Så får du ny tid

atlantic-manhattan-2016-04-074

Jag förstår inte dem som lägger hundratusen på en klocka när man man få hundra snygga klockor för samma pris. Som vintageman väljer jag varje dag ett snyggt armbandsur som passar till min outfit den dagen. Och de flesta av mina klockor har kostat hundralappar. Ibland en tusenlapp. Och bara ett par stycken har kostat mer än 10.000 kr. Det är inte dyrt att vara snoffsig.

Atlantic – ett prisvärt favoritmärke

klockor-2016-012

Atlantic är ett av mina favoritmärken. Verkligen prisvärt. Ett jättesnyggt femtiotalsur som bara kostar mellan 500 – 2.000 kr.

atlantic-002

Varför heter det världsmästarur? Jo Atlantic var duktiga på marknadsföring. De sålde mycket på postorder och fyllde sina kataloger med intyg från dåtidens kändisar. De världsberömda löparna Gunder Hägg och Arne Andersson fick namnge var sin modell. Tillsammans slog de 15 världsrekord innan de blev diskade på livstid.

Kolla länkarna här. Det är två gamla svenska Atlantic-kataloger, en från 1956 och en från ungefär samma tid, eller lite tidigare.

atlantic-milano-o-manhattan-1960-2

Den vänstra heter Atlantic Manhattan och den högra Atlantic Milano – en nyhet 1956. Milan var fotbollsklubben där Gunnar Nordahl spelade. Och han gjorde också reklam för Atlantic. Kolla länkarna ovan som sagt.

Jag gillar kronografer – de är lite macho

klockor-2016-016

Kronografer med tidtagning är en annan favorit. De är ofta lite dyrare. Här en anonym gammal schweitzare i både gul och vit metall och med s.k. Nato-band. Ganska frän tycker jag.

Men matcha inte ihjäl dig

Jaeger-le Coultre är mitt verkliga favoritmärke. Nu saknar jag bara en Reverso.

Jag är i de flesta fall noga med att matcha det jag har på mig. Är det svarta skor blir det svart klockarmband, bälte eller hängselstruppar också. Eller motsvarande i brunt. Är det guld i metallen så är det så överallt. Men ibland är jag wild and crazy och blandar. Det får man också göra, om det blir fräckt.

jaeger-lecoultre-memovox-2013-03-17

Med en liten samling av manschettknappar och olika klockor kan det bli fina kombinationer till olika kostymer.

elitic-automatic

Ovanligt med kopparfärg. Men har man några olika kavajer så kan man matcha det också.

Armbanden lika viktiga som klockorna

klockor-2016-028

Klockarmbanden är nästan lika viktiga som klockorna för en vintageman. Men det är svårt att hitta snygga vintageband. Klockorna är från vänster 30-tal, 50-tal och 40-tal.

Gå inte på varumärkestricket.

Jag är nästan totalt ointresserad av varumärken. Utseendet är allt. Här finns både IWC, Certina, Omega och helt anonyma märken. När jag var liten var Certina, Tissot och Omega ungefär likvärdiga. Idag har varumärkesstrategerna bestämt att det är Omega som ska ta upp matchen med Rolex. Man får betala jävligt mycket för mycket för bara märket då.

Små herrur för damerna

klockor-2016-031

Även VintageQ har vintageur. Det finns små damur, eller så bär hon en liten herrklocka, eller om det var avsett för en gosse från början. Herrur var i alla händelser mycket mindre och elegantare förr.

Två motsatser. Ett jättefränt damur i futuristisk sjuttiotalsmodell. Och en klocka inbyggd i ett guldarmband.

klockor-050

Jag har tre såna här askar för mina klockor. Varje morgon börjar med en titt i lådan för att välja ut den som passar bäst.

När klockan blir repig.

No problemas. Repor fixar du lätt med lite tandkräm. Gnid runt med fingret. Torka av.

Fickur när det ska vara extra elegant

Armbandsuret var en av nymodigheterna som kom under första världskriget. Det var inte så praktiskt för stridspiloterna att ta upp ett fickur för att se när de skulle fälla bomberna. Så några piloter band fast sina fickur på låret. Och snart fick uret ett armband. Du vet väl att den lilla, lilla fickan till höger på dina jeans är till för fickuret.

ingemar-albertsson-2016-12-08-1

Själv använder jag dessa s.k. frackur när jag ska vara extra fin i frack, smoking eller bara en fin kostym med väst. Här med en dubbel klockkedja.

omega-i-stall

Det finns tillbehör för allt. Snygg fickursförvaring. Funkar fint på skrivbordet.

Tack för idag. Nu vet du hur du blir riktigt ursnygg. Häpp!

 

7½ skäl att köpa vintagekläder och inte nytt skräp

Ofta får jag frågan varför jag går omkring i vintage och begagnade kläder. Här är de sju bästa anledningarna.

  1. Du betalar mycket mindre än för nya plagg.
  2. Du slipper betala för märket
  3. Det är hållbart – A. Det var bättre kvalitet förr och plaggen håller längre.
  4. Det är hållbart – B. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du förorenar jorden och tvingar människor att arbeta för slavlöner.
  5. Du kan få nästan skräddarsytt för en spottstyver.
  6. Du står över modesvängningarna
  7. Kläderna får en själ och en proveniens.

Ingemar Albertsson 2016-05-22 001

En skräddarsydd linnekostym med anor – den är från 1910-talet och har ägts av en grosshandlare i Djursholm. Den kostade lite mer än tusen kronor. Sen har jag låtit sy in den och anpassa storleken till min figur. Västen är relativt ny. Den är i polyester men har karaktär i tyget och blir ett snyggt utropstecken ändå. Panamahatten är arvegods och den är faktiskt köpt i Panama på sextiotalet. Slipsen är märkt Organsin Rhodia, Made in France. Den är ganska kort vilket gör att jag tror att den är från 1940-talet när de flesta kostymer fortfarande hade väst. Denna outfit rymmer i stort sett alla sju argumenten.

Nu tar vi argumenten ett i taget.

1. Du betalar mycket mindre än för nya plagg

Självklart. Jag lägger mycket sällan ut över tusen kronor för ett plagg, ibland bara några tior. Och då gäller det allt från kostymer till en slips. Du kan säkert hitta en riktig skitkostym för tusen kronor i nån av de största lågpriskedjorna också. Men då får du kvalitet därefter. Den håller några gånger och är omodern om nåt år.

En så kallad lite bättre kostym kostar väl från 5 – 10.000 kr i butikskedjorna. En måttbeställd över tiotusen. De flotta märkena 25.000 kr. Och ska du köpa skräddarsydd Savaile-Row-kvalitet så börjar prislappen på 50.000 kr. Tro aldrig att du får en bra skräddarsydd kostym för 10.000 kr.

Jag har många skräddarsydda kostymer, och ännu fler från konfektion, från 1930-70-talen, i en kvalitet som man bara kan drömma om idag, och som varit jättebilliga. 10 kr är mitt bottenrekord. Det var en 50-talskostym i ett snyggt blårandigt tyg med karaktär och i ett alldeles utmärkt skick. Håller i åratal. Många kostymer har kostat 150 kr. Då talar jag om fynd på loppisar ute i landet. I en bättre vintage- och secondhandaffär kan en kostym kosta 2.500 kr. Men tänk då på att den skulle ha kostat minst 25.000 att sy upp idag. Över tusenlappen betalar jag bara för något sjusärdeles extra. Sånt som andra inte vågar gå ut i.

Snacka om ett tyg med karaktär. Skulle du våga gå ut såhär? Räkna med massor av komplimanger.

När det gäller andra plagg så är det billigare; en Stenströms- eller Eton-skjorta kan kosta allt mellan 75 – 350 kr. Men de kostar 1.200 kr nya. Det gäller bara att kolla att de inte är utslitna i krage och manschetter.

En fin Borsalino-hatt kostar sällan mer än 250 kr, kanske bara en hundring. För en ny får du räkna med 2.500 kr och uppåt. En ny Panamahatt kan kosta hur mycket som helst.

Nya slipsar, flugor och näsdukar är hutlöst dyra i butik. Vad sägs om 400 spänn för en fyrkantig tygbit? Jag brukar betala 20 kr för en näsduk och några tior för slipsar.

Bruna o  Svarta skor.JPG

Pruta inte på kvaliteten när det gäller skor. De håller i årtionden om de sköts väl.

Kvalitetsskor är lite dyra. Nya kostar de runt 5.000 och uppåt. Ett par begagnade Church´s, Allen Edmonds, Tricker´s  eller Crockett & Jones får man nog betala ett par tusen för idag, om man inte har tur och hittar ett par på en loppis för 95 kr som jag gjorde i somras. Såna dojor ska du investera i, sköta dem väl och laga när de går sönder.

Mitt allra bästa tips är att köpa några udda västar eller slipovers. De kostar sällan över 100 kr. Det finns inget sätt att så billigt höja hela sin apparition som med en udda färgklick under kavajen.

2. Du slipper betala för märket

Låt oss ta ett groteskt exempel. En traditionell trenchcoat från Burberry kostar mer än 21.000 kr på Fina Gatan. En trenchcoat på H&M kan du få för 2.000 kr ungefär. – Men då har väl en äkta Burberry mycket högre kvalitet, invänder du. Javisst, det är högre kvalitet, antagligen dubbelt så hög, eller kanske tre gånger så hög. Då skulle en sådan märkesrock alltså vara värd 4.000 – 6.000 kr. Varför då betala över 20.000 kr när du i de flesta secondhandaffärer kan hitta en äkta Burberry för under 2.000 kr. Ibland är skicket som nytt och 99 % av mänskligheten ser inte skillnad på årsmodell. Jag betalade 880 kr för min Burberry trenchcoat, inklusive foder, i en vintageaffär i Åhus. Sparade alltså över 20.000 kr bara på det köpet.

Tänk på, att för märkeskläder betalar du ungefär 12 gånger den faktiska produktionskostnaden. Du får rätt mycket snygga vintagekläder för mellanskillnaden.

3. Det är hållbart – A. Det var bättre kvalitet förr och plaggen håller längre.

En ny skjorta är ett skämt. Knapparna följer med som lösa tillbehör. Tyget är sladdrigt och tål inte många tvättar. Undantag finns naturligtvis idag, men då kostar det.

Ta slagen på en kavaj t.ex. De ska ju runt och fint böja sig bakåt. Förr satt skräddarna, och nu talar vi även om konfektion, och handpikerade slagen. Dvs sydde hundratals små stygn som höll ihop yttertyget och mellanlägget på rätt sätt. Så gör riktiga skräddare än idag. Men nu är det mesta bara limmat = Low cost production. Även på märkeskläder för många tusenlappar.

Handpikerade slag 1940-tal 002.JPG

Vik upp slaget och undersök i släpljus. Kolla om du ser de små stygnen. Här, på den här 40-talskavajen, ligger de i rader.

Alla kläder ska vara så lätta idag. I tunna tyger blir det inte lika vackert fall och det skrynklar sig lätt. Tänk vilken fröjd det är att få på sig en dubbelknäppt 40-talskostym med tyngd i byxbenen och djupa slag. Och sen manliga axelvaddar i kavajen. Då känner man sig klädd.

Ända sedan 70-talet, när TEKO-industrin i Sverige pajade ihop, har vi fått mest billiga plagg i skräpkvalitet. Kolla de här bilderna så ser du:

Är det här hållbar kvalitet? Knappast. De små bilderna visar förfallet redan på 70-talet. Den stora svarta bilden är en svindyr jacka från Prada, 2000-tal. Det här skulle ju knappt få godkänt i syslöjden. Vad heter motsatsen till Haut Couture – Basse Couture?

4. Det är hållbart – B. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du förorenar jorden och tvingar människor att arbeta för slavlöner.

Det går inte en vecka utan att man hör och läser om hur illa vi sköter både vår jord och människorna som bor här. Det är barnarbetare i fabrikerna och folk får jobba för svältlöner. Klädkedjorna avslöjas gång på gång, och de viftar med sin CSR-policy och säger att de ska ta itu med problemen. Alternativt att det inte går som enskilt företag att bryta ett lands kultur. Och när folket i ett låglöneland fått upp lönerna lite så flyttar hela modecirkusen till ett annat ännu billigare land. Snart är väl Asien uttömt. Vad återstår då att suga ut?

Miljön tar också stryk. Vi läser om bomullsodling med farliga bekämpningsmedel och hälsovådliga färgämnen som förstör vattendragen. Bara en liten rännil av klädfloden är tillverkade av ekologisk bomull och producerat hyggligt miljövänligt.

Slit-0ch-släng var fränt på 60-talet. Nu sitter det oss upp i halsen. Flödet av nya plagg in i butikerna är enormt. Nytt, nytt, nytt varje vecka året runt. De stora kedjorna har en produktion och distribution som påminner om dagligvaruhandeln. Inga lager, bara nyheter i butikerna hela tiden.

deluxe0001

Läs den här avslöjande boken från 2008. Sen har du inga höga tankar om dagens klädindustri längre. Och du har absolut inte nån lust att köpa några dyra märkesvaror.

Det fanns säkert brister i produktionen förr också; hårda arbetsdagar och låga löner. Men om du köper vintage är den skadan sedan länge redan skedd, och du bidrar inte till en fortsatt rovdrift. Det känns rätt skönt faktiskt.

5. Du kan få nästan skräddarsytt för en spottstyver.

Kolla vilken kille eller gubbe som helst – se hur illa kläderna sitter på kroppen. De verkar inte gjorda för att sitta snyggt ens. Hur kan någon tycka att jeansen sitter snyggt på dem? (några slanka modellkroppar undantagna.)

Damkläder ska vi inte tala om. Det finns nästan bara två, tre modeller som allt bygger på; en T-shirt eller ett linne och ibland en herrskjorta. Sen skruvar man och vrider på de  variablerna till toppar, tunikor, tröjor, klänningar, mm. Inte något formsytt och skräddat där inte, möjligen två tutt-sömmar. Sedan A-modellen slagit igenom på 60-talet, och därmed lagt grunden för hela massproduktionen av damkläder, har inte mycket förändrats.

sir-2016-11-03

Made-to-measure? Jo, hoppsan. Att de törs annonsera nåt så urväxt och illasittande som måttbeställt.

Att skräddarsytt är svindyrt har vi redan slagit fast. Ouppnåeligt för nästan alla. I alla fall för mig. Då har orden måttbeställt eller made-to-measure blivit lite hippa mervärden. Det låter ju nästan som skräddarsytt. Men det de flesta tillverkare gör är att utgå från en standardstorlek och sen justera lite på längden och bredden efter kundens personliga mått. Det blir inte några ”fittings” (provningar) och ändringar heller. Om det är lite bättre made-to-measure får man räkna med att ett par brallor drar iväg upp emot fyra tusen kronor i alla fall, beroende på tygkvalitet. Och bara ett byxtyg från Savile Row kan kosta fyra tusen i sig.

Annat är det med vintage. Där har vi först ett fint gammalt kvalitetstyg med både en lite spännande färg och struktur i själva vävnaden. Skulle ha varit jättedyrt idag.

Tyger med tyngd och karaktär.

Sen är det en helt annan kvalitet i hantverket, som ligger ganska nära det skräddarsydda även om det är konfektion, med många handgjorda sömmar, knapphål, pikering, mm. Och ibland hittar man äkta skräddarsydda plagg. Och då talar vi om kvaliteter i högsta tänkbara prisklass.

Så var det då det där med passformen. Nästan allt går att ändra och justera lite, längd och vidd, åtminstone en storlek upp och ner. Det viktigaste att kolla är axlarna. Om tyget inte skrynklar för mycket sig på ryggen vid axlarna, så är storleken nog rätt bra om man har en normalbyggd kropp. Det har inte jag. Jag har jättelånga ben och är utarmad. Då gäller det att kolla om det finns tillräckligt med tyg att lägga ner på ärmar och ben. Det finns det ofta. Ibland får jag offra slaget nere på byxorna eller göra ett fuskslag. Problemet med kavajärmarna uppstår egentligen bara om det är en äkta skräddarsydd kavaj. För då ska det vara riktiga knapphål längst ute på ärmarna och är det så blir det för dyrt att ändra.

Marchesan-skjorta 024

Ärmlängden är lätt att justera om det inte är uppklippta knapphål i ärmen.

Vad kostar det att ändra? undrar du kanske. Byxbenen eller byxmidjan kostar ett par hundra,  kavajärmarna det dubbla. Att sy in eller lägga ut vidden på kavajen från 400 och uppåt. Axlarna ska man inte ge sig på. Då kan tusenlappar rulla iväg. Passar inte axlarna – köp nåt annat istället. Se till att butiken har en bra backspegel så att du kan kolla din rygg.

Den vänstra är alldeles för stor vid axlarna och rynkar sig fult. Den högra är för trång i midjan. Tveksamt om den går att lägga ut snyggt. Inga köp alltså.

Alltså, om du har köpt en vintagekostym, för låt oss säga tusen kronor och lägger lika mycket hos skräddaren, så har du för ett par tusen fått en måttsydd kostym i en kvalitet som säkert skulle kosta minst 25.000 kr idag. Kanske det dubbla. Men i många fall har jag köpt en kostym på loppis för 150 kr och ändrat den för ett par hundra. Det får du knappt ett par skräpbyxor för på billiga stormarknaden.

6. Du står över modesvängningarna

Klassiska proportioner var vanliga ända in på 1960-talet. Sen kom popen och jeansen och t-shirt-modet och ersatte välskräddat med färg och udda skärningar; låg midja, hög midja, jättesmala, jättevida, etc. Och så är det än idag.

Kolla dagens herrkostymer. Knäppeknappen i kavajen sitter uppe vid bröstvårtorna. Kavajen är så kort att hela rumpan är bar. Västen är också för kort. Byxorna är låga och jättesmala. Tja, det går i alla fall åt mindre tyg än på 50-talet = Low Cost Production (but not low price). Det enda vi vet är att det snart är omodernt.

Till vänster två av klädhistoriens mest kända förebilder från femtiotalets Hollywood. Där i midjan ska knäppeknappen sitta.  Och han till höger, en av Sveriges mest ”välklädda” män, sägs det. Sicken förebild.

Med ett par lagom vida byxor, med en lagom lång kavaj, och en väst som döljer bältet, och en knäppeknapp som sitter vid naveln är du alltid klassiskt klädd. Om du sen piffar till dig med en glad väst, snygg slips eller fluga och en matchande näsduk samt en blomma i knapphålet så kommer du i nästan alla kretsar att framstå som intressant välklädd även om du inte är modern. Och är det nån som frågar eller kommenterar något så tar du till argument nummer 7.

7. Kläderna får en själ och en proveniens.

Varje vintageplagg har, eller kan ges, en historia. Har du riktig tur vet du vem som har haft plagget. Detta är min svärfars gamla kostym från tiden han jobbade som…. Eller den här beställde Professor Snorre på AW Bauers hovskrädderi 1953. Eller den här smokingen hade en av Sveriges rikaste män när han tog studenten på Lundsberg 1941. Nu pratar jag om riktigt skräddarsytt med en etikett i innerfickan som talar om vem som en gång beställt kostymen och vilken dag den levererades.

Etiketterna berättar historier.

Har man riktig tur kan man berätta nåt sånt här: Den här kostymen med golfbyxor beställde Generalkonsul Bergsäker på NK 1936, han var förresten med i golfförbundets styrelse på den tiden. Och så är samtalet igång.

Det är jättekul att Googla på namnen i etiketterna och se vad man får fram om personerna och deras liv. En gång berättade jag för en man vem som ägt kostymen jag hade på mig och fick till svar; – Vi bodde på samma gata och hans dotter har jag hånglat med. Säg det om en lågpriskostym från H&M eller Dressman.

I de flesta fall har man inga så bra rövarhistorier att komma med. Men det finns ju fler etiketter att läsa på insidan av plaggen. Både varumärke och i vilken butik kostymen var såld. Varenda stad, köping och municipalsamhälle hade en skräddare eller en bra herrekipering.

Man kan ”forska” om skräddarier, konfektionsfabriker, butiker och varumärken. Nätet är fantastiskt. Man kan läsa att fabriken flyttade till Uppsala 1948 och lades ned 1957. Eller så hittar man någon som har släktforskat och berättar om när de började som lärling i en firma för att sen starta eget. Plagget har fått en berättelse.

Ett särskilt kapitel är att försöka datera plaggen. Det är lite som nutidsarkeologi. Därför samlar jag på postorderkataloger från hela 1900-talet. Där kan man se hur slagen, ryggen, vidden, kragsnibbarna, slipsarna, etc. såg ut vissa år och dra slutsatser därefter. ”Det kan inte ha varit före kriget och sen försvann ju de där smala detaljerna i början av femtiotalet. Vi säger 1946 – 48 ungefär, för det måste ha varit efter att de släppt på tygransoneringen 1945.”

Kragsnibbsarkeologi i postorderkatalogerna.

Så får mina kläder en spännande historia och en själ.

7½. Det är kul.

Nu förstår du varför jag köper vintagekläder – helst sådana från före 1970 – och vilken glädje de ger. Tänk att vid 66 års ålder få leka utklädningslåda igen. Det är ett nöje att sätta ihop dagens outfit. Du anar inte hur många komplimanger jag får från trevliga människor, sådana som jag aldrig skulle ha talat med annars. Idag var det två stycken på en timme.

Under snart sex år som vintageman har jag bara träffat en sur gubbe. Och han fick så han teg. Men det är en annan historia.

Nu är det är bara för dig att hänga med. Ut och börja jaga gamla fina kvalitetskläder för olika ändamål och situationer.

Vanity Fair, April 1931

Såhär såg vi ut på den tiden pojkar ville bli män. Idag verkar män vilja bli pojkar.

 

 

 

 

Bröllopsresa i vintage på Göta kanal

Göta kanal 1916

Vintagemannen och VintageQ gifte sig på midsommarafton 2016. Sen for de på en äkta vintage-bröllopsresa med M/S Juno på Sveriges Blå Band –  Göta kanal. Här kommer ett fylligt bildreportage.

M/S Juno är världens äldsta passagerarfartyg där man kan övernatta. Hon gick av stapeln i Motala  redan 1874. Fortfarande går hon i trafik mellan Göteborg och Stockholm. Känslan av att resa riktigt antikt finns kvar, även om man smakfullt uppdaterat båten många gånger genom åren. Vi blev personligt välkomnade av styrman Axel Johansson och färdens utmärkta värdinna och guide Anna Lindvall och fick sen bagaget nedburet till vår hytt.

Anne-Marie Lindstedt 23016-08-13

Reser man med ett vintagefartyg gäller det att klä sig därefter. Men vi tycker inte att man måste vara helt tids- och stilenlig. Här har VintageQ en Panamahatt från 1920-talet, en bomullskjol från sekelskiftet 1900, en dräktjacka från 1940-talet och en sprillans ny jumper. Det går bra att mixa.

Packa smått med kläder som går att kombinera

Har man ett rykte som vintageman att försvara gäller det att vara rätt klädd och kombinera plaggen väl matchade. Den blåvitrandiga ensemblen med byxor och väst är från en svensk militäruniform modell 1868. Passar utmärkt på Juno från 1874. De vita byxorna och kavajen är från en grosshandlarkostym i linne från 1916 ungefär. Den blå yllekavajen är en konvalecentkavaj från ett engelskt militärsjukhus 1942. Man måste ha varmt ylle med sig när det blåser kallt över vattnen.

Har man sen en udda väst och en slipover med sig också kan man få ihop tolv olika kombinationer. Och det räcker ju bra för en fyradagarsresa.

Sen är det är ju de små, små detaljerna som gör´et. I en liten ask för manschett- och skjortknappar stoppar man ner små pins som passar för resan. Det röda märket på kavajen är ett Simborgarmärke från 1936. Bygden vid älven var en utställning i Trollhättan 1946 och Motalas pin med radiomast är från 1937. Sen får man inte glömma att packa några passande slipsar, flugor, knapphålsblommor och klockor också.

Notera säkerhetssnodden i hatten (en s.k. boater, vad annars?). Den elastiska snodden, fäst i en knapp i kavajen, är en försäkring om hatten skulle blåsa av. Enligt utsaga är den finessen uppfunnen av gondoliärerna i Venedig. Det kan man förstå.

Det ryms inga stora väskor i de små hytterna, egentligen inga alls, så det gäller att hålla bagaget nere. Två små resväskor, en hattask, en liten bag, en kameraväska och VintageQ´s handväska.

Klä om till middag

Det är brukligt att klä om till middag. Nåja, det var ganska skraltigt med det. Men vi ansträngde oss som vanligt och piffade till oss.  Det kände vi som en plikt mot gamla Juno.

– Får man äta middag vid kaptenens bord, iförd vit smoking? frågade jag när vi bokade resan. – Det behöver du inte vara orolig för, fick jag till svar. Dom anade inte vem dom hade att göra med. Nu blev det inga sådana middagar, men kapten Albert Håkansson kom i alla fall och satte sig vid vårt bord. Det är en kul gubbe.

Inför varje lunch, två rätter, och varje middag, tre rätter, fick man skriva upp på en lista vad man ville dricka till maten. På så vis fick man champagnen eller ölen rätt kyld när man satte sig till bords. Det är vackra jugendmatsalar där man redan vid första lunchen blir placerad ihop med några andra trevliga resenärer. Men själva matupplevelsen är inte mycket att skryta med. Här finns stora möjligheter till förbättring.

Göta Kanal 2016-08-12-16 121

Frukosten var däremot perfekt. Precis enligt Vintagemetoden – massor av frukt och en kaffe latte. Smaskens. En bra start på dagen.

Vi vaknade tidigt de första två morgnarna. Dels beroende på att vi sov alldeles ovanpå propellern, dels för att vi ville se så mycket som möjligt. Klockan sex var vi uppe på däck pigga och nytra. Då var det ingen trängsel.

Ett tips från Vintagecoachen: Köp en sån där snuskigt dyr engelsk pyjamas i finaste bomullspoplin på Jermyn Street i London. Då känner man sig så fin att man kan gå ut och gå i den.

Välj en bananhytt

Hytterna är små, väldigt små. Därför hade vi bokat en av ”bananhytterna” längst bak, längs den svängda aktern. Det är de enda hytterna som har soffa och där en person över 180 cm kan ligga rak. I alla fall på C-däck. Vi kunde vara två personer inne i hytten och klä oss och hålla på med toilettbestyr samtidigt. Övriga hytter på C-däck är som små sovkupéer på tåget, där man ligger i korta våningskojer. Det gör man även i de dyra hytterna på A- och B-däck, men där är det lite rymligare. Vi valde helt enkelt rätt. Dånet från propellern vande man sig vid. (Det finns också en ”bröllopshytt” med Queen size bed, 120 cm bred, men den valde vi bort.)

Många utflykter på land

Det blir aldrig långtråkigt att resa i fyra dagar. Vi hade böcker med oss, men dem öppnade vi aldrig. Vi gick av fartyget vid Trollhättans slussar, Karlsborgs fästning, Motala, Vreta kloster, Söderköping och på Birka. På flera ställen var det guidade turer. Sen kan man ju gå av vid många slussar och gå bredvid båten också.

I Söderköping ligger den lilla klädbutiken Kanaljen vid kanalen bara 100 meter från slussen. Den är bäst i hela Sverige på ljusa linnekostymer i klassisk stil och fina Panamahattar. Naturligtvis hade de öppet kl 20.30 när vi anlände. Passa på att shoppa. Du har en timme på dig.

Mer än 60 slussar

I Göta älv och Trollhättan finns de största slussarna och de äldsta. Vid slusstrappans topp ligger ett lite dammigt kanalmuseum. Men det är dumt att missa det. Se filmen så lär du dig mycket om slussarna och kanalen.

Den mest berömda slusstrappan finns vid Berg, norr om Linköping. Dit kan man lätt ta sig med bil om man är ute på E4-an och kör. Vi hade gjort matsäckssmörgåsar vid frukosten och så skippade vi lunchen den dagen.

Dagens klyscha: Pastoral idyll

Det är en otroligt idyllisk resa. Så avkopplande att sakta glida fram genom  pastorala landskap där kreaturen betar eller trolska skogar och trånga passager. Det blir aldrig långtråkigt. De stora sjöarna och haven passerar man på natten eller när man äter. I alla fall om man åker som vi gjorde, från Göteborg till Stockholm.

Att flyta fram på natten är också spännande. Eller att hjälpa till med någon av de få handdrivna slussarna. Eller att promenera i Motala och hitta en drömbil, en Morris Eight från 1937. Men det mest originella var i Forsvik, strax före Karlsborg.Där står familjen Kindbom, varje dag som båten passerar, och sjunger väckelsesånger och nedkallar Guds välsignelse över vår färd på Göta kanal och genom livet. Det har de gjort ända sedan 1920-talet. Det kallar jag vintage.

Gå ombord i Göteborg

Med på resan hade vi en guidebok från 1954. Den gäller i stort sett fortfarande. Så är det om man reser vintage, då behövs inga nymodigheter. Vi reste från Göteborg till Stockholm. Det tar fyra dagar och tre nätter. Man kan åka åt motsatt håll också. Men alla förståsigpåare som vi talat med säger att den riktningen vi åkte är vackrast. Man är vaken på rätt ställen och det blir en mycket mer magnifik avslutning i Mälaren och Stockholms inlopp än att sluta resan i den lite tråkiga Göta älv.

Otroligt trevlig personal! Kapten Albert och hans besättning styrde med säker hand och alla var väldigt serviceinriktade. Det har varit ett nöje att ha att göra med all personal på rederiet, ända från bokning, ombokning och livet ombord. Heder åt ett sånt gäng.

 Gott liv ombord

Några blandade bilder från livet ombord. När det är varmt och fint väder sitter man uppe på däck. När det är blåsigt, blött och kallt kan man gå in i salongen eller matsalen. Men vi var ute mest hela tiden. Och det finns massor av filtar.

På övre akterdäck finns Honesty Bar. Där tar man sig själv vad man vill dricka; öl, vin, läsk, kaffe. Sen var det bara att anteckna vad man tagit på en lista.

Tack M/S Juno för en kanonupplevelse

Oj, vilken bra bröllopsresa det blev. Vi är fortfarande lika kära efter 21 år tillsammans. Och du läsare – ni behöver inte vänta till guldbröllopsdagen. Boka reda nu så får du en lyxupplevelse nästa sommar för ett mycket behagligt pris.

Hjälp! Är Vintagemannen med ombord idag?

 

 

 

 

Nu öppnar ny vintageaffär för herrar – DeLucas

yvärrDe Lucas 2016-03 001

Tyvärr – DeLucas har tvingats stänga tillfälligt. Dum granne bråkar och tvingar butiken att flytta. Öppnar på ny adress i höst.

På lördag den 2 april öppnar sakletaren och inredaren Thomas Cedergren sin nya vintageaffär – DeLucas. En riktig fyndgruva för herrar och prylnördar. Den ligger i ett gammalt garage på Ruddammsgatan 8A bakom Östra Station. Man går Körsbärsvägen upp från Valhallavägen. Eller tar buss 61 direkt dit.

 

Det går inte att ana vilken förtrollad värld som öppnar sig innan garageporten dragits upp. Och öppen är den på lördagar kl 11-15 och på onsdagar kl 12-19. Eller ring Thomas på 0707-17 59 00.

Mest herrkläder

De Lucas 2016-03-30 026

Här hittar du mest herrkläder; tweedkavajer, kostymer, byxor, skor, slipsar, flugor, frackar, hattar, mössor… Mycket är väldigt fräscht och nytvättat. För damer är utbudet dock rätt knapert även om det finns några riktiga gobitar.

Jag hittade ett par skoblock från Vass, Budapest. Det är en av världens finaste skomakare som gör handgjorda skräddarsydda skor för cirka 50.000 kronor. Skoblocken var något billigare.

DeLucas har hur många vintageflugor och vintageslipsar som helst. Många NOS i originalförpackning.

De Lucas 2016-03-30 037

Här har vi grundaren och han anhang. Familjen DeLucas porträtt hänger på väggen. Be Thomas Cedergren berätta den tvivelaktiga historien.

Kul prylar och accessoarer

Den lilla lokalen är inte bara full av kläder. Här finns mycket annat kul att fynda;  mycket marint och en flygplanspropeller från 1920-talet och gamla elgitarrer och läderväskor och grogglas och herraccessoarer och gamla lampor och, och, och.

Ingemar Albertsson 2016-03-30 (6)

Tack för besöket. Jag ser en officer. Men var är gentlemannen?

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

SAV Fashion 2016-03-17 059

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt  och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Bukowskis Fashion 2016-03-10 (4)

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.

 

 

Manchesterkostym från storhetstiden funnen hos Herr Larsson

OBS! Herr Larsson har i juni 2016 bytt namn till Ritz Vintage Clothing. Allt annat stämmer. 

Stockholm begåvades för ett par månader sedan med en ny vintagebutik för herrar. Det var legendariska Lisa Larsson som knoppade av sin herravdelning och där kör Jeanette nu i en egen butik på Bondegatan 48. Igår hittade jag en blå manchesterkostym för 600 kr där. Den låga skärningen på kavajen samt gubbvecken och slagen på byxorna skvallrar om åttiotal.

Så idag blir det lite snack både om Herr Larsson. Och om Manchester – gentlemannens jeans, som Bernhard Roetzel kallar dem i det klassiska standardverket Gentlemannen – Handbok i det klassiska herrmodet. Den ideala byxan till den udda kavajen.

Manchester 015Manchester 004

Varumärket är Rappson. Svensk standardkonfektion alltså i 60% bomull och 40% polyester. Slipsen är dock en äkta Fornasetti.

Det är sannerligen inte ofta man hittar en manchesterkostym i nästan perfekt skick. Själva tyget har ju en tendens att bli slitet i knävecken och i rumpan och se lite sjavigt ut efter ett tag. Men den här kostymen är nästan perfekt. Problemet, som vintagemannen alltid har, eftersom han är utarmad och har väldigt långa ben, är att han måste offra slagen på byxorna. Då syns det oftast på gammal manchester var det gamla vecket suttit. Det blir en vit rand. Vi får se hur det blir när byxan varit hos skräddaren.

Herr Larsson 2016-03-09 024

Herr Larsson har ett brett utbud av vintagekläder; kostymer, kavajer, rockar och hattar. Och lite modernare leasure också. Här är det svårt att gå hem utan att köpa

Du hittar klassiska varumärken på galgarna

Jeanette Axlander håller hårt på vintageprofilen. Det är bra. Det vore synd om ett bra koncept urholkas till att bara bli second hand för herrar. Så hjälp henne att fylla på lagret med gamla go’bitar. Ibland köper hon direkt. Ibland blir det försäljning på kommission.

Det finns fina skor och kul attiraljer också. Eller accessoarer heter det visst – uttalat med XS som Susanne Ljung i P1 Stil säger – axsessoarer.

Men det här skulle ju handla om manchester

Ingemar Albertsson 2015-05-14 011

Kombon tweedkavaj, ylleväst och manchesterbyxor är min absoluta favoritklädsel. Keps hör dock till undantagen. En hatt ska det vara. Men som jag sa, det är svårt att hitta manchester som inte är utsliten. De här blå brallorna hittade jag i nyskick för 10 kr på en loppis. Ett av mina allra bästa köp. Faktiskt ett par Rappson det också. De måste ha varit duktiga på manchester.

Här har vi en brun ensemble. Manchesterbrallor från Oscar Jacobsson, Harris Tweed-kavaj från Daniel Hechter och en Ralph Lauren-väst. Ungefär såhär ser Vintagemannen ut när han är på jobbet.

Jag förstår inte alla de män som går omkring i jeans och påstår att de är bekväma. Då skulle de prova ett par rymliga manchesterbyxor. Det är det verkliga komfortplagget.

1970-talet var manchesterns högperiod

I postorderkatalogerna på 70-talet frossar de i manchester.  Till vänster Ellos från 1975-76. Till höger Haléns från 1979-80. Att jag daterar mitt nya fynd till 80-tal beror på kostymens skärning och detaljer.

Det var inte bara kostymer på slutet av sjuttiotalet. Det var jackor, jeans, snickarbyxor. Även damerna gick klädda i manchester

Varför heter det Manchester egentligen?

Läs på Wikipedia: Manchester är en sorts randigt bomullstyg, vävt av tvinnade parallella fibrer. Tyget kallas tunnspårigt eller bredspårigt beroende på avståndet mell  de karaktäristiska ränderna. Rändernas lugg skapas av ett separat inslag, som en randad typ av sammet. Tyget lär först ha producerats i Leeds, men den mest kända tillverkningsorten är Manchester, som på svenska fått låna tyget sitt namn.

På engelska heter det Corduroy (”kunglig tråd”). På engelska Wikipedia kan du lära dig mer. Klicka!

Två skånska vintagefavoriter

VintageQ samt undertecknad har ett par favoritbutiker i Skåne som vi inte gärna missar att besöka. Det Är Mani på David Hallsgatan i Malmö och Torget 11 i Åhus. Där hittar vi alltid nånting snyggt och ovanligt. Troligen gör du det också.

Mani 2016-02-28 (4)

Mani, har som de flesta andra, mest damkläder. Mycket är äkta vintage. Hustrun provade ett par slanka trettiotalsklänningar. Men tyvärr, hon vill inte bli snörd i korsett. Det blev en 40-talsblus istället.

Det inre herrummet har ganska många kostymer i nyskick – NOS alltså. Mycket från 1970 talet och tidigare. Jag hittade en skräddarsydd kostym där kavajen satt jättebra. Men det fattades tyvärr en decimeter på byxbenen. Du ser det grönrutiga tyget till vänster i bilden.

Samt många kul attiraljer.

Mani 2016-02-28 (24)

På Mani basar Fanny Fager och hennes mamma Helene som man träffar ibland i butiken.

Torget 11 i Åhus

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (3)

Här kan du göra fynd. Parkera på torget i Åhus och dyk ner i Kerstins källare. Den är full med gamla kläder och andra vintageprylar i utmärkt skick. Det tar minst en timme att leta runt och prova.

Tjejer som ska gifta sig kan här förverkliga sin dröm. Och tärnorna också. Hit åker Köpenhamns bästa vintageaffärer och rensar brudklänningslagret med jämna mellanrum. Så prisvärt är det.

Herravdelningen, ligger intill brudkammaren längst in. Där är utbudet av kostymer med väst inte så stort, bara någon enstaka i fel storlek, men intressanta småprylar fanns det gott om. Jag hittade ett par eleganta herrstrumpeband med spänst i resåren. Det gör man inte varje dag. Och snygga skoblock.

I lådan med hattprydnader fyndade jag en turkos blomma som kom bra till pass.

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (7)

Hustrun hade riktig tur. Ett par oanvända oxblodsfärgade promenadskor till en gosse samt ett par vita sidenpumps var dagens skörd. Dessutom en sammetskappa från tidigt trettiotal och en nästan felfri yllebaddräkt från seklets början. Nu behöver hon inte frysa när hon doppar sig i böljorna på Österlen.

Själv gjorde jag ett riktigt klipp

Ingemar Albertsson 2016-03-07 093

God dag! Vill ni se mitt Åhus-klipp? En Burberry trenchcoat i perfekt skick och med löstagbart foder. Ett par små senapsfläckar på ena ärmen är det enda jag kan se som avslöjar att rocken är använd. Men de går nog bort i tvätten.

Jag betalade 774 kr efter att ha fått lite mängdrabatt. Vet du vad en sån trenchcoat kostar ny idag? Jag gick till NK och kollade; 19.500:- plus foder 1.600:-. Summa 21.100 kr. Där sparade jag 20.326 kr. Det räcker till en begagnad bil, t ex en Saab-9-3 eller VW Golf från 2004. Eller till en resa med hotell i New York en hel vecka. Varför handla nytt?

Tack Kerstin Holst för den här gången. Fortsätt att leta fram fina grejer. Vi ber.

 

För smala skor är inget vidare

Har du för smala skor som klämmer? Det går lätt att fixa, åtminstone lite grand. Jag har en bra skotöjare som jag har jag köpt för en femhundring hos min skomakare Mano. En utmärkt investering som jag verkligen kan rekommendera. Möjligheterna att hitta passande second hand-skor ökar betydligt.

Skotänjare (1)

Den här manicken kan töja både på tvären och längden. Bäst är den på att lästa ut på bredden. Där kan man, beroende på hur kraftigt läder det är, töja uppåt en centimeter. Att kunna töja på längden ska man inte hoppas för mycket på. Det är nog mest hälkappan som ger med sig.

Skotänjare (2)

Jag skruvade tills det knakade i dessa Grenson Cordovan (i hästläder)

Jag skruvar dels på den långa kroken, dels på ratten. Så regleras längd och bredd. Jag skruvar så länge jag törs, dvs tills det knakar lagom mycket. Det gäller att sluta i tid.

Innan jag sticker in töjmanicken i skon och börjar skruva lägger jag en våt trasa över skon ett stund, samt sprejar med en blomdusch inuti för att mjuka upp lädret.

Sen får skon sitta i spänn över natten, och om man har tur har man en perfekt sko nästa morgon. Sen gör man likadant med den andra skon.

Har man olika bredd på fötterna, hallux valgus till exempel, kan man töja skorna lite olika.

Boots

Vilka fräna sextiotalsboots min hustru har. Det är bara två fel. Skorna är för smala. Och det funkar inte med min skotöjare. Den går bara att använda i lågskor, dvs i dojor utan höga skaft.

Boots-utvidgning 006

Som tur är har skomakaren en mer avancerad skotöjare som även klarar stövlar. Så det var bara att lämna in bootsen. Nu passar de perfekt.

Före              &               Efter

Slutsats: skaffa dig en egen skotöjare. Efter två utlästningar hos skomakaren är den investeringen betald.

 

Västen som växte

Vad man gör med en väst om det fattas 15 cm på vidden?

Före och efter

Minns du att jag hittade en fyrtiotals-tweedkavaj och en väst i samma tyg hos Ruth & Raoul för 1.000 kr. Det vara bara det att västen var i storlek 46 och kavajen i storlek 54. Hur i all sin dar kan de två udda plaggen ha överlevt tillsammans i nästan sjuttio år?

derber mått 004

Västen är ju till en gosse och kavajen till en större man. Vad göra? Jag får chansa, tänkte jag. Om jag ber skräddaren att sy ett helt nytt bakstycke till västen så kan det gå. Den blir nog inte perfekt, men förhoppningsvis syns det inte när jag har kavajen utanpå.

derberväst hos George (2)

Jag gick till George Miko på Mari-Lenas skrädderi på Hornsgatan 127. Han har fixat massor av kläder åt oss. Och så delade vi upp jobbet. Jag fick gå till tygaffärer och leta fodertyg. Jag hittade ett fint i viskostyg på NK / SidenCarlsson. Han började sprätta bort det gamla fodret och ryggpartiet.

Derber väst efter 002

Nu har västen bredden inne. Det syns att fodret kryper lite för långt fram. Och åt längden var inte mycket att göra. Men det blev fint ändå.

En vecka senare var han klar. Tyget kostade 200 kr och arbetet 800 kr. Summa 2.000 kr för hela setet.

Före och efter

Nu är även västen en storlek 54. I alla fall i vidden.

Derber 40-tal 002

Derber var ett märke som lanserades av  av Hj. Söderbergs i Uppsala. Den största textilindustrin i stan. De startade 1907 och flyttade till olika adresser; Vaksalagatan 15 och  Dragarbrunnsgatan 65. På tillverkningsprogrammet fanns då herr– och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor. 1950 slog de på stort och byggde en modern fabrik på Bergsbrunnagatan. Men konfektionskrisen hade då redan börjat i Sverige och de gick i konkurs 1958.

Ingwemar Albertsson 2016-02-24 004

Visst är det flått med en väst

Hur kunde den udda kavajen och västen hänga ihop så länge – i cirka 70 år? Min gissning är att det var nån av textilarbetarna som tagit hem plaggen och nu, 2016 har släktingar lämnat in dem till Ruth & Raouls vintageaffär i Uppsala för försäljning. Vad tror du?

Derber 40-tal 006

Kul att ha en väst som funkar. Men kavajen är ursnygg ändå. Det är inte ofta man hittar något sånt här snyggt och i perfekt skick. Synd bara att det inte fanns ett par kostymbyxor också. Det måste det ha funnits från början. Men de hade väl varit väldigt stickiga, sa den sure räven.

 

 

 

 

Urkul att fynda gamla klockor

Certina 60-tal (3)

Armbandsuret lär vara mannens enda smycke sägs det. Många suktar efter en Rolex Daytona för en halv miljon – för att visa hur framgångsrika de är antagligen. Vintagemannen är precis tvärt om. Han blir jätteglad när han hittar en gammal mekanisk Certina som matchar nån av hans kavajer. Sällan behöver han betala mer än en tusenlapp. Den här blå  är från sjuttiotalet.

1:a världskriget skapade armbandsuret

För hundra år sedan fanns inte armbandsuret. Då var det rovan, fickuret som gällde. Dina moderna blåjeans innehåller förresten en rest från den tiden – den lilla miniatyrfickan som sitter innanför den högra framfickan är till för att ha klockan i.

Det var första världskrigets och flygets utveckling som ändrade på våra klockvanor. När anfall behöver planeras i minuter och sekunder är det viktigt för piloter och officerare att lätt kunna se vad klockan är. Ett fickur är då väldigt opraktiskt. Så piloterna band fast sina fickur på armen eller på låret med nån sinnrik fästanordning  – och se, det moderna armbandsuret var fött.

Dyra märken behövs inte

Omega o Rekord 1940

Man måste inte köpa exklusiva märken. Dessa två eleganta klockor är från 1940 ungefär. Du kan säkert se att den vänstra, en Omega, är lite finare. En sådan kostar kanske 5.000 kr. Den högra, en mer anonym Record, kostar 1.000 kr. Men jag kan försäkra, man känner sig ungefär lika elegant i båda när man fått på sig sin smoking.

Jag älskar billiga klockor

Billiga klockor

Jag älskar billiga klockor. Då har man ju råd med fler. Ingen av dessa femtiotalsklockor har kostat över tusen kronor. Den högra bara 200:-. Det finns alltså fynd att göra där ute.

Testa om klockan går rätt

Den stora frågan är om ett vintageur fungerar. När jag ser en trevlig gammal mekanisk klocka på en auktion, antikmarknad eller på en loppis brukar jag alltid dra upp den och ställa den så rätt som möjligt. (Man har ju den rätta tiden i mobilen, så man behöver egentligen inte nån klocka som  visar tiden längre.) Sen går jag tillbaka efter en halvtimme och ser om klockan fortfarande går rätt. Har den redan då dragit sig blir jag skeptisk och då köper jag inte. Jag kan acceptera att en gammal klocka drar sig en minut på ett dygn, men inte mer. Ibland lämnar jag klockan till en urmakare för ruckning och justering, men då riskerar totalkostanden att skena iväg.

Putsa klockan med tandkräm

Ofta är glaset lite repigt. Då tar jag till tandkrämsmetoden. Jag klämmer ut en liten klick tandkräm med slipmedel på pekfingret och gnider runt i cirklar en stund. Det tar inte bort sprickor, men gör underverk på små repor.

Välj klocka som passar dagen klädsel

Det roliga med att ha flera vintageklockor är att man kan välja en som passar dagens outfit. Jag brukar också vara noga med vilka metaller jag kombinerar. Manschettknappar i silver till en stålklocka. Guld till guld.

Välj vintageklockor med karaktär

Atlantic Milano o Manhattan 1960 (2)

Atlantic är ett sånt där gammalt märke som var stort i Sverige på 1950- och 60-talen. De finns i många olika utföranden. De här modellerna, som jag tror är från åren runt 1960, kallas Manhattan och Milano. De har rätt mycket attityd i designen tycker jag. Riktiga smycken.

Den högra köpte jag på Antikmässan för 1.200 kr. När jag googlade på märket upptäckte jag att just denna klocka år 2011 såldes på Lauritz för 600 kr plus avgifter, dvs 840 kr. Ett normalt pris för en sån här klocka. Den har ett fel och det är att stållänken egentligen är 2 mm för smal. Men den går ju att byta.

Rätt bredd på armbandet

Klocktillbehör

En vintageman passar på att handla när tillfället yppar sig. Det gäller klockarmband också. En låda med gamla armband är bra att ha därhemma. Förr eller senare tar ett läderarmband slut och måste bytas. Och till en vintageklocka vill man ju helst ha ett vintagearmband. Det finns många olika bredder på klockarmband. Se till att du får det rätta.

Se förresten upp med klockor där sprinten för armbanden sitter helt fast. Då kan du bara använda armband med s.k. open ends och då är urvalet av snygga armband ytterst magert.

Vissa klockor sticker ut

Jag är ganska svag för kronografer som har tidtagning, stopp och mellantider. Sådana går ofta dyrt på auktion. Här har jag, efter en lång tids sökande, hittat en schweizisk kronograf från fyrtiotalet utan känt märke. Den blev överkomlig på en auktion.

Den högra är en kul Casio Data Bank från 1980-talet med inbyggd miniräknare, kalender och telefonbok som fortfarande fungerar. Det måste ha varit oerhört exklusivt på sin tid. Denna är förresten den enda batteridrivna klocka jag har. Jag tycker att de gamla mekaniska uren är roligare.

Jaeger-le Coultre är mitt favoritmärke

Jaeger-le Coultre (1)

Har du något favoritmärke? frågar folk ibland. Ja, Jaeger-le Coultre, ett av de stora klockmärkena från Schweiz. De har legat i framkant ända sedan 1833 och varit först med många finesser. Jag tycker att de är diskret eleganta. Memovox heter den nedersta klockan och den var den första klockan med alarm och som lanserades 1950, samma år som jag föddes. En Memovox låg länge på min önskelista. Jag fick den av frun och barnen när jag fyllde sextio.

Som alla klockkännare kan se saknas en verklig klassisker på bilden – en Jaeger-le Coultre Reverso. Det är en rektangulär JlC-klocka med vändbar boett. Köper man en nytillverkad Reverso får man lägga upp minst 100.000 kr och det tänker inte Vintagemannen göra.

Ger man sig in på den fina-märkes-marknaden börjar auktionspriserna på tiotusen och lyfter sedan uppåt i en rasande takt.

PS. Onödigt vetande för snobbar: Jaeger ska uttalas på franska, dvs Sche-schäär och inte Jäger som de flesta säger. Say after me: Scheschäär lökoltrr. (Sen finns det nördar som säger Sche-gäär också. Men dom bortser vi ifrån.)

Var hittar du vintageklockor?

På varje antikmarknad och loppis kan du hitta klockor. Det mesta är skit, så det gäller att leta noga efter fyndet med stort F. Men det är ju så vi vintagenördar alltid har det.

Annars är auktioner det säkraste stället. Kaplans i Stockholm är en verklig guldgruva. De har massor av klockauktioner hela året runt. Och det som inte blir sålt på auktionen kan man köpa i deras butik efteråt. Kolla deras välfyllda webbutik.

I stort sett alla auktionshus säljer klockor. Det är bara att börja bevaka.

Vintageghandlare som A.Marchesan och Herr Judit har ett litet noga utvalt utbud i lagom prisklass. Där kan du också kolla. Deras klockor är oftast genomgångna av en urmakare.