Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

Konststoppning – en bortglömd konst

Ingemar Albertsson 2016-05-01 048

Kan du se var det stora malhålet på mitt vänstra byxben har suttit?

Konststoppning 010

Nu då? Nu har jag gått lite närmare med kameran. Det var ändå cirka 5 X 5 millimeter stort.

Konststoppning 007

Du får en sista chans. Ser du var hålet suttit nu då?

Konststoppning 004

Såhär ser lagningen – konststoppningen – ut från avigsidan. Man plockar trådar inne i kostymen någonstans där det inte syns och dar ut dem. På så vis får man exakt rätt färg och rätt typ av tråd. Inget främmande material används.

Sen börjar det mödosamma arbetet att väva in trådarna från båda hållen, både varpen och inslaget. Det gäller att förstå hur tyget är vävt och sen vara noga med att hitta varje tråds rätta plats. Man behöver en mycket bra belysning och riktiga förstoringsglasögon för att nålen ska hitta rätt med varje tråd. En speciell pincett behövs också. Utan den är det omöjligt.

Här satt hålet

Konststoppning 008

Här vid spetsen har det stora hålet suttit. Man kan knappt se det. Det är lättare att upptäcka om man stryker med fingrarna över tyget. Då känner man en liten upphöjning.

Konststopp 002

Hålet satt mitt i pressvecket. Visst är det snyggt lagat?

Ingemar Albertsson 2016-04-20 (2)

Vår konststoppare Judith är fantastisk. På håll ser man absolut ingenting. Den här kostymen hade tolv större och mindre hål som hon har lagat.

Kostymen har jag köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74. En av världens bästa vintageaffärer. Den är sydd åt Major Tabor 1947. I etiketten står det Oakers Inc. West & Son, 31 Savile Row. Men jag hittar ingen information om det skrädderiet på den berömda skräddargatan i London.

– Det är lättare att laga ett mönstrat tyg, säger Judith. Man ser bättre hur tyget är vävt när det är mönstrat.Då syns inte skiftningarna på ytan lika mycket. På ett tunt enfärgat tyg är det nästan omöjligt att höra en osynlig konststoppning.

Kan du se var hålet satt på den här enfärgade engelska kostymbyxan?

Konststoppning (1)

Konststoppning (2)

Jo det syns, om man letar efter det, men man tänker inte på det till vardags. Hålet satt mitt i pressvecket på den här kostymen också. Det är nog ganska vanligt att malen trivs just där. Det är ofta två veck, dels själva pressvecket, dels vecket när byxan hänger på en galge. Mums för en liten larv.

Konststopp Blå 002

Kolla avigsidan. Så här pilligt är det att väva trådarna rätt.

Det går knappt att se lagningen på lite håll.

Judiths syateljé

Judith Kelemen har sin syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm. Vintagemannen kan verkligen rekommendera henne. Hon har både konststoppat och gjort andra avancerade vintage-reparationer åt mig och min fru.

Judits syatelje (1)

VintageQ till vänster och Judith till höger. Här gör hon om en 36:a till en 38:a. Hon lade ut, ändrade vecken och sänkte midjan i en femtiotalsklänning.

 

Cykla med oss i tweed i september

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man lite cool och fixar fram en gammal hoj, köper en tweedkavaj på loppis och en begagnad hatt eller keps. Vill man göra det aningen lite fränare köper man ett par rutiga knästrumpor också och pular ner byxorna i dem. De flesta satsar inte så mycket mer.

Eller så är man som Vintagemannen. Då är det lite mer skön-hets. Han börjar förbereda sin cykel och planera sin outfit flera månader i förväg för att få till ett så tidtypiskt ekipage som möjligt. Då blir VintageQ så trött på honom.

Kungsgatan 1

Dieter Funkelius tagit massor av fina bilder som finns upplagga på nätet. Den här t.ex. Klicka här så och på de länkar som du hittar på den sajten så kan du se hur vi for fram i olika delar av Stockholm 2013.

Det är absolut ingen hets och hastighetstävling. Tvärt om. Som en lång kortege far man fram genom stan. 150 snyggt klädda vintagecyklister som väcker uppmärksamhet. Man bärs fram av folkets jubel hela vägen. Sträckan brukar vara 15-17 km med flera raster.

En skärmkråka fanns nästan på alla cyklar på 1930-40-talen. De är nu heta samlarobjekt. En cykel kan du nog hitta för ett par hundralappar, men kråkan kan kosta tusenlappen på Tradera. Crescents skärmmärke är ganska vanligt, medan Drotts är en raritet.

Mål 1

Vi var omåttligt stolta när vi redan första året fick mottaga folkets jubel och pris för bästa parekipage – ett par strumpor.

2014 var VintageQ den vackraste av alla

Bike in tweed 2014 066

Hon fick pris som bäst klädda dam 2014. Vintagemannen var både stolt och avundsjuk.

VintageQ har samma cykel som förra året. Men nu till en 50-talsdräkt med matchande hatt. Slipsen och krokodilväskan var också väl koordinerade.

Både 2013 och 2014 startade kortegen i Kungsträdgården. 2013 var det målgång i Stadsmuseet på Södermalm. 2104 var målet i Arkitekturmuseet ArkDes på Skeppsholmen, som då hade en fantastisk cykelutställning.

Samling och fotografering i Kungsan.

Vintagemannen hade 2014 en lite modernare Crescent från 1956 (notera att kråkan nu är borta) och en AW Bauer-kostym från 1953. Den var uppsydd åt doktor Grotte, Sveriges första barnkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det ger Vintagemannen en stor glädje att hitta en lite risig hoj och försöka få fason på den. Inte så att han kromar om alla blanka delar och plockar ner navet i atomer. Men med lite olja och puts och skruvning och lagning här och där kan en rishög bli rätt fin efter några timmar i garaget. Och inte är det lika dyrt som att ha en veteranbil.  Vad man än skaffar för reservdelar är det inte dyrare än att tanka bilen en gång. Ett tips har jag dock. Åk till Biltema och köp ett cykelmekarställ. Arbetsmiljön vinner enormt på det.

 2015 körde vi lite grevlig stil

 Den officiella bilden 2015. Nu var starten vid Kgl. Slottet och målgång i själva…

Åter igen dags för nya cyklar och nya outfits. Vintagemannen har ett par gamla golfbyxor i tweed och en skräddarsydd sportjacka från Berin 1936, beställd av en greve som satt i den tyska Förbundsdagen. Kängorna är nytillverkade medan hatten en rejäl Habig från Wien på fyrtiotalet. Vintagemannen håller sig till cyklar från Lindblads och Nymans fabriker. Detta år en Hermes från 1944 som han köpte av en annan deltagare i BiT året innan. Notera stänkskyddet på generatorn och den fina franska styrstångsväskan.

VintageQ hade skaffat sig en ny Crescent. Denna läckra röda skapelse är från 1952. Har det någonsin gjorts en vackrare cykel?  Den var en riktig rosthög när vi fann den. Men nu glänser den. Hennes outfit är minsann lika fin. En äkta Ripsa-kjol från tidigt 50-tal. Ni minns väl grevinnan Ebba von Eckermanns exklusiva handvävda plagg från Ripsa i Södermanland? 50-talskavajen är från Norrköpings snorkigaste damekipering; TeWeBe och hatten i kanin har hon hittat på en loppis i Lausanne.

Målgången 2015 var magnifik inne i självaste Nordiska Museets stora festhall. En swingorkester spelade, drycker flödade och priser utdelades (till helt andra personer den här gången dock). Där skulle ni varit med.

Klicka här om du vill se fler bilder från 2015. Det är huvudsponsorn Hendricks Gin som lagt ut en film på  Youtube. Och klicka här så hittar du fler stillbilder.

Visst verkar det kul. Häng med oss i höst.

BiT 2015-05-03 013BiT 2015-05-03 001

Bilder från TV-programmet Club Cykel den 3 maj 2015

 Anmäl dig nu! Klicka här.

Stockholm 24 september                    Malmö 3 september

12032215_900801323322880_2050175921121702493_n

Good bye!

Det behöver inte kosta skjortan att vara utarmad

Vintagemannen har, precis som apan, långa armar. Det är ett litet helsicke att hitta skjortor på second hand som har extra lång ärm. Ibland får jag köpa skjortan ett nummer för stor i halsen. Eller så får jag gå med för korta skjortärmar som inte sticker ner under kavajen. I hate it!

French cuffs (2)

Fiffigt med dubbla knapphål så att man kan reglera ärmlängden.

En lösning är att köpa en skjorta med dubbelvikt fransk manschett och köra med den helt nedvikt. Inte så snyggt. Ibland går jag till skräddaren och ber honom sy ett extra knapphål lite längre ned på den inre delen av manschetten. Det ser okej ut när man har kavajen på. Här ovan ser du en skjorta som har den finessen inbyggd från början.

Ett annat problem är fasonen på kragen.

Vintagemannen gillar verkligen inte de där breda cut-away-kragarna som kräver en jättestor slipknut. Jag skulle aldrig gå ut i något sånt.

Ströms 1936 (4)

Jag letar efter skjortor med smala kragar. Helst sådana där kragsnibben är lite extra spetsig, precis som de var på 1930- och 40-talen. Det hittar man i stort sett bara på gamla vintageskjortor med löskragar.

Löskragar 1940-tal (1)

Såhär ska en snygg krage se ut. Låg och spetsig. Och till den en smal slipsknut. Gärna upplyft med en kragnål av något slag.

Men nu finns det en ny lösning: A.Marchesans måttsydda skjortor i vintagestil

Marchesan-skjorta 009

– Det som är unikt med våra skjortor är kragarna som vi själva tagit fram, berättar Alexander Marchesan. De är kopior av gamla löskragar som är svåra att få tag på i vanliga fall. De här skjortorna fungerar jättebra om man vill hitta en skjorta som passar en viss vintagestil. Även färgskalan är hämtad från första halvan av 1900-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 036

Det finns över tusen tyger att välja bland. Sen får du välja krage i olika modell och styvhet, manschett, pärlemorknappar, fickor, etc.

Det är inte skräddarsytt, utan måttbeställt. Du börjar med att prova ut den grundmodell som passar dig bäst. Sen börjar ni göra små justeringar; två centimeter smalare över ryggen, två centimeter längre ärmar, en centimeter här eller där, tills du själv är nöjd. Gissa var Vintagemannen lade till några centimeter?

Marchesan-skjorta 005

Här valde jag den lilla spetsiga kragen.

Skjortorna tillverkas sedan i Pescara, i ett litet skjortmakeri på Italiens östkust. Det tar ungefär en månad efter det att beställningen gått iväg.

Det här låter dyrt, kanske du tänker. Men priserna är helt normala för klassiska finskjortor. En vanlig standardskjorta från Eton kostar mellan 1200 – 1700 kr i deras webshop. Här kostar de flesta skjortorna mellan 1.500 – 2.000 kr, och det finns några tyger som är ännu lite dyrare. Det kan väl knappast betraktas som dyrt för en måttsydd personlig skjorta i vintagestil, med hög kvalitet i både tyg och sömnad, äkta pärlemorknappar och mycket som är handsytt.

Vill du ha en vanlig traditionell businesskjorta så går det naturligtvis bra det också. Man behöver inte vara vintagenörd.

Marchesan-skjorta 018

Där satt den! En nytillverkad 40-talsskjorta till den engelska vintagekostymen från krigsåren.

När kvalitet lyser igenom – Bohus Stickning

Emma Jacobsson, landshövdingskan i Göteborg, visste hur viktigt det var att hålla högsta kvalitet rakt igenom när hon drev sitt livsverk – Bohus Stickning åren 1939-69.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (7)

Viveka Overland i en tröja i ett av de mest populära mönstren från 60-talet – Stora spetskragen av Karin Ivarsson.

Det fick jag lära mig igår kväll på Nordiska Museet. Viveka Overland höll en lysande föreläsning om Bohus Sticknings ärorika historia. Den som började som nödhjälpsarbete och slutade som lyxvarumärke. Och vars alster nu är skitdyra på vintagemarknaden.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (2)

Vi var ett par män i publiken samt 200 stickande kvinnor. Det kändes som Långa Farbrorn och Småtanterna.

Anne-Marie 2012-10-27 007

Hustrun har också en kofta från 1940-talet som hon hittat på Epok vid Odenplan. Jag undrar vad Emma Jacobsson skrev på sina små lappar om kvaliteten på den här stickerskan arbete.

Tack vare de höga kvalitetskraven lever Bohus stickning än

Ulla Häglund skrev den första boken 1980. Den kom i ny upplaga 1999. Och förra året, 2015 kom Viveka Overlands nya bok Bohus Stickning på nytt.

Vi fick lära oss om fattiga och svältande stenhuggarhustrur från norra Bohuslän på 1930-talet. Och om hur landshövdingskan Emma Jacobsson och andra driftiga kvinnor startade med stickning som nödhjälpsarbete i hemmen. De designade. De köpte in ull av bästa kvalitet. De hittade ett spinneri. De färgade. De byggde upp ullsortering och lager i landshövdingeresidenset i Göteborg. De utbildade stickerskor och hade som mest 870 kvinnor i arbete 1947. De marknadsförde och sålde i fina butiker.

Och de tummade inte på kvalitén. Varje färdigt plagg betygssattes.

Bohus stickning på nytt 2015 (3)

Mönsterritningar. På baksidan finns en skiss på modellen. Sätt igång.

Stickerskorna fick en påse garn i rätt färger, ett kort med detaljer på hur mönstret skulle se ut och en skiss på plagget. Sen var det upp till stickerskan att tolka anvisningarna och någon månad senare leverera. De kunde få c:a 25-30 kr i ersättning beroende på hur bra arbete de utfört. Materialet kostade runt 20 kr och i butik fick sedan fina och prominenta kunder betala hela 75 kr.

På sextiotalet fick en stickerska runt 50 kr och butikspriset var 150 – 200 kr. Det var mycket på sin tid. Men så såldes koftor, vantar och mössor på egn avdelningar med flått exponering på NK i Stockholm och Gillblads och Ferdinand Lundqvists i Göteborg. Samt på Amerikabåtarna och i USA.

Dåtidens kändisar bland kunderna

Bohus stickning på nytt 2015 (6)

Dåtida storheter som Ingrid Bergman, Barbro Alving, prinsessan Grace av Monaco, Birgit Cullberg och hela sovjetfamiljen Chrustjev gick omkring i de exklusiva tröjorna och koftorna. (Bilduppslag ur boken Bohus Stickning på nytt, 2015)

Bohus stickning på nytt 2015 (2)

Mönstren utvecklades från de tjockare och mer folkloristiska plaggen på 1940 och 50-talen till de mera skira tonerna från 60-talet. De senare koftorna var också mjukare kvalitén då de var gjorda av ull från angorakaniner till 70 %.

Om du går in på Digitaltarkiv och söker på Bohus stickning så hittar du 244 fina bilder på koftor, tröjor, vantar och mössor, men också på mönsterritningar och färdiga stickpaket.

Kompis med Josef Frank

Emma Jacobsson var född i Wien i en judisk familj och familjen umgicks där med hela den kulturella gräddan där storheter som Josef Frank och Sigmund Freud ingick. Hon broderade och levererade åt Wiener Werkstätte och det var väl där hon lärde sig att endast högsta kvalitet är gott nog. Under doktorandstudier i botanik i Berlin på 1910-talet träffade hon en svensk filosofistuderande – Malte Jacobsson – som 1934 blev landshövding i Göteborg.

När Viveka Overland talat färdigt rusade vi alla fram för att tumma på de tröjor hon tagit med sig. Dessa är från samlingarna i Bohusläns museum. Men om du vill ha en egen tröja – och är duktig på att sticka – så säljs fortfarande färdiga stickpaket med garn. Annars får du börja leta på second handmarknaden. Det finns inga nya färdiga koftor att köpa.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (9)

 I början av 40-talet stickades det mycket mössor och vantar. Den här är väl kul? Men det är tröjor och koftor som gjort Bohus Stickning berömda.

Det lär ha tillverkats ett fåtal herrtröjor genom åren också. Men en sån får man nog leta länge efter. Vintagemannen håller ögonen vidöppna. Hjälp mig att leta.

 

 

Västen som växte

Vad man gör med en väst om det fattas 15 cm på vidden?

Före och efter

Minns du att jag hittade en fyrtiotals-tweedkavaj och en väst i samma tyg hos Ruth & Raoul för 1.000 kr. Det vara bara det att västen var i storlek 46 och kavajen i storlek 54. Hur i all sin dar kan de två udda plaggen ha överlevt tillsammans i nästan sjuttio år?

derber mått 004

Västen är ju till en gosse och kavajen till en större man. Vad göra? Jag får chansa, tänkte jag. Om jag ber skräddaren att sy ett helt nytt bakstycke till västen så kan det gå. Den blir nog inte perfekt, men förhoppningsvis syns det inte när jag har kavajen utanpå.

derberväst hos George (2)

Jag gick till George Miko på Mari-Lenas skrädderi på Hornsgatan 127. Han har fixat massor av kläder åt oss. Och så delade vi upp jobbet. Jag fick gå till tygaffärer och leta fodertyg. Jag hittade ett fint i viskostyg på NK / SidenCarlsson. Han började sprätta bort det gamla fodret och ryggpartiet.

Derber väst efter 002

Nu har västen bredden inne. Det syns att fodret kryper lite för långt fram. Och åt längden var inte mycket att göra. Men det blev fint ändå.

En vecka senare var han klar. Tyget kostade 200 kr och arbetet 800 kr. Summa 2.000 kr för hela setet.

Före och efter

Nu är även västen en storlek 54. I alla fall i vidden.

Derber 40-tal 002

Derber var ett märke som lanserades av  av Hj. Söderbergs i Uppsala. Den största textilindustrin i stan. De startade 1907 och flyttade till olika adresser; Vaksalagatan 15 och  Dragarbrunnsgatan 65. På tillverkningsprogrammet fanns då herr– och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor. 1950 slog de på stort och byggde en modern fabrik på Bergsbrunnagatan. Men konfektionskrisen hade då redan börjat i Sverige och de gick i konkurs 1958.

Ingwemar Albertsson 2016-02-24 004

Visst är det flått med en väst

Hur kunde den udda kavajen och västen hänga ihop så länge – i cirka 70 år? Min gissning är att det var nån av textilarbetarna som tagit hem plaggen och nu, 2016 har släktingar lämnat in dem till Ruth & Raouls vintageaffär i Uppsala för försäljning. Vad tror du?

Derber 40-tal 006

Kul att ha en väst som funkar. Men kavajen är ursnygg ändå. Det är inte ofta man hittar något sånt här snyggt och i perfekt skick. Synd bara att det inte fanns ett par kostymbyxor också. Det måste det ha funnits från början. Men de hade väl varit väldigt stickiga, sa den sure räven.

 

 

 

 

När vintagemannen fyllde fem år

Vintage jubilee 5 yrs 2016-02-04 (2)

Den 4 februari 2011 var en märkesdag i mitt liv. Då gick hustrun in till Herr Judits second hand på Sibyllegatan 29 med en ”svart Labrador” och gick ut med en gentleman. Det är i alla fall hennes version. In kom en man i svarta jeans, svart t-shirt, svart kavaj och svart dunjacka samt reklambyråaktig skäggstubb. Ut gick en man i en italiensk rock i Donegal tweed, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk.

Ingemar 2011-2C

Såhär såg jag ut den 5 februari 2011, den pånyttfödde Vintagemannen. Och det blev början på en resa vill jag lova. Jag började leta snygga kläder i second hand-affärer. Ordet vintage kopplade jag då bara ihop med portvin.

Det var bara ett problem. Jag var lönnfet, vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 eller XXL. Utbudet av fina second handkläder i den storleken var ganska knapert. Så jag bestämde mig för att gå ner till storlek 52. Då finns ett helt annat utbud. Ett halvår och 16 kg senare öppnade sig en helt ny värld.

Rocken blev snart alldeles för stor. Skulle jag sälja själva originalartefakten? Nej. Gick den att sy in? Kanske. Men lösningen kom ett par år senare, när jag ärvt ett pälsfoder. Jag lät en körsnär anpassa och sy in pälsen i rocken. Nu behöver jag sannerligen inte frysa när kylan knäpper till.

Min allra finaste outfit

Ingemar 2012-02-21

Av alla klädköp jag gjort under de här fem åren så är det den här outfiten jag är allra mest nöjd med. Det är nog såhär jag egentligen ser ut. Och den köpte jag redan 2012, alldeles i början på min vintagekarriär.

Det är en tweedkavaj från Schlasbergs, 1970-tal, inköpt hos Mani i Malmö för 400 kr. En ylleväst från Myrorna för 50 kr. Ett par manchesterbyxor från en loppis för 10 kr. Lika mycket kostade slipsen. Skjortan är en Eton eller Stenströms som kostat c:a 150 kr. Näsduken i bröstfickan är ny, så den kostade säkert ett par hundra. Summa summarum för en hel gubbe – 825 kronor! Vad får man för det om man köper nytt? Axelremsväskan från Palmgrens kostade typ 4.000 kr.

Jubileumsdagens svettiga inledning

Jubileumsdagen inledde han och hon med ett pass på Friskis & Svettis gym . Det gäller att hålla stilen i alla lägen. Och formen. Är man en stl 52:a så gäller det att hålla sig sån. Annars måste ju hela garderoben bytas igen.

Sen ut på en födelsedagsturné till vintagevänner

Ingemar Albertsson 2016-02-04 033

Åter på brottsplatsen – Herr Judit på Sibyllegatan 29. Platsen där allt började. Och vem var där om inte Oliver som hjälpt mig flera gånger. Numera säljer han dock nya kvalitetsskor på det förnämliga Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan. Där brukar jag köpa knästrumpor.

Ingemar Albertsson 2016-02-04 037

Därefter en sväng till min hovleverantör  A Marchesan på Odengatan 74. Den här fyrtiotalsrocken  kommer från Alexander.

Old Touch Emmy  2016-02-04

Nästan runt hörnet, på Upplandsgatan 43, ligger Old touch som är en av Sveriges guldgruvor när det gäller vintage. Hit måste jag också gå och hälsa på en sån här dag. Men när Birgitta är på semester och Marina jobbar deltid var det Emmy som fick stå för ruljangsen. Ett par gamla grå ullstrumpor och en blårandig slips blev det den här gången. Båda New Old Stock, dvs de blev aldrig sålda på tiden det begav sig, på femtiotalet troligen.

Avslutar med vintagemiddag på Östra Stations järnvägsrestaurang

Skål på er. Jag har en skräddarsydd kostym från 1946, sydd hos G.A. Stedt i Avesta. Och AM har nåt ännu mera unikt, en pansartjock tweedkostym från 1930-talet.

Östra Stations järnvägsrestaurang har tiden nästan stått still sedan 1932. I stort sett allt är original, möblemang från NK´s fabriker, takmålning av Evald Dahlskog, matsedel och jag höll nästan på att säga innehavaren Berit också. Restaurangen har för sin unika miljö och sin traditionella husmanskost blivit rankad som en av världens tio bästa järnvägsrestauranger. Hoppas den får vara kvar länge.

Anne-Marie Lindstedt 2016-02-04 (7)

Sen tog vi tunnelbanan hem. Tack för en fin jubileumsdag.

 

 

Mina pjäxor håller i 120 år

 

Kommer du ihåg mina trasiga pjäxor? De som är minst 60 år gamla och där gummisulan helt hade torkat och rämnat. Går de att rädda? Kolla här.

Jag gick till Mano skomakeri på Riddargatan 16 för att se vad man kan göra med ett par helt utslitna dojor, om det är bra kvalitet i grunden.

Laga pjäxor 2016-02 (4)

Först ska de gamla sulorna bort och lädret slipas rent.

Laga pjäxor 2016-02 (5)

Sen ska nya sulor på plats. Dessa Vibram-sulor ser likadana ut som när de skapades på 1930-talet. Det går fortfarande att beställa nya.

Limmet ska på

…sulorna ska pressas på plats och limmet ska torka.

Sådärja, nu är sulan på plats.

Till sist ska sulans kanter slipas till och pjäxorna putsas upp.

Laga pjäxor 2016-02 Efter (4)

Nu sitter de nya Vibram-sulorna på plats. Likadana som för mer än 60 år sen. Nu håller dojorna nog 60 år till.

Laga pjäxor 2016-02 Efter (1)

Galanta, eller hur? Med fårskinnsplös och fårskinnssula. Rejäla don i vinterkylan. Pjäxorna köpte jag på en antikmässa för 250 kr. Den här renoveringen kostade 950 kr. Summa 1.200 kr för ett par fantastiska vinterskor med vintagekvalitet.

Mano 2016-02-03 (2)

Tack Cassandra och Micke på Mano Skoservice för ett bra jobb och fina bilder.

Mano 2016-01-25 (11)

Och tack till Emmy som också varit med. Här i full färd med att sälja nåt ur Manos egen skoserie till en kund.

Här hittar du Mano Skomakeri. och här finner du Mano på Facebook

Shoegazing.se kan du läsa ännu mer om dem.

 

Måttfull gubbe köper kläder åt sin fru

Livet blir mycket roligare om man gör sällskap i klädaffären. På sjuttiotalet var jag en sån där tråkig äkta man som följde med hustrun in på Hennes (H&M hette så då). Där stod jag och en massa andra män och lutade oss mot en pelare och såg uttråkade ut. Vi tittade på klockan och undrade: Är du inte klar snart?

Nu går vi på klädjakt tillsammans. Liver leker.

Vintage samlingen 2016-01-29 001

Igår var vi och grävde i Vintage samlingen i Gröndal. 

”Vintage samlingen” säljer ut mammans stora klädsamling i olika omgångar. Här flockas Stockholms kvinnliga vintageentusiaster. Det är öppet ikväll (lördag 30 januari), och kanske lite längre fram i vår också. Håll utkik på Facebook.

Vintage samlingen 2016-01-29 013

Man blir rufsig i håret av att prova bussaronger.

AM hittade en riktigt fin sommarklänning där. Och jag rotade fram en sjömansblus från 40-talet som kommer att passa hennes gamla sjömansbyxor perfekt. Nu saknas bara en blåvit krage. Men en sådan tjock yllebussarong kanske passar bättre för svensk midsommar än vad bomullsklänningen gör.

Hos Ruth & Raoul i Uppsala hittar man alltid något flott.

Biljetter 2016-01-28 013

Vilket tyg. Tidigt 60-tal. Det måste ha varit exklusivt på sin tid. Kan det vara en Dior eller är det en Robert Dorland?

I förrgår var vi i Uppsala och gick som vanligt till vintagebutiken Ruth & Raoul på Sysslomansgatan. Tyvärr var den ljusgrå glenncheck-kostymen med väst för liten för mig. Men AM hittade den här pärlan från Diana Warren. Det är en klänningsdräkt med tillhörande jacka. Det var bara att prova. Nu är den redan hos kemtvätten.

Biljetter 2016-01-28 005

Oj, vad det kul det är när det dyker upp något sånt här i vintageaffären. Fullt användbart idag. Monica blev lika glad när hon såg hur bra den passade.

Diana Warren var en engelsk butik/outlet på 50-70-talen som dels sålde exklusiva märken med etiketten bortsprättad och ersatt med det egna varumärket, dels sålde eget elegant och färgglatt.

Såhär skriver Vintage Fashion Guild: One of the lesser-known designers used by Diana Warren was Robert Dorland — a London based designer of the 1950s and 1960s who made elegant bright and colourful daywear and sophisticated highly detailed eveningwear.

Den här dräkten, med nåt som liknar twistveck i kjolen, är nog från början av sextiotalet och ser ut som beskrivningen ovan tycker jag.

Min måttfulla Iphone.

Sedan flera år går jag med alla AMs mått i min mobil. Från hjässan till fotabjället. Hattstorlek, skostorlek, handskstorlek, behåstorlek, etc. Men också hennes längder och bredder som midja, rumpa, axelbredd, ärmlängd, grenlängd… You name it.

När jag kommer in i en vintageaffär och letar nåt för egen del kan jag också snabbt skanna av damavdelningen och med hjälp av ett måttband hitta kläder som sitter perfekt. Butikspersonalen häpnar över en så väl förberedd gubbe och ger jättebra hjälp och service. Och AM blir glatt överraskad när jag kommer hem. Eller så gömmer jag plagget och plockar fram det till jul. Så slipper jag jäkta och trängas i butiker inför julen.

Bli en sån måttfull gubbe du också. Jag lovar att det är uppskattat.

Är detta världens finaste vintageaffär?

A.Marchesan 2016-01-27 028

Att komma in i Alexander Marchesans vintageaffär är som att komma in i en film. En kostymfilm från 1950-talet. Man förväntar sig nästan att Cary Grant eller Fred Astaire ska kliva ut ur provhytten. Men icke, ut kliver en räv…

Ingenstans i vintage-Stockholm finns så många gamla hattar och västar.

Det finns nästan bara klassiska kläder här, så som de såg ut från 1930 till mitten av 60-talet. Inget trendigt och modernt kommer upp på hyllorna. Bara klassiskt och tidlöst.

A.Marchesan 2016-01-27 023

Allen Edmonds, Church´s, Crocket & Jones, Vass och andra kvalitetskor trängs på hyllorna i skorummet.

Letar du snygga herrskor är det hit du ska gå. I stort sett allt är bättre begagnat. Men det är halva priset mot att köpa nytt på Fina Gatan eller i Stora Varuhuset. Som att köpa en begagnad bil ungefär – nån annan har fått betala de första dyra milen.

Ingemar Albertsson 2013-12-31

Jag har köpt flera kostymer, rockar och skjortor hos Alexander. Här är en av kostymerna från 40-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 042

Affären är full av gamla kostymer, rockar, hattar, skor och olika accessoarer för en gentleman.

Godis för gentlemen

En gentleman behöver också några små smycken för att förgylla sin outfit; manschettknappar, klockor, kragnålar, damasker, knapphålsblommor och en tjusig hatt. Här hittar du allt till dig eller din gubbe. Det är verkar bara vara reservoarpennan som saknas.

A.Marchesan 2016-01-27 015

Gentlemannagodis.

Skräddare på ovanvåningen

My Lindström 016-01-27 052 (1)

Passar inte kostymen så sitter skräddaren My  på ovanvåningen och kan göra ändringar.

My Lindström kan snabbt justera plagget till perfekt passform. Hon har, efter ett och ett halt år som lärling hos AW Bauer, fått sitt gesällbrev i herrskrädderi. Om du inte vet det så är hovleverantören AW Bauer det närmaste Savile Row du kan komma i Sverige.

Ärmlängd och benlängd är det oftast inga problem att justera i en vintagekostym. Vidden runt magen är också relativ lätt att ändra. Det blir lite jobbigare om du måste justera axelpartiet. Men det kan gå det också.

Du kan också beställa en hel skräddarsydd kostym av henne. Hon köper bl.a. in tyger från Savile Row.

Förvånande förebilder

Alexander Marchesan inspireras av fablernas värld.

Jag frågade Alexander vilka förebilder han har, både som stilikoner och bland vintagebutiker. Men han har inga sådana idoler. Han har alltid inspirerats av fablernas välklädda djur, som Joakim von Anka i sina damasker. Men framför allt från den välklädda, smarta och listiga räven som ofta avbildas som en gentleman. Därför en räv som logotyp.

A.Marchesan 2016-01-27 019

Vintagehandlare Alexander Marchesan har mer än ett intresse.

Jag började jobba i leksaksaffär och blev en jäkel på att bygga Lego, Kaknästornet i fullskalig kopia typ. Men en morgon för tio år sen vaknade jag med en vision. Jag ville inte gå i kläder som följer modet. Jag vill se likadan ut om tio år, och inte skratta åt mig själv när jag ser gamla bilder.

Men det fanns inga sådana butiker med klassiska herrkläder så jag började samla gamla kostymer hemma. Efterhand växte det och han startade sin firma i september 2009. Alexander hyrde in sig hos Grandpa. Sen deltog han på Antikmässan, öppnade en pop up-store i Sturegallerian och skaffade ett lager i en källare.

Det var förresten i Sturegallerian jag upptäckte Alexander och köpte mina första brogueskor och en skräddarsydd amerikansk kostym från 1961.

I april 2012 öppnade A. Marchesan sin butik på Odengatan

Marchesan 002

Odengatan 74 i Stockholm. Granne med klassiska Tennstopet.

Är inte detta världens bästa vintageaffär för herrar? Rätta mig om jag har fel.