7. Fornminnen – runstenar och hällristningar
Linus på linjen i Altuna
I Fjärdhundraland finns det runstenar överallt. Bilderna från cartoon-konstens vagga utmanar fantasin. De restes på vikingatiden och många av dem stod vid strandkanten vid någon vattenled. Landhöjningen de senaste tusen åren har varit fem meter, så därför står de idag långt uppe på land. Stenen vid Altuna kyrka, som föreställer guden Tor som trampar genom botten på sin båt när han fångar Midgårdsormen, får representera alla runstenar vi mött under fyra dagar. Vill du veta mer om runstenar i Uppland så kolla här.
Som hällristningsområde är Fjärdhundraland svårslaget i Sverige. Det är bara Bohuslän som kan konkurrera. Åk till Boglösa söder om E18. Där finns bl a det enorma Brandskogsskeppet, 4,2 meter långt, och många andra ristningar. Parkera vid Hemsta hagar.
I de södra delarna finns flera lättillgängliga hällristningsplatser.
8. Det är människorna som tar priset
Efter de här dagarna såg vi på varandra och sa; så här många energiska, entreprenöriga, entusiastiska människor på ett ställe har vi sällan träffat på förut. På nästan varje gård finns en driftig ägare som hittat en affärsidé för att kunna leva på landsbygden. De tillverkar, odlar, förädlar, säljer och erbjuder med mycket passion och kunnande. Deras stolthet och glädje smittar av sig och gör semestern till en upplevelse. När ni besöker dem så glöm inte att ställa frågor. Det blir lärorika samtal med hopp om framtiden. Det är sånt som behövs i dessa tider!
Fjärdhundraland Ekonomisk Förening fick 2019, dvs förra året, Det Stora Turismpriset av Tillväxtverket i Sverige, för hur de lyckats förpacka ett så brokigt utbud till en attraktiv helhet.
Juryns motivering: ”Fjärdhundraland har skapat ett arbetssätt där många små verksamheter tillsammans bildar en helhet utifrån platsens genuina förutsättningar. Här tas allas engagemang och kunskap tillvara för att skapa en hållbar helhet.”
Vintagemannen förstår att de vann och lyfter på hatten.
9. Hög säkerhet och social distansering
Överallt har vi mött näringsidkare som är noga med att vi ska hålla distans i denna märkliga Corona-tid. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picknickmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.
10. Enköpings inspirerande trädgårdar
Enköping är parkernas stad. Här har man ambitioner med sina planteringar både i de i stora parkerna och i de små ”fickparkerna” här och där i staden. Ett inspirerande resmål för alla som har en trädgård eller balkong. Tidigt i juni och augusti är de bästa tiderna. Då sprakar blomsterprakten som mest.
Längs Enköpingsåns norra sida finns 18 inspirationsträdgårdar. De flesta trädgårdar är fyllda av fleråriga perenner. Medan några av de mest ambitiösa skapelserna är gjorda av eleverna på Trädgårdsutbildningen. När vi var där höll de på att slutföra sina examensarbeten. Snart kan man se resultatet i full blom. Nästa år kommer en ny klass med något helt annat.
Vi var tvungna att åka tillbaka
Fyra dagar räckte inte långt. Vi hann bara med drygt 30 stopp under resan. Vi ville se trädgårdarna i Enköping, vi ville vandra mer på Upplandsleden, vi ville se hällristningen Brandskogsskeppet, vi ville… Alltså åkte vi tillbaka under två dagar. Se vår lilla rapport.
Och glöm inte att ta med : Picknickfilt, friluftsservis, termos, kikare, kamera, kylväska, gamla guideböcker och en detaljerad karta (Vad är GPS mot en fin gammal karta?) Många småvägar är det.
Enköpings kommun har en bra gratiskarta över Fjärdhundraland
Detta var det sista av våra blogginlägg från resan i Fjärdhundraland i maj – juni 2020. Du hittar allihop i ”Senaste inläggen” eller i ”Arkivet” till höger, välj Juni 2020.
Hej då Fjärdhundraland för den här gången.
Vintagemannen kommer snart tillbaka med nya berättelser och små reportage från andra äventyr. Kan du inte hålla dig till dess så finns vi dagligen på Instagram och Facebook med olika uppdateringar kring kläder, mat, resor och upplevelser. Häng med!
Tack alla härliga djur och människor vi mött i Fjärdhundraland. Vilken höjdarupplevelse det blev.
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Nu börjar Tysklandsäventyret på riktigt. Ellen Rydelius, de svenska guideböckernas drottning, skriver i ”8 Tyska städer” från 1931: ”Vi svenskar begå ofta det misstaget att resa för snabbt genom Tyskland, ja det finns många som tro sig känna detta land, då de sett Berlin, München och rastat en halv dag i Köln. För egen del vet jag intet annat land, som har så många olikartade och karaktäristiska storstäder som just Tyskland, och intet land … med så många bedårande småstäder, fyllda av kulturskatter och envar med sin egen, starkt personliga prägel.”
Vi får väl se. Idag åker vi i alla fall från Malmö till Lübeck via Köpenhamn och färjan Rödby – Puttgarden. Så nu blir det tips om hur vi gör på tågen i Danmark. Imorgon håller vi Ellen i hand.
Interrailpasset måste alltid fyllas i ordentligt innan resan börjar. Vartenda tåg ska noteras. Det är noga med det.
Vi har lärt oss att man ska ha lite marginal vid viktiga tågbyten i stora knutpunkter som Köpenhamn och Hamburg. För oss har det har nästan blivit en tradition att ta en caffe latte på samma fik på Köpenhamns Huvudbangård. Vi sätter oss alltid i samma hörn. Idag har vi har tagit en marginal på nästan en timme. Tillräckligt med tid för en fika.
Första gången var i september 2018. Då var vi på väg mot en tågluff i Rhendalen.
Och såhär såg vi ut i april när vi var på väg till Holland och Belgien.
Det finns ingen mat på de danska tågen.
Det har vi hungriga erfarenheter av från en resa Hamburg – Köpenhamn. Vi provianterar oftast på stationen innan tåget går. Visst finns det många matställen på Köbenhavns Hovedbanegard. Men Malmö Central har ett minst lika bra utbud och priserna är lägre. Dagen till ära köpte vi smarriga smörrebröd – klart att man ska äta det på vägen genom Danmark.
Smaskens, smörrebröd med julbordstema.
Skaffa en lång sladd till din mobil och läsplatta!
Alla tåg har sin egen lösning på var eluttagen placeras. Många gånger sitter de så långt från sittplatsen att det inte går att både använda och ladda samtidigt, speciellt om du har gångplats. Eluttagen i danska vagnar sitter uppe i hatthyllan. Apples originalsladdar är för korta. Vi har lärt av tidigare erfarenhet och köpt längre sladdar, minst 2 meter.
Medan tåget tar oss till dagens resmål
Att åka tåg är att njutbart och avslappnat närma sig resmålet. Vi har alltid en Rail Map EUROPE lätt tillgänglig. Den ger en bra bild av resvägen.
På kartan är de sträckor som bedöms som extra vackra grönmarkerade. Ofta tycker vi att det stämmer men ibland undrar vi hur man tänkt. Varför är den här sträckan ”grön” och varför har de inte markerat den här? Idag är det ”mycket grönt” genom Danmark och norra Tyskland.
Passar på att blogga på tåget
När barnen var små skrev vi stafettdagböcker tillsammans. Alla fick skriva en liten bit om dagens händelser i en anteckningsbok. Det var en väldigt trevlig sysselsättning då, och lika kul att läsa idag. Att vara resebloggare är nåt liknande. Man får reflektera över vad som hänt och vad som komma skall. Så kan man göra både som pensionär och barnfamilj.
Är det en press att vara på resa och blogga?
Tågfärjan Rödby – Puttgarden. Snart ett minne blott.
Den 15 december är det slut med tågfärjorna. Mer om det i en senare blogg. Så nu gäller det att njuta ordentligt under överfarten, som synes.
Framme i Lübeck
Vi tar in på Hotel Lindenhof, som guideboksgiganten Sigge Hommeberg tipsar om 1959 som ett ”billigt och inte oävet hotell”. Vi är benägna att hålla med. Det ligger bra mitt emellan stationen och Hollstentor.
Nu rundar vi av för idag.
Med en bra stadskarta hittar man lätt alla sevärdheter. Man får dem ofta gratis på hotellen.
Nu ska vi ut på julmarknad i Lübeck. Hej då tåget, vi ses inte i môrrn.