Mina favoriter – manchesterbyxor – har länge varit ett elände. Det är nästan hopplöst att hitta sådana vintage eller second hand. De är nästan alltid fult slitna. En sån tur att jag då fann Manér i Malmö. Kolla dessa sköna brallor. De har vidd i benen, frontveck fram, och är sydda i en härligt tjock manchester. Notera också hur väl de passar till den skotska tweedkavajen som jag fyndade hos Emmaus hundra meter längre upp på gatan.
Jag föll pladask för kollektionens höstfärger.
Manér syr kläder inspirerade av gamla klassiska modeller, nästan en slags ny-vintage alltså. De använder bara ”äkta” material; 100 procent ull, bomull, linne, och hornknappar. Alla tyger är från Europa. Inget syntetiskt kommer in här. Själva tillverkningen är också hållbar. Kläderna sys inne i butiken. Tillskärning i källaren och sömnad på entresolplanet längst bak i butiken.
Här får skräddare och sömmerskor anständiga svenska löner. Inte bara två kronor i timmen eller vad de får i Asien.
Manér har köpt in gamla symaskiner från nedlagda fabriker.
Vilken härligt mossgrön färg. Den passar till massor av kavajer, västar och tröjor i min garderob.
Passar till många av mina kavajer. Synd att färgåtergivningen inte blir så bra med mobilkameran. Använd din fantasi.
Passar till flera västar.
Passar till stickat. Här i mitten blev färgen äntligen rätt.
Butiken ligger mitt i Malmö på bästa adress.
Södra Förstadsgatan 2 i Malmö. Mitt i stan.
Dagens modemärken tillverkar inte längre kvalitetskläder
Se här hur svårt det är att köpa begagnade manchesterbyxor idag. Det här är en närbild på låret ett par nya manchesterbyxor från Oscar Jacobson. På bilden är de inte ens ett år gamla. Och alla som vet hur mycket kläder jag har att variera med kan förstå att jag inte ens kan haft dem mer än kanske ett tiotal gånger. Hur kan de bli så slitna på låren? Skandalöst dålig kvalitet för ett par byxor som kostat över tusen spänn. (Jag har faktiskt ett lika dåligt exempel till. Ett par manchesterbyxor från en fin jaktbutik i Stockholm. Samma sak, manchesterluddet lossnar.)
Schysst modefilosofi – om det nu är fråga om mode egentligen.
Jama är min nya kompis. Gå in och snacka med honom och hör om deras klädfilosofi. Den är så långt från Fast Fashion du kan komma.
Tänk om fler män vågade gå ut i färg. Så mycket roligare det skulle se ut i stadsbilden.
Frågor på detta?
Du kan också få kläderna måttsydda.
De gröna byxorna de hade i lager stl 52 var löjligt korta på mig. Hipsterlängd liksom. Men på några dagar hade de sytt upp ett par nya byxor åt mig i min längd och lite utvidgade i midjan. Jag beställde också lite högre slag.
När jag ändå var i farten provade jag en väst också. Den är nog lite för kort egentligen, men frän ändå. Finns det nåt snyggare än en byxa och väst i samma tyg till en udda kavaj? Helst då i tweed och manchester.
Manér ändrar och fixar också gamla plagg, även damkläder. Gå in på deras hemsida och kolla.
Jag har sällan – eller aldrig – blivit så entusiastisk inför en butik som säljer nya kläder. Men det kanske märks. Besök Manérs hemsida och följ dem på Instagram: #maner_official eller #manerstudio
Hej då!
När du bokar hotellrum utomlands tillkommer ofta en kostnad för frukosten. I det här exemplet från Köpenhamn kostar den 198 SEK per person!!! Det är ju inte klokt. Vi tycker att det är roligare att spendera de pengarna på annat, så vi har alltid med oss ett eget frukost-kit och serverar oss själva frukost på sängen. Sen har vi nästan fyra hundra spänn att roa oss för – varje dag.
Det gäller ett känt hotell nära Huvudbangården i Köpenhamn. Billigaste rummet kostar 1.039 SEK och med frukost 1.435 SEK. En skillnad på 398 SEK varje dag för två personer. På två veckor motsvarar det hela interrailbiljetten för en av oss. Okej, det finns säkert billigare frukost någonstans. Men ändå, det finns pengar att spara.
Större är det inte. En liten låda med tättslutande lock full av små praktiska grejor. En tub för ett teleobjektiv. En kökshandduk och två linneservetter. Nu lyfter vi på locket.
Här hittar vi två lättviktstallrikar i bambu och ett litet bestick-set i plast.
Här göms också några andra praktiska saker att ha med på resan. Några påsar tvättmedel, ett snöre och några klädnypor samt ett sy-kit.
Den schweiziska armékniven är ett måste med sin kniv, korkskruv, kapsylöppnare, sax m.m. Och locket till burken blir en perfekt skärbräda när vi ska göra vår fruktsallad.
Får ni inget kaffe på morgonen? undrar väl någon. Jodå, det löser sig alltid. Det finns minst fyra sätt. 1. På många hotell står en vattenkokare på rummet, ofta med både kaffe och te i portionspåsar. 2. Man kan ha med sig en burk pulverkaffe om det bara finns vattenkokare. 3. Vissa hotell bjuder på kaffe i lobbyn. 4. Man går ut på stan, sätter sig på nåt trevligt ställe och tar en fika. Som sagt, det löser sig
De kom ut 1952 och 1953. ”Drömresor” och ”Hur man reser” från Strömbergs förlag. Två praktiska handböcker utgivna just när Europa öppnats för turister efter andra världskriget. Kan de fortfarande fungera som hjälpredor när drömresan planeras? Svaret är Jajamensan! Charterresenären och Interailaren fanns inte då, men väl alla spännande resmål med sina sevärdheter och alla vägarna dit. Häng med!
Ur förordet i Drömresor
Ur förordet till ”Hur man reser i Europa”
Boken är ruskigt praktiskt och nyttigt upplagd. Först en generell avdelning på 74 sidor om allt man måste tänka på när resan ska planeras; vart, när, resebyråer, biljetter, pengar, språkkunskaper, resehandlingar, reskläder, bagage, packning, reseapotek, etc.
Brukar du ha ett så omfattande reseapotek med dig på tågluffen?
Säg vad du är intresserad av att göra i hela Europa och jag kan visa dig till rätt sida. Notera att denna sida bara går till bokstaven G. Sista ordet är Vägarnas beskaffenhet.
Det verkar ha varit lika svårt att boka sovvagn 1953 som det är idag. Det gäller att vara ute i god tid. Men tänk vad praktiskt det var att kunna pollettera sitt omfattande bagage.
Tydligt och klart. Har du tur ligger ditt hotell kvar på samma gata.
Försök köra efter den kartan om du kan.
VintageQ hade en duvblå vintageklänning från Horrockses med en liten cape, blå pumps och en sommarhatt, allt från femtiotalet. Även brudparet bar femtiotalsvintage, Axel en dubbelknäppt kostym och Camille en klänning med en kort slöja och cape sydd av en lång gammal slöja.
Snygga hattar ingår i en riktig vintagepackning. Jag hade en äkta panamahatt från 1960-talet. Den är rullbar. Praktiskt när man ska packa. VintageQ´s stiliga solhatt från 30-talet tog dessvärre lite stryk i ryggsäcken. Det kunde vi kanske ha räknat ut.
VintageQ fyllde jämna år och fick en rundtur kring sjön Hjälmaren som present av Mårten och Gunilla. – Då måste vi få åka i er gamla Amazon, bad jag. Så en dag i juli tog vi tåget till Arboga där vi blev hämtade. Sen for vi på äventyr. Hjälmarens stränder har mer att bjuda än man kan tro.
Snygga väskor tillhör en riktig vintagepackning; en berest resväska, en bandyportfölj och en smidig axelväska från Svenska Amerikalinjen, SAL. Därtill en hattask.
Hjälmare kanal är Sveriges äldsta kanal som började byggas redan 1629. Nuvarande kanal är från 1820-talet. Här vid Hjälmare Docka finns idyllisk miljö med ett litet café. Kanalen, som förbinder Hjälmaren med Mälaren och havet, är öppen för trafik under juni, juli och halva augusti. Hög tid att planera nästa års färd alltså.
Slottet Stora Sundby vid Hjälmarsund är ett annat stopp som man måste göra. Det nuvarande slottet ser ut som en medeltida engelsk riddarborg men är byggt så sent som på 1830-talet. De äldsta resterna pekar dock på att det låg där redan på 1200-talet. Slottets arkitektur symboliserar en kalender, säger Wikipedia: 52 rum, tolv små torn, fyra stora torn (fyra årstider), 365 fönster. Ett om dagen att tvätta alltså. Även här finns ett litet café i orangeriet.
Tack Mårten och Gunilla för att ni firade VintageQ så formidabelt och att jag fick följa med.
Cykeln med kedja och gummidäck uppfanns 1894. På 125 år har det bara tillkommit smärre förbättringar. En gammal hoj från 1930 – 50-talen kan man fortfarande hitta för hundralappar och med lite smörj och nya däck så går de fortfarande lika bra som när de var nya. 100 % hållbara i alla avseenden. Bike in Tweed är en kul hyllning till både kvalitetscykeln och kvalitetskläder från fornstora dar. Därför gillar Vintagemannen sådana tilltag. Det är ett hållbarhetsprojekt drivet av lust och fåfänga.
Årets affisch av Ludvig Pedersen
Den omutliga juryn: Vintagemannen och Birgitta Gardner bedömer kläder. Åke Stenkvist (stående) och Andreas Bengtsson bedömer cyklar mycket sakkunnigt. Tillsammans väljer juryn sedan ut bästa ekipage – dam och herr.
Inifrån gör man som Winston Churchill och klär sig i ett sidenunderställ. Han lär alltid haft ett sådant på sig i laxrosa, eller hudfärgat som jag föredrar att säga. Vi har köpt våra hos 
Knäbyxor, golfbyxor, äppelknyckarbyxor, plus fours, plus two´s, knickers… Kärt barn har många namn. Att inte ha byxbenen fladdrandes är ju praktiskt när man ska ut och cykla. Plus four betyder Plus 4 tum, alltså 4 X 2,54 cm = 10,16 cm. Så långt ska nedhänget under knäet vara. Plus two är således hälften. Eftersom Vintagemannen är en långbent herre så blir dessa knäbyxor bara ett par knickers på honom. Hur de såg ut på Generalkonsul Bergsten vet jag inte, men jag kan tänka mig att de hängde ner betydligt mer. Det är snyggare så.
Kavajen bör vara av tweed i ett tweed run. Men det är inget måste. Vissa år har juryn diskvalificerat sådana som inte burit tweed. Men dagens klädjury, där Vintagemannen och Birgitta Garner från vintagebutiken 
Ett par begagnade brogueskor från Tricker´s köpta hos Herr Judit för 1.500 kr.
Till sist brukar jag välja en liten nål till det andra kavajslaget. Den här gången har jag pyntat mig med en nål från SVF 1934, dvs Svenska Velociped Förbundet, dagen till ära.
Hatt och handskar – så är munderingen klar. Det är en gammal Homburghatt från Borsalino om någon undrar.
Vi drog i somras iväg på tågluff till Frankrike med två gamla guideböcker i bagaget. En från 1951 och en från 1966. Men för säkerhets skull köpte också vi en från 1937 under resan.
I Nîmes rekommenderar Hommerberg stjärnkrogen 
Håll ögonen öppna när den här boken kommer ut i vår.
Kumla och Örebro var Sveriges ledande skostäder ända fram till 1970-talet. Sen gick det snabbt utför. I Kumla har man räddat en liten fabrik som du kan besöka. De tillverkar fortfarande några enkla modeller för hand och de har en prisvärd shop också. Åk till 
Det bästa med utställningen är alla montrar med skor från olika årtionden under 1900-talet. Här kan du se hur skomodet förändrats och kanske få hjälp att datera dina vintageskor.
Fina femtiotalsskor.
Du kan ta med egna skinn och beställa ett par unika dojor.
Vintagemannen 