Det är så elegant med vita byxor. På sommaren är det ju naturligt, men på vintern är det ren lyx. Och något alldeles extra om man låtit måttsy sina brallor till perfekt passform hos en bra skräddare. Därför gick jag till Atelier Saman Amel för att göra ett test. Läs här hur det gick.
Kommendörsgatan 21 i Stockholm. Mitt på Östermalm ligger den lilla lokalen.
Det tar ungefär åtta veckor från första måttagningen tills plaggen är klara. Då ingår minst en extra provning och eventuella justeringar.
Man kan tycka att byxorna satt ganska bra vid första provningen. Ungefär som när man går in i en vanlig klädaffär och börja prova. Men det fanns lite att justera för att få till den perfekta passformen.
Det är små, små detaljer som avgör passformen
Jag lider av att ha en för liten rumpa. Nästan alla byxor jag köper måste tas in både lite runt stussen och sedan lyftas lite där bak. Först då blir det snyggt häng i byxorna. Här var även midjan lite för stor.
Välj modell och kvalitetstyg själv
Byxorna sys i Italien. Och Saman Amel erbjuder ett litet urval av italienska och engelska kvalitetstyger. Till de här vita byxorna valde jag ett kraftigt bomullstyg från Loro Piana.
Sortimentet består idag av kostymer, kavajer, byxor, skjortor, rockar, slipsar och stickade plagg. Provplagg hänger på en stång. Kostymer säljs mest. Där börjar prislappen på 12.000 kr beroende på tyg. Jämför det med att vanliga konfektionskostymer från s.k. fina märken ofta kostar det dubbla på Fina Gatan. Och då är det inte ens måttsytt.
Slow fashion, gott hantverk och en skön kundupplevelse
Dag Granath och Saman Amel är två gamla barndomskompisar från Vallentuna. Saman utbildade sig i skrädderi och sedan korsades deras vägar igen på ett litet svenskt modehus. 2011 bestämde de sig för att dra igång ett eget företag. Och det har de kunnat leva på sedan dess.
Man kan sammanfatta deras företags idé i tre punkter:
- Slow fashion – en motvikt till konventionellt snabbköpsmode
- Integrera kunden i processen – det ska vara ett nöje att själv vara med och påverka plaggets utformning
- Lägg yttersta vikt vid hantverket
Stilen är ganska klassisk, men ändå lite kontemporär. De blandar skandinavisk minimalism med ett formspråk från Neapel. Mina byxor har slag, hög midja och djupa frontveck som skapar den där underbara vidden och komforten i byxorna. Det har jag själv varit med och bestämt.
Mina mått i lager till nästa gång
Nu finns mina långa ben och min lilla rumpa i deras dator. Noggrant justerade efter första provningen. Så nu är det bara att gå in och beställa ett par brallor till. Då borde de sitta perfekt direkt.
Stor vikt vid hantverket
Hantverket är viktigt. Här förväntar jag mig att knapparna inte bara följer med som lösa tillbehör utan sitter ordentligt fast, och att knapphålen håller att slitas på. Notera detaljerna med knäppgylf, sidspännen och hängselknappar. Inget obekvämt bälte här inte. Byxorna sitter uppe av sig själva, men med ett par hängslen får de ett ännu snyggare fall.
Där satt dom! Nu saknas bara mina hängslen.
Nu får du hjälpa mig att välja kavaj till.
Visst passar både skepparkavaj och tweedkavaj, eller? Det kanske är en fördel om det finns lite vitt i kavajtyget.
Lägg därtill ett par fräna dojor. Nu väntar jag bara på rätt vårvinterväder för att gå ut och sprätta i mina nya byxor. (Obs, de är inte såhär korta.)
Tack Saman (och Dag) för ett trevligt samarbete.
Köper Vintagemannen nytt? kanske du undrar.
Inte ofta är svaret. Men det finns några plagg som är jättesvåra att hitta begagnade och det är vita byxor och manchesterbyxor. Då får man göra ett undantag. De här brallorna, unika och måttsydda till mig i ett fantastiskt tungt och tjockt bomullstyg kostade mig 3.500 kr. Det är det verkligen värt.
Vill du läsa mer om mina vita byxor kan du Klicka här
Vintagemannen 
Det går inte att säga annat än grattis till de perfekta byxorna. När det gäller din fråga som kanske är enbart retorisk, eftersom byxorna ser bra ut till samtliga kavajer. Nåväl, en viss skillnad är det dock när det gäller helheten och här är vad jag tycker. Kanske jag är påverkad av färgåtergivningen i min dator. Bäst helhet är med skepparkavajen och god tvåa är med den brunröda kavajen. Om den varmvita polotröjan skippas så funkar byxorna riktigt bra även med de två gråaktiga kavajerna, då jag tycker tröjans ton är lite för varm mot dessa två kavajer. Samtliga kombinationer är dock tillräckligt bra för att jag själv skulle ha kunnat bära dessa med stolthet. Om jag ändå ska bli riktigt petig och ska skilja mellan de två gråa kavajerna är det den oknäppta som passar minst bra med polotröjan.
Tack! Jag håller med om både skepparkavaj och den rödbruna, men i omvänd ordning. Den tunna grå är nästan som en kofta. Det är ofodrad jersey. Men den funkar under skepparkavajen. Det gör inte de andra med stora axelvaddar.
Jag har vid några tillfällen också låtit sy upp kläder. En gång var det en kappa jag sett i en TV-serie – den om Ivar Kreuger om någon sett den – Kreugers finländska älskarinna hade en underbar vit kappa på sig när de träffades i Paris i sista avsnittet. Jag tog med mig några bilder där kappan var med till en sömmerska i Malmö som sydde upp en likadan för ett pris som var mindre än vad en märkeskappa kostar i affären. En annan gång var det en dräkt med 40-talsstuk, och nu sist hade jag kommit över ett underbart sidentyg från 50-talet som jag lät sy upp i en femtiotalsmodell, som vi satte ihop tillsammans, sömmerskan och jag, av flera olika bilder på cocktailklänningar från 50-talet, där jag tog urringningen från en bild, livet från en annan och ärmarna från en tredje. Det blev superbra och kostade återigen betydligt mindre än vad jag hade väntat mig. Man borde göra det mer. Men så bra att du sprider budskapet om att det faktiskt inte är så fruktansvärt exklusivt som man kanske tror. Och tillfredsställelsen i att få något som är PRECIS som man vill ha det och som sitter perfekt är ojämförlig!
Ja visst blir det som Dag och Saman säger; en betydligt högre shoppingupplevelse med personligt och formsytt än att bara gå in i en butik på Dyra Gatan. Men det är också rätt kul att hitta nåt fint på second hand och sedan gå till skräddaren och justera lite.
Nu är jag väl jävig i sammanhanget men kul att morfars gamla fick synas igen. Och grattis till nya snygga byxor!
Ja det är en riktigt fräsig tweedblazer. Sån tur att den hamnade hos snälla människor.