Det är så elegant med vita byxor. På sommaren är det ju naturligt, men på vintern är det ren lyx. Och något alldeles extra om man låtit måttsy sina brallor till perfekt passform hos en bra skräddare. Därför gick jag till Atelier Saman Amel för att göra ett test. Läs här hur det gick.
Kommendörsgatan 21 i Stockholm. Mitt på Östermalm ligger den lilla lokalen.
Det tar ungefär åtta veckor från första måttagningen tills plaggen är klara. Då ingår minst en extra provning och eventuella justeringar.
Man kan tycka att byxorna satt ganska bra vid första provningen. Ungefär som när man går in i en vanlig klädaffär och börja prova. Men det fanns lite att justera för att få till den perfekta passformen.
Det är små, små detaljer som avgör passformen
Jag lider av att ha en för liten rumpa. Nästan alla byxor jag köper måste tas in både lite runt stussen och sedan lyftas lite där bak. Först då blir det snyggt häng i byxorna. Här var även midjan lite för stor.
Välj modell och kvalitetstyg själv
Byxorna sys i Italien. Och Saman Amel erbjuder ett litet urval av italienska och engelska kvalitetstyger. Till de här vita byxorna valde jag ett kraftigt bomullstyg från Loro Piana.
Sortimentet består idag av kostymer, kavajer, byxor, skjortor, rockar, slipsar och stickade plagg. Provplagg hänger på en stång. Kostymer säljs mest. Där börjar prislappen på 12.000 kr beroende på tyg. Jämför det med att vanliga konfektionskostymer från s.k. fina märken ofta kostar det dubbla på Fina Gatan. Och då är det inte ens måttsytt.
Slow fashion, gott hantverk och en skön kundupplevelse
Dag Granath och Saman Amel är två gamla barndomskompisar från Vallentuna. Saman utbildade sig i skrädderi och sedan korsades deras vägar igen på ett litet svenskt modehus. 2011 bestämde de sig för att dra igång ett eget företag. Och det har de kunnat leva på sedan dess.
Man kan sammanfatta deras företags idé i tre punkter:
- Slow fashion – en motvikt till konventionellt snabbköpsmode
- Integrera kunden i processen – det ska vara ett nöje att själv vara med och påverka plaggets utformning
- Lägg yttersta vikt vid hantverket
Stilen är ganska klassisk, men ändå lite kontemporär. De blandar skandinavisk minimalism med ett formspråk från Neapel. Mina byxor har slag, hög midja och djupa frontveck som skapar den där underbara vidden och komforten i byxorna. Det har jag själv varit med och bestämt.
Mina mått i lager till nästa gång
Nu finns mina långa ben och min lilla rumpa i deras dator. Noggrant justerade efter första provningen. Så nu är det bara att gå in och beställa ett par brallor till. Då borde de sitta perfekt direkt.
Stor vikt vid hantverket
Hantverket är viktigt. Här förväntar jag mig att knapparna inte bara följer med som lösa tillbehör utan sitter ordentligt fast, och att knapphålen håller att slitas på. Notera detaljerna med knäppgylf, sidspännen och hängselknappar. Inget obekvämt bälte här inte. Byxorna sitter uppe av sig själva, men med ett par hängslen får de ett ännu snyggare fall.
Där satt dom! Nu saknas bara mina hängslen.
Nu får du hjälpa mig att välja kavaj till.
Visst passar både skepparkavaj och tweedkavaj, eller? Det kanske är en fördel om det finns lite vitt i kavajtyget.
Lägg därtill ett par fräna dojor. Nu väntar jag bara på rätt vårvinterväder för att gå ut och sprätta i mina nya byxor. (Obs, de är inte såhär korta.)
Tack Saman (och Dag) för ett trevligt samarbete.
Köper Vintagemannen nytt? kanske du undrar.
Inte ofta är svaret. Men det finns några plagg som är jättesvåra att hitta begagnade och det är vita byxor och manchesterbyxor. Då får man göra ett undantag. De här brallorna, unika och måttsydda till mig i ett fantastiskt tungt och tjockt bomullstyg kostade mig 3.500 kr. Det är det verkligen värt.
Vill du läsa mer om mina vita byxor kan du Klicka här
Vi kan vara bergsäkra på att de hade Möllers LyxMocka i kaffepannan.
Hallvägen 21, Slakthusområdet, Globen, Stockholm
Gunilla Pontén gjorde kläder till svenska femtiotalsfilmer
Här har jag en skjorta med tab-krage. Kragen är hög och rak och har en flärp under slipsknuten som ger den en extra spänst. Elegant tycker jag.
Sen kom de fula cut away-kragarna också. De är väl gjorda för att bäras uppknäppta, antar jag. Annars ser man ju slipsen runt halva halsen. Och försök att fästa en kragklämma i den. Det går inte.
Nej, tacka vet jag de gamla smala eleganta kragarna från 1930-40-talen. Helst tillsammans med en ganska tunn och smal slips. Och gärna med en kragnål eller klämma. Snyggare blir det aldrig. (Bild från en postorderkatalog på 1930-talet)
Vill man se lite mer informell ut på kontoret är en mönstrad button down-skjorta ett bra val. Den passar till kavaj och med en matchande slips kan det bli rätt tjusigt det också. Eller så kan den bäras uppknäppt om man bara har en V-ringad tröja på sig. Kanske med en snusnäsduk, numera kallad bandama, i halsen. Det ger en mycket mer naturligt ledig stil än att skippa slipsen till vit skjorta och kostym.
Att börja träna på gym adderade ett kilogram från lägsta nivån.
Det perfekta plagget för iskalla dagar.
Gubbröra på kavring var förrätten. En extra poäng var det brynta smöret som den simmade i. En mättande start. Jättegott och jättemycket, kändes det. Hur ska vi orka fortsätta i den här stilen? Jodå, det gick.
Till gubbröran serverades iskall snaps från Ålborg i små jungfrur och en kall och god lager.
Sen kom kvällens höjdpunkt – rotmos och fläsklägg. Sådär mört och långkokt så att köttet bara faller av benet när man börjar pilla i den varma delikatessen. Tre sorters god senap till. Och rotmos naturligtvis.
Så var det dags för desserten. Som tur var serverades det inte lättbränd crème brulée eller en mäktig äppelkaka med vaniljsås – bara några små chokladpraliner. Men nog hade det varit trevligt med något mer traditionellt en sån här kväll. Lennart och jag enades om att en skiva rulltårta med en klick vispgrädde och ett hallon på toppen skulle ha varit toppen till bryggkaffet.
Vintagemannen 