Bröllopsresa i vintage på Göta kanal

Göta kanal 1916

Vintagemannen och VintageQ gifte sig på midsommarafton 2016. Sen for de på en äkta vintage-bröllopsresa med M/S Juno på Sveriges Blå Band –  Göta kanal. Här kommer ett fylligt bildreportage.

M/S Juno är världens äldsta passagerarfartyg där man kan övernatta. Hon gick av stapeln i Motala  redan 1874. Fortfarande går hon i trafik mellan Göteborg och Stockholm. Känslan av att resa riktigt antikt finns kvar, även om man smakfullt uppdaterat båten många gånger genom åren. Vi blev personligt välkomnade av styrman Axel Johansson och färdens utmärkta värdinna och guide Anna Lindvall och fick sen bagaget nedburet till vår hytt.

Anne-Marie Lindstedt 23016-08-13

Reser man med ett vintagefartyg gäller det att klä sig därefter. Men vi tycker inte att man måste vara helt tids- och stilenlig. Här har VintageQ en Panamahatt från 1920-talet, en bomullskjol från sekelskiftet 1900, en dräktjacka från 1940-talet och en sprillans ny jumper. Det går bra att mixa.

Packa smått med kläder som går att kombinera

Har man ett rykte som vintageman att försvara gäller det att vara rätt klädd och kombinera plaggen väl matchade. Den blåvitrandiga ensemblen med byxor och väst är från en svensk militäruniform modell 1868. Passar utmärkt på Juno från 1874. De vita byxorna och kavajen är från en grosshandlarkostym i linne från 1916 ungefär. Den blå yllekavajen är en konvalecentkavaj från ett engelskt militärsjukhus 1942. Man måste ha varmt ylle med sig när det blåser kallt över vattnen.

Har man sen en udda väst och en slipover med sig också kan man få ihop tolv olika kombinationer. Och det räcker ju bra för en fyradagarsresa.

Sen är det är ju de små, små detaljerna som gör´et. I en liten ask för manschett- och skjortknappar stoppar man ner små pins som passar för resan. Det röda märket på kavajen är ett Simborgarmärke från 1936. Bygden vid älven var en utställning i Trollhättan 1946 och Motalas pin med radiomast är från 1937. Sen får man inte glömma att packa några passande slipsar, flugor, knapphålsblommor och klockor också.

Notera säkerhetssnodden i hatten (en s.k. boater, vad annars?). Den elastiska snodden, fäst i en knapp i kavajen, är en försäkring om hatten skulle blåsa av. Enligt utsaga är den finessen uppfunnen av gondoliärerna i Venedig. Det kan man förstå.

Det ryms inga stora väskor i de små hytterna, egentligen inga alls, så det gäller att hålla bagaget nere. Två små resväskor, en hattask, en liten bag, en kameraväska och VintageQ´s handväska.

Klä om till middag

Det är brukligt att klä om till middag. Nåja, det var ganska skraltigt med det. Men vi ansträngde oss som vanligt och piffade till oss.  Det kände vi som en plikt mot gamla Juno.

– Får man äta middag vid kaptenens bord, iförd vit smoking? frågade jag när vi bokade resan. – Det behöver du inte vara orolig för, fick jag till svar. Dom anade inte vem dom hade att göra med. Nu blev det inga sådana middagar, men kapten Albert Håkansson kom i alla fall och satte sig vid vårt bord. Det är en kul gubbe.

Inför varje lunch, två rätter, och varje middag, tre rätter, fick man skriva upp på en lista vad man ville dricka till maten. På så vis fick man champagnen eller ölen rätt kyld när man satte sig till bords. Det är vackra jugendmatsalar där man redan vid första lunchen blir placerad ihop med några andra trevliga resenärer. Men själva matupplevelsen är inte mycket att skryta med. Här finns stora möjligheter till förbättring.

Göta Kanal 2016-08-12-16 121

Frukosten var däremot perfekt. Precis enligt Vintagemetoden – massor av frukt och en kaffe latte. Smaskens. En bra start på dagen.

Vi vaknade tidigt de första två morgnarna. Dels beroende på att vi sov alldeles ovanpå propellern, dels för att vi ville se så mycket som möjligt. Klockan sex var vi uppe på däck pigga och nytra. Då var det ingen trängsel.

Ett tips från Vintagecoachen: Köp en sån där snuskigt dyr engelsk pyjamas i finaste bomullspoplin på Jermyn Street i London. Då känner man sig så fin att man kan gå ut och gå i den.

Välj en bananhytt

Hytterna är små, väldigt små. Därför hade vi bokat en av ”bananhytterna” längst bak, längs den svängda aktern. Det är de enda hytterna som har soffa och där en person över 180 cm kan ligga rak. I alla fall på C-däck. Vi kunde vara två personer inne i hytten och klä oss och hålla på med toilettbestyr samtidigt. Övriga hytter på C-däck är som små sovkupéer på tåget, där man ligger i korta våningskojer. Det gör man även i de dyra hytterna på A- och B-däck, men där är det lite rymligare. Vi valde helt enkelt rätt. Dånet från propellern vande man sig vid. (Det finns också en ”bröllopshytt” med Queen size bed, 120 cm bred, men den valde vi bort.)

Många utflykter på land

Det blir aldrig långtråkigt att resa i fyra dagar. Vi hade böcker med oss, men dem öppnade vi aldrig. Vi gick av fartyget vid Trollhättans slussar, Karlsborgs fästning, Motala, Vreta kloster, Söderköping och på Birka. På flera ställen var det guidade turer. Sen kan man ju gå av vid många slussar och gå bredvid båten också.

I Söderköping ligger den lilla klädbutiken Kanaljen vid kanalen bara 100 meter från slussen. Den är bäst i hela Sverige på ljusa linnekostymer i klassisk stil och fina Panamahattar. Naturligtvis hade de öppet kl 20.30 när vi anlände. Passa på att shoppa. Du har en timme på dig.

Mer än 60 slussar

I Göta älv och Trollhättan finns de största slussarna och de äldsta. Vid slusstrappans topp ligger ett lite dammigt kanalmuseum. Men det är dumt att missa det. Se filmen så lär du dig mycket om slussarna och kanalen.

Den mest berömda slusstrappan finns vid Berg, norr om Linköping. Dit kan man lätt ta sig med bil om man är ute på E4-an och kör. Vi hade gjort matsäckssmörgåsar vid frukosten och så skippade vi lunchen den dagen.

Dagens klyscha: Pastoral idyll

Det är en otroligt idyllisk resa. Så avkopplande att sakta glida fram genom  pastorala landskap där kreaturen betar eller trolska skogar och trånga passager. Det blir aldrig långtråkigt. De stora sjöarna och haven passerar man på natten eller när man äter. I alla fall om man åker som vi gjorde, från Göteborg till Stockholm.

Att flyta fram på natten är också spännande. Eller att hjälpa till med någon av de få handdrivna slussarna. Eller att promenera i Motala och hitta en drömbil, en Morris Eight från 1937. Men det mest originella var i Forsvik, strax före Karlsborg.Där står familjen Kindbom, varje dag som båten passerar, och sjunger väckelsesånger och nedkallar Guds välsignelse över vår färd på Göta kanal och genom livet. Det har de gjort ända sedan 1920-talet. Det kallar jag vintage.

Gå ombord i Göteborg

Med på resan hade vi en guidebok från 1954. Den gäller i stort sett fortfarande. Så är det om man reser vintage, då behövs inga nymodigheter. Vi reste från Göteborg till Stockholm. Det tar fyra dagar och tre nätter. Man kan åka åt motsatt håll också. Men alla förståsigpåare som vi talat med säger att den riktningen vi åkte är vackrast. Man är vaken på rätt ställen och det blir en mycket mer magnifik avslutning i Mälaren och Stockholms inlopp än att sluta resan i den lite tråkiga Göta älv.

Otroligt trevlig personal! Kapten Albert och hans besättning styrde med säker hand och alla var väldigt serviceinriktade. Det har varit ett nöje att ha att göra med all personal på rederiet, ända från bokning, ombokning och livet ombord. Heder åt ett sånt gäng.

 Gott liv ombord

Några blandade bilder från livet ombord. När det är varmt och fint väder sitter man uppe på däck. När det är blåsigt, blött och kallt kan man gå in i salongen eller matsalen. Men vi var ute mest hela tiden. Och det finns massor av filtar.

På övre akterdäck finns Honesty Bar. Där tar man sig själv vad man vill dricka; öl, vin, läsk, kaffe. Sen var det bara att anteckna vad man tagit på en lista.

Tack M/S Juno för en kanonupplevelse

Oj, vilken bra bröllopsresa det blev. Vi är fortfarande lika kära efter 21 år tillsammans. Och du läsare – ni behöver inte vänta till guldbröllopsdagen. Boka reda nu så får du en lyxupplevelse nästa sommar för ett mycket behagligt pris.

Hjälp! Är Vintagemannen med ombord idag?

 

 

 

 

Den 1 juni är rätta dagen att börja bära hatt. Speciellt om du är blyg.

De flesta män – och kvinnor – drar sig för att gå ut i hatt. Men det är nu på sommaren man ska börja och göra det till en vana. Att klä sig i stråhatt kostar inte på lika mycket när många andra gör detsamma. Men att klä sig i en äkta Panamahatt kan kosta multum – från tusen kronor för de billigaste till en miljon för det mest högklassiga hantverket. Läs mer

Panama-par 001

En äkta Panamhatt från Ecuador av mycket hög kvalitet i klassisk Fedora-modell.

Panamahatten kommer inte alls från Panama, utan från Ecuador. Där växer den palmliknande växten toquilla eller jipijapa som man flätar, eller rättare väver, hattarna av. Grässtråna klyvs gång på gång, och ju tunnare fiber man får fram, desto finare hatt blir det. Det är arbetstiden som avspeglas i priset. Det tar upp till ett år att väva den finaste sorten.

Kan du se vilken av de här hattarna som är finast?

Panamahattar (1)

En av dem är en oäkta panama i Viscose. Kan du se vilken? Den har kostat drygt 500 kr. Sen är det en som kostat ungefär 1.000 kr och en i prisklassen runt 3.000 kr samt en gammal hatt köpt i Panama på 1960 eller -70-talet och som kanske skulle kosta 7-8.000 kr idag.

Panamahattar (2)

Här får du en närbild som hjälp på traven. Kan du se skillnaderna i kvalitet och täthet? Rätt svar se längst ner i bloggen.

Vissa Panamahattar kan man rulla och stoppa i fickan.

Panamahatt (4)Panama & Band från Risa Leksand 001

Om hatten har en sån här ås som tydligt delat hatten i två halvor ska den gå att rulla. Man viker först ihop den till en ”skopa”. Sen början man rulla ihop den. (Hattbandet är ett antikt folkdräktsband från Siljanstrakten. Passar jättebra tycker jag.)

Man brukar säga att en riktigt fin panamahatt ska man kunna rulla och dra genom sin vigselring. Så tunt ska det vara, nästan som papper. Någon så fin hatt har jag ännu inte sett. Men vi har flera som i alla fall kan dras igenom en servettring.

Ingemar Albertsson 2017-05-30 035Det här är vårt senaste fynd. En minst femtio år gammal hatt som också är rullbar. Pris 100 kr på en vintagemarknad. Den behöver bara ett nytt band och en ny fångsnodd.

Även kvinnor kan ha Panamahatt på sommaren

Här är ett par nätta dammodeller. Den höga är en riktig 20-talskruka som ett svenskt hembiträde hemförde från Kaliforniens heta sol.

Panamahattar 010Ingemar Albertsson 2017-05-30 005

Vintage Q har också en annan stråhatt från det glada 20-talet. Allt behöver ju inte vara äkta Panama. Du kan börja med vilken stråhatt som helst i sommar.

Varför kallas det Panamahatt när de kommer från Ecuador?

Jo, för när Panamakanalen byggdes mellan 1904 – 1914 bar många av arbetarna de lätta hattarna som skydd mot solen. Då var det väl någon som trodde att hattarna kom därifrån och så fick de sitt namn. I slutet av 1800-talet kallades de för Jipijapa eller Toquilla-hattar när de började bli populära här i Europa.

Den här rullbara hatten som jag ärvt är min nya favorit. Jag har låtit pynta den med ett gammalt antikt skosnöre till en damsko.

Mina svärföräldrar bodde i Panama i många år från 1947. Kanske är den här hatten från 60-talet, kanske från  70-talet. Den passar i alla fall bra till min gamla antika linnekostym som är från före 1920. Den högra bilden är från tidningen Mitt i Östermalm den 17 maj 2016. Deras fotograf Sara Flodin fångade mig på Odengatan på väg mellan Old Touch där kostymen är köpt och A.Marchesan som levererat västen. Läs gärna vad de skrev.

Var kan du köpa en fin Panamahatt?

De flesta hattaffärer har nog ett par modeller, både äkta och oäkta, i lager. Och på nätet finns ett stort utbud. Men jag tycker att man ska prova en hatt innan man köper den, det går inte riktigt att lita på storleksangivelserna. Jag har stl 59,5 cm runt skallen. Men en av mina Panamahattar har stl 58 och den är helt lagom.

Det finns också några svenska butiker som specialiserat sig och har ett bra utbud. Kanaljen i Söderköping är en favorit som har många olika kvaliteter. Hos vintagebutiken  A.Marchesan kan man också hitta några snygga. Och Hattbaren på NK och på Götgatan i Stockholm har ett varierat utbud.

Som du ser ger olika modeller olika intryck. Så det gäller att prova innan man köper sin hatt.

Vilket märke ska du välja? De stora hattillverkarna som Borsalino, Stetson och Mayser har naturligtvis Panamahattar i olika modeller och prisklasser. Men bry dig inte om varumärke och namn. Lär dig istället att se skillnad på hantverket och tätheten i vävning för att se om det är prisvärt. Du kommer ganska snart att stöta på namnet Montecristi som ett kvalitetsbegrepp. Det är namnet på en by där några av de finaste hattarna vävs. Men det finns även andra byar i Ecuador som gör lika fint hantverk. Alltså, lockas inte av namn och varumärken, se på kvaliteten i hantverket och stukningen på hatten istället.

Vilken profil tänker du ha i sommar?

Det är lite olika svaj på hattbrättena som du ser.

Alla stråhattar är inte äkta Panamahattar.

Sommarhattar 2015-06-23 002

Överst en s.k. straw boater. Trevlig till vit linnekostym, men blåser lätt av. Därunder en billig turisthatt som är ganska frän tycker jag. Den svarta är en äkta Panama från Mayser köpt på Hattbaren. Den vita näst längst ner är en Stetson gjord i Viscose. Den allra nedersta och finaste är en äkta Panamahatt från Kanaljen.

Det finns all möjliga sorters grässtrån som kan flätas. Men toquilla-strået är extra starkt och lämpligt för hattillverkning. Många billigare stråhattar bryts lätt sönder efter ett kort tag. Det finns också en hatt i viskos som tillverkas av Stetson. Den är förvillande lik en äkta Panamahatt och mycket billigare. Ett hyggligt köp för den som vill testa en sommar. Så inledde jag min bana som panamahattbärare. Man ser skillnaden lättast på att den är mycket vitare än originalen.

Ingemar Albertsson 2015-07-14 069

Den här billiga stråhatten från Kiviks marknad höll inte mer än en säsong. Den sprack däruppe där man nyper när man hälsar. Så det är en lärdom. Tag i brättet när du ska lyfta på hatten.

Alla Panamahattar är inte naturligt gulvita. Det finns olika infärgningar, från ljusbrunt till nästan svart. Kanske kulörta också, men då är vi långt från originalen. Men det kan ju ändå vara trevligt till rätt outfit. Det viktiga är ju att du vänjer dig vid att bära hatt., eller hur?

Rätt svar

Panamahattar (1)

Den kritvita uppe till vänster är en Stetson i Viscose (c:a 600 kr). Uppe till höger är rullbar en gammal hatt som är den allra finaste. Nere till vänster en fint vävd hatt i 3.000-kronorsklassen. Nere till höger en grövre hatt för runt tusenlappen.

Panama-par 005Panama-par 003

Nu när du kan nästan allt om Panamahattar ser du väl lätt att det är skillnad på olika kvaliteter. Många tusen kronors skillnad.

 

 

 

 

panamahatt

Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

Konststoppning – en bortglömd konst

Ingemar Albertsson 2016-05-01 048

Kan du se var det stora malhålet på mitt vänstra byxben har suttit?

Konststoppning 010

Nu då? Nu har jag gått lite närmare med kameran. Det var ändå cirka 5 X 5 millimeter stort.

Konststoppning 007

Du får en sista chans. Ser du var hålet suttit nu då?

Konststoppning 004

Såhär ser lagningen – konststoppningen – ut från avigsidan. Man plockar trådar inne i kostymen någonstans där det inte syns och dar ut dem. På så vis får man exakt rätt färg och rätt typ av tråd. Inget främmande material används.

Sen börjar det mödosamma arbetet att väva in trådarna från båda hållen, både varpen och inslaget. Det gäller att förstå hur tyget är vävt och sen vara noga med att hitta varje tråds rätta plats. Man behöver en mycket bra belysning och riktiga förstoringsglasögon för att nålen ska hitta rätt med varje tråd. En speciell pincett behövs också. Utan den är det omöjligt.

Här satt hålet

Konststoppning 008

Här vid spetsen har det stora hålet suttit. Man kan knappt se det. Det är lättare att upptäcka om man stryker med fingrarna över tyget. Då känner man en liten upphöjning.

Konststopp 002

Hålet satt mitt i pressvecket. Visst är det snyggt lagat?

Ingemar Albertsson 2016-04-20 (2)

Vår konststoppare Judith är fantastisk. På håll ser man absolut ingenting. Den här kostymen hade tolv större och mindre hål som hon har lagat.

Kostymen har jag köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74. En av världens bästa vintageaffärer. Den är sydd åt Major Tabor 1947. I etiketten står det Oakers Inc. West & Son, 31 Savile Row. Men jag hittar ingen information om det skrädderiet på den berömda skräddargatan i London.

– Det är lättare att laga ett mönstrat tyg, säger Judith. Man ser bättre hur tyget är vävt när det är mönstrat.Då syns inte skiftningarna på ytan lika mycket. På ett tunt enfärgat tyg är det nästan omöjligt att höra en osynlig konststoppning.

Kan du se var hålet satt på den här enfärgade engelska kostymbyxan?

Konststoppning (1)

Konststoppning (2)

Jo det syns, om man letar efter det, men man tänker inte på det till vardags. Hålet satt mitt i pressvecket på den här kostymen också. Det är nog ganska vanligt att malen trivs just där. Det är ofta två veck, dels själva pressvecket, dels vecket när byxan hänger på en galge. Mums för en liten larv.

Konststopp Blå 002

Kolla avigsidan. Så här pilligt är det att väva trådarna rätt.

Det går knappt att se lagningen på lite håll.

Judiths syateljé

Judith Kelemen har sin syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm. Vintagemannen kan verkligen rekommendera henne. Hon har både konststoppat och gjort andra avancerade vintage-reparationer åt mig och min fru.

Judits syatelje (1)

VintageQ till vänster och Judith till höger. Här gör hon om en 36:a till en 38:a. Hon lade ut, ändrade vecken och sänkte midjan i en femtiotalsklänning.

 

God skörd på årets Vintagemässa.

Vintagemässan 2016-04-30C (2)

Valborgsmäss och Vintagemäss i Stockholm den 30 april 2016. Lucie Watson Donnert hade för andra året nu, samlat tjugofyra utställare i den gamla skofabriken vid Hornstull. Där träffade jag flera gamla kära favoriter och några nya trevliga bekantskaper. Och kom hem med några riktiga kap.

På bästa plats alldeles innanför dörren stod RetroTrend, Catrin Edfors från Örnsköldsvikstrakten, med sin välfyllda monter. Oj vad man kan hitta där, speciellt om man är kvinna. Men även en vintageman  kan fynda hos henne. Jag kom hem med en stickad slipover och några slipsar. Hon frestade också med några snygga herrhattar i rätt storlek – men jag var ståndaktig den här gången.

Vintagemässan 2016-04-30 007

Catrin verkar dammsuga hela Norrland på gobitar som hon sen fraktar ner till olika mässor. Håll utkik efter henne.

Gissa om VintageQ blev glad när jag kom hem och visade vad jag hade bärgat hos Catrin. En blå trettiotalsensemble och en sommarklänning från femtiotalet. Jag fick godkänt. Förtroendet kvarstår.

En annan favorit är Agneta på Aggie Twigg som har sin butik på Fridhemsgatan i Stockholm. Alltid snygga och fräscha kläder – skirt och rent på samma gång. Ett drömställe för en brud.

Nysytt i vintagestil

Alla vill ju inte klä sig i begagnat. Jag har t.o.m. träffat folk som tycker att det är äckligt. Stackars dom, det finns ju tvättmaskiner och kemtvättar. På hotell ligger man ju i andras lakan, och vad som hänt mellan dem vill man ju inte spekulera i.

Men om man nu promt inte vill ha gammalt så finns ju Repro, dvs att man tar vintagetyger och syr nytt av. Hos Eva Karlsson på Teda Art Projekt får du själv lära dig att sy en klänning av ett gammalt fint designertyg – Klänningssmide kallas det. Och hos re-make-designer Pia Rydberg på Piloo behöver du inte ens lära dig sy. Det är bara att köpa från hängaren. (Pia och jag har förresten båda varit bodbiträden hos VintageVinden).

Säkra leverantörer

Två andra favoritbutiker är Herr Larsson på Skånegatan och Rut & Raoul på Hornsgatan i Stockholm och Sysslomansgatan i Uppsala. Två ställen en Vintageman verkligen kan uppskatta. Båda har mycket herrkläder. 30-talsslipsen som Jeanette hade slog jag till på. Och den fina klänningen är känd från Gokväll i STV. Hoppas den kom till en snäll människa.

Privatpersoner utan butik som säljer

Man behöver inte ha en vintagebutik för att ställa ut på mässan. Flera privatpersoner samlar på sig kläder och accessoarer under året och säljer sen bara på mässor. Här är det Susanne Wik och Ulrika Hedström-Rönn som exponerar sina varor.

Ett par riktiga mässrävar är Berit Olsson och hennes gubbe Torsten Kälvemark från Orval. Dem träffar jag på varje mässa. Nu hittade jag bland annat en grann skinnask för löskragar, märkt BS, som Berits onkel, den berömde norsk-amerikanske porträttmålaren Brynjulf Strandenaes har ägt.

Just for fun

Sånt här är kul att hitta, tycker Vintagemannen. Synd bara att kavajen (New Old Stock) från Hilda & Helge var alldeles för liten. En sån skulle man ha i sommar, eller hur? Och gamla etiketter gör mig också lycklig. Jag tar ofta en bild på dem. Alltid lär man sig något när man ska datera kläder. Den finska satt i en sån där tung grå trenchcoat från andra världskriget medan Melka-etiketten satt i en lättare poplinrock. (från Ruth & Raoul)

Nu är det förstås flera utställare som blir besvikna. Jag har inte nämnt dem alls; La Reine, Amano, Epok, POP Stockholm m fl. Mycket fint fanns det.

Lucie show

Lucie Watson Donnert 2016-04-30

Lucie Watson Donnert drar ett tungt lass som ensam arrangerar Vintagemässan i Stockholm. Hon är en ambitiös marknadsförare som till vardags jobbar med öl, vin och sprit, på ett företag som importerar och säljer genom Systembolaget och dagligvaruhandeln. Ändå hinner hon arrangera en mässsa – imponerande! – Det ser bra ut att ha på sitt CV, säger Lucie och ler. Jag bevisar att jag klarar av det.

Redan på gymnasiet började hon klä sig i second hand-kläder. Och under studietiden i Scotland upptäckte hon flera vintageaffärer där. Armstrongs var en liten butikskedja som hon gärna besökte. När hennes mamma berättade att hon varit på en vintagemässa i Stockholm på våren 2010 tänkte hon att nästa gång måste jag också gå dit. Och då tändes intresset ordentligt. Lucie hade hittat sin stil.

Är det nåt speciellt som du letar efter idag? frågar jag. En snygg 40-talskappa svarar hon blixtsnabbt. En sån där vid Lilli Ann, en kurvig vinterkappa som står ut. Det vill jag ha.

Jag undrar hur framtiden för mässan ser ut. Då märker jag att Lucie drar lite på det. Mycket jobb för en person är det. För mycket kanske. – Jag skulle nog vilja hitta en partner att dela ansvaret med, säger hon. Så är det nån som läser detta och har den rätta glöden. Ta kontakt med Lucie. Klicka här

1934478_1719209201688752_2906742899350720620_n

Ja, så var det den 30 april 2016. Hur blir det nästa år? Den som lever får se.

 

Cykla med oss i tweed i september

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man lite cool och fixar fram en gammal hoj, köper en tweedkavaj på loppis och en begagnad hatt eller keps. Vill man göra det aningen lite fränare köper man ett par rutiga knästrumpor också och pular ner byxorna i dem. De flesta satsar inte så mycket mer.

Eller så är man som Vintagemannen. Då är det lite mer skön-hets. Han börjar förbereda sin cykel och planera sin outfit flera månader i förväg för att få till ett så tidtypiskt ekipage som möjligt. Då blir VintageQ så trött på honom.

Kungsgatan 1

Dieter Funkelius tagit massor av fina bilder som finns upplagga på nätet. Den här t.ex. Klicka här så och på de länkar som du hittar på den sajten så kan du se hur vi for fram i olika delar av Stockholm 2013.

Det är absolut ingen hets och hastighetstävling. Tvärt om. Som en lång kortege far man fram genom stan. 150 snyggt klädda vintagecyklister som väcker uppmärksamhet. Man bärs fram av folkets jubel hela vägen. Sträckan brukar vara 15-17 km med flera raster.

En skärmkråka fanns nästan på alla cyklar på 1930-40-talen. De är nu heta samlarobjekt. En cykel kan du nog hitta för ett par hundralappar, men kråkan kan kosta tusenlappen på Tradera. Crescents skärmmärke är ganska vanligt, medan Drotts är en raritet.

Mål 1

Vi var omåttligt stolta när vi redan första året fick mottaga folkets jubel och pris för bästa parekipage – ett par strumpor.

2014 var VintageQ den vackraste av alla

Bike in tweed 2014 066

Hon fick pris som bäst klädda dam 2014. Vintagemannen var både stolt och avundsjuk.

VintageQ har samma cykel som förra året. Men nu till en 50-talsdräkt med matchande hatt. Slipsen och krokodilväskan var också väl koordinerade.

Både 2013 och 2014 startade kortegen i Kungsträdgården. 2013 var det målgång i Stadsmuseet på Södermalm. 2104 var målet i Arkitekturmuseet ArkDes på Skeppsholmen, som då hade en fantastisk cykelutställning.

Samling och fotografering i Kungsan.

Vintagemannen hade 2014 en lite modernare Crescent från 1956 (notera att kråkan nu är borta) och en AW Bauer-kostym från 1953. Den var uppsydd åt doktor Grotte, Sveriges första barnkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det ger Vintagemannen en stor glädje att hitta en lite risig hoj och försöka få fason på den. Inte så att han kromar om alla blanka delar och plockar ner navet i atomer. Men med lite olja och puts och skruvning och lagning här och där kan en rishög bli rätt fin efter några timmar i garaget. Och inte är det lika dyrt som att ha en veteranbil.  Vad man än skaffar för reservdelar är det inte dyrare än att tanka bilen en gång. Ett tips har jag dock. Åk till Biltema och köp ett cykelmekarställ. Arbetsmiljön vinner enormt på det.

 2015 körde vi lite grevlig stil

 Den officiella bilden 2015. Nu var starten vid Kgl. Slottet och målgång i själva…

Åter igen dags för nya cyklar och nya outfits. Vintagemannen har ett par gamla golfbyxor i tweed och en skräddarsydd sportjacka från Berin 1936, beställd av en greve som satt i den tyska Förbundsdagen. Kängorna är nytillverkade medan hatten en rejäl Habig från Wien på fyrtiotalet. Vintagemannen håller sig till cyklar från Lindblads och Nymans fabriker. Detta år en Hermes från 1944 som han köpte av en annan deltagare i BiT året innan. Notera stänkskyddet på generatorn och den fina franska styrstångsväskan.

VintageQ hade skaffat sig en ny Crescent. Denna läckra röda skapelse är från 1952. Har det någonsin gjorts en vackrare cykel?  Den var en riktig rosthög när vi fann den. Men nu glänser den. Hennes outfit är minsann lika fin. En äkta Ripsa-kjol från tidigt 50-tal. Ni minns väl grevinnan Ebba von Eckermanns exklusiva handvävda plagg från Ripsa i Södermanland? 50-talskavajen är från Norrköpings snorkigaste damekipering; TeWeBe och hatten i kanin har hon hittat på en loppis i Lausanne.

Målgången 2015 var magnifik inne i självaste Nordiska Museets stora festhall. En swingorkester spelade, drycker flödade och priser utdelades (till helt andra personer den här gången dock). Där skulle ni varit med.

Klicka här om du vill se fler bilder från 2015. Det är huvudsponsorn Hendricks Gin som lagt ut en film på  Youtube. Och klicka här så hittar du fler stillbilder.

Visst verkar det kul. Häng med oss i höst.

BiT 2015-05-03 013BiT 2015-05-03 001

Bilder från TV-programmet Club Cykel den 3 maj 2015

 Anmäl dig nu! Klicka här.

Stockholm 24 september                    Malmö 3 september

12032215_900801323322880_2050175921121702493_n

Good bye!

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

SAV Fashion 2016-03-17 059

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt  och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Bukowskis Fashion 2016-03-10 (4)

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.

 

 

Två skånska vintagefavoriter

VintageQ samt undertecknad har ett par favoritbutiker i Skåne som vi inte gärna missar att besöka. Det Är Mani på David Hallsgatan i Malmö och Torget 11 i Åhus. Där hittar vi alltid nånting snyggt och ovanligt. Troligen gör du det också.

Mani 2016-02-28 (4)

Mani, har som de flesta andra, mest damkläder. Mycket är äkta vintage. Hustrun provade ett par slanka trettiotalsklänningar. Men tyvärr, hon vill inte bli snörd i korsett. Det blev en 40-talsblus istället.

Det inre herrummet har ganska många kostymer i nyskick – NOS alltså. Mycket från 1970 talet och tidigare. Jag hittade en skräddarsydd kostym där kavajen satt jättebra. Men det fattades tyvärr en decimeter på byxbenen. Du ser det grönrutiga tyget till vänster i bilden.

Samt många kul attiraljer.

Mani 2016-02-28 (24)

På Mani basar Fanny Fager och hennes mamma Helene som man träffar ibland i butiken.

Torget 11 i Åhus

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (3)

Här kan du göra fynd. Parkera på torget i Åhus och dyk ner i Kerstins källare. Den är full med gamla kläder och andra vintageprylar i utmärkt skick. Det tar minst en timme att leta runt och prova.

Tjejer som ska gifta sig kan här förverkliga sin dröm. Och tärnorna också. Hit åker Köpenhamns bästa vintageaffärer och rensar brudklänningslagret med jämna mellanrum. Så prisvärt är det.

Herravdelningen, ligger intill brudkammaren längst in. Där är utbudet av kostymer med väst inte så stort, bara någon enstaka i fel storlek, men intressanta småprylar fanns det gott om. Jag hittade ett par eleganta herrstrumpeband med spänst i resåren. Det gör man inte varje dag. Och snygga skoblock.

I lådan med hattprydnader fyndade jag en turkos blomma som kom bra till pass.

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (7)

Hustrun hade riktig tur. Ett par oanvända oxblodsfärgade promenadskor till en gosse samt ett par vita sidenpumps var dagens skörd. Dessutom en sammetskappa från tidigt trettiotal och en nästan felfri yllebaddräkt från seklets början. Nu behöver hon inte frysa när hon doppar sig i böljorna på Österlen.

Själv gjorde jag ett riktigt klipp

Ingemar Albertsson 2016-03-07 093

God dag! Vill ni se mitt Åhus-klipp? En Burberry trenchcoat i perfekt skick och med löstagbart foder. Ett par små senapsfläckar på ena ärmen är det enda jag kan se som avslöjar att rocken är använd. Men de går nog bort i tvätten.

Jag betalade 774 kr efter att ha fått lite mängdrabatt. Vet du vad en sån trenchcoat kostar ny idag? Jag gick till NK och kollade; 19.500:- plus foder 1.600:-. Summa 21.100 kr. Där sparade jag 20.326 kr. Det räcker till en begagnad bil, t ex en Saab-9-3 eller VW Golf från 2004. Eller till en resa med hotell i New York en hel vecka. Varför handla nytt?

Tack Kerstin Holst för den här gången. Fortsätt att leta fram fina grejer. Vi ber.

 

För smala skor är inget vidare

Har du för smala skor som klämmer? Det går lätt att fixa, åtminstone lite grand. Jag har en bra skotöjare som jag har jag köpt för en femhundring hos min skomakare Mano. En utmärkt investering som jag verkligen kan rekommendera. Möjligheterna att hitta passande second hand-skor ökar betydligt.

Skotänjare (1)

Den här manicken kan töja både på tvären och längden. Bäst är den på att lästa ut på bredden. Där kan man, beroende på hur kraftigt läder det är, töja uppåt en centimeter. Att kunna töja på längden ska man inte hoppas för mycket på. Det är nog mest hälkappan som ger med sig.

Skotänjare (2)

Jag skruvade tills det knakade i dessa Grenson Cordovan (i hästläder)

Jag skruvar dels på den långa kroken, dels på ratten. Så regleras längd och bredd. Jag skruvar så länge jag törs, dvs tills det knakar lagom mycket. Det gäller att sluta i tid.

Innan jag sticker in töjmanicken i skon och börjar skruva lägger jag en våt trasa över skon ett stund, samt sprejar med en blomdusch inuti för att mjuka upp lädret.

Sen får skon sitta i spänn över natten, och om man har tur har man en perfekt sko nästa morgon. Sen gör man likadant med den andra skon.

Har man olika bredd på fötterna, hallux valgus till exempel, kan man töja skorna lite olika.

Boots

Vilka fräna sextiotalsboots min hustru har. Det är bara två fel. Skorna är för smala. Och det funkar inte med min skotöjare. Den går bara att använda i lågskor, dvs i dojor utan höga skaft.

Boots-utvidgning 006

Som tur är har skomakaren en mer avancerad skotöjare som även klarar stövlar. Så det var bara att lämna in bootsen. Nu passar de perfekt.

Före              &               Efter

Slutsats: skaffa dig en egen skotöjare. Efter två utlästningar hos skomakaren är den investeringen betald.

 

När kvalitet lyser igenom – Bohus Stickning

Emma Jacobsson, landshövdingskan i Göteborg, visste hur viktigt det var att hålla högsta kvalitet rakt igenom när hon drev sitt livsverk – Bohus Stickning åren 1939-69.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (7)

Viveka Overland i en tröja i ett av de mest populära mönstren från 60-talet – Stora spetskragen av Karin Ivarsson.

Det fick jag lära mig igår kväll på Nordiska Museet. Viveka Overland höll en lysande föreläsning om Bohus Sticknings ärorika historia. Den som började som nödhjälpsarbete och slutade som lyxvarumärke. Och vars alster nu är skitdyra på vintagemarknaden.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (2)

Vi var ett par män i publiken samt 200 stickande kvinnor. Det kändes som Långa Farbrorn och Småtanterna.

Anne-Marie 2012-10-27 007

Hustrun har också en kofta från 1940-talet som hon hittat på Epok vid Odenplan. Jag undrar vad Emma Jacobsson skrev på sina små lappar om kvaliteten på den här stickerskan arbete.

Tack vare de höga kvalitetskraven lever Bohus stickning än

Ulla Häglund skrev den första boken 1980. Den kom i ny upplaga 1999. Och förra året, 2015 kom Viveka Overlands nya bok Bohus Stickning på nytt.

Vi fick lära oss om fattiga och svältande stenhuggarhustrur från norra Bohuslän på 1930-talet. Och om hur landshövdingskan Emma Jacobsson och andra driftiga kvinnor startade med stickning som nödhjälpsarbete i hemmen. De designade. De köpte in ull av bästa kvalitet. De hittade ett spinneri. De färgade. De byggde upp ullsortering och lager i landshövdingeresidenset i Göteborg. De utbildade stickerskor och hade som mest 870 kvinnor i arbete 1947. De marknadsförde och sålde i fina butiker.

Och de tummade inte på kvalitén. Varje färdigt plagg betygssattes.

Bohus stickning på nytt 2015 (3)

Mönsterritningar. På baksidan finns en skiss på modellen. Sätt igång.

Stickerskorna fick en påse garn i rätt färger, ett kort med detaljer på hur mönstret skulle se ut och en skiss på plagget. Sen var det upp till stickerskan att tolka anvisningarna och någon månad senare leverera. De kunde få c:a 25-30 kr i ersättning beroende på hur bra arbete de utfört. Materialet kostade runt 20 kr och i butik fick sedan fina och prominenta kunder betala hela 75 kr.

På sextiotalet fick en stickerska runt 50 kr och butikspriset var 150 – 200 kr. Det var mycket på sin tid. Men så såldes koftor, vantar och mössor på egn avdelningar med flått exponering på NK i Stockholm och Gillblads och Ferdinand Lundqvists i Göteborg. Samt på Amerikabåtarna och i USA.

Dåtidens kändisar bland kunderna

Bohus stickning på nytt 2015 (6)

Dåtida storheter som Ingrid Bergman, Barbro Alving, prinsessan Grace av Monaco, Birgit Cullberg och hela sovjetfamiljen Chrustjev gick omkring i de exklusiva tröjorna och koftorna. (Bilduppslag ur boken Bohus Stickning på nytt, 2015)

Bohus stickning på nytt 2015 (2)

Mönstren utvecklades från de tjockare och mer folkloristiska plaggen på 1940 och 50-talen till de mera skira tonerna från 60-talet. De senare koftorna var också mjukare kvalitén då de var gjorda av ull från angorakaniner till 70 %.

Om du går in på Digitaltarkiv och söker på Bohus stickning så hittar du 244 fina bilder på koftor, tröjor, vantar och mössor, men också på mönsterritningar och färdiga stickpaket.

Kompis med Josef Frank

Emma Jacobsson var född i Wien i en judisk familj och familjen umgicks där med hela den kulturella gräddan där storheter som Josef Frank och Sigmund Freud ingick. Hon broderade och levererade åt Wiener Werkstätte och det var väl där hon lärde sig att endast högsta kvalitet är gott nog. Under doktorandstudier i botanik i Berlin på 1910-talet träffade hon en svensk filosofistuderande – Malte Jacobsson – som 1934 blev landshövding i Göteborg.

När Viveka Overland talat färdigt rusade vi alla fram för att tumma på de tröjor hon tagit med sig. Dessa är från samlingarna i Bohusläns museum. Men om du vill ha en egen tröja – och är duktig på att sticka – så säljs fortfarande färdiga stickpaket med garn. Annars får du börja leta på second handmarknaden. Det finns inga nya färdiga koftor att köpa.

Bohus Stickning Nord Mus 2016-02-24 (9)

 I början av 40-talet stickades det mycket mössor och vantar. Den här är väl kul? Men det är tröjor och koftor som gjort Bohus Stickning berömda.

Det lär ha tillverkats ett fåtal herrtröjor genom åren också. Men en sån får man nog leta länge efter. Vintagemannen håller ögonen vidöppna. Hjälp mig att leta.