#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

När kvalitet lyser igenom – Bohus Stickning

25 februari, 201625 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal, Damkläder, Litteratur, Stil

Emma Jacobsson, landshövdingskan i Göteborg, visste hur viktigt det var att hålla högsta kvalitet rakt igenom när hon drev sitt livsverk – Bohus Stickning åren 1939-69.

Viveka Overland i en tröja i ett av de mest populära mönstren från 60-talet – Stora spetskragen av Karin Ivarsson.

Det fick jag lära mig igår kväll på Nordiska Museet. Viveka Overland höll en lysande föreläsning om Bohus Sticknings ärorika historia. Den som började som nödhjälpsarbete och slutade som lyxvarumärke. Och vars alster nu är skitdyra på vintagemarknaden.

Vi var ett par män i publiken samt 200 stickande kvinnor. Det kändes som Långa Farbrorn och Småtanterna.

Hustrun har också en kofta från 1940-talet som hon hittat på Epok vid Odenplan. Jag undrar vad Emma Jacobsson skrev på sina små lappar om kvaliteten på den här stickerskan arbete.

Tack vare de höga kvalitetskraven lever Bohus stickning än

Ulla Häglund skrev den första boken 1980. Den kom i ny upplaga 1999. Och förra året, 2015 kom Viveka Overlands nya bok Bohus Stickning på nytt.

Vi fick lära oss om fattiga och svältande stenhuggarhustrur från norra Bohuslän på 1930-talet. Och om hur landshövdingskan Emma Jacobsson och andra driftiga kvinnor startade med stickning som nödhjälpsarbete i hemmen. De designade. De köpte in ull av bästa kvalitet. De hittade ett spinneri. De färgade. De byggde upp ullsortering och lager i landshövdingeresidenset i Göteborg. De utbildade stickerskor och hade som mest 870 kvinnor i arbete 1947. De marknadsförde och sålde i fina butiker.

Och de tummade inte på kvalitén. Varje färdigt plagg betygssattes.

Mönsterritningar. På baksidan finns en skiss på modellen. Sätt igång.

Stickerskorna fick en påse garn i rätt färger, ett kort med detaljer på hur mönstret skulle se ut och en skiss på plagget. Sen var det upp till stickerskan att tolka anvisningarna och någon månad senare leverera. De kunde få c:a 25-30 kr i ersättning beroende på hur bra arbete de utfört. Materialet kostade runt 20 kr och i butik fick sedan fina och prominenta kunder betala hela 75 kr.

På sextiotalet fick en stickerska runt 50 kr och butikspriset var 150 – 200 kr. Det var mycket på sin tid. Men så såldes koftor, vantar och mössor på egn avdelningar med flått exponering på NK i Stockholm och Gillblads och Ferdinand Lundqvists i Göteborg. Samt på Amerikabåtarna och i USA.

Dåtidens kändisar bland kunderna

Dåtida storheter som Ingrid Bergman, Barbro Alving, prinsessan Grace av Monaco, Birgit Cullberg och hela sovjetfamiljen Chrustjev gick omkring i de exklusiva tröjorna och koftorna. (Bilduppslag ur boken Bohus Stickning på nytt, 2015)

Mönstren utvecklades från de tjockare och mer folkloristiska plaggen på 1940 och 50-talen till de mera skira tonerna från 60-talet. De senare koftorna var också mjukare kvalitén då de var gjorda av ull från angorakaniner till 70 %.

Om du går in på Digitaltarkiv och söker på Bohus stickning så hittar du 244 fina bilder på koftor, tröjor, vantar och mössor, men också på mönsterritningar och färdiga stickpaket.

Kompis med Josef Frank

Emma Jacobsson var född i Wien i en judisk familj och familjen umgicks där med hela den kulturella gräddan där storheter som Josef Frank och Sigmund Freud ingick. Hon broderade och levererade åt Wiener Werkstätte och det var väl där hon lärde sig att endast högsta kvalitet är gott nog. Under doktorandstudier i botanik i Berlin på 1910-talet träffade hon en svensk filosofistuderande – Malte Jacobsson – som 1934 blev landshövding i Göteborg.

När Viveka Overland talat färdigt rusade vi alla fram för att tumma på de tröjor hon tagit med sig. Dessa är från samlingarna i Bohusläns museum. Men om du vill ha en egen tröja – och är duktig på att sticka – så säljs fortfarande färdiga stickpaket med garn. Annars får du börja leta på second handmarknaden. Det finns inga nya färdiga koftor att köpa.

I början av 40-talet stickades det mycket mössor och vantar. Den här är väl kul? Men det är tröjor och koftor som gjort Bohus Stickning berömda.

Det lär ha tillverkats ett fåtal herrtröjor genom åren också. Men en sån får man nog leta länge efter. Vintagemannen håller ögonen vidöppna. Hjälp mig att leta.

Urkul att fynda gamla klockor

21 februari, 201624 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Stil, Vintageaffärer

Armbandsuret lär vara mannens enda smycke sägs det. Många suktar efter en Rolex Daytona för en halv miljon – för att visa hur framgångsrika de är antagligen. Vintagemannen är precis tvärt om. Han blir jätteglad när han hittar en gammal mekanisk Certina som matchar nån av hans kavajer. Sällan behöver han betala mer än en tusenlapp. Den här blå är från sjuttiotalet.

1:a världskriget skapade armbandsuret

$Baume o Mercier frackur$

För hundra år sedan fanns inte armbandsuret. Då var det rovan, fickuret som gällde. Dina moderna blåjeans innehåller förresten en rest från den tiden – den lilla miniatyrfickan som sitter innanför den högra framfickan är till för att ha klockan i.

Det var första världskrigets och flygets utveckling som ändrade på våra klockvanor. När anfall behöver planeras i minuter och sekunder är det viktigt för piloter och officerare att lätt kunna se vad klockan är. Ett fickur är då väldigt opraktiskt. Så piloterna band fast sina fickur på armen eller på låret med nån sinnrik fästanordning – och se, det moderna armbandsuret var fött.

Dyra märken behövs inte

Man måste inte köpa exklusiva märken. Dessa två eleganta klockor är från 1940 ungefär. Du kan säkert se att den vänstra, en Omega, är lite finare. En sådan kostar kanske 5.000 kr. Den högra, en mer anonym Record, kostar 1.000 kr. Men jag kan försäkra, man känner sig ungefär lika elegant i båda när man fått på sig sin smoking.

Jag älskar billiga klockor

Jag älskar billiga klockor. Då har man ju råd med fler. Ingen av dessa femtiotalsklockor har kostat över tusen kronor. Den högra bara 200:-. Det finns alltså fynd att göra där ute.

Testa om klockan går rätt

Den stora frågan är om ett vintageur fungerar. När jag ser en trevlig gammal mekanisk klocka på en auktion, antikmarknad eller på en loppis brukar jag alltid dra upp den och ställa den så rätt som möjligt. (Man har ju den rätta tiden i mobilen, så man behöver egentligen inte nån klocka som visar tiden längre.) Sen går jag tillbaka efter en halvtimme och ser om klockan fortfarande går rätt. Har den redan då dragit sig blir jag skeptisk och då köper jag inte. Jag kan acceptera att en gammal klocka drar sig en minut på ett dygn, men inte mer. Ibland lämnar jag klockan till en urmakare för ruckning och justering, men då riskerar totalkostanden att skena iväg.

Putsa klockan med tandkräm

Ofta är glaset lite repigt. Då tar jag till tandkrämsmetoden. Jag klämmer ut en liten klick tandkräm med slipmedel på pekfingret och gnider runt i cirklar en stund. Det tar inte bort sprickor, men gör underverk på små repor.

Välj klocka som passar dagen klädsel

Det roliga med att ha flera vintageklockor är att man kan välja en som passar dagens outfit. Jag brukar också vara noga med vilka metaller jag kombinerar. Manschettknappar i silver till en stålklocka. Guld till guld.

Välj vintageklockor med karaktär

Atlantic är ett sånt där gammalt märke som var stort i Sverige på 1950- och 60-talen. De finns i många olika utföranden. De här modellerna, som jag tror är från åren runt 1960, kallas Manhattan och Milano. De har rätt mycket attityd i designen tycker jag. Riktiga smycken.

Den högra köpte jag på Antikmässan för 1.200 kr. När jag googlade på märket upptäckte jag att just denna klocka år 2011 såldes på Lauritz för 600 kr plus avgifter, dvs 840 kr. Ett normalt pris för en sån här klocka. Den har ett fel och det är att stållänken egentligen är 2 mm för smal. Men den går ju att byta.

Rätt bredd på armbandet

En vintageman passar på att handla när tillfället yppar sig. Det gäller klockarmband också. En låda med gamla armband är bra att ha därhemma. Förr eller senare tar ett läderarmband slut och måste bytas. Och till en vintageklocka vill man ju helst ha ett vintagearmband. Det finns många olika bredder på klockarmband. Se till att du får det rätta.

Se förresten upp med klockor där sprinten för armbanden sitter helt fast. Då kan du bara använda armband med s.k. open ends och då är urvalet av snygga armband ytterst magert.

Vissa klockor sticker ut

Jag är ganska svag för kronografer som har tidtagning, stopp och mellantider. Sådana går ofta dyrt på auktion. Här har jag, efter en lång tids sökande, hittat en schweizisk kronograf från fyrtiotalet utan känt märke. Den blev överkomlig på en auktion.

Den högra är en kul Casio Data Bank från 1980-talet med inbyggd miniräknare, kalender och telefonbok som fortfarande fungerar. Det måste ha varit oerhört exklusivt på sin tid. Denna är förresten den enda batteridrivna klocka jag har. Jag tycker att de gamla mekaniska uren är roligare.

Jaeger-le Coultre är mitt favoritmärke

Har du något favoritmärke? frågar folk ibland. Ja, Jaeger-le Coultre, ett av de stora klockmärkena från Schweiz. De har legat i framkant ända sedan 1833 och varit först med många finesser. Jag tycker att de är diskret eleganta. Memovox heter den nedersta klockan och den var den första klockan med alarm och som lanserades 1950, samma år som jag föddes. En Memovox låg länge på min önskelista. Jag fick den av frun och barnen när jag fyllde sextio.

Som alla klockkännare kan se saknas en verklig klassisker på bilden – en Jaeger-le Coultre Reverso. Det är en rektangulär JlC-klocka med vändbar boett. Köper man en nytillverkad Reverso får man lägga upp minst 100.000 kr och det tänker inte Vintagemannen göra.

Ger man sig in på den fina-märkes-marknaden börjar auktionspriserna på tiotusen och lyfter sedan uppåt i en rasande takt.

PS. Onödigt vetande för snobbar: Jaeger ska uttalas på franska, dvs Sche-schäär och inte Jäger som de flesta säger. Say after me: Scheschäär lökoltrr. (Sen finns det nördar som säger Sche-gäär också. Men dom bortser vi ifrån.)

Var hittar du vintageklockor?

På varje antikmarknad och loppis kan du hitta klockor. Det mesta är skit, så det gäller att leta noga efter fyndet med stort F. Men det är ju så vi vintagenördar alltid har det.

Annars är auktioner det säkraste stället. Kaplans i Stockholm är en verklig guldgruva. De har massor av klockauktioner hela året runt. Och det som inte blir sålt på auktionen kan man köpa i deras butik efteråt. Kolla deras välfyllda webbutik.

I stort sett alla auktionshus säljer klockor. Det är bara att börja bevaka.

Vintageghandlare som A.Marchesan och Herr Judit har ett litet noga utvalt utbud i lagom prisklass. Där kan du också kolla. Deras klockor är oftast genomgångna av en urmakare.

Upptäcker ny vintagehandlare på Antikmässan

18 februari, 201618 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i Damkläder, Gentlemannens garderob, Skor mm, Stil, Vintageaffärer

Vintagehattar är en bristvara. Vilken lycka att då hitta en ny vintagehandlare med inriktning på herrkläder. Jag slog till och köpte en riktig ”Frank Sinatra-hatt” av märket Failsworth Sportsman.

De Lucas – en helt ny vintagehandlare

Thomas Cedergren är en erfaren antikhandlare som nu inriktar sig på herrvintage. Under namnet De Lucas kommer hans butik på Ruddammsvägen att öppna nån gång i mars. På Antikmässan hittar du hans välfyllda monter lite dold bakom de mer kända vintagehandlarna.

Kolla vilka fräna manschettknappar och flugor jag hittade hos De Lucas.

Lata Pigan levererar alltid

Margareta plockade fram en äkta Borsalinohatt till hustrun. Hon har visserligen redan en brun damhatt, men det är extra snits på en Borsalino. Annars säljer Lata Pigan och Teda Art Project också spännande vintagetyger. Anmäl dig till deras workshops och lär dig sy klänningar av dem. Mer information i deras monter.

Herr Larsson & Lisa Larsson – trevliga grannar med noga utvalt

Lisa Larsson på Bondegatan är ett av vintagevärldens säkraste gruvor för damerna. För något år sen flyttade Jeanette Axlander in och öppnade en herravdelning – Herr Larsson. Den har nu knoppat av och blivit en egen butik några meter bort på samma gata. Men på Antikmässan har de blivit sambo igen. Mycket fint finns det. Undrar hur länge den här klänningen fick hänga kvar.

Den grönbrunrutiga femtiotalsrocken från Örnkläder är nu såld till en känd vintageman. Den är redan hos kemtvätten. Men det fanns även andra läckra rockar hos Herr Larsson.

Herr Judit håller hög och lite trendigare profil

Är du tveksam inför att klä dig i äkta vintage, sånt som är äldre femtio år alltså, så är Herr Judit rätta stället. De har montern mitt emot Herr Lisa (Larsson). Höglassiga second hand-kläder av fina märken och tjusiga kvalitetsskor finns det. Här är det lite mer modernt. Synd att brallorna jag provade var för korta. Jag hade varit tvungen att offra slagen för att få ner dem tillräckligt – och det vill jag inte göra. Kostymen med väst till vänster är en Ralph Lauren Purple Label (RLs mest exklusiva serie). Men den passar en herre i storlek 46-48 skulle jag tro. Så synd.

Andra fyndställen för vintagenördar

I en helt annan del av Antikmässan finns två handlare som är värda ett besök. De ligger i den bortersta långgången. Det är Öst Hem & Kuriosa och Orval AB. Båda brukar vara med på mässan varje år.

Hos Öst hittar hustrun alltid något. I år en fin yllekjol som ger femtiotalsvibbar, men den kan nog vara åttiotal om man kollar noga i sömmarna. Den stickade koftan i bildens nederkant var tyvärr för kort i ärmarna. Och guldskorna från 20-talet som sticker fram under kjolen var också för små.

Vårt roligaste köp på Antikmässan i år är ändå de här drinkservetterna från mitten av nittonhundratalet som Öst hade liggande på en hylla. Se vilka undersköna damer. Lite syndigt ekivoka med alla kroppsdelar noggrant broderade. Det är t.o.m. fyllning i tuttarna. Jag var tvungen att inviga dem direkt efter hemkomsten. Vad drinken heter? Old Fashioned. Vad skulle det annars vara?

Orval har alltid en välfylld monter. Mest för damerna, men lite accessoarer för herrarna också. I år hade de flera fantastiska 20-talsklänningar. Vackra och trånga. Själv hittar jag nästan alltid några halsdukar eller liknande herrbjäfs.

Och vem dök upp utanför Orval? Jo, Agneta som driver den välfyllda vintagebutiken Epok på Odengatan. Hon är även en prisbelönt modist viket framgår av dagens huvudbonad med all önskvärd tydlighet.

Det är lika kul att gå på Antikmässan som på olika vintagefestivaler och marknader. Man träffar gamla bekanta. Istället för fika blev det vitt vin och räkmacka i Älvsjö. Mässan har öppet till söndag den 21 februari.

Kroppsdelen en gentleman aldrig får visa

15 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Stil

Det är en kroppsdel som en gentleman aldrig skyltar med. Och då gör inte en vintageman det heller. Det är huden mellan strumpan och byxan. Lösningen heter knästrumpor.

En riktig gentleman visar aldrig, säger aldrig, hud såhär.

Såhär ska det se ut när man sitter med benen i kors. Knästrumpan klär benet hela vägen.

Förr, när strumporna inte innehöll Lycra och andra material som gör dem sådär modärnt elastiska, hasade de lätt ner och korvade sig kring ankeln. Lösningen var galanta strumpeband. Men sådana är svåra att hitta numera. Gummidetaljerna kan ha torkat och spruckit och gjort dem obrukbara.

Bra karl reder sig själv. Man kan gå till damavdelningen och hitta moderna tillbehör till damernas strumphållare. Vad passar bäst – vitt eller laxrosa? Med lite händighet kan då de gamla herrstrumpebanden uppdateras.

Sverige är knästrumpornas u-land

Om du går till de välsorterade herrekiperingarna och letar efter knästrumpor så finns det en halv hyllmeter ungefär. Det mesta är svart och grått. Kanske mörkblått och mörkbrunt också. Hur kul är det? Har du riktig tur finns några fina Burlington eller Pantharella i Argyle-rutigt också. Och det är ju trevligt, men…

En del av skörden från senaste Paris-resan.

…åk till Paris. Vartenda varuhus har 12 hyllmeter med roliga knästrumpor i alla upptänkliga färger. Där kan en vintageman lagra upp. Men ska man behöva åka ända till Paris för att köpa strumpor? Okejdå, nätet finns också, jag vet. Men det är inte lika kul.

Ingemar Albertsson. Foto J.Wulf, Totally Stockholm nov 2015

Till sist måste jag slå ett slag för golfbyxor. Plus fours som engelskmännen säger, dvs plus fyra tums (10 cm) nedhäng. Då får man verkligen nytta av sina fina knästrumpor.

Men, var god anteckna, knästrumpor hör hemma under vanliga brallor också.

Jag kunde dra av 10 år på mitt CV bara genom att raka bort skägget och klippa håret

11 februari, 201612 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Livsstil, Stil

Jag trodde att jag fortfarande var ung och frän när jag fyllde 60. Med grå skäggstubb och rufsigt hår. Jag såg ut som en dammtuss, nästan som Christer Ulfbåge. Det tyckte min fru i alla fall. Du borde klippa och raka dig. Se på Michael Wiehe, han ser mycket yngre ut än du, fast han är fyra år äldre, sa hon.

2010 – Oj va´ poppig jag var på min 60-årsdag. Ung och frän och lönnfet.

Vi var i Chicago och jag hade fått en hipsterhatt av min fru i present. Det är lättare att klä ut sig på bortaplan, eller hur? Vintagemannen låg fortfarande i livmodern. Fränt reklambyråskägg va? Och djärvt med svarta kläder.

Second hand-mannen

Second hand man 2011

Så, 2011, började intresset för second hand-kläder. En mjuk Borsalinohatt och en blå trenchcoat från Melkas höstrea 1975 typ. En sån skulle jag inte köpa idag. Men lurviga gubben var kvar.

Började med att ansa skägget

2013

2013 tänkte jag att jag skulle hippa till mig lite mer. Jag rakade bort skägget på kinderna och anlade ett prydligt skägg runt munnen. Ett sånt där som Skäggen i TV hade på 60-talet. Och som mina idoler Peter, Paul & Mary (dock ej Mary). Prövade också att klä mig i vanlig svensk gubbstil; i svarta jeans och en käck skjorta. Men inte blev jag yngre för det.

Barber & Books

Före renoveringen

Så fick jag i julklapp 2013 en komplett behandling på den exklusiva salongen Barber & Books i hörnet Östgötagatan – Kapellgränd på Södermalm. (I en fastighet där jag faktiskt har bott på 1980-90-talet). Så här härligt rufsig var jag när jagsteg in.

Efter. Den riktige Vintagemannen i april 2014

Jag blev behandlad av Mäster Håkan själv. En ren njutning som jag kan rekommendera alla att beställa. Efter ett par timmars hårklippning, rakning med kniv och varma handdukar klev denna slimmade yngling ut på stan. Vintagemannen var född. Och den stilen håller jag än, som synes.

Helmer Bryd d.y.

Nu får du avgöra själv vad lite mindre hår kan göra för att skjuta upp åldrandet.

2011 vs 2014

Funderar på att raka av den lilla löjliga mustaschen också. Men jag vill ju inte bli 40 igen. Jag har det mycket roligare nu.

Varför är folk bättre klädda på gymmet än i vardagen?

1 februari, 20161 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Stil

Eftersom jag går på gym några gånger i veckan kan jag inte låta bli att notera vad folk har på sig. De är ganska välklädda i snygga träningskläder i glada färger och god passform. Men på vägen dit, och hela dagen antagligen, går de klädda som vanliga svenska slashasar. Det är svarta eller blå jeans, gärna i nån säckig opassande modell. Gravt oputsade skor – om det inte är sportdojor utomhus också. Nån oformlig svart tröja och en pylsig svart fjunjacka. Varför?

Ingemar Albertsson 2015-12-23 (4)

Varför är det bättre stil på gymmen än på kontoren?

Tänk vad kul det vore om fler gick till jobbet i sina gympatrikåer. Välsittande plagg som lyfter fram ens vackra kropp och med fartränder i dekoren som antingen döljer eller förskönar.

Ingemar Albertsson 2015-09-21 (1)

Vintagemannen själv går dock klädd på gymmet ungefär som han gjorde på 80-talet. I en gammal reklam-T-shirt han fått gratis och ett par vida gympabyxor. De käcka skorna hade han som stödskor när han hade brutit stortån. De funkade jättebra.

Är detta världens finaste vintageaffär?

28 januari, 20164 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Gentlemannens garderob, Skor mm, Stil, Vintageaffärer

A.Marchesan 2016-01-27 028

Att komma in i Alexander Marchesans vintageaffär är som att komma in i en film. En kostymfilm från 1950-talet. Man förväntar sig nästan att Cary Grant eller Fred Astaire ska kliva ut ur provhytten. Men icke, ut kliver en räv…

Ingenstans i vintage-Stockholm finns så många gamla hattar och västar.

Det finns nästan bara klassiska kläder här, så som de såg ut från 1930 till mitten av 60-talet. Inget trendigt och modernt kommer upp på hyllorna. Bara klassiskt och tidlöst.

A.Marchesan 2016-01-27 023

Allen Edmonds, Church´s, Crocket & Jones, Vass och andra kvalitetskor trängs på hyllorna i skorummet.

Letar du snygga herrskor är det hit du ska gå. I stort sett allt är bättre begagnat. Men det är halva priset mot att köpa nytt på Fina Gatan eller i Stora Varuhuset. Som att köpa en begagnad bil ungefär – nån annan har fått betala de första dyra milen.

Ingemar Albertsson 2013-12-31

Jag har köpt flera kostymer, rockar och skjortor hos Alexander. Här är en av kostymerna från 40-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 042

Affären är full av gamla kostymer, rockar, hattar, skor och olika accessoarer för en gentleman.

Godis för gentlemen

En gentleman behöver också några små smycken för att förgylla sin outfit; manschettknappar, klockor, kragnålar, damasker, knapphålsblommor och en tjusig hatt. Här hittar du allt till dig eller din gubbe. Det är verkar bara vara reservoarpennan som saknas.

A.Marchesan 2016-01-27 015

Gentlemannagodis.

Skräddare på ovanvåningen

My Lindström 016-01-27 052 (1)

Passar inte kostymen så sitter skräddaren My på ovanvåningen och kan göra ändringar.

My Lindström kan snabbt justera plagget till perfekt passform. Hon har, efter ett och ett halt år som lärling hos AW Bauer, fått sitt gesällbrev i herrskrädderi. Om du inte vet det så är hovleverantören AW Bauer det närmaste Savile Row du kan komma i Sverige.

Ärmlängd och benlängd är det oftast inga problem att justera i en vintagekostym. Vidden runt magen är också relativ lätt att ändra. Det blir lite jobbigare om du måste justera axelpartiet. Men det kan gå det också.

Du kan också beställa en hel skräddarsydd kostym av henne. Hon köper bl.a. in tyger från Savile Row.

Förvånande förebilder

Fantastic-Mr_-Fox-2009-Free-Movie-Downloads-Full

Alexander Marchesan inspireras av fablernas värld.

Jag frågade Alexander vilka förebilder han har, både som stilikoner och bland vintagebutiker. Men han har inga sådana idoler. Han har alltid inspirerats av fablernas välklädda djur, som Joakim von Anka i sina damasker. Men framför allt från den välklädda, smarta och listiga räven som ofta avbildas som en gentleman. Därför en räv som logotyp.

A.Marchesan 2016-01-27 019

Vintagehandlare Alexander Marchesan har mer än ett intresse.

Jag började jobba i leksaksaffär och blev en jäkel på att bygga Lego, Kaknästornet i fullskalig kopia typ. Men en morgon för tio år sen vaknade jag med en vision. Jag ville inte gå i kläder som följer modet. Jag vill se likadan ut om tio år, och inte skratta åt mig själv när jag ser gamla bilder.

Men det fanns inga sådana butiker med klassiska herrkläder så jag började samla gamla kostymer hemma. Efterhand växte det och han startade sin firma i september 2009. Alexander hyrde in sig hos Grandpa. Sen deltog han på Antikmässan, öppnade en pop up-store i Sturegallerian och skaffade ett lager i en källare.

Det var förresten i Sturegallerian jag upptäckte Alexander och köpte mina första brogueskor och en skräddarsydd amerikansk kostym från 1961.

I april 2012 öppnade A. Marchesan sin butik på Odengatan

Marchesan 002

Odengatan 74 i Stockholm. Granne med klassiska Tennstopet.

Är inte detta världens bästa vintageaffär för herrar? Rätta mig om jag har fel.

Jag känner mig sådär mysmacho i en stickad väst

27 januari, 201627 januari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1950-tal, 2000-tal, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Stil, Vintageaffärer

Tweed Country Sports 2016-01-27 (2)

Idag har jag syndat. Jag har gjort nåt som jag inte brukar göra. Jag har köpt ett nytt plagg. Den utmärkta lilla butiken Tweed Country Sports började sin rea idag. Förväntansfull gick jag dit för att hitta ett par billiga manchesterbyxor, ty sådana är svåra att hitta på second hand. De brukar vara för slitna.

Men så upptäckte jag en stickad väst från Scotland och kunde inte låta bli, 40 % rabatt. Och så blir det ju en utmärkt fortsättning på gårdagens blogg om slipovers.

Karl-Oskar Källsner på Tweed Country Sports har rea just nu. Här kan du hitta tweed och andra kvalitetskläder med engelsk profil. Perfekta för en mysmacho. Adressen är Rörstrandsgatan 17.

Den här tweedkostymen köpte jag där i höstas. Nu hänger de på rea-galgen. Jag skulle ha väntat. Så gör en riktig vintageman. Korkskalle!

Ingemar Albertsson 2015-10-13

Kostym av märket Bladen i Donegal Tweed från norra Irland.

Variera slipovern med den stickade västen.

Många svenska husmödrar satt och stickade tröjor åt sina män på 30-40- och 50-talen. Den ljusblå och den beiga är jag säker på är hemstickade. Den mörkt grå med lusekoftemönster är en kommersiell produkt. Hursomhelst är stickade västar och slipovers verkligt köpvärda. Lagom varma både ute och inne och otroligt billiga på loppisar och second hand. Men rätt svåra att hitta numera.

Ingemar Albertsson 2015-07-27 080

En hemstickad väst är perfekt nu i januari liksom mitt i den svenska sommaren.

Imorgon ska jag berätta om Sveriges, kanske världens, bästa vintagebutik för män med klassisk smak. To be continued…

Slipovern – den välklädde mannens näst viktigaste plagg

26 januari, 201626 januari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Stil

Foto: Johanna Wulf. Ur Totally Stockholm, november 2015

Det finns inget som höjer min outfit lika mycket som en udda kontrasterande färgklick under kavajen. I första hand har jag en väst, men en slipover är det perfekta lågprisalternativet. Sällan kostar de mer än 50 kr i second handaffären.

Västar lär jag återkomma till.

Här är samma härliga 70-talskavaj från Schlasbergs med tre olika slipovers. Visst blir det skillnad?

Det som skiljer slipovern från pullovern är att slipovern saknar ärmar. Självklart går det bra med vilken tröja som helst under kavajen. Färgklick som färgklick. Men en hel ylletröja under kavajen blir oftast lite för varm inomhus.

En annan tweedkavaj i klarblå färg blir som helt ny när jag byter slipover.

Hemstickad slipover från Färöarna, 1940-tal. Något för en husmor att överraska maken med. Stickmönsttret kan beställas från The Vintage Knitting Lady i UK.

Slipovern har kommit och gått i modehistorien. Jag skulle gissa att den första storhetsperioden var 1930-50-tal när sportkostymen var på modet. Senare har den väl känts lite gubbig eller rent av töntig. Sånt måste en vintageman ställa sig över. Men 2014-15 kom den mönsterstickade slipovern tillbaka som trendig igen.

Ny trend: Stoppa slipovern i brallorna!

Jag har sedan 2012 försökt återlansera det fräsiga modet att ha slipovern nedstucken i byxorna, precis som Anderssonskans Kalle och andra populära 40-talsgrabbar. Har man ett exklusivt bälte, vilket jag inte har, så vill man ju visa upp det.

Ingemar Albertsson 2015-12-18 (1)

Okejdå. Man får ha slipovern utanför också. Rätt fräckt det med. Eller vad tycker du?

PS. Kommer du ihåg att jag tänkte skriva om skomakare på söndag. Ringde skomakaren idag. Jodå, de nya Vibram-sulorna har kommit. Men det är ett så stort ingrepp att jag nog inte hinner få dem tillbaka på lördag. Det får bli nån annan historia på söndag. Men har du nån bra skomakarhistoria som du vill att jag tar med lite senare. Skicka den då på Facebook.

Hur kunde jag bli så tokig?

21 januari, 201621 januari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Stil, Vintageaffärer

Panasonic 174

I Chicago, den 3 oktober 2010, bestämde jag mig för att bli gubbe. Jag fyllde 60 år och tänkte att nu kan jag inte vara ung och frän längre. Jag vägde 100 kg och gick alltid klädd i svart. Hustrun kallade mig för en svart Labrador. Hon köpte mig en hatt i present, för det ska väl en gubbe ha.

Ingemar 2011-2C

Den 4 februari 2011. Det var en fredag eftermiddag. Hustrun och jag hade just tagit ett glas vin på Östermalmstorg och var på väg hem. Då såg vi vintagebutiken Herr Judit på Sibyllegatan 29 i Stockholm. Där gick hustrun in med sin svarta Labrador och kom ut med en gentleman i italiensk tweedrock, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk. Min labradorklädsel låg i en kasse. Och på den vägen är det.

Till historien hör att Nordiska Museet under hösten 2010 hade en utställning ”Dandy” som vi såg av en slump. Det var där jag upptäckte Herr Judit första gången. Fröet till galenskapen hade börjat gro.

Dandyutställningen,

Jag röstade då på den outfit som Frederik Andersen & Rickard Lindqvist på AW Bauers förnäma skrädderi hade stajlat. Det kan jag förstå idag när jag ser mig själv i spegeln.