Hur kunde jag bli så tokig?

Panasonic 174

I Chicago, den 3 oktober 2010, bestämde jag mig för att bli gubbe. Jag fyllde 60 år och tänkte att nu kan jag inte vara ung och frän längre. Jag vägde 100 kg och gick alltid klädd i svart. Hustrun kallade mig för en svart Labrador. Hon köpte mig en hatt i present, för det ska väl en gubbe ha.

Ingemar 2011-2C

Den 4 februari 2011. Det var en fredag eftermiddag. Hustrun och jag hade just tagit ett glas vin på Östermalmstorg och var på väg hem. Då såg vi vintagebutiken Herr Judit på Sibyllegatan 29 i Stockholm. Där gick hustrun in med sin svarta Labrador och kom ut med en gentleman i italiensk tweedrock, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk. Min labradorklädsel låg i en kasse. Och på den vägen är det.

Till historien hör att Nordiska Museet under hösten 2010 hade en utställning ”Dandy” som vi såg av en slump. Det var där jag upptäckte Herr Judit första gången. Fröet till galenskapen hade börjat gro.

Dandyutställningen,

Jag röstade då på den outfit som Frederik Andersen & Rickard Lindqvist på AW Bauers förnäma skrädderi hade stajlat. Det kan jag förstå idag när jag ser mig själv i spegeln.

Vad en lycklig vintageman måste ha i sin garderob

Med det här inlägget inledde Vintagemannen sitt bloggande på allvar. Det var den 20 januari 2016. Precis ett år idag. Därför kör jag en repris. Varsågoda.

O Lidvall Tonvikt på kläder

En vintageman lägger tonvikt på kläder. Precis som Oscar Lidvall gjorde 1937 när han skrev den här boken. Herr Lidvall var son till den ryske tsarens hovskräddare. Men 1920 blev familjen tvungna att fly tillbaka till Sverige och starta om sin skrädderirörelse här. Oscar Lidvall blev en lärare för många och han höll den välklädda stilen högt.

Tonvikt på kläder 1939 004

Boken är kul att läsa idag. Det märks att funkisen slagit igenom 1937. Han talar emot allt bjäfs på kostymerna. Det ska inte vara några slitsar och knappar på kavajärmarna. Allt ska ha en funktion. Sådana knappar behövs bara om ärmen är så smal att den måste knäppas upp. Näsduk i bröstfickan, klockkedja, knapphålsblomma, slag på byxorna och annat krafs ska också bort tycker han. Men å andra sidan ska kläderna vara rymliga och vida, på gränsen till säckiga. De ska vara lätta att röra sig i. Dagens tajta och urväxta mode skulle han fnysa åt.

Tonvikt på kläder 1939 002

Så om man är välklädd, då blir man lycklig. Det behövs bara en välfylld garderob:

  1. Frack
  2. Smoking
  3. Fem kostymer: Marengofärgad (mörkt grå) enradig, Mellangrå enradig, Blå med vita ränder dubbelradig, Ljusgrå enradig samt en Sportkostym i brunaktig tweed.
  4. Flanellbyxor; grå & vita (Golfbyxor, plus-fours, behövs inte)
  5. Vinterpaletå, dubbelradig i svartgrått
  6. Höst- & vårpaletå i mellangrått shetlandstyg
  7. Regnrock
  8. Fem hattar och mössor: Hög hatt (ej chapeau claque), Plommonstop, Filthatt grå, Sportmössa samt Linnemössa
  9. Sex par skor: Lackskor, 2 par svarta boxkalv, Mörkbruna skor, Vandrarskor samt Brun-vita skor
  10. Skortor: Fyra frackskjortor, åtta ljusblå poplinskjortor, två tjocka flanellskjortor samt två tunnare trikåskjortor
  11. Underkläder: Åtta par korta kalsonger, fyra par långa kalsonger, sex par svarta tunna yllestrumpor, tolv par mörkgrå yllestrumpor, sex par ljusgrå yllestrumpor, fyra par vita yllestrumpor samt två par långa sportstrumpor.
  12. Halsdukar (= slipsar): Två vita frackhalsdukar, två svarta frackhalsdukar, en helsvart halsduk, en ljusgrå halsduk samt några enfärgade mörkröda och mörkblå samt i samma bottenfärg med vita prickar.

Det kan ej nog starkt betonas att garderoben måste vara i gott skick.

 

Stockholms vintagescen

Nu i januari 2016 gör jag en omstart. Det nedanstående skrev jag redan 2014. Men sen tog det stopp.

Var hittar man de bästa vintagekläderna i Stockholm med omnejd? Och med vintage menar vi då kläder och annat som är tillverkat före 1980 och helst före 1970. Det betyder kläder som är 40 – 100 år, inte begagnade s.k. märkeskläder från senare år.

Ingemar Albertsson 2013-12-31

En sådan här kostym, en Drabant inköpt i Västerås på 1940-talet, hittar man inte så ofta. Denna är köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74 i Stockholm. Bättre butik för förstklassig herrvintage finns inte.

…det finns bara dåliga kläder

Jättemånga dåliga kläder faktiskt. Om du köper ett dyrt märkesplagg idag betalar du mest för deras annonser, inte deras skräddare.

Om du köper en skräddarsydd kostym på ett bra skrädderi idag kostar den 50.000 kr. Tyget är den mindre delen. Arbetet kostar mest. Om du köper ett par märkesbyxor kanske textilarbetarna har fått ett par kronor för sitt arbete och tyget kostat lite mer. Produktionskostnaden är i bästa fall en tredjedel. För fina märken en tolftedel.

Helt annan kvalitet förr.

En bra skräddarsydd vintagekostym kostar kanske 1.500 kr i en vintageaffär. Eller 150 kr på Röda Korsets second hand. Eller rent av bara 15 kronor på en loppis. Då är det ungefär samma kvalitet som den där femtiotusenskronorskostymen från Savile Row. Handsydda sömmar och handpikerade slag gjorda av skräddare som suttit med benen i kors på ett stadigt bord. En sån byxa kan visserligen kännas lite omodern idag, och om du har tur bara klassisk. Men de funkar. De har stil. Och de är bekväma, mycket bekvämare än dagens tajta jeans.

Vintagekläder gör folk glada.

Du anar inte hur många komplimanger, kommentarer och frågor man får från folk som man inte känner. De kommer fram på gatan, i butiker och på tunnelbanan och säger nåt snällt och uppmuntrande. Bara en gång på fem år har det kommit fram en gubbe och frågat varför jag ser så löjlig ut. Jag tycker det är snyggt, svarade jag. Och så är du väl bög också, sa han. Nej, men hellre det än en oförskämd gubbe, sa jag. Då dröp han av.

Pröva själv. Köp en hatt. De kostar bara ett par hundra i en second hand-affär.

Ingemar Albertsson 2015-09-12

En glad gubbe i en Borsalinohatt för 300 kr och en bankdirektörskostym från 1940-talet, ett loppisfynd för 150 kr.