Vi blev erbjudna ett betalt annonssamarbete med Destination Uppsala. Så vi tog tåget från Stockholm den 7 mars, på punschrullens dag.
Längtar du efter ett helgäventyr? Då kan Vintagemannen rekommendera Uppsala. Sevärdheter i världsklass, rolig second hand-shopping, trevliga konditorier och middagar passande en vintageman. Häng med på vår tvådagarstripp till ”den lagom stora storstaden”.
Börja med en guidad stadsvandring
När vi kommer till en ny stad på semester börjar vi nästan alltid med en stadsvandring. Det gäller oavsett om vi besöker Kristinehamn, Leipzig eller någon annan världsmetropol.
I Uppsala berättade Jonathan Olsson, Sweden history tours, allt man behöver veta om stan. Och dessutom svarade han kunnigt på alla våra frågor.
Så nu vet vi bland annat allt om vad Nordens äldsta universitet, grundat 1477, lärde sina unga adliga studenter, som egentligen var barn, på den tiden.
Tveksam inskription på ett universitet. Vem avgör det?
Att gamla tiders uppsalaprofessorer hade för vana att plocka med sig intressanta runstenar för att pryda sina trädgårdar med, för att sedan flytta ut dem i undervisningsparken framför universitetsbyggnaden. Det är väl också tveksamt.
Att det var på Uppsala slott som Gustav II Adolf beslutade att Sverige skulle gå in i 30-åriga kriget och det var på samma slott hans dotter Christina abdikerade som Sveriges drottning.
Dessutom hann vi in på Carolina Rediviva för att titta på ett av Sveriges märkvärdigaste stöldgods, Silverbibeln.
Uppsala är för övrigt en vacker stad att bara gå runt i. Är du det minsta intresserad av arkitektur så skaffa eller låna boken Uppsalavandringar: en guide till arkitektoniska upplevelser i Uppsala. Med den som sällskap lär du dig massor om staden.
rolig secondhandshopping och vintage
I Boländerna, 10 minuter med buss nr 11 mot Fyrislund, finns flera second hand-butiker bl.a. Erikshjälpen, Röda Korset och kommunens Återbruket. Alla tre ligger inom gångavstånd. Gillar du välgörenhetsloppisar kan vi rekommendera en tur till Boländerna. Vi tillbringade ett par timmar där och kom hem med diverse udda fynd.
Annars är stans finaste vintageaffär Ruth & Raul på Sysslomansgatan 14 i V-Dalas fräcka nationshus ritat av Alvar Alto.
Nyare, utvald second hand, finns hos STIL Uppsala på Drottninggatan 7. På Drottninggatans nedre del finns för övrigt ett helt litet kluster av trevliga second hand-butiker.
Där finns också barnbokhandeln Läslusen där vi köpte en present till barnbarnen. De måste ju också få upptäcka Hr P. Svanslös och Uppsala.
FLer antika textilier
I Skattkammaren i Uppsala domkyrka visas textilier och andra föremål av världsklass. Där finns, unika biskopsskrudar från 1270-talet och framåt, Drottning Margaretas gyllene klänning. Och de mördade Sturarnas kläder från 1560-talet. Det museet får man inte missa. När du ändå är där så passa på att gå runt i Nordens största domkyrka och glöm inte att titta på Gustav Vasas gravkor.
Kolla, den ena av herrarna Sture hade herrknäppning, den andre damknäppning.
Professorshemmet där tiden stått still
Ett stenkast från domkyrkan ligger Walmstedtska gården nere vid ån. Det är ett professorshem från ca 1870 där tiden stått still. Det är intressant hur lätt man känner sig hemma i en miljö som ändå är 150 år gammal. Möblemangen kan fortfarande användas på samma sätt som idag; soffor, fåtöljer skrivbord, matbord…. Det är väl köket som har förändrats mest. Och så lite ny teknik. Inte ens herrkostymen har förändrats i grunden. Öppettiderna är begränsade så kolla med Upplandsmuséet.
vandra i pelle svanslös tasspår
Man blir aldrig för gammal för Pelle Svanslös. Bakom Carolina Rediviva ligger Pelleparken. Det är en utmärkt start för en Pelle Svanslös vandring. Destination Uppsala har en fin karta för den som vill ta sig runt med barn. Är du lite äldre och intresserad av fler platser har Fatima Edell skrivit en jättebra C-uppsats i konstvetenskap med namnet”Arkitektur i Uppsala: I Pelle Svanslös fotspår”. Finns på nätet. Klicka på länken. Vintagemannen lärde sig massor om Gösta Knutsson och om var de olika kattkaraktärernas boningar och nöjesställen var belägna.
Det stora dammsugartestet.
Vintagemannen gillar punschrullar, dvs dammsugare. Varhelst han kommer in på ett konditori eller café och ser en dammsugare frågar han om den är bakad/tillverkad på konditoriet. Om svaret är jakande, så provar han den. Den 7 mars är det punschrullens dag. Det var skälet till vårt frosseri. Andra frossade i pincesstååta. Det var ju samtidigt Fössta tossdan i mass.
Vi gick ”vetenskapligt” tillväga. På hotellrummet gjorde vi en andra provsmakning av de dammsugare vi ätit tidigare på dagen.
Uppsala är fullt av konditorier som tillhandahåller dammsugare. Flera av dem av mycket god klass. Smarrigast av alla – i vårt test – är de som bakas på Güntherska hovkonditoriet och på Konditori Fågelsången. Båda ställena är för övrigt utmärkta att fika och äta en lättare lunch på. Fågelsångens uteservering är svårslagen en solig vårdag!
Efter tusen dagar hittade jag (en) rätt
Vintagemannen har bott och studerat i Uppsala i två och ett halvt år under 1970-talet. Därefter besökt staden flera gånger om året under femtio år. Det ger minst tusen dagar i staden. Inte en enda gång har jag satt min fot inne i den anrika restaurangen Domtrappkällaren. Byggnaden har ju ändå legat där sedan 1200-talet och restaurangen öppnade 1939 så chansen har funnits. Vilken miss jag har gjort.
Här serveras klassisk mat med en modern twist i en anrik miljö. Löjrom och renfilé är säkra kort, men priset tog den läckra desserten Fattiga Riddare. En så smarrig riddare har jag aldrig ätit tidigare. Det var nåt annat än de uppstekta brödskivor jag fick som barn. Smaskens!
boendet på hörnan håller stilen
När Grand Hotell Hörnan öppnade vårvintern 1907 var det stadens största och mest exklusiva hotell med hela 29 rum. Vackert läge nere vid Fyrisån och på bekvämt gångavstånd från både Centralstationen och allt i city. Hotellet håller fortfarande stilen!
en weekendresa 45 minuter från stockholm
45 minuter med tåg från Stockholms Central och med ett biljettpris på under 100 kr för en enkelresa kommer man till en stad som levererar allt man kan begära av en minisemester i en storstad. Sverige är fantastiskt!
Läs mer vad Destination Uppsala skriver
Destination Uppsala har också gjort ett trevligt reportage om vårt besök i staden. Klicka på deras guide: MyUppsala by Vintagemannen
Årskrönikan 2023 handlar om ett ett år där det hände mycket intressant i Vintagemannens liv; jag skrev en bok, vi renoverade hus, odlade grönsaker, lagade mat från 1930-talet och åkte runt i Sverige. Med mera. Det hela började den 2 januari.
Gick genom rutan och fick skriva en bok
Året rivstartade med att jag blev inbjuden till Nyhetsmorgon i TV4 den 2 januari för att ge inspirerande (januari)spartips och berätta hur snygg man kan bli i second hand utan att det kostar skjortan. Inslaget gick, som det heter, genom rutan. På ett par dagar fick Vintagemannen 7.000 nya följare på Instagram. En som såg inslaget var förläggaren Emma Ulvaeus på Mondial. Hon hörde av sig med frågan om jag ville skriva en bok om stil. Och det ville jag.
Boken STIL – tidlös, elegant, hållbarkom ut i bokhandeln den 1 november. I den kan du läsa om nästan alla mannens klädesplagg, om hur man sätter ihop en snygg outfit och hur man tänker hållbarhet när man köper kläder.
Utöver skrivandet blev det några intensiva dagar med fotograf Hampus Forssander när vårt vardagsrum förvandlades till en fotostudio. Det var ju enklast så. Kläderna var redan på plats.
I oktober var det dags för lansering. Jag fick signera böcker och dricka bubbel. Och så blev det en massa kul PR i media; TV4, Mix Megapol, Rix FM, P4 Stockholm, Lilla Studion.
Renoveringen i Brunnsby gick in i ett lugnare skede
I juni 2021 köpte vi en avstyckad gård mellan Västerås och Sala. Den var i stort behov av renovering. Sedan dess har duktiga hantverkare tillsammans med oss renoverat och renoverat och renoverat. Under 2023 kom en ny köksingång med stort kallskafferi på plats. I trädgården fixades bland annat avrinningen runt husen, en uteplats och så fördubblade vi trädgårdslandet. Som pricken över i fick vi en fungerande gårdspump på plats. Visst har vi mycket kvar att göra, men 2023 var ändå året när det stora byggnadsvårdsprojektet gick i mål.
För att fira bjöd vi in alla härliga hantverkare till fest. Sen 2021 har det varit 22 olika yrkesgrupper involverade. Vi har lärt oss massor om byggnadsvård, om att inte ta genvägar och slarva och om att bygga från grunden. Det är härligt att se skickliga hantverkare ”in action”. Tack ska ni ha allihop!
Gårdens stora verkstad har varit en fantastisk tillgång under renoveringen. I den har vi målat, förberett och lagrat material. Nu när det mesta är klart har vi äntligen inrett ett gym i en del av den.
Den gamla grävda brunnen med en sliten lagårdspump visade sig efter renspolning innehålla tjänligt dricksvatten. Det trodde vi inte. Att renovera den gamla pumpen visade sig tyvärr vara omöjligt. Delar i den var så slitna och sönderrostade att de inte gick att laga. Och att gjuta nya hade blivit väldigt dyrt. Så vi fick köpa en ny Kronan stället. Inte lika ståtlig som den gamla lagårdspumpen, men med samma funktion. Så nu har vi eget friskt vatten i reserv även när det är 20 grader kallt.
Vi har skördat potatis som räcker för ett helt år
Inför årets odlingssäsong utökade vi trädgårdslandet med ett stort potatisland. Där satte vi fyra sorter; Rosamunda, Asterix, Magda och Cherie. Skörden blev fantastisk, så nu har vi matkällaren full av potatis. Den kommer att räcka fram till nästa skörd!
Utöver potatisen var odlingsåret sådär. Kall vår, varm och torr juni och så massor av regn i augusti gav väl inte de bästa odlingsförutsättningarna, i alla fall inte för en amatör. Sockerärtor, gråärt, gurka och eterneller gav i alla fall fin skörd.
Lök, morötter, rödbetor, bönor, squash, tomater och sallad och allt annat växte dåligt och gav liten skörd. Grödorna drabbades både av torkan, regnet, mögel och skadeinsekterna. Att det inte enbart är vi amatörer som inte fått de skördar man hoppats på är ingen tröst. Årets svenska spannmålsskörd är så katastrofal, att om vi levt för hundra år sedan hade det blivit svält i Sverige våren 2024. Vi ber en bön för att odlingssäsongen 2024 blir bättre.
Äppelmust fick vi i alla fall. På tomten står fem 100 år gamla äppelträd. Två Åkerö, ett Sävstaholm och så två som vi inte vet vilken sort de är. En av de okända äppelsorterna gav så mycket frukt att vi kunde göra 165 liter must i det närbelägna Harakers kvarnmusteri. Smaskens!
Vintagemannens mat åt 1930-talsmat
Instagramkontot @vintagemannens mat har nu över 14.000 följare. Vi gör två saker; lagar mat ur äldre årgångar av Husmoderns köksalmanack och testar dammsugare. Det är egentligen min fru @vintageqvinnan som är hjärnan bakom det kontot. Välkommen dit om du inte besökt oss tidigare. Dialogen med intresserade följare är riktigt kul och lärorik.
1930-talets mat var god och vällagad
Efter att ha ätit oss igenom 1940-, 50- och 80-talen ville vi gå tillbaka till årtiondet då Husmoderns Köksalmanack startade. Första utgåvan kom 1933. 30-tals maten var en ganska angenäm upplevelse, klart ätbart för 2020-talets människor. Mycket av den gamla husmanskosten känner vi igen och även om smakerna är milda så är ärtsoppan, dillköttet och grönsakssoppan god. Dessutom smakar den trygghet. Riktig ”comfort food” i osäkra tider.
Årets höjdpunkt var annars att Meny i P1 gjorde ett helt program om våra erfarenheter av Husmoderns köksalmanack. Det sändes den 31 augusti och kan fortfarande höras på SR Play.
Spoilervarning. Själva Köksalmanackan har också varit hemma hos oss och gjort en intervju. Så har vi tur kommer den i 2025 års upplaga.
Testat 26 dammsugare
Varje gång vi är på ett café eller kondis och ser en punschrulle i glasdisken frågar vi; Har ni gjort de här själva? Är svaret då ja så testar vi. Sen analyserar vi smak, konsistens, marsipanens tjocklek, mm och till sist sätter vi betyg från 1 – 5. 2023 innehöll många konditoribesök. Vi testade totalt 26 olika dammsugare. Snittbetyget blev 3,46.
Här är, utan inbördes ordning, de kondis med dammsugare som under 2023 fått 4,95 eller mer i betyg:
Systrarna på Gaggeska gården på Vallby Friluftsmuseum i Västerås
Lennarts konditori i Eksjö
Bageri Höghuset i Kristinehamn
Ahlströms konditori i Göteborg
Lundbergs konditori i Gröndal utanför Stockholm (se bilden)
Vi semestrar i Sverige
2023 blev det semester i Sverige. Utlandsresor med flyg lockar inte längre och någon tågluff i utlandet blev det inte den här sommaren. Vintagemannen är sparsam med att tacka ja till sponsring och samarbeten, men 2023 tackade han ja till två semesterresor i Sverige.
Småland är tre-Vligt
Tre smålandskommuner har gått samman för att gemensamt locka besökare; Eksjö, Vimmerby och Hultsfred. Vi fick en dag i varje kommun. Och vi kunde ha stannat mycket längre.
I Eksjö upplevde vi den fina trästaden. Vilket kulturarv! En stadsvandring och besök på Aschanska gården är ett måste. Visit Eksjö
Vimmerby är ju redan etablerad som turiststad. Astrid Lindgrens värld drar många tusen barnfamiljer. Men vi valde Astrid Lindgrens Näs, hennes barndomshem med museum intill. Ett mera vuxet val. Och så det lilla stadsmuseet. Visit Vimmerby
SJs gamla semesterhem, numera Fredensborgs herrgård, blev vårt natthärbärge. Det var tider det när stora välskötta företag tog hand om sin ´personal genom att erbjuda fina relaxande miljöer.
Tredje dagen var vikt för Hultsfred. Vi var med om invigningen av det nya stationsområdet där man både kan åka gammal rälsbuss och cykla dressin. Vintage det också. I en annan del av kommunen ligger Virserums konsthall som alltid har någon spännande utställning att visa. Visit Hultsfred
När vi ändå var i Småland passade vi på att besöka Stensjö by norr om Oskarshamn. Den oskiftade byn är ett kulturreservat som ägs av Kgl. Vitterhetsakademin och drivs på gammaldags vis. Ett fint exempel på både byggnads- och kulturlandskapsvård. Ett besök är ett måste!
Smålandsresan avslutades med middag och övernattning på Solvikens pensionat i Ingelstad söder om Växjö. Där sjunger den svenska pensionatskulturen verkligen på sista versen. En genuin och unik upplevelse. Passa på medan det går.
Västkusten och Göteborg
Vi har familjeskäl att tillbringa tid i Göteborg och har under året varit på många upptäcktsfärder till stadens sevärdheter och vintageaffärer.
Midsommar tillbringade vi i Fjällbackas skärgård och där invigde jag ytterligare en fin baddräkt från Salta bad.
Kristinehamn håller för en lillsemester
Även resan till Kristinehamn var sponsrad. Vad gör man tre dagar i en liten värmländsk stad en kortkort resa från min gamla hemstad Örebro? Vi hade inga problem att fylla dagarna med stadsvandring i fina kulturmiljöer, överraskande bra restauranger, caféer, kaffeprovning, mm. Trevligt boende på ”vintagehotell” och på en lantgård. Visit Värmland & Kristinehamn
Både konsthallen och den berömda Picasso-skulpturen har anknytning till innanhavet Vänern. Att stan även har Värmlands största loppis passade en vintageman utmärkt.
Tre udda samarbeten
Uppdaterad vintage. Kommer du ihåg Fiat 500 från 1960-talet. Två entusuiastiska ingenjörer i Göteborg har gett sig fan på att de kan bygga om gamla Fiat 500 till elbilar. Even.vehicle heter de. Kolla här. De tar bort motor, bensintank och drivlina och ersätter med batteri och elmotorer. Vi fick en kör- och åktur i ett regnigt Göteborg. En av årets mest unika upplevelser och ett trevligt slag för elbilar.
Distinguished Gentleman´s Ride är ett världsomspännande projekt där motorcykel-entusiaster klär upp sig, åker en parad och samlar in pengar till forskning om prostatacancer och mäns psykiska hälsa. Det var inte svårt att tacka ja till det samarbetet. Vi hade kläderna, de hade hojarna. Vilka bilder det blev.
Vintagemannen fick också ett par nya glasögon. Rodenstock som har en egen metod att mäta ögonen och sedan tillverka optimerade glas för olika behov ville testa på mig. Jag tyckte det lät intressant även om det inte till hundra procent passar in på vårt vintage- och hållbarhetstema. Nu ser jag dock bättre ut än någonsin.
Vintagefolk som jubilerar
I Malmö finns en grupp vintageentusiaster som brukar träffas ett par gånger om året i någon passande lokal eller vid något evenemang. Under 2023 har vi deltagit två gånger.
Den 10 september var vi i en gammal krogmiljö som malmöiter minns sedan sin ungdom. Den italienska restaurangen Piccolo Mondo ligger precis i hörnet av Stora och Lilla torg. Originalinredningen från en minst 100 år gammal speceributik finns kvar. Och Peter hade kört fram en av sina fina bilar.
I november firade vår grupp ”Vintagefolk i Malmö med omnejd” 5-årsjubileum. Då gjorde vi först ett besök ute på Statarmuseet vid Torups slott. Och på kvällen intog vi med stil restaurangen Bistro Royal i Malmö Centralstation. Lokalen var Oscar IIs egen väntsal som sedan blivit en fantastisk krogmiljö. Vilken fest det blev!
En av Sveriges allra bästa vintagebutiker är Old Touch på Upplandsgatan 43 i Stockholm. Inte undra på. Birgitta Gardner firade 40-årsjubileum i år. Hon kan vintage och visst var vi där. Jag fyndade en hatt.
Fristedts Herrekipering i Sala är en av de få gamla klenoderna bland klädaffärer som fortfarande står orörd sedan den stängdes för några år sedan. Senaste renoveringen var nog på 1960-talet. Skyltdockorna är lika gamla. Huset är fyllt av osålda gamla kläder från olika årtionden i tre våningar. Både fastighet och lager har tagits över av familjen Törnlind som nu funderar på hur de ska utveckla något bra av detta. Vi hade förmånen att få komma in och titta . De skyltar om några gånger om året och deras vintage-skyltfönster har blivit en av Salas mest populära sevärdheter. Butiken hålls inte öppen, men vi håller tummarna för att familjen Törnlind hinner och orkar ta tag i denna pärla. Sala fyller 400 år i år och har du inte varit i staden så gör ett besök under året. Kolla in när det är visning av Sala silvergruva och missa inte Sala kallbadhus, en replika av det kallbadhus som byggdes 1938 vid MånsOls badplats. Och när du badat så ät lunch eller fika på MånsOls värdshus.
Utställningar med textil som tema
När Vintagemanen tog studenten 1970 gjorde han det i en specialsydd kavaj från Gulins som var gjord i tyget Pompelmo av en av Sveriges absolut bästa textildesigners – Sven Fristedt – mästare i mönster. Jag hade det tyget i brunt, blått, grönt och rött, både i några få kläder, men mest som inredningstextil. Flower Power!
På Kulturen i Lund var det en stor utställning med Sven Fristedts tygkonst. Även Vintagemannen var faktiskt med på ett hörn. Skynda dit! Utställningen slutar om ett par dagar, den 28 januari 2024.
Kaffe Fassett är en världsberömd textildesigner från England. Han är kanske mest berömd för sin stickkonst. Men på Millesgården var det en fantastisk färgexplosion av lapptäcken, både egen design och sådant han inspirerat andra att göra. Håller också på till 28 januari.
Livrustkammaren har en utställning om Gustav IIIs teater- och opera-kläder. Teaterkungen heter den och kan ses under 2024. En världsunik samling.
På nya Liljewalchs visas ”Klänningen gör mannen, haut couture – en ny era”. Delar av Fredrik Robertssons samling av extraordinära klänningar från världens mest exklusiva modehus finns utställda. Pågår till 11 februari 2024.
Jag håller gärna föredrag
Under 2023 har förfrågningarna om att Vintagemannen ska hålla föredrag ökat, både från muséer, mässor och föreningar. Jag har t ex ett litet föredrag som jag kallar ”Så blir du en välklädd man utan att det kostar skjortan”. Det höll jag bl a på Antikmässan i Stockholm.
Häpnadsväckande ökning på Instagram
Inte visste jag att en gammal gubbe i begagnade kläder skulle väcka ett sådant intresse. När året startade hade jag 33.000 följare. Men efter medverkan i TV4 den 2 januari brakade det till och en vecka senare hade jag passerat 40.000. Efter det stod det still nästan hela året. Många dagar försvann det fler följare än det kom till. Men en bit in i december, då jag börjat med en liten adventskalender, brakade det loss ordentligt. Sedan den 8 december har jag fått mer än 25.000 nya ”vänner”. Det är så otroligt kul. När detta skrivs den 27 januari är ni 66.086 personer. Vad hände?
mycket publicitet
Vintagemannen har varit synlig i media under 2023. Bortsett från all publicitet kring boklanseringen har både jag och @vintageqvinnan medverkat i tidningar och TV.
Hulda Andersson på Gokväll i SVT1 gjorde hemmahos-reportage i Vintagemannens garderob. Och sen gick vi på besök till en av världens finaste vintagebutiker; A.Marchesan på Odengatan 100 i Stockholm.
Riktigt kul var det att vara med i Studio 65 (UR/SVT). Där var jag och min like Michael Wiehe med i samma program och diskuterade vad man ska göra av all tid när man går i pension. Wiehe lät klart brydd och visste inte riktigt vad han ska hitta på när han inte kan uppträda längre. Vad ska då jag hitta på? Har du något förslag?
Mest smickrad blev jag kanske ändå när jag blev intervjuad av Stil i P1 som ”expert” på hängslen. Så kan det gå om man gnetat på med vintage i tretton år.
Baksidan av att bli spridd
Året har som ovanstående visar varit riktigt kul. Men det finns några saker som irriterar riktigt ordentligt. Mörkrets makter ute på Internet snor bilder på mig och lägger upp på olika sajter och konton. Här är något av det jag känner till.
Två gånger har bilder av mig, fast med andra namn, lagts upp på Tinder. En gång som 46-åring. I olika forum figurerar min bild på konton som sprider obehagliga kommentarer. På TikTok har en historia med bilder på mig till soft musik lagts upp som en saknad, och eventuellt död, homosexuell älskare. Den har spridits till tiotals miljoner på TikTok.
Det allra värsta var när en kvinna höll på att solovåras av en bedragare som satt upp en falsk men snygg hemsida för en byggfirma där en en bild på mig skulle föreställa grundaren och VDn. Kvinnans dotter larmade mig och hon kunde sen bevisa för modern att hon var kär i fel person. Nu sitter en annan gubbes bild där på sajten.
Så om du ser min bild i något konstigt sammanhang, anmäl omedelbart till den sajten och meddela även mig. Du kan också gå rätt in i diskussionstråden och säga att bilden är fejk.
2024 har börjat bra
Fler föredrag, mer media och annat riktigt kul ligger i pipeline 2024. @vintagemannensmat äter lagar och mat från 1970-talet i år och snart börjar odlingssäsongen. Sen ska vi konservera skörden också och jag hoppas hinna skriva mer om vårt byggnadsvårdsprojekt.
Det kan nog bli en full årskrönika 2024 också. Häng med! Och kom ihåg att hållbarhet kan byggas på lust och fåfänga.
Nu har vi bestämt oss! Vi kommer att äta sjuttiotalsmat i år. Ett spännande årtionde när hemmafrun blev omodern och den yrkesarbetande kvinnan blev det nya idealet. Under 1970-talet ökade sysselsättningsgraden för kvinnor (16-64 år) från 60 % 1970 till 74 % 1980. Klart att det påverkade matvanorna!
I Husmoderns köksalmanack fasades ordet Husmodern ut och från 1977 heter den bara Köksalmanack. Lunchförslagen lyser också med sin frånvaro utom på söndagar och till helgdagar. Dessutom rationaliseras sidorna sist i almanackan, som 1970 var uppdelade i kassabok, konserverings- & frysjournal samt ”Våra gäster” bort och ersätts med några sidor för fria anteckningar.
Från Husmor till yrkesarbetande
1970-talet är årtiondet då kvinnorna i allt större utsträckning började lönearbeta utanför hemmet. En bidragande orsak var säkert att särbeskattningen infördes 1971. VintageQs mamma, som var utbildad sjuksköterska, men som blev hemmafru när hon fick barn 1949 gick en reaktiveringskurs för sjuksköterskor och började arbeta.
”Ropen skalla: daghem åt alla”. 1974 ersattes moderskapspenningen av föräldraförsäkringen så att båda föräldrarna fick rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma med sina barn. Föräldraförsäkringen gav rätt till 6 månaders betald ledighet. Även om den offentliga barnomsorgen expanderade kraftigt var de flesta på 70-talet hänvisade till att ordna barnomsorg på egen hand. År 1975 var endast 17 procent av barnen mellan ett och sex år inskrivna i den kommunala barnomsorgen. Tio år senare var motsvarande siffra 52 procent.
Övergången från husmor till yrkesarbetande syns tydligt i den tid som läggs ner på hushållsarbete. Gifta kvinnor i storstäder ägnade 1937 drygt 46 timmar i veckan åt hushållsarbete (matlagning, disk, städning, tvätt, sömnad och inköp). 1976 ägnade den gifta kvinnan knappt 30 timmar i veckan åt motsvarande sysslor. Uppgifterna kommer från Anita Nybergs fantastiska avhandling ”Tekniken – kvinnornas befriare?” från 1989. Den största minskningen i hushållsarbetstid står städningen för. Det förklaras med sänkta krav, medan den minskade tiden för matlagning och diskning troligen beror på att färre måltider äts hemma. Gratis skolmat fanns sedan tidigare, men det var först 1973 som den serverades i alla grundskolor. . Samma år lanserades dessutom Rikskupongerna för anställda som jobbade i företag som inte hade egen personalmatsal.
Hur märks den här omställningen i Köksalmanackan? Om det märks på val av middagsmat vet vi inte ännu, men när vi tittar på almanackornas omslag ser vi att de matlagande husmödrarna är ersatta av planerande yrkeskvinnor. När VintageQ bläddrar i almanackorna noterar hon att fördjupningsartiklarna inte längre handlar om sömnad, hemmets skötsel och ekonomi som på 30-50-talen. På 70-talet handlar de få tipsen om att fixa en kontorsvrå i hemmet eller om hur man sätter färg på köket.
inflation är inget nytt
Lågkonjunkturen svepte in över Sverige under sjuttiotalet. 1950 – 60-talens rekordår var definitivt över. 1973 och 1979 präglades av oljekriser med hög inflation. Under 1970-talet varierade den mellan 6 och drygt 11 procent årligen att jämföra med 1960-talets blygsamma inflation på 3 – 4 % per år. Redan 1972 hade de arga ”Skärholmsfruarna” fått nog. De protesterade mot höga matpriser och lyckades på så sätt tvinga Palme-regeringen att sätta ett pristak på mejeriprodukter. Pristaket varade 1973 – 74, men inte blev inflationen lägre för det.
Drygt 20 % av hushållsbudgeten användes till livsmedel under 1970-talet. Nu femtio år senare är den siffran bara 13 %.
Ändrade matvanor
1970-talet var årtiondet när vi bytte standardmjölken mot lättmjölk och smör mot lättmargarin. Vi åt mer och mer syrade mjölkprodukter, mer och mer ost och började äta glass i stora lass. Yoggi lanserades 1971 och Lätt&Lagom 1974. Glasskonsumtionen nästan fördubblades från 6,7 kg till 11,1 kg per person och år. Riktig fart tog glassätandet under andra halvan av årtiondet när mer godisbetonade glassar som Nogger lanseras.
Sjuttiotalet är också årtiondet när vi slutar äta färsk fisk och konsumtionen av fläskkött ökar. Dessutom bytte vi färsk potatis mot fryst pommes frites och pasta.
Bland nya varumärken såg Eldorado, Hemköps lågprisvarumärke, dagens ljus 1969. KFs Blåvita varor lanserades också. Först ut var tandkrämen 1975 och 1979 kom en lång rad livsmedel.
Vi har lånat dessa bilder från COOPs hemsida. Där kan du läsa mer.
Det här var också ”utbildnings- och uppfostringskampanjernas” årtionde. 1974 utformade KF:s provkök den så kallade matpyramiden. Längst ner i pyramiden finns basmaten. Bröd, andra spannmålsprodukter, potatis, mjölk, ost och lite matfett skulle praktiskt taget täcka hela energibehovet och större delen av det dagliga näringsbehovet. Det var jämförelsevis billiga livsmedel. I mitten av matpyramiden finns grönsaker, rotsaker och frukt och överst kött, fisk och ägg. Dyrare produkter som vi skulle äta för att få i oss tillräckligt med viktiga vitaminer och mineralämnen. Enligt Wikipedia exporterades Matpyramiden till en rad länder.
Alla som är födda före mitten av 60-talet minns nog också Brödinstitutets berömda reklamkampanj ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 skivor bröd om dagen”från 1976. VintageQ har studerat Jordbruksverkets statistik och kan konstatera att konsumtionen av knäckebröd och mjukt matbröd faktiskt ökade de tre sista åren på 70-talet. 1979 åt vi nästan 2 kg mer käcke- & mjukt matbröd per capita än vad vi gjorde1976.
Nyaskapande matlagningsinspiration
1974 kom Carl Butlers kokbok. Den var revolutionerande och något helt annat än tidigare kokböcker som mest innehöll text och svartvita bilder. I Carl Butlers kokbok fick varje recept en helsida med en färgbild och en personlig text om rätten som inledning. Tillagningen var indelad i numrerade moment; 1, 2, 3… Boken blev snabbt ett måste i varje matlagningsintresserat hem. Även mattidningen Allt om Mat, vars första nummer kom i oktober 1970, blev snabbt en inspirationskälla och en stor succé.
En annan nyhet från 1970-talet, som kanske inte blev beroendeframkallande, är de prenumererade receptklubbarna Mästerkocken och Köksmästarna. Ni vet, plastlådorna med receptkort sorterade efter kategorier som ”Gott att börja med”, ”Det kommer gäster” och ”Kvällsgott utan pretentioner”. Varje månad kom en ny laddning receptkort i brevlådan.
I den humoristiska boken ”Den bruna maten”, utgiven av Galago, kan den intresserade gotta ner sig i receptboxarnas matlagningskonst. Det stod tråkigt brunt skimmer över hela boken.
Pizza, hamburgare och fyra små rätter
På restaurangsidan gjorde hamburgerkedjan Mc Donalds entré. 1973 öppnade de på Kungsgatan i Stockholm. 1970-talet var också årtiondet då pizzan och pizzerian slog igenom i Sverige. Pizza på restaurangmenyn fanns förvisso redan 1947, åtminstone i Västerås, men renodlade pizzerior, som enbart serverade pizza kom i slutet av 60-talet.
Pizzeria Östergök på Östermalm i Stockholm var Sveriges första renodlade pizzeria. Den öppnade 1968.
Vintagemannen minns att han och hans första fästmö 1970 gick på Pizzerian (den hette bara så) på Storgatan 21 i Örebro och upplevde den spännande nyheten och delade på en halvkaraff vin.
Det går inte att skriva om restauranglivet på 1970-talet utan att nämna den nyskapande och trendiga krogen Svensson & Butler som öppnade 1968 på Rörstrandsgatan. Precis som på pizzerian var stämningen avslappnad. I början fanns endast långbord, en möblering som blev trendskapande för andra restauranger.
I boken ”Maträtternas historia” läser vi också att det var 1973 som ”fyra små rätter” dök upp på kinakrogsmenyn. Kinamat hade förvisso funnits i Sverige på Berns Salonger sedan mitten av 1940-talet, men det var alltså 1973 som ”fyra små rätter” föddes på restaurang Shanghai i Stockholm.
Mattrender
Googlar man på 70-tals mat dyker varma mackor, fondue, exotisk frukt och frukt i maten upp. Ananas och banan kunde blandas med det mesta. Receptet på Flygande Jacob fanns första gången i Allt om Mat 1976 och gratinerad kassler med ananas fanns i otaliga varianter. Ibland skulle den gratineras med ost, ibland med banan & curry och ibland med chilisås.
Listan över 70-talets trendigaste rätter ser annars, utan inbördes ordning, ut ungefär såhär:
Avocado med räkor
Plankstek
Flygande Jacob
Fylld paprika
Glace au four
Chili con carne
Den sistnämnda brukade Vintagemannen ta med i en stor gryta som ”flyttgröt” när han hjälpte kompisar att flytta. Praktiskt att bara packa upp några tallrikar, gafflar och vinglas och så var inflyttningsfesten igång. Och det har han fortsatt med sedan dess, senast nu i december 2023. Visst är det festligare att inviga sitt nya hem med något hemlagat än att sitta på flyttkartonger och äta hämtpizza?
Vardagens mest populära maträtter har undersökts sedan 1970-talet. Då stod köttbullar på första platsen och var den vanligaste middagsrätten. På andra plats återfanns falukorven, trea var tunnpannkaka och på fjärde plats kom, lite otippat för oss, havregrynsgröt. Allt enligt Richard Tellström. Vi får se hur ofta dessa middagsförslag dyker upp i Köksalmanacken. Eller hur ofta middagsförslaget heter stekt torskrom med potatis, vit sås, citron och gröna ärtor. Från billig vardagsmat har torskrommen blivit en delikatess idag. Den försvann ur ABBAs sortiment redan på 90-talet, när de första larmrapporterna om att torsken höll på att bli utfiskad kom.
2024 kommer nog att bli ett bra matår i 1970-talets tecken. Nu kör vi!
Vår matlagningsresa genom 1930-talet är slut. Hur har året smakat? Var det gott, överraskade, enkelt eller krångligt att laga? Dags för en smakfull sammanfattning av Husmoderns Köksalmanacks första årtionde. På bilden syns något som var både gott och enkelt att laga, nämligen ”Rysk panna”.
1933 kom Husmoderns köksalmanack ut för första gången. Och det har den gjort varje år sedan dess. 2024 års Köksalmanack finns sedan i höstas ute i handeln.
1930-talets mat är en blandning av sådant som tar tid och sådant som går snabbt att tillaga. Ingrediensen buljong är ett bra exempel på detta. Står det buljong i receptet så menas hemkokt buljong. Det betyder inte nödvändigtvis att man börjar med att koka buljong på ben och skrov varje gång man behöver buljong. I Husmoderns köksalmanack utgår man från att det alltid finns lite hemkokad buljong kvar från tidigare. Med lite sparad buljong går det snabbt att laga t ex grönsakssoppa till middag. Fast nu måste VintageQ komma med en bekännelse: Så mycket 30-tal att vi kokade egen buljong blev vi inte. Vi tog en buljongtärning istället. Det blev säkert inte lika gott, men gick fortare.
Rester är ingredienser i en ny maträtt.
Buljongkoket är ett bra exempel på det, men även rester av tex kött och fisk blir ingredienser in i nya rätter. Det gör att vissa dagar går det snabbt att laga middag. De gamla resterna blir komponenter in i en helt ny rätt. Allt tas tillvara utan att det känns krångligt. På det sättet känns 30-talsmaten klimatsmart och i framkant.
Biologisk mångfald i grytorna
Vilken tur att vi har småskaliga fiskare i närheten
Fisk i vardagsrecept är inte liktydigt med ”ta djupfryst standardfisk” utan variationen är stor; abborre, flundra, gädda, gös, hälleflundra, kolja, lake, sill och torsk har sina egna recept.
Likadant är det med kött. Till köttbullar tar man inte malet kött, utan de ska innehålla både oxkött, kalvkött och fläskkött. Och variationen på styckdetaljer är mycket större än idag.
Vintagemannens mat saknar variationen av både fisksorter och styckdetaljer. De har succesivt försvunnit från barndomens och ungdomens mat, utan att vi riktigt märkt det. När vi bläddrade i almanackerna från 30-talet blev det uppenbart hur mycket råvarumångfalden i vardagsmaten som försvunnit.
Vi har lagat mycket mat ovanpå spisen. Den vardagsmat som föreslagits lagas företrädesvis ovanpå spisen och inte i ugn. Och lagas den i ugn så är det ofta i vattenbad och det känns lite krångligt. Stekar som lammstek och rostbiff föreslås oftast till söndagar och helger, för att sen även ge ingredienser till rätter veckan efter. Inte så konstigt med tanke på att det var vedspis som gällde på landsbygden och i de mindre städerna på 1930-talet. Det var bara i storstaden det fanns gasspisar.
En annan observation är att det är mycket som ska ”passeras” i de gamla recepten. Vi erkänner: I vår version 2023 har mixerstaven används flitigt som ersättare till passervaggan och handkraft.
vad smakar maten och är vi nöjda med 1930-talet?
Dillkött är alltid dillkött. Smaskens!
Vi är förvånade över hur både bekant och gott det smakat. Visst, smakerna är milda och de exotiska kryddorna saknas, men ärtsoppan, grönsakssoppan, dillköttet, pannkakorna och makaronipuddingen smakar tidlöst bekant. Och gott!
Sättet att planera veckans middagar utifrån rester som blir komponenter in i nästa middag upplever vi som klimatsmart och något som håller på att bli ”modernt” igen, i alla fall om vi tittar i livsmedelskedjornas magasin.
Mindre i framkant är den rikliga mängden kött. Det känns inte modernt, men när det kommer till fisk känns dagens utbud mer utarmat och fattigt än på 30-talet.
VintageQ har inte räknat på mängder i recepten, men vi har upplevt portionerna som rikliga och mängden matfett som ska användas som generös. 1940-talets ransonering måste ha kommit som en chock.
Bottennapp under årtiondet
Akta dig för falska såser och gratinerade fiskbullar
Gratinerade fiskbullar, Soppa á la Basque och kokt fisk med falsk hollandaisesås tillhör årets få bottennapp.
De gratinerade fiskbullarna skulle toppas med parmesanost och Soppa á la Basque innehöll både oliver, vitlök och olivolja. Båda recepten lät spännande och lite moderna, men resultatet blev smaklöst.
Den falska hollandaisesåsen var just falsk och vattnig. Lärdomen blir att inte laga något som heter ”falsk” utan att hålla sig till äkta vara.
Höjdpunkterna är många
Kall vit fisk är en underskattad delikatess. Det finns många goda såser till.
Kall vit fisk tex, gös eller torsk, med tartarsås, grön sås, kaprissås eller sås á la Ravigot. Serverad med nykokt potatis. Så himla gott och enkelt att tillaga, speciellt om man fått en bit kokt fisk över från en middag tidigare i veckan
Soppor, tex blomkålssoppa, bondbönsoppa och kålsoppa. Att koka de grönsaker och rotfrukter som är i säsong, eller som klarar sig bra i skafferiet eller matkällaren i lite buljong och sedan eventuellt reda av eller passera är GOTT. Att äta soppa minst en gång i veckan tar vi med oss från 30-talet! Soppa kombineras dessutom med fördel med en efterrätt, vilket för oss över till årtiondets tredje höjdpunkt
Fattigmanstårta. Så enkelt, så gott. Den är gjord på gammalt vetebröd, mjölk, lingon, socker, kanel och skalet av en riven citron. Smaskens!
1930-talet avslutas med nymodigheten cocktail
Vi firar nyår med vänner. Det är knytkalas och som av en händelse har Vintagemannens mat fått i uppgift att stå för drinktilltugget. Det blir 30-talsfest!
I 1937 år köksalmanack finns en artikel med rubriken ”Allt om cocktail”. I artikeln får vi veta allt man behöver veta för att arrangera en lyckad cocktail. Vi läser och tar till oss. Före lunch eller middag bjuder man tex på ”salt frityrkokt hyvlad potatis” till spriten och cocktailrullader kan med fördel ”på sina pinnar instickas i en grapefruit eller en stor apelsin”. Det låter festligt!
Vi har dock ett problem , vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det där med cigaretterna. Cigaretter är enligt 1937 år almanack ett måste. För ett sällskap på 25-30 personer gäller följande: ”Cigaretter: Virgina och turkish – även Arab, folk som röker Arab röker ingenting annat – ett par hundra”. Det lutar nog åt att vi moderniserar och skippar cigaretter trots allt.
Hör oss i radio
Vi tackar alla trogna följare som peppar oss. Vill ni höra mer om tankarna bakom Vintagemannens mat? Lyssna då på Meny i P1, som den 31 augusti sände en intervju med oss.
Med detta önskar vi ett gott slut på 2023 och ett gott nytt 2024. 2024 byter vi årtionden och en ny resa börjar.
Så var 1930-talet slut. Gissa vilket årtionde vi kommer att äta oss igenom 2024.
Vintagemannens mat är nu inne på sitt fjärde år. En gång i veckan lagar vi ett recept från motsvarande vecka i Husmoderns Köksalmanack, fast från ett annat årtionde. Hittills har vi ätit oss igenom 1940-talet, 50-talet och 80-talet och i år är det 1930-talets tur. Snacka om tur. Det har varit jättegott.
typiskt för 1930-talets mat
Vad är då mest typiskt? Ska vi tro Historieätarnas lajvande i TV från 1930-talet så kännetecknas det av:
Milda smaker
Bröd, småkakor och kex
Ströbröd och att panera maten
Gelatin och pikanta geléuppläggningar
Industritillverkad mat som anses fin
Läckra fiskrullader med morötter. Det var extrapris på kolja.
Det stämmer med det vi hittills smakat av 30-talets mat, men köksalmanackan innehåller så mycket mer av det traditionella än vad Historieätarna lyfter fram. De flesta middagsförslagen är av typen hemlagad grönsakssoppa, ärtsoppa, kalops och kokt fisk, även om ingredienserna till de gratinerade fiskbullarna vi åt i slutet av februari var förvånansvärt moderna. Tänk att Parmesanost var naturligt i ett recept redan då. Och så mycket bröd & småkakor har vi inte sett till.
– Det var kul att bekanta sig med Jell-O igen, säger Vintagemannen.
köksalmanackan skriver inte bara om mat
1934 års almanack är som du ser full av användbara och nyttiga råd och tips.
I 30-talets köksalmanack handlar de flesta fördjupande artiklarna om klädvård; att sy om, piffa till, planera sin garderob, lära sig konststoppa och att sy en klänning till barnen av mammas eller pappas avlagda för att nämna några artiklar. Inte så konstigt med tanke på att den ”hushållsmaskin” nästan alla hushåll hade var just symaskinen.
Kalas och bjudningar är ett annat vanligt förekommande ämne som det tipsas och inspireras kring. Det är damluncher, herrmiddagar, bridgesupéer och förslag på vad man bjuder på efter teatern. Och så får man lära sig ”allt om cocktails”. För att nämna några artiklar. Vardagliga bestyr som att sylta, safta och konservera eller att få hushållspengarna att räcka förväntas 30-talets husmodern redan kunna. Likaså att sköta hemmet. 30-talets husmoder har, tack och lov ännu inte utvecklats till 1950-talets hemmafru som förväntas excellera i kökets ingenjörskonst.
Hembiträdet dör
1930-talet är årtiondet när det blir allt svårare att hitta kvinnor som vill arbeta som hembiträden. Detta faktum debatteras allt hetsigare i tidningarna och ”hembiträdesfrågan” letar sig ända in i riksdagen.1933 tillsätts Hembiträdesutredningen för att undersöka ”arbetsförhållandena inom det husliga arbetet och avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda”. När resultatet presenteras 1937 har tiden sprungit ifrån hembiträdesfrågan. Mer välbetalda kontorsjobb med reglerad arbetstid hade lett till att få unga kvinnor var intresserade av hembiträdesrollen.
Av denna diskussion syns ingenting i Husmoderns köksalmanack
Den svenska filmindustrin gjorde ”politiska” filmer för att lyfta hembiträdets status.
Mjölkbaren serverar den självklara vuxendrycken
Mjölkbar på Hamngatan i Stockholm 1930
En nyhet på 30-talet är Mjölkbaren. Idén är att servera enklare rätter tillsammans med den ”goda vuxendrycken” mjölk. Till Mjölkbaren var man välkommen i enklare klädsel, vilket betydde arbetsklädsel. Ett nytt sätt att äta lunch på. Såhär skriver Wikipedia om mjölkbarerna
Nya produkter
1937 kom även Mejeristadgan som innebar att alla mejerier måste pastörisera mjölken. 1937 utvecklades även torrmjölken, för då fick Ninni Kronberg svenskt patent på sin uppfinning en smart metod att framställa torrmjölk. 1939 grundas företaget Svenska Mjölkprodukter AB, som senare skulle bli Semper, av Axel Wenner-Gren.
Även andra produkter såg dagens ljus, t.ex. standardfil som lanserades 1931, Sibyllakorven som kom 1932 och glasspinnen Puck som svalkat miljoner munnar sedan 1935.
Hushållsstandrarden ökar på 1930-talet
Under 1930-talet bodde runt hälften av befolkningen i tätorter. De flesta familjer bodde i ett eller två rum och kök.
Skillnaden i bostadsstandarden är stor mellan stad och landsbygd. 1936 hade i stort sett alla bostäder i städerna elektricitet indragen, medan motsvarande siffra för landsbygden var drygt 50%. Vattentoalett fanns i en tredjedel av bostäderna i städerna, medan de knappast förekom på landsbygden. I mitten av 30- talet hade 25% av bostäderna i städerna dusch- eller badrum, på landsbygden var motsvarande siffra 2% .
På landsbygden eller i en mindre stad lagade man mat på vedspis, men bodde man i en större stad hade man ofta gasspis.
Vår Husqvarna No 25 som lanserades runt sekelskiftet var en spis för det stora hushållet. I vårt hus står den ännu kvar, men de flesta lanthemmen moderniserade sina kök i mitten av 1900-talet.
På 30-talet var kylskåp en sällsynt lyx. Maten förvarades i skafferier som, om man får tro klagomål i undersökningar, ofta var för varma på sommaren och för kalla på vintern. Resultatet blev att de flesta husmödrar som bodde i städer handlade dagligen. I en undersökning från 1937 framkommer att kvinnor i Stockholm i genomsnitt lägger lägger ner 45 minuter om dagen på att handla mat.
Av ”hushållsmaskiner” finns det en apparat som sticker ut. Det är symaskinen. På 1930-talet fanns den i de flesta hushåll, oavsett inkomst. Med hjälp av symaskinen gick det att hålla ner utgifterna genom att sy kläder själv.
Allt det har och mycket mer kan man läsa om i Anita Nybergs avhandling ”Tekniken – kvinnornas befriare?” från 1989.
HUSMODERNS KÖKSALMANACK still going strong
Husmoderns Köksalmanack utkom först gången 1933. Och den ges fortfarande ut. Själva Husmodern måste ha dött 1979 för då bytte boken namn till bara Köksalmanack, men upplägget är detsamma som 1933, nämligen en almanacka med middagsförslag för årets alla dagar kombinerat med tips och goda råd.
1936 gjorde redaktionen dock ett stort misstag. De presenterade två veckomatsedlar per månad, en för det enklare hushållet och en för det lite finare. Kul för nutidsarkeologen, men troligen ingen succé, för det misstaget gjorde de inte om.
VintageQs kärlek till almanackan går långt bak i tiden. Hon har samlat på och bläddrat i den, och för den delen i andra gamla receptbroschyrer och kokböcker, i många år. Att bläddra i dem är som nutidsarkeologi. Som matens modereportage. I Köksalmanackan följer man enkelt hur vardagsmaten förändras över tiden, hur dyrtider och ransonering påverkar middagsmaten och när halvfabrikat och utländska matinfluenser smyger sig in i vardagsmaten. Och det blir tydligt när husmanskost och klassiker som rotmos, raggmunk, kalvrullader och lutfisk blir omodernt och när semlor blir så moderna att man äter dem nästan året om. Eller när cirkeln sluts och gröt återigen blir modernt. Det är intressant!
Köksalmanackan lever än idag. Såhär skriver Semic Förlag om 2023 års upplaga:
Årets Köksalmanack är här med sin unika blandning av inspiration, recept, middagsförslag för hela året, kåserier, matnyttiga artiklar, anteckningssidor och mängder av tips och goda råd. Oumbärlig för alla som vill äta gott och varierat alla dagar i veckan! I årets utgåva bjuder vi bland annat på praktiska allt-i-ett-rätter, vegetariska alternativ till grillen, läckra hamburgare och tacos och bakning till julen – och mycket mer. Dessutom får du lära dig att laga mat i skogen!
Vi har ännu inte vågat prova att laga mat från årets almanack. Men vem vet vad vi hittar på 2024. To be continued…
1950-talets matresa börjar närma sig slutet. I snart ett år har vi, med hjälp av Husmoderns Köksalmanack, ätit oss igenom 1950-talet. Vi har ätit snabblagat, bjudit chefen på middag, och fått ”fettslag” av påskbordet. Nu återstår enbart nyårssupén. Dags att sammanfatta matåret. 1950-talets mat hamnar inte på listan över kulinariska årtionden
Piffad industrimat och halvfabrikat
Vi är glada över att året med 1950-talsmat snart är över. Årtiondet har inte direkt bjudit på några högre smakupplevelser. Det har varit mer tidskrävande piffande med uppläggningen och dukningen än det har varit välkryddad mat lagad från grunden.
På 1950-talet var ledorden i den blomstrande industrin effektivitet och rationalisering, likaså i matlagningen och hemmafruns yrke. Tilltron till produktutveckling i form av halv- och helfabrikat var stor. Den materiella standarden ökade och fler får tillgång till kylskåp och frysbox.
Dekorera och pynta maten från burkar och tuber.
Det märks tydligt i matlagningen och från mitten av 50-talet blir långkoken färre och middagar som består av burksoppa blir fler. Även kryddningen lämnar en del övrigt att önska. Vintagemannen brukar recensera sin barndoms mat genom att säga att ”min mamma lagade köttbullar som inte ens en son kunde älska”. VintageQ tror att det kan bero på avsaknaden av kryddor. I recepten föreslås på sin höjd salt och peppar. Vitlök är exotiskt och något man ska gnida skålen med. Curry ska man vara försiktig med och eftersom matlagning inte får ta tid ska löken brynas snabbt vilket gör att man inte får ut den fulla smaken. Och vem ägnar sig åt att koka buljong på köttben eller fiskskrov, när det finns buljongtärningar?
En annan sak som påverkar negativt är den stora mängd margarin, grädde och riven ost som ingår i recepten. Kanske är det för att krigets ransonering äntligen är över, och att nu kan man ösa på, som recepten innehåller så stora mängder fett. Eller så beror det på något annat. Gott är det i alla fall inte.
Hemkonservering är gammalmodigt
Vem orkar hålla på med sånt här när det finns färdiga burkar att köpa?
Under 1950-talet får husmodern dessutom lära sig att hemkonservering inte lönar sig och att de industrikonserverade produkterna minsann har kontrollerat näringsinnehåll.
Råden är tydliga, om du inte har råvaran i din trädgård utan måste köpa den så lönar det sig inte att koka mos, sylta, safta eller lägga in. Men om man har ”en trädgård och är road av att samla i ladorna från trädgårdsland, buskar och träd eller vandringar i skog och mark och därtill har en stor och matfrisk familj lönar det sig”.
Att hemlagat kan smaka både godare och mer och dessutom ha en bättre konsistens nämns överhuvudtaget inte. Tyvärr, för avsaknaden av hemkonserverat bidrar till att maten smakar mindre och att variationen på tallriken försvinner.
årets höjdpunkter och bottennapp
Allt var inte bättre förr och vi längtar inte tillbaka till 50-talets mat. År 2022 vill vi definitivt smaka på ett årtionde där man tar ut svängarna lite mer. Men allt har inte varit trist, utan visst har vi ätit både god och smart mat. Vi avslutar med två listor; en lista med årets bottennapp och en topp-3 lista.
Matårets Bottennapp
VintageQs födelsedagsmiddag bestånde av av soppa mimosa, kallt hönsfat med grönsaker i majonäs och banandessert. Kan sammanfattas som krångligt, fett och utan någon spännande kryddning. Bara onödigt piff.
Modern soppa, vilket var en burk löksoppa blandad med en burk tomatsoppa. Vi blev tvungna att pigga upp den med riven ost och brödtärningar.
Falukorv att bjuda främmande på. Falukorv, gul lök och burktomatsoppa – nej vi vill inte bjuda någon på detta
Matårets höjdpunkter
Färsk nykokt vitkål med lök-fläsk-tomat fräs – Smaskens och jätteenkelt.
Långkoken i form av t ex kalops och dillkött som smög sig in bland middagsförslagen. Långkok är alltid gott.
Sallad Nicoise med sardeller men utan tonfisk. Bra smakkombinationer. Djärvt för att vara femtiotalet.
snipp, snapp, snopet
Hemmafruns gyllene årtionde blev alltså inte vad vi förväntat oss. Vi trodde att det ökade välståndet efter kriget, nya avancerade köksapparater och heltidsarbetande hemmafruar också skulle betyda godare mat. Men icke. Krisåren på 1940-talen levererade mycket mer. Så backa gärna till Vintagemannens mat 2020 på Instagram eller Facebook och välj bland maten där om du vill äta gott och vällagat.
Ett av de starkaste skälen för att åka till Fjärdhundraland är all den goda maten. Här finns många mathantverkare som är värda ett besök. Vi beslöt oss för att testa utbudet genom att ge os ut på en liten turné för att plocka ihop en läcker picknicklunch till nästa dag. Häng med på turen när vi fångar mat.
.
Redan kvällen innan gjorde vi ett stopp hos Sörgården Grönt för att handla tomater och gurka. De klarar sig nog i bilen över natten, tänkte vi, så nyplockade som de är. Gurkan fick vi direkt från plantan och sen valde vi en mix av tomater i olika färger och storlekar i den lilla gårdsbutiken mitt i ett av växthusen. Familjen Lindström har drivit den KRAV-märkta odlingen sedan 2004. När vi kom var Rebecka fullt upptagen med att göra klart beställningar för utlämning på Rekoringen i Västerås. Det är så Sörgården säljer, via Rekoringar och Bondens marknad. Och så finns det några lyckliga butiker i Mälardalen som också får leveranser från dem.
På ostfronten mycket nytt, korv och bröd till exempel
Sverige har på senare år fått många lokala ostproducenter. Det är verkligen ett gott tillskott på matmarkanden. Här i bygden finns flera som gör goda ostar, både på get- och komjölk.
Första oststoppet blev Vallgarns gårdsmejeri. Gården har anor från 1600-talet. Tomas köpte den 1997 och 2005 började han med osttillverkning. Från början hade han egna getter, men numera köper han mjölken. Att ha både djur och ysteri blev för mycket jobb. Idag betar en grupp jämtgetter där för att hålla markerna öppna. Liksom Sörgårdens Grönt säljer Vallgarns Gårdsmejeri via Rekoringar och marknader och hos några få återförsäljare. Efter provsmakning och ett samtal om kärleken till djur, småföretagande och Rekoringarnas välsignelse för oss stadsbor fick vi med oss en av VintageQs favoritostar, vit caprin och en blåmögelost gjord på komjölk. Eldost (typ en svensk Halloumi) verkar vara årets stora succé för alla små ostproducenter.
.
En av Kristofers lyckligt bökande Linderödsgrisar
Inte långt från Vallgarn ligger Franzéns Charkuterier. De tillhör charkeliten i Sverige. Kristofer Franzén blev grisbonde & charkuterist på heltid 2010. Han intresserar sig enbart för Linderödsgrisar. De går ute året om, bökar fritt i hägn och växa långsamt. Av den råvaran gör han hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier som blivit en stor förebild i matsverige. Det blir gott, riktigt gott! Inte undra på att stjärnkrögarna upptäckt hans produkter. Vi fick med oss Munchner Leberkäse och lufttorkat ytterlår. Vill du handla på ett ställe närmare dig än gårdsbutiken så är Rekoringarna i Uppsala och Enköping ett alternativ. Kristoffer levererar även till Stockholm varannan vecka.
Längst österut i området, vid vägs ände, hittar vi Bergets Gård pasta & bröd. På en gavel i den gamla ladugårdsbyggnaden haspar vi av en liten dörr och förser oss själva ur den välfyllda frysen. Det ska nog hinna tina till morgondagens lunch. Vi tog ett ekologiskt valnötsbröd och några kanelbullar till fikat. Betalar gör man med Swish, som på de flesta platser. Ibland bakar Oliver pizza för avhämtning. Vi har förstått att den är sanslöst god och hoppas kunna pricka in en pizzautlämning vid nästa besök.
.
Smaskens!
Dags för nästa ysteri; Skogsbackens ost. Marih & Ramon är ett ambitiöst par som 2010 sadlade om till att bli ostproducenter. På en åker i sydläge har de ”planterat” en stor solcellsanläggning, så nu drivs deras kylrum och mejeri med egen el. Kul att se. Det breda sortimentet säljer de till restauranger och konferenshotell. Bland kunderna finns bl a Långbro värdshus och Thoresta Herrgård. För oss vanliga dödliga har de en gårdsbutik. Efter att ha smakat oss igenom sortimentet valde vi en grönmögelost, en Lille Don och en Don Ramon till vår picknick.
Ingen trängsel. Vi lyckades äta ute varje dag
Till i vintras drev Marih & Ramon också Salnecke Slottscafe på andra sidan Lårstaviken, alldeles öster om Örsundsbro. Nu är det Jörgen och Jessica som står för ruljangsen. Här passade vi på att äta lunch, även om vi var rätt mätta efter all provsmakning på förmiddagen. Salnecke är ett utmärkt ställe att stanna och luncha vid. Cafét är inrymt i slottets gamla ladugård. Utsikten är fin och det finns många luftiga uteplatser att sitta på.
.
Godare och fetare mjölk
”Gårdsmästaren” Anders Person och ägaren Anna Hane
Resta gård får ni inte missa, sa dom som visste till oss. Det är en ambitiös satsning på att bygga en småskalig, ekologisk gård med olika sorters djur av gamla lantraser. De har även grönsaksodling. Hit åker skolor och förskolor på besök. Vi väntade oss en ”nära ko- och gris- och lammupplevelse”, men på väg dit öppnade sig himlen. Regnet vräkte ner. På Resta är de flexibla, så istället för en djurupplevelse fick vi en smakupplevelse i deras café i den gamla kvarnen tvärs över vägen. Vi provade mjölk och fil ”to die for”. Till picknicken dagen efter fick vi med både mjölk, fil, yoghurt och chokladmjölk. Smaskens!
Det är nu Helgonet kliver in på arenan.
Vintagemannen 1.0 – Roger Moore
Lyssna på den välkända signaturmelodin.
Helgonet, Simon Templar, är känd från TVs barndom och gick som serie mellan 1962 – 69. Här tränade Roger Moore på att vara tuff TV-agent långt innan han blev James Bond. Och så körde han en vit Volvo P1800, vilket vi svenskar var mäkta stolta över.
Vi har fått låna vår P1800 av Mats i Enköping. Vilken generös handling, att låna ut sin lilla pärla från 1965 till Vintagemannen. Bilen passade utmärkt till vår tradition att resa med gamla guideböcker och vi fick gräva en stund i vår egen garderob och rekvisitaförråd för att få ihop tidtypiska kläder och attiraljer från tidigt 1960-tal.
Här står vi utanför Örsundsbro bio. Den invigdes 1925 och blev en sådan succé att den byggdes ut i flera omgångar. Som mest fanns 200 sittplatser. Men 1961 var det roliga slut. Kommunikationerna till Uppsala hade blivit bättre och dessutom satt folk hemma och såg på TV så bion lades ned. Fast bara tillfälligt, för 1987 tog en grupp entusiaster sig an uppgiften att renovera och återställa biografen. Sedan 1992 visas film där igen. Den är nu Sveriges bäst bevarade biograf från 1920-talet.
Den gamla Garbo-affischen låg kvar på vinden.
Eldsjälen och docenten i ekonomisk historia vid Uppsala universitet Göran Ulväng visade oss runt och berättade att huset först byggdes som snickeri av Edvard Johansson, men att sonen Elis med stort filmintresse övertygade farsan om att flytta ner snickeriet (som nu är museum) i källaren och låta filmens förtrollade värld ta över där uppe. Filmerna kom med den ambulerande maskinisten kallad ”Bio-Paul” som hade projektorn med sig. Den allra första filmen som visades var Fyrtornet och släpvagnen. Publikrekordet har Kalle på Spången med 473 betalande. De körde filmen gång på gång tills kön var slut. Föreningen gamla bion i Örsundsbro står nu för verksamheten. I dessa Coronatider har de ställt in sommarens biokvällar. Ingen bio = inga intäkter, så stöd en föreningens kulturgärning genom att bli medlem i den eller donera pengar till renoveringsprojekt. Kolla föreningens hemsida.
Helgonet och TV:n blev bions död. Den lades ned samma år som P1800 lanserades.Wrrroooooom! En vintagepojkes dröm
Efter denna upplevelse fräste vi vidare till Wiks slott, en borg med ursprung i 1400-talet, där vi både åt och sov gott. Men mer om det i nästa blogginlägg som också kommer att handla om de medeltida kyrkorna som det kryllar av här i bygden. Vintagemannen Albertus Fluctor ser fram emot de drastiska målningarna av den berömde Albertus Pictor.
Så skulle man ha det jämt.
Du har väl sett våra tidigare blogginlägg från Fjärdhundraland? Det har blivit tre stycken redan. Kolla gårdagens naturupplevelser här.
Vintagemannen är ännu flitigare på Instagram och Facebook. Följ oss gärna där också.
Tredje dagens rundtur i jakt på mat
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Vi fick en verklig rivstart i Fjärdhundraland; först en av Sveriges finaste fågellokaler, sen fick vi låna en Volvo P1800 och så avslutade vi dagen i en vintagebutik i världsklass. Hör här.
Vi hör till dem som gärna kör ”gamla vägen”. Det är trevligare att glida fram i sakta mak på krokiga små vägar än brumma fram i omänsklig fart på motorvägen. Från Stockholmshållet kan du svänga av på gamla Riks 13 vid Bålsta. Dit tar det inte ens en timme. Det första du då möter i Fjärdhundraland är Upplands minsta kyrka, Yttergran. Den är från 1100-talet och så liten att en normalstor kista inte får plats i koret.
Med en rulle Agfacolor och en mockajacka är en resebloggare beredd på allt.
Gå ut och ät. Köp din matsäck.
Det finns många små idylliska butiker och caféer i Fjärdhundraland, Sussis t ex. .
Man kan fika ute och inne…
eller få matsäck med sig
Lagom på vägen till förmiddagens utflyksmål, Hjälstavikens naturreservat, stannar vi på Sussis Gårdsbageri för att proviantera. Picknicklunch är ett bra sätt att undvika trängsel i dessa tider. Sussies bröd & kakor är kända över hela Fjärdhundraland, och det förstår vi. Utbudet passar en vintageman, det är surdegsbröd, knäckebröd och så ”äldre sorters kakor” som rulltårtor och småkakor. Sussie har bakat i hela sitt liv, som barn tillsammans med mamma & farmor och senare i livet på flotta kursgårdar. 2011 öppnade hon eget bageri hemma på gården och 2018 ett café i några av husen. Vi fyllde ryggsäcken med mackor och andra godsaker och fick termosen fylld med kaffe.
Vem skjuter svanar här?
En jättefint rastställe, inte bara för fågelskådare
I vår guidebok Vad ska man se i Uppland från 1961 står det att: ”Hjälstaviken är en fågellokal i rang med Tåkern”. Naturreservatet har mycket att erbjuda, både för erfarna ornitologer och för en Vintageman som på amatörers vis delar in fåglar i tre kategorier; rovfåglar, sjöfåglar och pippifåglar. Vår guide, den erfarne ornitologen Mats Brisegård, som känner Hjälstaviken som sin egen ficka, bjöd oss amatörer på en ljuvlig naturvandring i det fina försommarvädret.
Hjälstaviken ligger nära Ekolsunds slott. Gustav III besökte ofta Ekolsund. För honom var det en fridens ort, där han kopplade av med en liten utvald hovkrets. I naturreservatet ligger hans favoritställe för brunch, Parnassen. Den är egentligen en jaktpark från 1600-talet anlagd enligt fransk modell, med nio siktgator som strålar ut från en mittpunkt med utsikt över sjön. Om skytten stod på kullen i mitten var det garanterat träff när drevkarlarna föst fram viltet. Gick det inte på första försöket så fanns det ytterligare åtta gator att skjuta i. En annan kung, Oscar II, brukade jaga knölsvan från en flatbottnad eka ute i viken. Ett privilegium som bara kungen hade.
Här stod jägarna och kunde skjuta ner i siktgatorna.Blandad natur att vandra i: ädellövskog, barrskog, ängar och vass. Mycket vass. Bara 8 km runt hela sjön.
Hjälstavikens naturreservat är väl anpassat för turister. Det finns skyltar, fågeltorn och en lång spång genom vassen för att man ska komma fåglarna nära. Men som Vintagemannen alltid har sagt; fåglar ska man lära sig med öronen, inte med ögonen. Det är fantastiskt att gå där med en expert som hela tiden säger; Hör ni, en sävsångare, och där en rörsångare. Det är ju lite svårt att upptäcka de små kamouflagefärgade fåglarna ute bland vasstråna.
.
Längst ute på spången finns ett gömsle under tak där du kan hänga med din kikare eller teleobjektiv för att ”skjuta” egna svanar, tranor, gäss, tärnor eller sångare, allt medan den bruna kärrhöken svävar över ditt huvud. Trodde du att det bara är Hornborgasjön som bjuder på ett skådespel med tusentals rastande fåglar? Då har du fel. I Hjälstaviken stannar både tusentals tranor och ännu fler gäss.
.
Med fågelbok & kikare försedd
Vi såg, eller snarare hörde, båda
Bästa stället att parkera är vid Parnassen, men om du enbart är ute efter ett bra picknickställe så parkera vid Jungfrulunden och gå en liten promenad upp på Kvarnbergets topp. Därifrån har man en vidunderlig utsikt, ända till Enköping faktiskt. Vi satte oss ner och åt vår picknick på berget. En sällsynt bra plats för en lunch. Och så ett sista tips – glöm inte kikaren!
Enköping -närmare kommer du aldrig
Efter lunchen styrde vi mot Enköping – Sveriges närmaste stad. Inom en radie av 12 mil bor nästan en tredjedel av Sveriges befolkning. Det var i Enköping vi fick låna en Volvo P1800 av en annan Mats. Så generöst och modigt att låna ut sin raritet. Vintagemannen försäkrade att han är bättre på bilkörning än på fåglar.Får man låna en så tjusig bil gäller det att vara ståndsmässigt klädd – så vi bytte mockajackorna mot kavajer.
Ska sanningen fram är det bara en Volvo Amazon i frän kostym. Ingen sportbil direkt.Sportkänsla. Med spaken till höger lägger man i överväxeln. Den behövs på landsväg.
Under 1400-1500 talet var Enköping en viktig handelsstad. Mycket av den staden har brunnit upp – senast det brann rejält var 1799. Under 1800-talet blev staden känd som Pepparrotsstaden eftersom den var en av de städer i Sverige där man odlade mycket pepparrot. Nu är Enköping parkernas stad. I staden finns 17 idéträdgårdar, till glädje för varenda villaägare, sommarstugeägare och balkongodlare som vill inspireras för att sedan susa runt mellan handelsträdgårdarna i Fjärdhundraland och förverkliga sitt trädgårdsprojekt. Turistbyrån i stan brukar ha guidade turer runt trädgårdarna, men i år är de pga Corona inställda. Vi hoppas på ändring.
Trädgård, pepparot samt café
Mitt emot turistbyrån ligger två små pittoreska hus. Ett av dem var tidigare tingshus i Torstuna, men flyttades till Enköping efter branden 1799 för att bli bostadshus.
I det ena huserar Pepparotsstadens trädgård och hantverk som saluför trädgårdsprylar, växter och hantverk. Den drivs av Lena Månsson och Elisabet Lind. Lena var med och startade trädgårdsmästarutbildningen i Enköping och Elisabet har guidat besökare i Enköpings parker i över 20 år. Butiken är värd ett besök och om man hör med dem kanske de kan ordna egna trädgårdsvandringar i sommar.
I det andra huset finns Café Samt. Där fikade vi. Lia som driver Samt har en väl genomtänkt matfilosofi och allt är lagat från grunden. Vintagemannen har bara ett ord; smaskens! På ovanvåningen driver hennes man Tommy musikaffär full med akustiska gitarrer. Innan vi lämnade cafét kom vi överens om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och få en liten middagslåda med oss.
Vintage tur och retur
VintageQs byxor från Hettemarks guldålder har hittat hem igen.
För en vintageintresserad dam är Hettemarks ett känt varumärke. Här syddes kappor och damkonfektion ända till 1985. En ny modern fabrik byggdes 1944, men nu är den kraftigt ombyggd till bostäder. Vi avsatte definitivt för lite tid i Enköping så vi kommer snart tillbaka.
.
Tag din stol och gå
Ut på vägen igen, västerut förbi Hummelsta, och nästan vid gränsen mot Västmanland ligger Broby gård. Vill du äta eller fika och sen köpa med dig den antika stolen du sitter på är det här du ska rasta. Du kan förresten köpa med dig hela bordet, tallrikarna och glasen också. Eller några andra av alla de prylar som de säljer inne i den gamla ladugårdslängan.
.
Gratis sprit överallt
Här kan du både äta och handla
Vintagemannens hovleverantör
Dag 1 avslutades på ett av Vintagemannens favoritställen – Lata Pigans vintagebutik i Vela. Den är en av de bästa i hela Sverige, ren världsklass. Maggan som driver stället är gammal ”textilare” från Konstfack. Hon har hållit på länge och har med expertögon köpt på sig en fruktansvärd massa vintagekläder från alla årtionden. Inte undra på att rekvisitörer från filmbolagen åker hit och köper på sig inför nästa säsong av Vår tid är nu, eller vad det kan vara.
.
Liten herravdelning,
något för barnen
och en jättestor damavdelning i två plan
Gissa om vi hittade nåt den här gången. Jo, lite smått och gott; en skräddarsydd kostym, ett par golfbyxor, två par dambyxor, en sportjacka, en toppluva, ett par vantar, flera skjortor, en tweedkavaj samt en färgglad sextiotalstermos.
.
Lika imponerande är hennes lager av tyger från 1900-talet. Säger dig namn som Viola Gråsten, Sven Fristedt, Elsa Gullberg, Vicke Lindstrand, Stig Lindberg, Verner Panton, Marjatta Metervaara, något så förstår du. Till Maggan kommer utställare från hela landet för att låna eller köpa tyger.
I smedjan finns det gott om plats för fem sömmerskor åt gången
Bara 3 km fågelvägen från Lata Pigan ligger Teda Art Project . Här kan du förverkliga din dröm och sy en 50-talsklänning, eller en i 70-tals modell, eller pröva på en remake med Eva Karlsson som handfast stöd. Klänningssmide kallar hon det, eftersom hon håller på i sin fars gamla smedja. Så vill du inte susa runt på vägarna i Fjärdhundraland så åk på ett corona-säkrat 2-dagars kollo med dina bästa vänner.
Om du inte redan har ”det där tyget” så åk först till Lata Pigan och köp ett fräsigt tyg.
Den första dagens kväll avlutades med en utsökt middag hemma hos Lata Pigan och sen körde vi direkt till vårt första boende – hästgården Jädra Gård alldeles norr om Enköping. Där fick Vintagemannen gosa med en häst, gamla Zelma som är 20 år och stallets Grand Old Lady. Men mer om det i nästa bloggpost.
Ett reportage från Fjärdhundraland vid denna tid 2020. Aktuellt idag också.
Idag är det dags för stora kyrkoturen. Fjärdhundralands största kulturhistoriska sevärdhet är trots allt alla medeltida kyrkor som fortfarande nästan ser ut som de gjorde på 1400-talet. Vi ska hinna med minst fem stycken och dessutom en fin bygdegård innan dagen och den här svemestern är över. Vi har läst på ordentligt, bl.a. i Allhems pampiga bildverk Uppland från 1964 och STFs böcker.
Bibelns berättelse on Jona i valfiskens buk i Härkeberga (ur STFs Årsbok 1935)
Nycklamakten
Tack Gudmund Frenskar, kyrkomusiker i Fjärdhundra, för att du följde med oss hela dagen och ordnade med kyrknycklar och spelade fin musik på orglarna. Tack också för att du anslöt i 60-talsmässig klädsel.
Fuga av Dieterich Buxtehude (1637 – 1707)
På Wik blev vi intervjuade i Radio Upplands morgonprogram om vår svemester i Fjärdhundraland. Så det var bara att stiga upp med tuppen. Vilken tur att vi sovit så furstligt den natten. Du kan lyssna på inslaget här.
Wik gick i arv i 600 år, sen…
Wiks slott har legat där vid en vik i Mälaren sedan 1200-talet. Gustav Vasa belägrade slottet i ett helt år 1521 utan att lyckas inta det. Det nuvarande utseendet är ganska modernt, dvs från 1600-tal och 1850-tal. Efter att slottet gått i arv i 24 generationer och alla adelsätter flyttat ut såldes det 1912 till bankiren Alfred Berg. Senare köptes det av Uppsala Läns Landsting som bedrivit folkhögskoleverksamhet här sedan 1925.
Riddarsalen. Snacka om klassrumsmiljö.
På senare år har man också fräschat upp delar av anläggningen till ett modernt och hotell och konferensslott. Vi fick en intressant guidad tur genom slottets olika källare, hemliga lönntrappa i slottsmuren och pampiga riddarsal. I det gamla elevhemmet And, uppkallat efter den förste kände ägaren Israel Andreasson And, fick vi ett nyrenoverat och flådigt rum bara ett par meter från Lårstaviken nedanför. På Wik finns både en stor parkanläggning, äppellund, ett sommarfik och en egen badplats. Mälaren var dock lite för kall för oss idag.
Tid för smakminnen
Genom vårt senaste sidoprojekt Vintagemannens Mat har vi kommit i kontakt med Marloes Öhrnell som driver matbloggen Smakminnen.se. Hon bor i Örsundsbro, så vi stämde middagsträff med henne på Wik och förde ett livligt samtal om smakminnen och mat förr i tiden. De kunde laga mat från grunden då, något som aldrig blir omodernt, och kan vara bra att kunna nästa gång det blir en livsmedelskris.
Eldost & sparris
Syrénsorbet.
Middagen på Wik bestod av en spännande sparrisrätt med lokal eldost och en välstekt lokalfångad biff med risotto. Smaskens. Till efterrätt fick vi något otippat som ni måste pröva, nämligen syrénsorbet. Man utgår från en saft gjord på vita syrener. Det är bara att ta ett recept på Fläderblomssaft och byta ut flädern. Jättegott blev det. Sen sov vi gott!
Det medeltida ljuset i kyrkorna
Fjärdhundralands största kulturhistoriska sevärdhet är alla medeltida kyrkor som fortfarande nästan ser ut som de gjorde på 1400-talet. Det är bara några fönstergluggar som blivit lite större, en orgelläktare kan ha tillkommit och så har bänkar blivit inställda. På medeltiden fanns det bara bänkar längs väggarna för gamla och orkeslösa att sitta på.
Om du har chansen att komma in i Härnevi kyrka, som just nu håller på att renoveras och därför är nästan tom inuti, kan du få en uppfattning om hur kyrkorummet måste ha upplevts i gamla tider. Det är dessutom en av de få kyrkor där Albertus Pictors målningar i taket är intakta eftersom de aldrig har varit överkalkade. Utan bänkar och andra inventarier kommer målningarna ännu mer till sin rätt.
Albertus Fluctor kollar in Albertus Pictor i Österunda
Albert Målare fick flest jobb
Albertus Pictor är vida berömd för sina drastiska målningar. Det är nästan som att stå och läsa en serietidning i storformat. Bibliska scener blandas med helgonlegender och sedelärande uppmaningar om hur illa det kan gå om man har fel fokus, som vi säger idag. Det börjar redan i vapenhusen där den egenkäre syndaren får en uppsträckning eller påminns om hur högmodig han är på toppen av livshjulet.
Kom ihåg: Du är inte odödlig. Fallet för den högmodige kan bli stort.
Albertus Pictor, och hans verkstad, lär har målat nästan 40 kyrkor i Sverige. Många av dem signerade – det ökade statusen. De flesta ligger i Uppland och väldigt många i Fjärdhundraland. Mest berömd är Härkeberga kyrka. Där är det också mest generösa öppettider för turister. På Svenska Kyrkans hemsidor kan du se när de andra kyrkorna är öppna. Extra värda att se är Österunda, Härnevi, Yttergarn m.fl. Det finns också flera andra målarskolor som varit i farten i bygden, så Albert Målare måste ha haft hård konkurrens. I sevärda Litslena kyrka vann en annan mästare uppdraget.
Med en guidebok från 1600-talet
Vi hade förmånen att ha Herman Bengtsson från Upplandsmuseet som guide. Han vet allt om kyrklig utsmyckning från den tid då Albert Målare var i farten.
Härkeberga idag…
och 1684
Härnevi 2020…
och 1684
Originaltak
Herman började med att visa några bilder från 1684 då kyrkorna dokumenterades och avbildades på uppdrag av det statliga ämbetsverket Antikvitetskollegiet. Det är bara att konstatera att kyrkorna ser likadana ut idag som då. Våra guideböcker från tidigt 1960-tal funkar också bra, men det visste vi ju redan eftersom vi nästan alltid reser med gamla guider i packningen. De innehåller så mycket mer fakta än vad de moderna gör och är ofta roligare skrivna.
När SVT lockades till Veckholm
När vi kom till Veckholms kyrka stod Erik Leijonhuvud från SVT där och ville göra en intervju om vår svemester i vintagekläder och en Volvo P1800. Tänk vad en liten bil och kläder från sextiotalet kan väcka intresse. Reportern följde sen med oss runt på förmiddagen till Kungs-Husby kyrka och till Hemsta hagar där vi skulle äta lunch. Här kan du se ett av inslagen.
Veckholms kyrka är väl värd ett besök. Den står omnämnd i STFs guide som ”Trögdens domkyrka” och nog är den stor och pampig. Men så är det också familjen de la Gardie som bekostat delar av den och har ett stort gravkor utsmyckat i 1800-talsstil.
”Hejsan, hejsan”. Sveriges bilradio.
Du som läst vårt förra blogginlägg vet att vi dagen innan körde runt till många små lokala matproducenter och gårdsbutiker för att plocka ihop en god picknickmåltid. Gissa om det blev bra. Vi hade ost från Vallgarn och Skogsbacken, chark från Franzén, bröd och bullar från Bergets gård och Sussis bageri, Grönsaker från Sörgården och mejeriprodukter från Resta gård. Kaffetermosarna hade vi fyllt på Wik samma morgon.
Picknickplatsen valdes med omsorg. Hemsta hagar är ett vackert naturreservat med många fornlämningar, bl a den berömda hällristningen Brandskogsskeppet på vandringsavstånd.
Med fältmässig…
utrustning…
beredd.
Ljuvlig picknick med mat från Fjärdhundralands stora skafferi
Med Taffeln i gröngräset. Notera ryggstöden, en väldigt ovanlig finess.
Vi dukade upp på vårt lilla praktiska campingbord med fyra stolar. Ett sånt hade alla bilsemestrande familjer på 60-talet. Ur den praktiska friluftsservisen Taffel plockade vi upp muggar och tallrikar och små burkar med delikatesserna i. Den är designad av Jan Trädgårdh på firman Bernadotte & Björn. Vilken fest, vilken dukning och vilken miljö. Så ska en svemsterlunch spisas i coronatider. Kolla SVT-inslaget om våra kläder och vår utrustning
Härledgården med intressant historia
Torstuna hembygdsförening har normala år många arrangemang här
Inbyggd hundkoja
Irene Flygare
Fin interiör
Gubbarna på ljugarbänken
Ett av våra allra sista stopp på denna fantastiska resa var Härledgården som ligger längs Upplandsleden. Den är hembygdsgård sedan 1951 och i ett väldigt gott, nästan ursprungligt, skick från 1700-talet. Där ser man vad lite fattigdom kan göra för kulturarvet. Gården har aldrig blivit flyttad eller sönderrenoverad och inte har den brunnit heller. Irene Flygare, docent i agrarhistoria berättade om gårdens historia och om den kristna sekt med koppling till gården som kom att emigrera till Illinois i USA. Synd att gården är stängd denna coronasommar. Men det går att parkera där, gå runt och kolla och ha en picknick.
Även Kvekgården nära Örsundsbro och i Kaplansgården i Härkeberga är tyvärr stängda i sommar. Men det kommer väl fler somrar. Och vi kommer gärna tillbaka.
Så bye bye Fjärdhundraland för den här gången. Det har varit otippat bra och givande. Vårt nästa och sista(?) blogginlägg kommer att bli en 10-i-topplista med vad du inte får missa när du kommer hit. Vi ses.
Följ vår kulturella rundtur den fjärde dagen
Har du missat våra tidigare bloggposter från Fjärdhundraland så hittar du dem i Arkivet till höger. Kolla juni 2020.
Följ också Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook.
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Här kommer det andra inlägget från vår resa i Fjärdhundraland 2020.
Den som förstår charmen hos enebackarnas och lerslätternas, runstenarnas och gråkyrkornas Uppland trivs förträffligt på och omkring de lugna och lagom kuperade vägarna mellan länsväg 262 och riksväg 12. Kombinationerna kan bli många, men mest givande är kanske färden mellan Skattmansölandets skogsbryn och den mjukt formade dalsänkan kring Örsundaån där man tom följer en sjöstrand och vidare längs Vånsjöåsen till Härnevi. (Ur STF Vad ska jag se i Uppland, 1961)
Var det den här rackaren som väckte oss i morse?
Vi bodde på lantgård den första natten. Hur funkar det? Måste man sova på höskullen som Rasmus på luffen? Nix, att bo på Jädra gård är som att bo på hotell men betala för vandrarhem, fast med en levande väckarklocka utanför knuten. Vilken osis att Vintagemannen inte äter ägg till frukost, för färskare än såhär kan det inte bli. Annars är det hästar och dressyr som gäller. Jädra har ett stort stall och ridhus där de håller professionella dressyrutbildningar. Som den erfarne hästkarl Vintagemannen är gick han resolut fram till Zelma, ett erfaret sto på 20 år. Hon hade varit med om värre, det märktes. Lojt log hon mot oss på hästars vis och böjde sig sen ner igen för att äta mer av försommarens friska gräs. Utöver hönsen och hästarna finns naturligtvis en traktor att gosa med. Vintagemannen avböjde en provtur. Han kanske trodde att sportbilskänslan skulle utebli.
.
I gamla Ryttarbostaden finns två fina lägenheter – vi sov på loftet.
Hoppla! lilla gumman.
Kan man åka hit bara för naturen?
Den här dagen ska ägnas åt naturupplevelser i Fjärdhundraland. Men först måste vi proviantera picknickmat till lunchen. Vi slingrade oss fram på småvägar genom det vackra landskapet till Landsberga gård mitt i Örsundaåns breda dalgång. För hundra år sen kunde man fara med båt dit, och sen skeppade de färsk mjölk ända till Stockholm.
.
1800-tal
2020-tal
Landsberga gård är ett ställe med anor. I Vad ska jag se i Uppland (1961) står den omnämnd som kungsgård med koppling till de medeltida ärkebiskoparnas Lagundsberg. Byggnaden som finns där idag blev färdig 1801 som boställe åt översten vid Upplands regemente. Det är ett pampigt hus som gjort för fest. Mitt i det kvadratiska huset ligger en stor balsal med två våningars takhöjd med ljus från en lanternin. Här får man ta i om man ska slå klackarna i taket. 1969 blev Landsberga gård byggnadsminne.
.
Värt en omväg
Halva pannkakssmeten bärgad
Idag är Landsberga en arrendegård i fjärde generationen under Statens Fastighetsverk. 1888 flyttade Henrik Sandqvist in och det är fortfarande familjen som driver. De är specialiserade på ägg och spannmål. Gården har också en stor och fin butik med café. Här säljs lokala hantverks- och matprodukter och närvärpta ägg och eget härmalet mjöl. Jo, de har faktiskt en egen stenkvarn och mal sitt mjöl på gården. Vi passade på att hamstra flera kilo av olika sorter till vårt projekt Vintagemannens mat. Även idag fick vi ryggsäcken fylld med go´saker. Deras specialitet är äggmacka med räkor. Den valde vi.
Du ser Nysätra, Fröslunda, Biskopskulla, Långtora, Simtuna, Fröshult och Torstuna härifrån. Det hörs att det är urgamla namn på socknarna.
Från kullen bakom mangårdsbyggnaden, som troligen varit en tingsplats och offerplats under hednatiden, har man en milsvid utsikt åt alla håll. Man ser sju kyrksocknar härifrån. Det säger inte lite om hur storslaget landskapet i Fjärdhundraland kan vara.
En folkskolelärares demonstrationsobjekt
Målet för vår vandring och lunch var Vånsjöåsens naturreservat. Det ligger längs Upplandsleden, som förresten firar 40-årsjubileum i år. ”Vånsjöåsen är alltför litet känd, men sällan finner man ett åskådligare exempel på en rullstensås och getryggen med sin fasta mark och sin fria utsikt är dessutom en utmärkt rastplats”. Det STF skrev 1961 stämmer fortfarande.
.
Perfekt rastställe
Att vandra på Vånsjöåsens rygg var för Vintagemannen att förflyttas till barndomen. Pappa folkskoleläraren skulle kunna ha gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält eller om backsippor och enebackar. Och om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.
Vi bredde ut vår bilfilt i skuggan av en hög enebuske och njöt dagens matsäck. Sen lade vi oss ner och pustade i värmen. Vintagemannen var vi det här laget ganska varm, för att inte säga svettig, eftersom han dagen till ära iklätt sig en nylonskjorta från 60-talet.
Vi tänkte att vi skulle följa leden norrut en bit, men vi njöt så av picknicken att vi hamnade i tidsnöd och fuskade genom att ta bilen några etapper. Efter 5 km skiftar landskapet karaktär. Det blir både skogigare och backigare och när man kommer upp till Skattmansöådalen finns det tom en slalombacke. Vi fick verkligen lust att vandra en mycket längre sträcka på Upplandsleden, Det gör vi nästa gång vi kommer.
Ytterkvarn i Skattmansöådalen
Roliga runornas rike
Ingen rundresa i Fjärdhundraland utan runstenar. Uppland är runstenarnas hemvist på jorden. Vid Altuna kyrka, nära riksväg 70 mot Sala, finns en sten med en rolig ristning på ena gaveln. Den föreställer guden Tor när han har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Han har hammaren beredd för att slå odjuret och tar i så att han trampar foten rakt genom båtens botten. En bild från cartoon-konstens vagga.
Ceylon
Darjeeling
Lapsang
Byns bastu blev tehandel.
Efter runsten kommer te. Det är sedan gammalt. Så det blev ett besök hos Mats & Ylva som bedriver Pekoe tehandel i den fd bybastun alldeles intill den medeltida Österunda kyrka. I det gamla omklädningsrummet har de en liten butik. Nu ska sägas att de säljer via nätet, men den charmiga butiken öppnar de enligt överenskommelse. De hade tröttnat på alla tråkiga tepåsar och blommiga teblandningar och ville dricka te med rena smaker. Så 2009 började de importera ekologiskt te från små producenter. Sånt de själva tycker om och på den vägen är det. Mats säger att det här är te som passar stofiler – var det därför Vintagemannen fick en mysig teprovning i deras trädgård?
Vad säger du Jana, borde vi köpa en raggarbil? Kläder har vi ju redan.
Ett sista stopp gjorde vi innan vi styrde mot övernattning. Någon kilometer från Altuna kyrka hittade vi otippat Jana Hemlin och Essibellas Rockabilly- & Vintageaffär. Hon har hela butiken i en gammal buss, som hon fick på köpet när hon bara ville köpa själva ratten. Nu är en tredjedel av bussen inredd som husvagn och bakre delen som en butik. Sen åker hon och maken runt på veteranbilsfestivaler och säljer kläder som passar till gamla raggarbilar.
Svårt att finna en bekvämare cykling
,
Alla har en egen runsten
Boka ett cykelpaket.
Tillbaka till naturen! Vi måste ju också testa hur det är att cykelsemestra i Fjärdhundraland. Företagarföreningen har ett antal hyrcyklar och de säljer hela cykelpaket. För den som har egna cyklar finns flera turförslag på Fjärdhundralands hemsida. Så vi tog en tur i landskapet runt Härnevi och kan konstatera att det inte är många uppförsbackar i den här delen av landet. De sjuväxlade cyklarna behövde aldrig bekänna färg. Att cykla i sakta mak på slingriga vägar är verkligen ett utmärkt sätt att ta sig runt i Fjärdhundraland.
Vi glampade i brunnen för natten
Vårt slutmål för dagen var övernattning i lyxiga och bekväma tält på Gyllene Brunnens glamping. Gården har sedan många år specialiserat sig på olika event för grupper, men på senare år är det mest stora bröllop som gäller. Den gamla höskullen är en stor festsal och på logen har de nu också inrett en kyrkliknande sal för själva vigslarna också. Romantiskt så det förslår! Synd för dem att bröllops- och konferensbranschen fullständigt har gått i stå nu under coronapandemien. Men kul för oss turister att de inte är fullbokade hela sommaren.
Stora festsalen på höskullen i väntan på nästa bröllopsfest
Här lyxcampade vi. Vi hade fixat middag från Café Samt i Enköping dagen innan. Afrikanskt med mycket grönt och rotfrukter. Ungnsbakat och marinerat med fina kryddblandningar. Fräscht, jättegott och lätt att värma. När man glampar har man tillgång till samma kök och porslin som används vid bröllop. Vi dukade upp en riktig festmåltid alldeles bredvid bubbelpoolen. Sen avslutade vi kvällen med ett glas bubbel i bubblet och såg solen gå ner över fälten. Efter det somnade vi ovaggade i de sköna resårsängarna.
.
Café Samt levererade
Hårt liv i Fjärdhundraland
Dagens rundtur
Har du sett våra två första blogginlägg från vår svemester i Fjärdhundraland? Annars hittar du dem här. Först en helhetsöverblick när vi gled runt. Sen dag 1 med fåglar och vintage i kikarn.
Du kan också följa oss på Instagram och Facebook. Där uppdaterar vi mycket oftare.
Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.
Vintagemannen 