#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Hur vi sparar flera hundra kronor per natt med vårt frukost-kit

21 oktober, 201921 oktober, 2019 av Ingemar A, publicerad i Mat och sånt, Resor

När du bokar hotellrum utomlands tillkommer ofta en kostnad för frukosten. I det här exemplet från Köpenhamn kostar den 198 SEK per person!!! Det är ju inte klokt. Vi tycker att det är roligare att spendera de pengarna på annat, så vi har alltid med oss ett eget frukost-kit och serverar oss själva frukost på sängen. Sen har vi nästan fyra hundra spänn att roa oss för – varje dag.

Kolla det här erbjudandet på Hotels.com.

Det gäller ett känt hotell nära Huvudbangården i Köpenhamn. Billigaste rummet kostar 1.039 SEK och med frukost 1.435 SEK. En skillnad på 398 SEK varje dag för två personer. På två veckor motsvarar det hela interrailbiljetten för en av oss. Okej, det finns säkert billigare frukost någonstans. Men ändå, det finns pengar att spara.

Vi har ett litet praktiskt rese-kit med oss

Större är det inte. En liten låda med tättslutande lock full av små praktiska grejor. En tub för ett teleobjektiv. En kökshandduk och två linneservetter. Nu lyfter vi på locket.

Här hittar vi två lättviktstallrikar i bambu och ett litet bestick-set i plast.

Här göms också några andra praktiska saker att ha med på resan. Några påsar tvättmedel, ett snöre och några klädnypor samt ett sy-kit.

Den schweiziska armékniven är ett måste med sin kniv, korkskruv, kapsylöppnare, sax m.m. Och locket till burken blir en perfekt skärbräda när vi ska göra vår fruktsallad.

Vår egen hotellfrukost består alltid av en fräsch fruktsallad. Ibland köper vi hela frukter, ibland hittar vi en färdigskuren fruktblandning. En smoothie kan också vara gott till. Lyft ur alla flaskor i minibaren, om en sådan finns, och ställ in frukosten där.

En sån här lätt frukost står man sig faktiskt rätt bra på. Och så har man några kalorier till godo för en fika på stan.

Jag måååååste ha kaffe!

Får ni inget kaffe på morgonen? undrar väl någon. Jodå, det löser sig alltid. Det finns minst fyra sätt. 1. På många hotell står en vattenkokare på rummet, ofta med både kaffe och te i portionspåsar. 2. Man kan ha med sig en burk pulverkaffe om det bara finns vattenkokare. 3. Vissa hotell bjuder på kaffe i lobbyn. 4. Man går ut på stan, sätter sig på nåt trevligt ställe och tar en fika. Som sagt, det löser sig

Vad har ni i kamerafodralet?

Där har vi våra glas. De kan användas till mycket; juice, vatten, mjölk, whisky eller vin. Det är alltid trevligare att dricka ur riktiga glas än ur plastmuggar. Nån gång kanske vi ska testa dem för kaffe också.

Visst är det roligare att göra av med pengar på annat än på dyra hotellfrukostar.

Läs gärna mer om våra resor och hur vi packar i länkarna här inunder.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

Hur packar man för 15 dagars tågluff i 35 graders värme när man ska ta med kläder för ett bröllop och en cykeltur?

Först när vintagemannen är ordentligt packad kan han ge sig iväg.

Vintagemetoden är ett bra sätt att leva och må bättre under fastan

1 mars, 20172 mars, 2017 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Livsstil, Mat och sånt, Resor

Om 39 dagar börjar påskveckan, men däremellan kommer fasta. Sedan ett årtusende har vi i Sverige fastat den här årstiden och levt lite enklare med mindre fett, socker och mindre kött. Snacka om vintagemetod för att få lite ordning på sitt liv i överflöd. Idag spekulerar Vintagemannen om vad den moderna fastan kan vara. Och det handlar inte om att sluta äta.

Igår, på fettisdagen, firade vi Sveriges stora karneval; vi frossade i semlor. Det var förr ett sätt att äta upp sig inför fastan. Nu blir det inget mer kött på ett tag, men mer frukt, grönsaker, fisk, skaldjur och kanske fågel. Bort med snask, processad färdigmat, feta pizzor och kaffebröd. Tänk vilken nyttig hälsokur kyrkoåret bjuder på.

Vi hittade på en egen dietmetod för cirka sex år sedan – Vintagemetoden.

Den hade till effekt att Vintagemannen gick ner 18 kg och Vintage Q ungefär lika mycket. På annandag jul 2010 vägde jag över 100 kg. Ett år senare 82 kg. Sedan dess har det stabiliserat sig på 83 kg.

Huvudidén med Vintagemetoden är att äta lite till frukost, lite till lunch för att sen få äta precis vad som helst till middag. Och när man blir hungrig mellan måltiderna, för det blir man, är det frukt och nötter som gäller.

Frukosten består av en fruktsmoothie och en cafe latte. Lunchen en tallrik fil eller yoghurt med müsli, plus kaffe och en kaka om man varit snäll. Frukt och nötter är mellanmål. Och till middag får man unna sig vad som helst som är gott. Men nu under fastan är det läge att dra in på kött och det allra fläskigaste.

Efter några år lade vi till träning och motion på programmet också. Men det gör inte att man väger mindre, bara att man får en vackrare och smidigare kropp. Inte trodde jag, en gubbe på 66½ år, att jag skulle orka springa en halvmil på en halvtimme. Jag som inte joggat sedan 1900-talet.

Så idag består Vintagemetoden av en lagom sträng matregim på dagarna och träning på gym två dagar i veckan.

Fasta är inte bara att banta kroppen: Man kan banta klädkontot också.

Som ni alla vet köper Vintagemannen bara second hand och vintage-kläder, om man undantar kalsonger och strumpor. Om man inte är en klädnörd som jag kan man spara otroligt mycket pengar om man slutar gå i märkesaffärerna på Dyra Gatan och slinker in på Myrorna, Emmaus, Stadsmissionen och dom, för att inte tala om loppisar ute i landet.

Det är ju inte klokt att betala över 20.000 kr för en ny Burberry-rock när man kan hitta en begagnad för 850 kr på second hand. Eller att betala 1.400 kr för en ny Eton-skjorta som kan fyndas för en tiondel av priset. Vintagebutiker tar runt 2.000 kr för kvalitetsskor som kostat 5.000 kronor nya. Det är bara att kolla slitage, malhål och fläckar ordentligt och sen slå till om priset är det rätta. Sen får man ibland räkna in en liten justering hos skomakaren eller skräddaren i priset också. Men det borde man också göra på nya plagg för att få dem att sitta bra.

Så ta fastan till ursäkt för att börja handla second hand och vintage. Du har 40 dagar på dig att träna. Sen är du fast.

Koldioxidbanta är den nya fastan

Man kan Vintageresa också. Det vill säga att ta tåget, cykeln (och bilen) och inte flyga så mycket och långt runt jorden. Vårt lilla klot tål inte att vi producerar koldioxid som vi gör. Har du sett TV-programmet Zero Impact ? En verklig tankeställare. Det andra avsnittet går ikväll på SVT1 kl 21.00. Annars kan du kolla avsnitten på UR Play.

Det går jättebra att ta tåget, i alla fall inom Sverige och Europa. Vi drömmer om att snart tågluffa runt bland kontinentens storstäder iförda bekväma reskläder och vackra vintageväskor.

Vi bekymrar oss dock för att det inte kommer att finnas några bärare ute på de kontinentala perrongerna så jag har konstruerat en egen liten vagn att dra resväskan på.

Visst är det vackert med hotelletiketter på gamla väskor. Och se här en liten hemmakonstruerad vagn för vintageväskorna.

Ska du åka mellan Göteborg och Stockholm kan vi rekommendera Blå Tåget. Där kan man äta på vita dukar med stil. Det finns också andra tågoperatörer som Snälltåget om man vill åka billigt till Malmö eller annorstädes, ja ända till Berlin, i gamla fina vagnar.

Eller så far du med båt på Göta kanal om du vill färdas långsamt och värdigt och hinna ikapp dig själv. Det gjorde vi i somras, kolla här.

Pälsfodret som räddade mitt första vintageköp

6 januari, 20177 januari, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1980-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Mat och sånt, Prisvärt, Vintageaffärer

När jag köpte mina första vintagekläder vägde jag nästan 100 kg. I morse vägde jag 83,5 kg. Vart tog de 16 kilogrammen vägen? Rocken jag köpte var en italiensk ulster i Donegal tweed. Den fanns på Herr Judits vinterrea den 4 februari 2011. Jag passade på att köpa en grön Borsalino-hatt och en matchande halsduk samtidigt. Såhär såg jag ut för snart sex år sedan. Sedan dess har rocken blivit på tok för stor.

Rocken passade perfekt på min stora mage. Som man kan se på bilden är det en modern stickad tröja som sticker fram ut ärmen. Vid den här tiden hade jag alltså inte blivit en vintageman på riktigt.

Men, när jag väl upptäckt vintage och second hand var jag fast. Problemet var bara att det fanns väldigt få snygga second hand-kläder i storlek XXXL eller 56. Så jag måste gå ner i storlek. Mitt mål var storlek 52, eller rättare sagt stl 152 eftersom jag är både långbent och utarmad. (152 är ungefär 52 på bredden och 54 på längden.)

Det tog ett drygt halvår att bli för liten för rocken.

Då uppstod ett nytt problem. Alla kläder som jag hade tidigare och alla nygamla vintagekläder blev för stora. Jag lät skräddare sy in och sy in och sy in. Och det kan funka bra för en storlek; 56 till 54. Men att gå från 56 till 52 är för mycket. Det blir fel vid axlarna, och att justera där blir för dyrt.

Hur gick det till, att gå ner 16 kg på ett halvår?

Jag får ofta den frågan. Med Vintagemetoden, svarar jag. Det finns bara ett sätt; att äta mindre – mycket mindre. Och nästan inget snask och kaffebröd. Visserligen har jag börjat träna på gym också, men det blir man bara tyngre av för muskler väger mer än fett.

Enkelt uttryckt går Vintagemetoden ut på följande:

Frukost: En fruktsmoothie plus en caffe latte.
Lunch: En tallrik fil eller yoghurt med müsli och en latte. (En liten skorpa är OK om dagsvikten tillåter det)
Mellanmål (för man blir sugen under dagen): Frukt eller nötter.
Middag: Ät och drick vafan som helst. Ju godare desto bättre.

Håller järnkoll på vikten

Att börja träna på gym adderade ett kilogram från lägsta nivån.

Om vågen på morgonen dagen efter visar sig ligga ovanför idealvikten så håller man bara igen nästa dag tills man är tillbaka på matchvikt igen. Jag tillåter aldrig vikten att rinna iväg mer än ett kilo. För då måste man köpa nya kläder igen. Jag har hittat min idealvikt, 83,5 kg. Den har jag lyckats hålla sedan hösten 2011.

Men det här skulle ju handla om ett pälsfoder

Känner du igen rocken? Jo, det är densamma som jag köpte 2011. Jag ärvde senare en trenchcoat med ett pälsfoder i nutria av min svärfar. Själva trenchcoaten var inte så snygg, så den har jag givit bort, men fodret var användbart. Så jag gick till en körsnär, Ivan Petersson, som anpassade pälsfodret till min italienska tweedulster. Och nu sitter den perfekt igen runt en betydligt smärtare vintageman.

Det perfekta plagget för iskalla dagar.

Pälsfodret syddes ursprungligen av Rune Landert som sågs som en av de finaste körsnärerna i Stockholm på 1900-talet. Det syns ju tydligt att fodret är gjort för en rock med kortare slag. Men räck upp handen om du reagerade på det på bilderna ovan. Det här duger gott för mig när det är sexton minusgrader.

Operationen med ett tjockt pälsfoder gjorde att ärmarna blev för korta. Då fick min skräddare lägga ner dem så långt det gick och sätta in ett diskret tyg längst ner.

Dagens I-landsproblem:

Nu är det bara ett problem kvar – vilken päls ska jag välja när det blir riktigt kallt?

I somras hittade jag en gammal päls på en loppis. Den kostade bara ett par hundra, så jag kunde inte låta bli. Det är en päls i Pannofix (behandlad lammull) från Pixbo Päls. Ålder okänd, före 1990 i alla fall.

Vad ska jag välja nästa gång kylan slår till?

Good bye. Vintagemannen är snart tillbaka.

All glädje utan rotmos är konstlad glädje

9 december, 20169 december, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt

Jag och Lennart avnjöt en klassisk grosshandlarmiddag på restaurang Pelikan igår kväll. Det är verkligen en kvalitetskrog där tiden stått stilla. Vilken klassisk miljö, ursprungligen från 1904, i alla fall i stora skänksalen (numera finns det en modern bar till vänster också, men det är inte något för en vintageman). På menyn finns en grosshandlarmiddag. Den valde vi. Ordet skrovmål är bara förnamnet. Hör här:

Vi började kvällen som det anstår en grosshandlare – med en rejäl grogg. Eau-de-vie och sockerdricka förstås. Det var bara att blanda till den styrka man önskade själv.

Gubbröra på kavring var förrätten. En extra poäng var det brynta smöret som den simmade i. En mättande start. Jättegott och jättemycket, kändes det. Hur ska vi orka fortsätta i den här stilen? Jodå, det gick.

Till gubbröran serverades iskall snaps från Ålborg i små jungfrur och en kall och god lager.

Sen kom kvällens höjdpunkt – rotmos och fläsklägg. Sådär mört och långkokt så att köttet bara faller av benet när man börjar pilla i den varma delikatessen. Tre sorters god senap till. Och rotmos naturligtvis.

Det var örebrosonen och skriftställaren Torsten Ehrenmark som myntade det klassiska ordspråket; ”All glädje utan rotmos är konstlad glädje”. Så sant, och visst har det varit en ledstjärna för mig i hela mitt liv. När jag gifte mig för första gången 1974 fick vi 50 kg kålrötter i lysningspresent av några goda vänner.

Nu får jag knäppa upp västen, tänkte jag. Men icke. Det låter som om det var mycket mat. Men inte för mycket.

Så var det dags för desserten. Som tur var serverades det inte lättbränd crème brulée eller en mäktig äppelkaka med vaniljsås – bara några små chokladpraliner. Men nog hade det varit trevligt med något mer traditionellt en sån här kväll. Lennart och jag enades om att en skiva rulltårta med en klick vispgrädde och ett hallon på toppen skulle ha varit toppen till bryggkaffet.

-Vad önskar herrarna som avec? frågade den trevliga personalen. De var mycket trevliga och gav en av oss komplimanger för sin klädsel. Mig blygsamhet förbjuder mig att säga vem det var.

Vi bestämde oss för en brun årgångsrom som avec. Det är underskattat. Mycket njutbart. Lite mitt emellan punsch och konjak i smaken. Kan rekommenderas, inte bara till en grosshandlarafton.

Det blev en verklig helkväll. Vi var på Pelikan från klockan sex till halv tolv och var de sista som lämnade matsalen.

Två gamla grosshandlare redo att nöjda och glada vingla hem i Stockholmsnatten. God mat, rikligt med sprit och ett gott samtal. Tack Lennart för en trevlig kväll.

(Vintagemannen i en skräddarsydd kostym från skräddaren G.A. Stedt i Avesta 1946.)

Vintagevandra i fjällen

5 september, 20165 september, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1990-tal, Gentlemannens garderob, Mat och sånt, Resor, Stil

Lofsdalen 2016-09-02 011

Mot fjällen! En helg i början av september blev Vintagemannen & VintageQ kidnappade av några vänner och bilade upp till Lofsdalen i Härjedalen. Det var vännernas bröllopspresent. Vi hann bara rafsa ihop lite kläder och utrustning. För ett har vi hört; att man måste vara rätt utrustad i fjällen.

Så jag plockade fram två par golfbyxor, både ylle och bomull. Två flanellskjortor. Stickade slipovers och västar. Matchande knästrumpor. Och så några kul detaljer för att piffa upp; bälte, hängslen och stickade slöjdlärarslipsar. Den röda kommer från Klockargårdens Hemslöjd.

Lofsdalen 2016-09-02 053

Sen ska man packa. Då behövs en rejäl och bekväm ryggsäck. Såna där moderna i nylon är bara för mesar.

Fjälloutfit 2016 011

För den lilla korta turen räcker det med en axelväska. Där har man det allra nödvändigaste. En kåsa, en kniv, en termos, något lite att äta och en liten förstärkningströja att ta på när man rastar.

Till skydd mot naturens vilda krafter har man en rejäl anorak (Denna är från OS i S:tMoritz 1948). Och en bra hatt. Det finns olika modeller. På den här turen bar jag en grön Baden-Powell-hatt. Den stod emot regnet bra.

VintageQ bar en modern anorak som bara är 20 år gammal sisådär. Knappt vintage alltså. Men runt halsen hade hon en scarf från Vålådalen på 60-talet. Och handen på hjärtat; är det inte rasterna som är det bästa i fjällen?

Högst upp på toppen av Hoverken, på 1.125 meter, har Mackmyra ett whiskey-lager och en skybar. Där var det vätskekontroll.

För 100 kronor får man komma in i värmen. Då ingår en liten whiskey, en öl eller ett glas vin. Det har man förtjänat om man vandrat ända dit upp.

På kvällarna var det After-Walk. En kväll åt vi middag på Lofsdalens bastuflotte. Där satt vi i solnedgången och spanade upp på whiskeytoppen och undrade hur i allsindar vi orkat gå ända dit upp och ner igen.

Fjälloutfit 2016 009

Det var egentligen bara en sak som jag aldrig riktigt kunde bestämma mig för. Det var om jag skulle ha STFs manschettknappar eller Skid- & Friluftfrämjandets. Ingen var ju riktigt optimal.

Hoverken & Lofsdalsgården 1956

Tänk om man varit där redan 1956. Då hade man sett Lofsdalen i svart-vitt. Och ingen Skybar var det på Hoverkens topp heller.

Jag gick ner 16 kg på ett halvår med Vintagemetoden

10 februari, 201610 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Livsstil, Mat och sånt

Hur gick det till? Jo, jag äter mindre för att vintagekläderna ska passa. Idag på Askonsdagen börjar Fastan. Ett bra tillfälle att gå ner i vikt. Såhär gjorde jag.

Vintagemetodens frukost

Smoothie & latte på sängen till frukost.

Alla dagar inleds med en smoothie och en caffe latte. Smoothien består av cirka sex olika frukter som körs i en mixer. För att det inte ska bli fruktgröt av alltihop späder vi med lite JO-juice för att få det drickbart. Dagens fruktmix betsod av blåbär, lingon, vindruvor, banan, ananas och kiwi.

Julen 2010 vägde jag nästan 100 kg. Då var jag en stl 56 eller XXL och då hittar man inga snygga vintagekläder. Det gällde att komma ner till stl 52. På hösten 2011 vägde jag 82 kg. Målet var nått. I morse vägde jag 84 kg, men då har jag tränat till mig lite mer muskler på gymmet under tiden. Så 84 kg är min nya idealvikt.

När man stigit upp ur sängen på morgonen så kliver man upp på vågen och konstaterar om man håller idealvikten eller måste skärpa sig idag. Idag var det en normal dag. Jag kan äta som vanligt och gå på fest ikväll.

Vintagemetodens lunch

Fil och müsli och en kaffe. Det räcker till lunch.

Om jag inte är ute på jobb och äter lagad mat till lunch så blir det fil eller yoghurt. Helst som idag med AMs hemlagade müsli. Annars är favoriten just nu Risentas Frukt & Nötter. Jag brukar ibland ringla på lite flytande honung också.

Sen blir det en caffe latte igen. Och om man har en bra dag kan man festa till det med en sån här sirapskaka som barnen har bakat.

Vintagemetodens mellanmål

När suget blir för stort tar jag några nötter – eller frukt efter säsong.

Nu tror du väl att jag är jättehungrig och börjar mulla i mig chokladkakor framåt 15-tiden. Ja, du har rätt. Jag blir hungrig klockan tre, en känsla som man f.ö. ganska snabbt vänjer sig vid. Men då tar jag en frukt eller ett par nötter. Jag gillar paranötter, pecannötter och valnötter mest. De finns i ekologiska enkilospåsar. Men jag slukar inte en hel påse, inte en näve ens, bara några stycken.

Vintagemetodens middag

Man får mulla i sig vad som helst. Det är bara att välja och vraka bland go´sakerna.

Nu vankas dagens stora matglädjestund – middagen. Vintagemetoden tillåter vad som helst – fisk, kött, vegetariskt, korv, soppa, sallad, mackor, omelett, pizza, öl, vin, sprit… you name it. Det viktiga är att det är gott.

Man får till och med ta sig en chokladbit till kaffet och en cognac. Här följer vi inte nån diet.

Stenkoll på vikten varje dag

Marsch tillbaka till 84 kg

Men det är klart. Om vågen nästa morgon visar att det varit ett väldigt svulleri kvällen innan, då blir det hård regim nästa dag. Och nästa också om det krävs. Matchvikten ska hållas – back to eighty four. Då är det middagsmaten man får hålla igen på. Och alkoholen.

Ja, det var Vintagemetoden i ett nötskal. Nu ska jag ut på ost & vin-frossa.