#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

När kvalitet lyser igenom – Bohus Stickning

25 februari, 201625 februari, 2016 av Ingemar Albertsson, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal, Damkläder, Litteratur, Stil

Emma Jacobsson, landshövdingskan i Göteborg, visste hur viktigt det var att hålla högsta kvalitet rakt igenom när hon drev sitt livsverk – Bohus Stickning åren 1939-69.

Viveka Overland i en tröja i ett av de mest populära mönstren från 60-talet – Stora spetskragen av Karin Ivarsson.

Det fick jag lära mig igår kväll på Nordiska Museet. Viveka Overland höll en lysande föreläsning om Bohus Sticknings ärorika historia. Den som började som nödhjälpsarbete och slutade som lyxvarumärke. Och vars alster nu är skitdyra på vintagemarknaden.

Vi var ett par män i publiken samt 200 stickande kvinnor. Det kändes som Långa Farbrorn och Småtanterna.

Hustrun har också en kofta från 1940-talet som hon hittat på Epok vid Odenplan. Jag undrar vad Emma Jacobsson skrev på sina små lappar om kvaliteten på den här stickerskan arbete.

Tack vare de höga kvalitetskraven lever Bohus stickning än

Ulla Häglund skrev den första boken 1980. Den kom i ny upplaga 1999. Och förra året, 2015 kom Viveka Overlands nya bok Bohus Stickning på nytt.

Vi fick lära oss om fattiga och svältande stenhuggarhustrur från norra Bohuslän på 1930-talet. Och om hur landshövdingskan Emma Jacobsson och andra driftiga kvinnor startade med stickning som nödhjälpsarbete i hemmen. De designade. De köpte in ull av bästa kvalitet. De hittade ett spinneri. De färgade. De byggde upp ullsortering och lager i landshövdingeresidenset i Göteborg. De utbildade stickerskor och hade som mest 870 kvinnor i arbete 1947. De marknadsförde och sålde i fina butiker.

Och de tummade inte på kvalitén. Varje färdigt plagg betygssattes.

Mönsterritningar. På baksidan finns en skiss på modellen. Sätt igång.

Stickerskorna fick en påse garn i rätt färger, ett kort med detaljer på hur mönstret skulle se ut och en skiss på plagget. Sen var det upp till stickerskan att tolka anvisningarna och någon månad senare leverera. De kunde få c:a 25-30 kr i ersättning beroende på hur bra arbete de utfört. Materialet kostade runt 20 kr och i butik fick sedan fina och prominenta kunder betala hela 75 kr.

På sextiotalet fick en stickerska runt 50 kr och butikspriset var 150 – 200 kr. Det var mycket på sin tid. Men så såldes koftor, vantar och mössor på egn avdelningar med flått exponering på NK i Stockholm och Gillblads och Ferdinand Lundqvists i Göteborg. Samt på Amerikabåtarna och i USA.

Dåtidens kändisar bland kunderna

Dåtida storheter som Ingrid Bergman, Barbro Alving, prinsessan Grace av Monaco, Birgit Cullberg och hela sovjetfamiljen Chrustjev gick omkring i de exklusiva tröjorna och koftorna. (Bilduppslag ur boken Bohus Stickning på nytt, 2015)

Mönstren utvecklades från de tjockare och mer folkloristiska plaggen på 1940 och 50-talen till de mera skira tonerna från 60-talet. De senare koftorna var också mjukare kvalitén då de var gjorda av ull från angorakaniner till 70 %.

Om du går in på Digitaltarkiv och söker på Bohus stickning så hittar du 244 fina bilder på koftor, tröjor, vantar och mössor, men också på mönsterritningar och färdiga stickpaket.

Kompis med Josef Frank

Emma Jacobsson var född i Wien i en judisk familj och familjen umgicks där med hela den kulturella gräddan där storheter som Josef Frank och Sigmund Freud ingick. Hon broderade och levererade åt Wiener Werkstätte och det var väl där hon lärde sig att endast högsta kvalitet är gott nog. Under doktorandstudier i botanik i Berlin på 1910-talet träffade hon en svensk filosofistuderande – Malte Jacobsson – som 1934 blev landshövding i Göteborg.

När Viveka Overland talat färdigt rusade vi alla fram för att tumma på de tröjor hon tagit med sig. Dessa är från samlingarna i Bohusläns museum. Men om du vill ha en egen tröja – och är duktig på att sticka – så säljs fortfarande färdiga stickpaket med garn. Annars får du börja leta på second handmarknaden. Det finns inga nya färdiga koftor att köpa.

I början av 40-talet stickades det mycket mössor och vantar. Den här är väl kul? Men det är tröjor och koftor som gjort Bohus Stickning berömda.

Det lär ha tillverkats ett fåtal herrtröjor genom åren också. Men en sån får man nog leta länge efter. Vintagemannen håller ögonen vidöppna. Hjälp mig att leta.

Upptäcker ny vintagehandlare på Antikmässan

18 februari, 201618 februari, 2016 av Ingemar Albertsson, publicerad i Damkläder, Gentlemannens garderob, Skor mm, Stil, Vintageaffärer

Vintagehattar är en bristvara. Vilken lycka att då hitta en ny vintagehandlare med inriktning på herrkläder. Jag slog till och köpte en riktig ”Frank Sinatra-hatt” av märket Failsworth Sportsman.

De Lucas – en helt ny vintagehandlare

Thomas Cedergren är en erfaren antikhandlare som nu inriktar sig på herrvintage. Under namnet De Lucas kommer hans butik på Ruddammsvägen att öppna nån gång i mars. På Antikmässan hittar du hans välfyllda monter lite dold bakom de mer kända vintagehandlarna.

Kolla vilka fräna manschettknappar och flugor jag hittade hos De Lucas.

Lata Pigan levererar alltid

Margareta plockade fram en äkta Borsalinohatt till hustrun. Hon har visserligen redan en brun damhatt, men det är extra snits på en Borsalino. Annars säljer Lata Pigan och Teda Art Project också spännande vintagetyger. Anmäl dig till deras workshops och lär dig sy klänningar av dem. Mer information i deras monter.

Herr Larsson & Lisa Larsson – trevliga grannar med noga utvalt

Lisa Larsson på Bondegatan är ett av vintagevärldens säkraste gruvor för damerna. För något år sen flyttade Jeanette Axlander in och öppnade en herravdelning – Herr Larsson. Den har nu knoppat av och blivit en egen butik några meter bort på samma gata. Men på Antikmässan har de blivit sambo igen. Mycket fint finns det. Undrar hur länge den här klänningen fick hänga kvar.

Den grönbrunrutiga femtiotalsrocken från Örnkläder är nu såld till en känd vintageman. Den är redan hos kemtvätten. Men det fanns även andra läckra rockar hos Herr Larsson.

Herr Judit håller hög och lite trendigare profil

Är du tveksam inför att klä dig i äkta vintage, sånt som är äldre femtio år alltså, så är Herr Judit rätta stället. De har montern mitt emot Herr Lisa (Larsson). Höglassiga second hand-kläder av fina märken och tjusiga kvalitetsskor finns det. Här är det lite mer modernt. Synd att brallorna jag provade var för korta. Jag hade varit tvungen att offra slagen för att få ner dem tillräckligt – och det vill jag inte göra. Kostymen med väst till vänster är en Ralph Lauren Purple Label (RLs mest exklusiva serie). Men den passar en herre i storlek 46-48 skulle jag tro. Så synd.

Andra fyndställen för vintagenördar

I en helt annan del av Antikmässan finns två handlare som är värda ett besök. De ligger i den bortersta långgången. Det är Öst Hem & Kuriosa och Orval AB. Båda brukar vara med på mässan varje år.

Hos Öst hittar hustrun alltid något. I år en fin yllekjol som ger femtiotalsvibbar, men den kan nog vara åttiotal om man kollar noga i sömmarna. Den stickade koftan i bildens nederkant var tyvärr för kort i ärmarna. Och guldskorna från 20-talet som sticker fram under kjolen var också för små.

Vårt roligaste köp på Antikmässan i år är ändå de här drinkservetterna från mitten av nittonhundratalet som Öst hade liggande på en hylla. Se vilka undersköna damer. Lite syndigt ekivoka med alla kroppsdelar noggrant broderade. Det är t.o.m. fyllning i tuttarna. Jag var tvungen att inviga dem direkt efter hemkomsten. Vad drinken heter? Old Fashioned. Vad skulle det annars vara?

Orval har alltid en välfylld monter. Mest för damerna, men lite accessoarer för herrarna också. I år hade de flera fantastiska 20-talsklänningar. Vackra och trånga. Själv hittar jag nästan alltid några halsdukar eller liknande herrbjäfs.

Och vem dök upp utanför Orval? Jo, Agneta som driver den välfyllda vintagebutiken Epok på Odengatan. Hon är även en prisbelönt modist viket framgår av dagens huvudbonad med all önskvärd tydlighet.

Det är lika kul att gå på Antikmässan som på olika vintagefestivaler och marknader. Man träffar gamla bekanta. Istället för fika blev det vitt vin och räkmacka i Älvsjö. Mässan har öppet till söndag den 21 februari.

Måttfull gubbe köper kläder åt sin fru

30 januari, 201630 januari, 2016 av Ingemar Albertsson, publicerad i 1940-tal, 1960-tal, Damkläder, Vintageaffärer

Livet blir mycket roligare om man gör sällskap i klädaffären. På sjuttiotalet var jag en sån där tråkig äkta man som följde med hustrun in på Hennes (H&M hette så då). Där stod jag och en massa andra män och lutade oss mot en pelare och såg uttråkade ut. Vi tittade på klockan och undrade: Är du inte klar snart?

Nu går vi på klädjakt tillsammans. Liver leker.

Vintage samlingen 2016-01-29 001

Igår var vi och grävde i Vintage samlingen i Gröndal.

”Vintage samlingen” säljer ut mammans stora klädsamling i olika omgångar. Här flockas Stockholms kvinnliga vintageentusiaster. Det är öppet ikväll (lördag 30 januari), och kanske lite längre fram i vår också. Håll utkik på Facebook.

Vintage samlingen 2016-01-29 013

Man blir rufsig i håret av att prova bussaronger.

AM hittade en riktigt fin sommarklänning där. Och jag rotade fram en sjömansblus från 40-talet som kommer att passa hennes gamla sjömansbyxor perfekt. Nu saknas bara en blåvit krage. Men en sådan tjock yllebussarong kanske passar bättre för svensk midsommar än vad bomullsklänningen gör.

Hos Ruth & Raoul i Uppsala hittar man alltid något flott.

Vilket tyg. Tidigt 60-tal. Det måste ha varit exklusivt på sin tid. Kan det vara en Dior eller är det en Robert Dorland?

I förrgår var vi i Uppsala och gick som vanligt till vintagebutiken Ruth & Raoul på Sysslomansgatan. Tyvärr var den ljusgrå glenncheck-kostymen med väst för liten för mig. Men AM hittade den här pärlan från Diana Warren. Det är en klänningsdräkt med tillhörande jacka. Det var bara att prova. Nu är den redan hos kemtvätten.

Biljetter 2016-01-28 005

Oj, vad det kul det är när det dyker upp något sånt här i vintageaffären. Fullt användbart idag. Monica blev lika glad när hon såg hur bra den passade.

Diana Warren var en engelsk butik/outlet på 50-70-talen som dels sålde exklusiva märken med etiketten bortsprättad och ersatt med det egna varumärket, dels sålde eget elegant och färgglatt.

Såhär skriver Vintage Fashion Guild: One of the lesser-known designers used by Diana Warren was Robert Dorland — a London based designer of the 1950s and 1960s who made elegant bright and colourful daywear and sophisticated highly detailed eveningwear.

Den här dräkten, med nåt som liknar twistveck i kjolen, är nog från början av sextiotalet och ser ut som beskrivningen ovan tycker jag.

Min måttfulla Iphone.

Sedan flera år går jag med alla AMs mått i min mobil. Från hjässan till fotabjället. Hattstorlek, skostorlek, handskstorlek, behåstorlek, etc. Men också hennes längder och bredder som midja, rumpa, axelbredd, ärmlängd, grenlängd… You name it.

När jag kommer in i en vintageaffär och letar nåt för egen del kan jag också snabbt skanna av damavdelningen och med hjälp av ett måttband hitta kläder som sitter perfekt. Butikspersonalen häpnar över en så väl förberedd gubbe och ger jättebra hjälp och service. Och AM blir glatt överraskad när jag kommer hem. Eller så gömmer jag plagget och plockar fram det till jul. Så slipper jag jäkta och trängas i butiker inför julen.

Bli en sån måttfull gubbe du också. Jag lovar att det är uppskattat.