Badsemester i Södertälje hundra år för sent? Nejdå.

5 juli, 202011 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, Mat och sånt, Resor, Utställningar & muséer

Semesterresa – smaka på det. Vilken väg ger mest avkoppling?

Vi åker ofta ”Gamla vägen”. Det är mycket trevligare att smyga runt på ålderdomligt slingriga vägar än att fara ifrån sig själv på motorvägen. Så när vi passerat det värsta på Essingeleden och Kungens kurva vek vi av vid Botkyrka, den där pampiga stenkyrkan man ser från E4-an innan det blir 110 väg. Botkyrka ligger nära motorvägen. Det har den gjort sedan den byggdes på 1100-talet, men då hette det landsvägen och kyrkan låg vid en pilgrimsled.

PÅ GAMLA RIKSETTAN INFINNER SIG DET STORA LUGNET

För säkerhets skull tog vi av vid nästa avfart också och körde upp norr om Bornsjön, förbi slottet Sturehov och Hemvärnets skola i Vällinge. Vilken idyll. Vi förstår att motorcykelfolket gärna tar den vägen till Södertälje. Vi kan rekommendera den omvägen nästa gång.

Sankt Botvids stenkyrka vid E4-an. Vid Botkyrka svänger man av.

Här flyger vi fram på låg höjd. Mysigare än både flyg och motorvägar.

Förmiddagens utflyktsmål är Lurberget i Ytterenhörna. Det ligger nästan så långt norrut man kan komma i Södertälje kommun, ganska nära Adelsö och Birka på andra sidan Björkfjärden i Mälaren. Lurberget är en lämplig plats att starta sitt badortsbesök på.

Vi sökte spåren efter gamla ordenssälskap

Högst upp på berget har man en utomordentlig utsikt över Björkfjärden. Här kan man studera märkliga minnesmärken. Se vad STFs ”Vad ska jag se i Södermanland” från 1957 skriver:

I gamla guideböcker upptäcker man sånt som inte står i de moderna.

Under 1800-talets andra hälft sköts salut från Lurberget när sällskapsföreningarna anlände med båt till ångbåtsbryggan nedanför för att vandra upp på berget och föreviga utflykten med en gjutjärnsskylt.

Den vackra utsikten finns kvar och av åtta järnpinnar som fanns 1957 står fyra kvar. Sedan har två moderna tillkommit. Tyvärr hade vi glömt stenborren, annars hade det stått ytterligare ett järnstandar där; ”VINTAGEMANNEN WAS HERE 2020”.

Vi förstår de gamla sällskapen som sköt salut och skålade för varandra på bergets topp. För Vintagemannen var det lite för tidigt på dagen för en skål, men en fin promenad från Ytterenhörna kyrka, förbi Ekensbergs säteri blev det upp för berget och ned igen till den gamla ångbåtsbryggan. Synd att ångfartyget Ejdern just nu ligger på varv. Den lägger vanligtvis till vid bryggan och det hade varit ett passande alternativ i tidens anda.

Nästa gång tar vi ångbåten Ejdern från Södertälje

vi Taxar in på Kakslottet

Taxinge Näsby slott var vårt mål för nästa mål, nämligen lunchmålet. ”Kakslottet” har länge varit berömt för sin stora kak- & tårtbuffé. Nu är det också berömt för att TV-programmet ”Hela Sverige bakar” spelas in i den fina miljön. Det måste säkert vara tjugo år sedan vi var där senast och mullade i oss.

Taxinge är en turistmagnet och som sådan har man Corona-säkrat på ett bra sätt. Lång kö utanför med rejäla avstånd och inne vid buffén är det inte någon trängsel. Alla får en egen tårtspade. Ute på gården står borden glest. Vi kände oss säkra en torsdagslunch i början av juli.

ta ångtåget nästa gång

Istället för att komma i en modern bil hade det naturligtvis varit mer ståndsmässigt och historiskt korrekt att åka ångtåg med Östra Södermanlands Järnväg till Taxinge – Näsby station och sedan promenera till slott och kyrka därifrån. Men det får bli ett annat år även om tågen går i sommar också.

Under besöket passade vi också på att titta in i nya kyrkan som blev uppiffad i engelsk stil 1863 på en medeltida grund när den gamla kyrkan hade förfallit.

Vet dagens unga (och äldre) män att en herre alltid tar av sig hatten i en kyrka?

Äntligen lite av gamla södertälje stad

Skansen i Stockholm har stått som förebild för många friluftsmuseer i Sverige och i hela världen förresten. I Södertälje har de Torekällberget. Tyvärr fanns inte så mycket med badanknytning som vi hade hoppats, men för den badortsintresserade finns Camitzka-trädgården fullt utrustad med kägelbana och paviljong, schweitzeriet Lilla Bellevue – numera Konditori Belleveu samt en fotostudio från 1918. Och så naturligtvis ett bageri som bakar äkta Södertäljekringlor. Allt placerat i stadskvarteren. Ingen trängsel här heller.

Det forna Schweitzeriet från badhusparken.

Så kom vi då till kringelstaden

Bageriet och Lindbloms kafé är nästan de enda ställena i våra dagar där man kan köpa de berömda Södertäljekringlorna. Södertäljekringlor går långt tillbaka i tiden. 1837 fanns 26 kringelförsäljare i staden. Riktig fart tog det när järnvägen kom 1860. Då såldes kringlor på stationen av s.k. kringelgummor. I Svenska Familje-Journalen år 1881 beskrivs försäljningsmetoden som så påträngande att den för tankarna till moderna tiders souvenirförsäljare på sydländska badstränder.

På Lindbloms kafé smakar vi Södertäljekringlor. De är mycket mindre än vi trodde och riktigt goda. Det är inte mycket socker i dem, men troligen ganska mycket smör. Bageriföreståndarinnan berättade att noggrannhet, tid och hantverkskunnande är viktigt när man bakar Södertäljekringlor. De bakas med jäst och ska jäsa två gånger. Om jästiden inte blir exakt första gången är de svåra att rulla ut och går lätt sönder. Det tar lång tid att baka dem. På Lindbloms bakar man 2 gånger i veckan. Kringlorna är inte nödvändigtvis godast när de är nybakade, utan kan ligga till sig lite för att bli sådär lagom torra. Vi fick med oss en påse för att ha på vår picknick nästa dag.

På Torekällberget hade vi stämt möte med Mattias Holgersson från Länstidningen LT, stadens eget nyhetsorgan. Vintagemannen berättade om hur ”varumärket” föddes och vad vi håller på med under det här ”konceptet”, som det heter på modern svenska. Det blev ett trevligt samtal om kläder, resor och mat – allt i vintagestil. Det ska bli spännande att läsa och se vilka bilder Mattias lyckades knäppa när vi gick runt på Torekällberget.

ja! det finns ett badpensionat kvar – torpa

Mattias följde också med oss till dagens sista stopp – vårt boende på Torpa Pensionat ett par kilometer söder om staden. Det är i stort sett den enda överlevande resten från Södertäljes badepok 1849 – 1945. Torpa byggdes på 1870-talet och blev badpensionat på 1920-talet. Vi blev väldigt förtjusta i vad vi såg. Och vi fick General William Booths rum, han som grundade Frälsningsarmén.

Men det är en helt annan historia som kommer i nästa bloggpost. Håll ut.

Vi far mot kurbad och pensionatsliv. Vart är vi på väg?

1 juli, 20201 juli, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1800-tal, 1920-tal, Resor

Hemestern fortsätter. Efter äventyr i Fjärdhundraland styr vi nu kosan mot sydväst för att leta efter en av Sveriges mest populära badorter. Mellan 1849 – 1945 blomstrade kurbad, havsbad och pensionatslivet där. Det låg ju så bekvämt nära med tåg, ångbåt eller bil för societeten i Stockholm. Men man hade gäster från hela världen. Som mest fanns det ett tjugotal hotell och pensionat i Södertelge! Det trodde du inte, hälsobad är ju inte riktigt vad som Södertälje är känt för idag.

Den tredje, och pampigaste, badanläggningen stod klar i Badhusparken 1905

Finns det något kvar? Jo, några byggnader lär står kvar, även om det blivit annan verksamhet i dem. Det ska vi kolla och så ska vi också göra några utflykter i trakten.

Torpa pensionat

Ur STFs resehandboks hotellförteckning 1939

Torpa pensionat kan man lita på. Det lever kvar som pensionat sedan början på 1920-talet, ungefär samtidigt som badanläggningen gjorde en omstart efter 1:a världskriget. Här har en massa gamla kändisar spenderat sin semester. 1930-talet var ställets glansperiod. Där ska vi bo.

Torpa pensionat ser fortfarande lovande ut idag.

Undrar vilket rum vi får. I det här bodde frälsningsarmens grundare General Willian Booth som gäst 1894, några årtionden innan huset blev badpensionat.

Nu gäller det att läsa på och förbereda sig.

Som vanligt går vi till gamla guideböcker. Vi har kollat olika STF-guider från 1912, 1924, 1939, 1957 och så Allhems praktverk Södermanland från 1965. Men den verkliga källan till fakta om hälsokällan är boken ”Södertälje som badort” från 1974.

Den svåra Packningen har börjat.

Det är ett svårt val, vilken stil vi ska resa i? Ska vi välja 1800-tal eller tidigt 1900-tal eller rent av 1940-tal då badanläggningen lades ner? Det är faktiskt lite svårt att packa den här gången. Under Corona har vi ju inte kunnat fara ner till Skåne där vi har alla våra fina sommarkläder, så det få bli en liten mix från 1900-talets första årtionden. Detta var i alla fall det vi hittade i våra förråd. Vi kommer nog se tillräckligt otidsenliga ut i alla fall.

Endast det nödvändiga i necessären. Det hörs ju på namnet.

Torsdag morgon far vi iväg. Håll tummarna för att vi får bra väder. SMHI utlovar nån slags regnfoxtrot, två steg fram och ett tillbaka.

To be continued…

Att minnas resans höjdpunkter är att resa på nytt. Läs vår 10-i-topp i Fjärdhundraland.

22 juni, 202022 juni, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1960-tal, Mat och sånt, Natur, Resor

Det finns minst tio skäl att besöka Fjärdhundraland, dvs landsbygden mellan Stockholm, Uppsala och Västerås, bara 1 – 2 timmars resa för en tredjedel av Sveriges befolkning. Här kommer de utan inbördes rangordning. Så som en bra turistdestination bör vara.

1. Landskapet med både natur och kultur

Det är ganska storslaget på många ställen. Detta är Härledgården.

Bland det bästa med Fjärdhundraland är det omväxlande natur- & kulturlandskapet. Kanske är det landhöjningen som gör att det. Årsringarna blir så tydliga, och som gjorda för att bli en ”historiedetektiv”. Under bronsåldern, för ca 3 000 år sedan, stod vattnet 25 – 30 meter högre än idag. Efter det gick landhöjningen snabbt och det finns tydliga spår av den i landskapet. Vägarna slingrar fram längs den forna strandkanten och gamla ortsnamn som slutar på -tuna, -inge och -sta visar att här låg gårdar redan på järnåldern, medan de som slutar på -by tillhör en tid när vattnet sjunkit undan ytterligare. Fjärdhundraland är också rikt på hällristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden och kyrkor från medeltiden. Kalkmålningar från 1400-talet hör till det normala här. Naturupplevelserna är också nära och lättillgängliga.

”Med den insikten blir matrasten i en stenig backe med utsikt mot en leråker, ett gravfält, en röd gård och en tornlös gråstenskyrka en upplevelse. Kommer dessutom en bergsbacke med isslipade hällar, en rullstensås och en vik med vassar och fåglar med i bilden är materialet tillräckligt för att åskådningsundervisningen ska kunna börja.” (Ur STFs Vad ska jag se i Uppland, 1961)

2. Kyrkorummen är som seriemagasin

Martyren får tarmarna utdragna i Härnevi kyrka. Inte så skönt som det ser ut.

Vem har lämnat efter sig fler verk än någon annan svensk monumentalmålare? Jo, Albertus Pictor och hans verkstad. Under slutet av 1400-talet dekorerade han inte mindre än 37 kyrkor, mer än hälften av dem i Uppland. Han målade livfullt och egensinnigt. I motsats till andra målade han motiv även i takvalven och inte enbart på väggarna. Här kan man betrakta sedelärande scener ur den kristna traditionen för egen insikt och androm till varnagel. Redan i vapenhuset får man reda på hur illa det kan gå för en syndare. Det är en makalös kulturskatt som blivit bevarad i Fjärdhundralands kyrkor: Härkeberga, Härnevi, Yttergran, Österunda, m fl. Och i andra kyrkor finns fina målningar av duktiga konkurrenter till Albertus, t ex i Litslena. Härkeberga kyrka, som är den mest berömda, har öppet onsdag – söndag under sommaren. För övriga kyrkor, kolla öppettider på svenska kyrkans hemsidor.

Att Alberts målningar i Härkeberga kyrka är sevärda har stått i guideböcker i alla tider. Den här är ur STFs årsbok 1935.

Vintagemannen reste runt med gamla guideböcker från 1960-talet, men Herman Bengtsson från Upplandsmuseet hade med sig bilder från guider på 1680-talet. Det är nästan ingen skillnad mot idag. Vem har sagt att gamla guideböcker inte funkar?

3. Mathantverkarna gör det lätt att ”äta ute”

Man behöver inte trängas med folk när man äter. Köp en matlåda att ta med.

I Fjärdhundraland finns gott om bra mathantverkare. Landet är som ett jättestort skafferi. Det odlas grönsaker och bär, stenmals mjöl, bakas bröd, ystas ost, tillverkas korv och charkuterier, fil och yoghurt. Här lagas mat. Det är småskaligt, lokalproducerat och ofta ekologiskt och ambitionen är hög. Här är det enkelt att fylla picknickkorgen inför dagens utflykt eller handla varor till middagen om du inte vill äta ute. Har du turen att bo i Uppsala, Västerås eller Stockholm har du via Rekoringarnas försorg möjlighet att köpa deras produkter, annars är det på plats som gäller.

4. Lata Pigans lador är fyllda av vintage

Två lador fulla med kläder, tyger och design.

Vintagemannen och VintageQ har en förskräcklig massa gamla kläder. Man kan tro att vi samlar på dem. Inte för att de är gamla, utan för att de är snygga, bekväma och av en betydligt högre kvalitet än det massproducerade skräp som säljs idag. Köper man ett exklusivt prestigevarumärke idag betalar man inte för deras skräddare utan för deras annonser.

Då är det tur att Lata Pigan och hennes vingagebutik i Vela finns. Hon har tusentals gamla plagg. Det är två hela hus som tillhört den gamla prästgården – lagår´n och logen – fullproppade med kläder, fina designtyger och utvalda designprylar från mitten av 1900-talet. En guldgruva för vintagenördar, stylister och rekvisitörer. Vi gör, sedan flera år tillbaka, minst ett besök per år och kommer alltid därifrån med bilen full.

5. Hjälstaviken är mycket mer än pippifåglar

Från Kvarnberget ser du alltihop. Ett bra fikaställe också.

Vintagemannen är sannerligen inte någon fågelskådare. Men ornitologen Mats Brisegård, som har sin hemvist nära Hjälstaviken, vandrade runt med oss på sjöns södra sida och gav oss en naturupplevelse vi sent kommer att glömma. Det var lövskog, barrskog och vass. Vi var alldeles nere vid vattnet och uppe på två höjder. Väldigt mycket natur på två timmar alltså. Och här har Vintagemannen kört förbi säkert hundra gånger under 50 år utan att stanna. Vilken korkskalle han är.

Vi fick lära oss om Gustav IIIs favoritrastplats vid Parnassen och om hur Oscar II skjuter svan och vi fick lära oss lyssna på olika fåglar. En perfekt rastplats för nutidsmänniskan också.

6. Picknick på Vånssjöåsen

I STFs Vad ska jag se i Uppland från 1961 står det att Vånsjöåsens rygg med sin”fasta mark och sin fria utsikt” är en utmärkt rastplats. Det stämmer fortfarande. Ett härligare ställe för en picknick får man leta efter. Att Vintagemannen sedan känner sig förflyttad till barndomen gör det inte sämre. Om lunchpausen hade utspelat sig 1961 hade pappa folkskoleläraren gått omkring med lille Ingemar och berättat om istidens rullstensåsar, om järnålderns gravfält, om backsippor och enebackar. Eller om landhöjningen i Uppland som blir speciellt tydlig från åskrönet.

7. Fornminnen – runstenar och hällristningar

I Fjärdhundraland finns det runstenar överallt. Bilderna från cartoon-konstens vagga utmanar fantasin. De restes på vikingatiden och många av dem stod vid strandkanten vid någon vattenled. Landhöjningen de senaste tusen åren har varit fem meter, så därför står de idag långt uppe på land. Stenen vid Altuna kyrka, som föreställer guden Tor som trampar genom botten på sin båt när han fångar Midgårdsormen, får representera alla runstenar vi mött under fyra dagar. Vill du veta mer om runstenar i Uppland så kolla här.

Som hällristningsområde är Fjärdhundraland svårslaget i Sverige. Det är bara Bohuslän som kan konkurrera. Åk till Boglösa söder om E18. Där finns bl a det enorma Brandskogsskeppet, 4,2 meter långt, och många andra ristningar. Parkera vid Hemsta hagar.

I de södra delarna finns flera lättillgängliga hällristningsplatser.

8. Det är människorna som tar priset

Efter de här dagarna såg vi på varandra och sa; så här många energiska, entreprenöriga, entusiastiska människor på ett ställe har vi sällan träffat på förut. På nästan varje gård finns en driftig ägare som hittat en affärsidé för att kunna leva på landsbygden. De tillverkar, odlar, förädlar, säljer och erbjuder med mycket passion och kunnande. Deras stolthet och glädje smittar av sig och gör semestern till en upplevelse. När ni besöker dem så glöm inte att ställa frågor. Det blir lärorika samtal med hopp om framtiden. Det är sånt som behövs i dessa tider!

Fjärdhundraland Ekonomisk Förening fick 2019, dvs förra året, Det Stora Turismpriset av Tillväxtverket i Sverige, för hur de lyckats förpacka ett så brokigt utbud till en attraktiv helhet.

Juryns motivering:
”Fjärdhundraland har skapat ett arbetssätt där många små verksamheter tillsammans bildar en helhet utifrån platsens genuina förutsättningar. Här tas allas engagemang och kunskap tillvara för att skapa en hållbar helhet.”

Vintagemannen förstår att de vann och lyfter på hatten.

9. Hög säkerhet och social distansering

Överallt har vi mött näringsidkare som är noga med att vi ska hålla distans i denna märkliga Corona-tid. De har ordnat med extra stora uteserveringar eller säljer picknickmat. Alla har handspriten framme och förmanande skyltar uppe. Vi har inte känt oro för ökad smittrisk någonstans. Men det gäller ju att vara försiktig själv också. Vi hade en stor flaska handsprit med i bilen som vi använde efter varje stopp. Dessutom är Fjärdhundraland nära – om det skulle vara fullt är det inte mer än 5 minuter med bil till nästa ställe.

10. Enköpings inspirerande trädgårdar

Enköping är parkernas stad. Här har man ambitioner med sina planteringar både i de i stora parkerna och i de små ”fickparkerna” här och där i staden. Ett inspirerande resmål för alla som har en trädgård eller balkong. Tidigt i juni och augusti är de bästa tiderna. Då sprakar blomsterprakten som mest.

Längs Enköpingsåns norra sida finns 18 inspirationsträdgårdar. De flesta trädgårdar är fyllda av fleråriga perenner. Medan några av de mest ambitiösa skapelserna är gjorda av eleverna på Trädgårdsutbildningen. När vi var där höll de på att slutföra sina examensarbeten. Snart kan man se resultatet i full blom. Nästa år kommer en ny klass med något helt annat.

Vi var tvungna att åka tillbaka

Fyra dagar räckte inte långt. Vi hann bara med drygt 30 stopp under resan. Vi ville se trädgårdarna i Enköping, vi ville vandra mer på Upplandsleden, vi ville se hällristningen Brandskogsskeppet, vi ville… Alltså åkte vi tillbaka under två dagar. Se vår lilla rapport.

PS. Glöm inte att kolla Fjärdhundralands hemsida. Den är jättebra.

Och glöm inte att ta med : Picknickfilt, friluftsservis, termos, kikare, kamera, kylväska, gamla guideböcker och en detaljerad karta (Vad är GPS mot en fin gammal karta?) Många småvägar är det.

Enköpings kommun har en bra gratiskarta över Fjärdhundraland

Detta var det sista av våra blogginlägg från resan i Fjärdhundraland i maj – juni 2020. Du hittar allihop i ”Senaste inläggen” eller i ”Arkivet” till höger, välj Juni 2020.

Hej då Fjärdhundraland för den här gången.

Vintagemannen kommer snart tillbaka med nya berättelser och små reportage från andra äventyr. Kan du inte hålla dig till dess så finns vi dagligen på Instagram och Facebook med olika uppdateringar kring kläder, mat, resor och upplevelser. Häng med!

Tack alla härliga djur och människor vi mött i Fjärdhundraland. Vilken höjdarupplevelse det blev.

Detta blogginlägg är ett sponsrat samarbete mellan Vintagemannen och Fjärdhundraland Ekonomisk Förening.

Sweden is suffering badly, eller..?

21 april, 2020 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Mat och sånt, Resor

Vad gör man för att hålla vintagehumöret uppe? Jo, man går på Skansen en vanlig tisdag just för att ”Skansen is suffering badly”. Det är verkligt ekonomiskt krisläge där. Så gör vad du kan för att stödja Skansen. Köp ett årskort t.ex. eller handla i museibutiken. Vi gick dit idag och tog matsäck med oss, lite onödigt för flera av matställena var öppna; Gubbhyllan, Petissan och Solliden. Inte var det trångt heller.

Gubbhyllan är en av våra lunchfavoriter. Det ligger alldeles till vänster ovanför de första trapporna. Där har vi suttit i solen många gånger.

Alhambra var en legendarisk Djurgårdsrestaurang mellan 1868 och 1980-talet. Sedan 1992 är det Skansenbutiken. Det är bara att shoppa loss.

Det gäller att hålla avstånd och social distansering. Homo mensura – Människan är alltings mått – sa Protagoras. Men inte på Skansen. Här är det andra referenser, Alces mensura. Undrar om älgarna vet om det.

Vintagematsäck, smaskens

Vi hade packat ryggsäcken med termosar med både hemgjord nyponsoppa och kaffe. På mackorna låg det kristidspålägg från Husmoderns Köksalmanack från 1940-talet. Både pottkäs och en röra på bruna bönor och fläsk. Smaskens båda två på hembakat grovt bröd.

Med hembakade biskvier och lite medhavd vispgrädde blev nyponsoppan en delikatess.

Slumpen gjorde att vår picnicplats blev bästa tänkbara. Vi tog först rulltrappan upp till stadskvarteren, fortsatte förbi Konsumbutiken, gick vidare förbi Oscarsterrassen och promenerade över bergbanan och ut på utkiksplattformen som stått där sedan Stockholmsutställningen 1897. Detta var områden på Skansen vi sällan går till så vi tänkte att i dessa tider av social distansering är det ”säkert” på Skansens baksida. Strax bortom utsiktspaviljongen går en stig åt höger mot stampkvarnen. Där satte vi oss, precis ovanför Skånska gruvan, och njöt av utsikten.

Nästan helt ensamma och socialt distanserade. Och kolla utsikten.

Fika i trädgården utanför Väla gamla skola.

Jag vet inte om man får sitta och ha picnic var som helst på Skansen. Vi anar att det finns vissa begränsningar. När vi precis fått upp kaffetermosen och småkakorna på trädgårdsbordet i skolträdgården kom Skansenchefen John Brattmyr gående på vägen utanför. Han stoppade en medarbetare vid grinden och pekade åt vårt håll. Nu är det ute med oss, tänkte vi. Det blir nog skarp tillsägelse och Gå i fängelse, gå direkt i fängelse, utan att passera Gå.

Vi försökte låtsas som ingenting och smälta in i omgivningen. Och då gick han sin väg. Puh!

Vintagemannen – den mänskliga kameleonten.

Ja, såhär besvärligt är det att ha hemester under Coronatid. Är man stockholmare är det bara att gå på utflykt i glesbefolkade områden i stan. Det finns hur mycket plats som helst. Och så får man vädra vintagegarderoben. We are not suffering badly – so far.

Snart kommer ett nytt detaljerat blogginlägg om våra mackor, sparsmör och påberedningspasta. För du följer väl Vintagemannens mat? Vi ses.

PS. Glöm inte att stödja Skansen.

Svårt att hitta samma butiker som Ellen Rydelius shoppade i 1930

9 april, 202015 april, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 2000-tal, Resor, Uncategorized

Vi tänkte utsätta guideboken Stockholm på 8 dagar från 1930 för ett riktigt stresstest. Att många sevärdheter och vackra utsikter ligger kvar har vi bevisat i tidigare blogginlägg. Men hur är det med butikerna hon rekommenderar 1930? Det är ungefär ett hundratal. Vi hittade bara fyra som ligger kvar på samma plats i city. Låt oss gå på promenad och kolla. Vi börjar vid Tornbergs ur på Nybroplan – en klassisk träffpunkt.

Svenskt tenn kan man lita på

Estrid Ericsson öppnade sin första butik 1924 på på Smålandsgatan. Men sedan 1927 har adressen Strandvägen 5 har varit Svenskt Tenns hem. Ellen tycker att det är en estetisk och mycket intressant butik som är mer som en salong än en butik. Hon konstaterar att ”dess unga innehavarinna på fem år arbetat upp en anspråkslös tennverkstad till en affär med millionomsättning”.

Granne med Svenskt Tenn, på Strandvägen 7, ligger idag Carl Malmsten-butiken. På Ellens tid var det Vackrare Vardagsvara, ett koncept från Svenska Slöjdföreningen. Malmsten är ganska nära kan man väl ändå säga.

Norrmalmstorg är sig inte likt.

Här låg många av de finaste butikerna 1930. MEA, Militärekiperingsaktiebolaget, från 1881, blev så småningom ett av Sveriges bättre modevaruhus för både damer och herrar. Vintagemannen har flera kostymer därifrån. Inne i butiken fanns en tjusigt svängd trappa upp till andra våningen.

Gamla MEA-huset i mitten finns kvar, men inte modevaruhuset. Grannhusen är nya.

Modesalongen Leja Magasinet med rötter från 1852 hade sin huvudaffär med de flärdfullare och dyrare modellerna på torget. Joseph Leja var senare med och bildade NK 1902 på Stureplan och det nuvarande NK-huset ligger i samma kvarter där Leja hade sitt stora varuhus.

Annons från 1960 då OMS, omsättningsskatt, infördes. Ersattes 1969 av MOMS.

Rea på Holmbloms 1946. Foto Lennart af Petersens. Stockholms Stadsmuseum. Leja ligger bredvid.

Holmbloms var en annan exklusiv klädbutik vid Norrmalmstorg. Deras affär låg på Hamngatan 13, granne med Leija till vänster och MEA till höger. Nu är det ett helt nytt hus där. När det var realisation gick köerna ända ner till Nybroplan. VintageQ har en fin fransk kappa från Holmbloms, dock köpt i deras filial i Göteborg på tidigt sjuttiotal.

Citypalatset som är ritat i modernistisk funkisstil av Ivar Tengbom byggdes 1930-32, så Ellen hann inte få med det i boken. Men ett så elegant affärspalats i marmor, rostfritt och glas och med Hotell Stockholm högst upp, hade hon nog inte missat.

Granitpalatset NK står stadigt. Eller?

Stockholm skulle ha ett lika fint varuhus som Europas andra storstäder, tyckte ägarna Leja & Sachs. De hade först öppnat det första Nordiska Kompaniet i Nordstjärnanhuset på Stureplan 1902 tillsammans med K.M. Lundberg, men den 22 september 1915 kunde nya NK öppna på Hamngatan 18. Detta var Ferdinand Bobergs sista stora projekt. NK har väl haft sina ups and downs genom åren, 1930 omnämner Ellen det som Skandinaviens största varuhus, med en omfattande utställningsverksamhet inom många olika fackområden. Allt för att inspirera. Ja och så hade man telefonservice med hemleveranser så att man ”inom en kvart eller så kan vara ägare till en komplett personlig utrustning”. Måhända var det Fru Shopman på NKs Shoppingservice som bistod. Idag kan man väl kalla NK en galleria med många små butiker. Vi får hoppas att de överlever Corona också.

Granne med NK ligger PK-huset i rosa älvdalskvartit som stod klart 1974. Här fanns på Ellens tid de Sagerska husen, vilket många gamla stockholmare har saknat. På Hamngatan 16 ligger idag Hallbergs Guld och det är en butikskedja som Ellen rekommenderar. På den adressen hade Hasselblad förr en fin fotoaffär, och det är väl inte så många år sedan den försvann.

Mitt emot NK låg det snoffsiga Sidenhuset som revs 1969 för att kunna bredda Hamngatan. Det var också ett måste under en shoppingtur på 1930-talet. Ellen konstaterar att Sidenhusets franska beställningsavdelning är mycket uppskattad och tipsar om lunchrummet inrett i kinesisk stil i rött och svart. ”Det ”lockar mycket folk, även herrar från de näraliggande kontoren”.

”Sparbankshuset” som ligger där idag har visserligen en rätt spejsad arkitektur, ritat av Carl Nyrén, och det stod klart 1975. Men det är inte mycket siden kvar. Möjligen i Gallerian i hörnet bredvid. Där ligger Victoria’s Secret.

Rivningarna i Klarakvarteren gick hårt fram med Ellens butiker

Många adresser i Ellens bok är butiker som låg i hus som idag är rivna. Jerns skoaffär är dock en av dem som ligger kvar i ett gammalt hus vid Sergels torg på Drottninggatan 35-37.

På Drottninggatan 29 låg Silvanders Herrekipering. Det var fint som snus på sin tid. Där köpte självaste kungen sina stärkkragar. Tänk om de hade funnits kvar. Jag har bara en gammal påse från Silvanders som jag fått som present.

Gamla stan har någon enstaka butik kvar

Vi har i ett tidigare inlägg promenerat i Gamla stan. Västerlånggatan var då känd som Kappgatan. Idag finns bara Åströms kappaffär kvar av de tjugotvå som låg där förr. Kolla vårt blogginlägg från Gamla stan.

Vi knallar vidare längs Drottninggatan bort mot Kungsgatan. Där kan vi göra några nedslag. Men först passerar vi Bredenbergs eleganta funkishus i hörnan av Mäster Samuelsgatan. Det är ritat av Gunnar Asplund och var visserligen inte klart förrän 1934. 1930 låg de några kvarter bort på Regeringsgatan. Idag är huset blåklassat, Stockholms högsta klass för K-märkning. Fastigheten ägs av numera av H&M-Perssons.

Till det yttre är Bredenbergs hus ganska välbevarat.

När Kungsgatan var Stockholms paradgata

På adressen Kungsgatan 55 finns idag en av IRIS Hantverks butiker. På Västerlånggatan i Gamla stan ligger den andra. IRIS har sina rötter från 1899 när De Blindas Förening bildades. Men då hade det redan tillverkats borstar och korgar ute på Manillaskolan sedan 1870-talet. På Ellens tid låg butikerna på Jakobsgatan i Klara och Majorsgatan 12 på Östermalm. På Kungsgatan 55 fanns då en skönhetssalong som hette Etoile Beauty Parlor.

Här i hörnan Kungsgatan – Drottninggatan låg herrekiperingen Carl-Axels (Pettersson) huvudbutik sedan 1910-talet. Varumärket togs senare över av H&M.

Vintagemannen har en elegant dressinggown från Carl-Axel.

På Hötorget säljs det fortfarande blommor

I konserthuset fanns blomsteraffären Trädgårdshallen och på Hötorget såldes blommor och grönsaker. Det finns fortfarande butiker i konserthusets nedervåning, men inga blommor och Hirsch säljer inga pianon längre och Orrefors glasbutik är borta. Själv minns Vintagemannen Broddmans Radio & TV där Espresso House har flyttat in.

På andra sidan Hötorget har anrika varuhuset PUB – Paul U Bergström – blivit hotell Haymarket. De försöker flirta med historien och har ett café som heter Gretas efter Greta Garbo som började sin karriär på PUB.

Centrumhuset – ett av Stockholms köppalats

Här i hörnet av Kungsgatan – Sveavägen i affärshuset Centrum tipsar Ellen om att man kan handla Leja-klänningar till betydligt lägre priser än vid Norrmalmstorg. Här hade också Göteborgsvaruhuset Meeths sin Stockholmsfilial. Idag är väl Ströms herr- (och dam) konfektion det som mest påminner om fornstora dar, fast på den tiden låg de på Regeringsgatan i gamla Klara.

Detta är ett av Cyrillus Johanssons mästerverk. Kolla byggnaden som uppfördes 1929-31 i närbild. Närstudera de roliga tegelplattorna från S:t Eriks lervarufabrik i Uppsala som sitter här och där i fasaden runt om hela kvarteret.

Gå sedan upp i den avsmalnande trappan upp till Malmskillnadsgatan och betrakta perspektivet. Nerifrån ser den otroligt lång ut och uppifrån alldeles rak. Ett arkitektoniskt mästerverk.

En synvilla

Glad påsk!

Europas första skyskrapor

Däruppe i Södra Kungstornet låg restaurang Pagod. Den nämner Ellen, men tyvärr flyttade Vintagemannen för sent till Stockholm för att kunna uppleva utsikten. Fram till 1963 drevs den som nykterhetsrestaurang av Frälsningsarmén. Tornet byggdes 1925 och var då L.M. Ericssons representativa huvudkontor. Det kan man faktiskt se på fasadens utsmyckning. Gudinnan Victoria med trumpeten håller en förgylld telefon i sin vänstra hand. De båda kungstornen, skyskraporna, 60 meter höga, var då Europas högsta hus.

Nedre delen av Kungsgatan kan sammanfattas i tre ord, choklad, media och mattor.

Här fanns Radiotjänst på Kungsgatan 8 och Svensk Filmindustri på nr 19. Ner mot Stureplan låg två grammofonaffärer och CAP sålde choklad och konfekt; ”förstklassig vara i elegant utstyrsel”. Marabou låg nere på Stureplan.

Men ett av de mest intressanta husen är f.d. Myrstedts Matthörna från 1912. Det var nyskapande på sin tid må ni tro. Det är stans första hus byggt på ett inre skelett av armerad betong. Det är alltså inte väggarna som bär huset, så man kunde ha mycket glas i fasaden. En teknik som Krüger & Toll importerat från skyskraporna i Chicago och New York. Blåmärkt, så klart, men både mattorna och den eleganta trappan därinne är borta för alltid.

Svensk hemslöjd har flyttat runt lite

Det fanns två närbesläktade hemslöjdsaffärer i Stockholm på den här tiden. Dels butiken som representerade Hemslöjdsforbundet, dvs 29 olika hemslöjdsföreningar ute i landet och låg alldeles vid foten av södra Kungstornet på Kungsgatan 33. Och så Svensk hemslöjd.

På Biblioteksgatan 12 hade Svensk Hemslöjd sin lokal. Nu säljer Ralph Lauren exklusiva kläder där. Bredvid, i nummer 10, hade Rörstrand sin profilbutik. Gustavsberg hade sin i Klara.

Idag är det bara Svensk Hemslöjds butik som finns kvar och den ligger på Norrlandsgatan 20.

Twilfit – en av fyra affärer kvar på samma adress

Det känns tryggt att konstatera att Twilfit har kvar sin butik på Nybrogatan 11, ett annat fantastiskt vackert hus ritat av Cyrillus Johansson. Detta är Twilfits allra första butikslokal från 1912.

Corona tog några av de sista

Efter denna 90 år försenade shoppingtur kan vi konstatera att det bara är Svenskt Tenn, en av Jerns skoaffärer, NK och Twilfit som ligger kvar i city precis som på Ellen Rydelius tid 1930. Och så Åströms kappor i gamla stan. Totalt fem procent. Om vi också räknar in affärsrörelser som finns kvar fast på annan adress eller under nytt namn får räkna in ungefär lika många till; Ströms, IRIS Hantverk, Svensk Hemslöjd, Svanströms (numera Office Depot) och Hallbergs guld. Då blir det tio procent som överlevt. Det är stor omsättning i affärslivet.

Utöver de affärer som Ellen nämner i boken är det väl troligt att det finns ytterligare några få som fortfarande lever och har hälsan i nya eller gamla lokaler. Men så värst många kan de inte vara. Jag kommer inte på en enda på rak arm, gör du? Jämför vi överlevnadsgraden med hotell och restauranger från 1930 kan vi konstatera att dessa har klarat sig lite bättre, kanske 30 – 40 procent finns kvar i någon form eller under nya namn, men många legendariska ställen är borta. Ställer vi lika hårda krav som på butikerna, att de ska ligga kvar på samma adress och med samma namn, blir det nog inte mer än 5-10 procent i dessa branscher heller.

Hade vi gjort vår promenad ett par veckor tidigare hade det varit ett par butiker till som funnits kvar. Med sorg i hjärtat kan vi meddela att två av de kvarvarande affärerna nu har dukat under i pågående Coronapandemi. Dels Georg Sörman som startade ekipering i Gamla stan redan 1919.

På Västerlånggatan 57 öppnade Georg Sörman en ny butik 1928. Här har vi genom åren köpt flera lusekoftor. Nu är det slut på det.

Dels Widforss jaktbutik. Deras butik har flyttat runt på olika adresser sedan 1729 och sedan 1880 varit i jaktbranschen. På Ellens tid låg de i de rivna Klarakvarteren. Sedan många år på Fredsgatan och de sista åren i en f.d. banklokal i hörnan Grev Turegatan – Humlegårdsgatan. Men där säljer de ut allt just nu.

Skylten på sniskan. Ett sorgligt slut efter 291 år. Vi får hoppas att de lyckas rekonstruera företaget och komma igen.

Du vet väl att H&M – Hennes & Mauritz – har fått halva sitt namn av Mauritz Widforss. Erling Persson köpte upp herrekiperingen 1968, medan avdelningen för vapen, jakt och vildmark levde vidare under varumärket Widforss. Undrar förresten hur det ska gå för H&M i dessa tider.

Vår korta citypromenad på jakt efter Ellen Rydelius butiker. Lätt att ta efter.

Om du inte har följt våra promenader med Ellen Rydelius så hittar du flera länkar i arkivet till höger. Du kan ju börja med vår introduktion.

Vintage i fjällen 2016. Återupplevt.

5 april, 20205 april, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal, 1990-tal, Gentlemannens garderob, Mat och sånt, Resor

När Vintagemanen far till fjälls är det allvarlig Stig-Helmer-varning. Han for till Trillevallen i Jämtland medan VintageM och VintageQ for till Grövelsjön i norra Dalarna i april 2016. Där har STF en fjällstation som är ett utmärkt ställe om man vill kunna åka skidor alla dagar oberoende av vädret. På kalfjället när solen skiner och vinden är svag till måttlig, i skogen när det är hårda vindar, dimma och drivis.

Det gäller bara att ha en ändamålsenlig utrustning för korta eller långa turer. Detta är för den korta turen. Då räcker en gammal midjeväska. Snygga märken höjer vintagefaktorn.

Först och främst måste man skaffa sig en anorak, knäbyxor och snygga strumpor. Den blå anoraken är knappast vintage. Det är en Helylle Hansen från 1990-talet. Men på fjällstationen är det mest folk i moderna HighTech-material numera, så även en ganska modern anorak får gå som som vintage. (Mina röda stay-ups i ylle döljs av snölåsen som är väldigt bra att ha i djupsnö.)

Den vita anoraken är däremot äkta vintage, liksom de tjocka skidbyxorna i ylle med en ordentlig plös innanför gylfen. Nu talar vi 1940-tal, möjligen 50-tal när det gäller byxorna. De är så långa att de kan användas både nedhasade och uppsatta som golfbyxor. Praktiskt utrustade som de är med den patenterade spännremmen.

Äkta OS-anorak

Nu far fantasin iväg men en. Denna anorak har varit både i Vålådalen (överst) och på OS i S:t Moritz 1948. Den ägdes då av en svensk journalist. Tänk om det var Sven Jerring eller Lennart Hyland. Sven Plex var nog för ung, han hade just börjat som volontär på Östersunds Posten när OS gick, och sådana skickar man väl inte på så exklusiva uppdrag.

Mössan är huvudsaken

Denna skärmmössa med infällda öronlappar må se gammaldags ut, men det är faktiskt en Wigéns från 90-talet den också. Fast modellen har nog använts i minst sjuttio år. Sen gäller det att hitta ett snyggt skidmärke att fästa däruti. I brist på gamla snygga märken från Grövelsjön eller Trillevallen letade jag fram ett märke från 1940. Frihetens Värn i brons (guld och silver fanns också). Det var ett skidskytte-märke som 265.000 svenskar tog under kriget för att vara beredda om tysken eller ryssen skulle komma över oss.

Rasterna är resans höjdpunkt. Då får man plocka upp sin varma ylletröja och krypa ner i lä. VintageQ har en äkta norsk lusekofta från Dale som är sisådär tjugo år och Vintagemannen en islandströja från 60-talet.

Aldrig smakar prickig-korvmackan så gott som när man får doppa den i varm choklad på fjället. Men det är hård konkurrens från leverpastej och gurka på mörkt fullkornsbröd.

Plastkåsor och annat modernt är ingenting för en vintageman. Nej äkta sameslöjd ska det vara. Här en kniv av Bill Öberg från stranden bortom Saltoluokta och ett par kåsor av Helge Sunna. Då smakar det ännu bättre.

Uppklädd till After Ski och middag.

After ski är en av Vintagemannens starkare grenar. Med en god bok och en öl i ett av sällskapsrummen och sedan en trerätters i fjällstationens utmärkta restaurang mår man toppen. Men det gäller naturligtvis att klä upp sig till middagen i en gammal hemstickad kofta och en bandvävd slöjdlärarslips. Skjortan är en oanvänd sextiotalare med tab-krage som jag hittade hos Spader Madame i Vikarbyn på vägen upp till Grövelsjön.

Träskidor – nja?

Vi har lite mossiga plastskidor, vallningsfria dock, det medges. Inte tillräckligt gamla för att vara vintage. Och pjäxorna är också lite för moderna med tre hål för bindingen – Nordic Norm. Törs man kalla dem semi-vintage eller Retro? Mina gamla Järvinen i trä duger inte längre. Man vill ju komma både bort och hem på ett tryggt sätt. Men kanske ett par nya Tegnässkidor är framtidens modell. Bara man kan hitta nån som vallar med tjära nuförtiden. Sedan dess har jag investerat i ett par gamla träskidor. men vintrarna de senaste åren har gjort att jag bara använt dem en gång och det var 2018.

Vi hann i alla fall testa skidor och stavar 2018, dels på Gärdet i Stockholm, dels i Dala-Floda.

Jag förstår om du blir upprörd

Du har väl sett våra moderna ryggsäckar, plastskidor och liggunderlag i cellplast? Även om de är från 1900-talet så förstår jag tillrättavisningen. Förlåt, förlåt så mycket.

Så här ska det naturligtvis se ut. Till nästa år ska det vara torkat renskinn att sitta på och en gammaldags mes på ryggen. Renskinnet på bilden kommer från Risfjells Sameslöjd. Sådana brukar kosta mellan 1000 – 1500 kr.

Säkerheten främst.

Och så har vi det där med gamla pjäxor. Hur gärna skulle jag inte vilja åka runt i mina gamla 40-talspjäxor, nu när de är nyrenoverade, och inte ta de där funktionella stadiga sakerna från 90-talet. Men tar jag de gamla innebär det ju att jag måste löpa hela linan ut; gamla träskidor och gamla läderremsbindningar.

Nu låter jag väl som en tråkig gammal gubbe, men jag sätter säkerheten främst. Vinterfjället är inte att leka med. Och skulle man stå där på fjället med trasig bindning eller brutna skidor åtta kilometer från närmsta väg så är det inte kul. Det kan rent av vara livsfarligt. Så jag tar med mina gamla pjäxor i bilen och så går jag bara runt kring huset och sprätter i dem. Det får räcka, även om man är en vintageman.

Hej då. Nu lämnar vi Europeiska Unionen. God tur.

Det finns två skäl att åka till Köpenhamn: smørrebrød och wienerbrød.

1 april, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor

Här kommer det tredje, och sista, lilla semesterminnet från sommarens tågsemester till Köpenhamn med omnejd på 8 dagar. Som du väl vet vid det här laget följer vi Märta Karlgrens guidebok från 1929. Den här gången ska det handla om mat och dryck. Finns det några krogar kvar sedan boken skrevs?

Ja, några finns det. Lyxrestauranger som Krogs Fiskerestaurant, Hotel d’Angleterre och Lumskebugten ligger kvar på samma adresser. Ida Davidsen har flyttat till nya lokaler och Langelinie pavillonen har fått en ny modernistisk byggnad. Men alla dessa är rätt dyra matställen, speciellt när den danska kronan står i 1:50 SEK.

Det vi saknar mest sedan Märtas tid är kedjan av små barer som hette Café à Porta. Den första, som öppnade redan 1792, låg vid Kongens Nytorv och den omvandlades till McDonalds så sent som 2012. Så kan det gå. Där hade man velat sitta ned och ta en lille en.

– Vi satsar på smørrebrød, tänkte vi

Vi försökte flera gånger att komma in på vårt gamla favoritställe Slotskælderen hos Gitte Kik, men det var antingen fullt eller stängt. Så det fick bli ett par andra ställen istället. Kanal-Cafeen, inte långt därifrån, är lika bra. Stora rejäla smörrebröd, så det räcker med ett och en halvt var. Vi tog två och det var lite mäktigt, men jättegott. Efter en öl och en snaps orkade vi knappt resa oss och gå därifrån.

I en helt annan ända av staden, nära Nørreport och Torvehallerne, ligger Arbejdermuseet. Det lilla muséet är värt ett besök i sig, där det ligger i en gammal byggnad med arbetarbostäder och fackföreningslokaler. I källaren finns ett café & öl-hall med ett helt annat smörrebrödskoncept – en buffé med många små läckerbitar. Där får du äta så många du orkar och kan prova på många olika smaker.

I Torvehallerne finns det också smarriga smörrebröd.

Håll dig till smuliga wienerbröd

Vi gick på världens nit. I alla moderna guideböcker står det att man på onsdagar ska äta en Onsdagssnegl, speciellt från Sct. Peders Bageri. Det var lång kö när vi kom, sneglarna var slut redan kl 10, och vi fick vänta i 40 minuter. På vad? undrar du. Jo, på en jättestor kanelbulle med glasyr på. Stor som ett tefat och tjock som en vetelängd. Mastig, degig och seg, den gick inte att äta upp. En vanlig svensk kanelbulle är en fluffig läckerhet i jämförelse.

Nej, tacka vet vi de där spröda, smuliga, traditionella wienerbröden med ”mormors hosta” i mitten. De är värda en resa till Köpenhamn, och det finns massor av ställen att mumsa dem på, t ex konditori La Glace eller i Torvehallerne.

Ät ute!

Köpenhamn har många lugna parker som är som små oaser där man nästan kan sitta ensam mitt i högsäsong. Köp med en lunch eller fika och smyg in bakom murarna. Här är några tips, och det finns fler hemliga ställen, ska du veta.

Det Konglige Biblioteks Have

Rådhusets gård

Gin & tonic, öl och vin

I första bloggposten skrev vi om ”Reffen”, Refshaleøen, dit man åker med båtbussen. Där drack vi en Gin & Tonic – dyrt och i plastmugg. Inne vid huvudbangården ligger Hotel Copenhagen Plaza. Därinne ligger mysiga Library bar, som guideböckerna beskriver som en av världens bästa. Det kan man ju ifrågasätta, men där serveras en likadan G&T till samma pris, fast då i snygga glas och i en ombonad miljö. Gissa vad Vintagemannen föredrar?

Det är inte vi som spridit Corona, även om det kan se ut så.

Vi är inga ölmänniskor, men för f-en, en Carlsberg måste man väl ändå ha, tänkte vi. Så vi for dit, men Carlsberg-muséet var stängt och inte en öl i sikte. Där är det bara en stor byggarbetsplats just nu. Den berömda elefantporten var helt inkapslad i byggplank och bråte. Det blev bara några tråkiga turistbilder.

Men här ska du få ett riktigt trevligt tips: Kulturtårnet vid Knippelsbro. Högst upp i det lilla brotornet finns det några få sittplatser och i våningen under ett litet rum. Här bedriver man en minimal utskänkningsverksamhet med drycker och lite småplock att äta. Så passa på att se båtlivet från en annan vinkel och smutta på ett glas i skymningen.

Tack för att du följt med på vår resa i fantasin ända hit.

Du har väl läst våra två första blogginlägg från Köpenhamn?

Vårt bästa tågreseminne från sommaren 1929: Köpenhamn med omnejd på 8 dagar

Köpenhamn har pippi på ryttarstatyer

Vill du läsa ännu mer om vår tripp till Köpenhamn och om ett tjugotal andra tågsemestrar i Norden så kan du göra det i den sprillans nya boken Tågsemester – Norden extra allt.

Det är bara att börja planera nästa tågsemester när faran är över.

Bonusmaterial:

Är du som vi, en flitig tågresenär mellan Malmö och Stockholm, och börjar bli trött på på tågens matutbud? Vi brukar handla med oss smörrebröd på Malmö Centralstation och sen sitta och smaska på tåget.

En liten bit Danmark även i Sverige. Tre var är lagom.

Köpenhamn har pippi på ryttarstatyer

30 mars, 202030 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor

Minnenas tågsemester 2: I denna bloggpost kommer vi att peka på några sevärdheter i Köpenhamn som vi upptäckte när vi åkte dit i augusti 2019. Några är kanske lite otippade och något som inte alla turister redan har sett. Du kan ju pricka av själv, när du ändå inte kan åka dit just nu. Har du sett allt?

Det är hopplöst att hålla reda på alla Christian och Fredrik och om det var den nionde eller sjunde. Hela stan är full av ryttarstatyer och högst upp sitter en pippi och gör ni-vet-vad. Två hövdingar ska man i alla fall hålla reda på; Biskopen Absalon som byggde en borg i byn Havn år 1167 och därmed grundlade staden København. Och så Christian IV (1577 – 1648). Nästan allt som är snyggt och pampigt i Köpenhamn är ett minne från hans regeringstid och värt att besöka. Att han sen sjabblade bort nästan hela kungariket mot slutet är en annan historia.

Det var mer sprutt på biskoparna förr i tiden. Mäktiga män.

Det finns ännu fler.

Det var en glädje att åka till Köpenhamn i augusti, för vi hade boken Köpenhamn med omgivningar på 8 dagar, från 1929 av Märta Karlgren som guide. Hon tog oss med på promenader, gata upp och gata ner, och samtidigt fick vi lära oss massor om Danmarks historia och statsskick. En utgångspunkt i historielektionen var statyerna.

Något så makalöst som Rosenborg kommer vi inte i närheten av i Sverige.

Christian IV´s lustslott är en av hans mest praktfulla byggnader från 1600-talet. Pampiga salar och gemak i originalskick och en skattkammare full av guld. Danskarna är bättre på pompa och ståt än vad vi svenskar är. Besök anbefalles.

Det går runt i Köpenhamn

Två ställen du måste uppleva är dels det spiralformade kyrktornet med trappan utanpå. Från Vor Frelsers Kirke har du fin utsikt, även rakt ner. Bara du inte har svindel, i så fall rekommenderar vi Runde Taarn mitt i stan. Det är också ett utkikstorn, ett astronomiskt observatorium, fast med en osedvanligt bekväm körväg upp. Totalt svindelbefriad.

När du är vid Vor Frelseres Kirke rekommenderar vi att du går in för att beskåda orgeln också. Fundamentet till orgeln bärs upp av 2 elefanter som en hyllning till elefantölet, förlåt Elefantorden.

Har man en guidebok från 1929 i handen kan man snacka sig in nästan var som helst. I det här studenthemmet alldeles intill Runde Taarn till exempel. Och vems namnchiffer är det vi ser vi på tornet? Jodå, det är hans.

Se ner på vaktavlösningen på Amalienborg

I en av de fyra slottslängorna finns ett litet fint museum med många möblerade rum som visar den danska kungafamiljens liv under senare generationer. Och det är också en utmärkt utkikspunkt för att se vaktavlösningen på borggården nedanför.

Det här ser inte hälsosamt ut. Dronningens fars, Fredrik IX, arbetsrum.

Missa inte den här vyn lite grand från ovan. Se till att vara däruppe kl 12 bara.

Kolla vad som är på G nere i Cisternerna

De gamla vattencisternerna ligger under jord i Söndermarken, söder om Fredriksbergs slott och Zoo, ganska nära Carlsberg. Har du tur pågår någon spännande utställning där nere i de fuktiga valven. Kolla hemsidan för info.

Härifrån kan du sedan ta en fin promenad genom Fredriksbergs Have och tillbaka till city genom de burgna kvarteren i Fredriksbergs kommun. (Det är som om Östermalm vore en egen stad mitt i Stockholm.)

Det är också intressant att se vad Märta inte skriver om

Thorvaldsen-museet från 1848 med alla antika skulpturer t.ex. Det var så hyllat på den tiden. Men det kan man skynda igenom och istället fokusera på den vackra byggnaden, tycker Märta. Författaren Jolo´s dräpande omdöme i sin Köpenhamnsbok några årtionden senare var ännu hårdare; ”Monumentalt långtråkigt”. Men besök museet i alla fall och se byggnaden både ute och inne. Fasaden är lika intressant. Fundera sen på vilken världsstjärna bildhuggaren Bertel Thorvaldsen måste ha varit som fick ett så här stiligt monument under sin livstid.

Thorvaldsens mest berömda skulptur: Kristus i Vår Frue Kirke. En förlaga finns på muséet.

Byggnaden är faktiskt rätt märkvärdig.

Tågsemester var det.

En liten bit ut i östra Köpenhamn ligger en kort rest av Amagerbanen som förr gick från Amagerbro ut till Kastrup och Dragör. Spåren passerade faktiskt flygplatsens landningsbana! Nu kan man åka dressin någon kilometer fram och tillbaka, dock ej på landningsbanan. Ett litet vardagsäventyr anordnat av Amagerbanens venner, Du måste dock förhandsboka.

Slut för idag.

Nästa blogginlägg kommer att handla om några trevliga – och några mindre trevliga – sätt att äta sig mätt i Köpenhamn. På återseende.

PS. Riktigt så här kul kommer det dock inte att bli.

Du har väl inte missat vårt första inlägg från Köpenhamn?

Vårt bästa tågreseminne från sommaren 1929: Köpenhamn med omnejd på 8 dagar

26 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1920-tal, 2000-tal, Resor

Vi tog tåget till Köpenhamn i augusti och följde – som vanligt – en gammal guidebok. 1929 skrev Märta Karlgren Köpenhamn med omnejd på 8 dagar. Och det var precis vad vi gjorde. Det är häpnadsväckande hur aktuell en nittioett år gammal reseguide fortfarande är. Man får faktiskt ut mycket mer av en gammal bok som nästan bara innehåller text, än dagens bilderböcker eller lättkonsumerade sajter på nätet. Jag vet att du inte kan resa dit nu under våren, men en vacker dag vänder det. Håll ut!

Köpenhamn var mer intressant än vi hade förväntat oss. Och vi har, trots många besök tidigare, lärt oss en massa nytt om staden. Här står VintageQ och väntar på ”hamnbussen” som ilar upp och ner i hamnen. Missa inte att ta en tur. Du får en bra överblick och får se många av stans bästa sevärdheter på vackert avstånd. Turen ingår i biljetten för kollektivtrafiken. Kommer du från Malmö och har köpt Skånetrafikens biljett gäller den också.

Tar du båten söderut från Den Sorte Diamant, biblioteket alltså, så kommer du till ett nytt Venedig – Köpenhamn växer så det knakar åt det hållet. Många lägenheter ligger precis vid vattnet. Du kan ta en vanlig buss tillbaka från Teglholmen om du vill se mer av stan. Den vackra röda anläggningen är det gamla H.C. Ørsted Værket och Diesel House som är ett kraftverk som försett Köpenhamn med elektricitet sedan 1932. Där finns en av världens största dieselmotorer som ibland visas för besökare.

Åker du med båtbussen mot norr kommer du till sist till ”Reffen”, Refshaleøen, som är ett enda stort utomhusparty. Lite dyrt tyckte vi, men en härlig sommarkväll blev det. På vägen dit ut passerar du många av Köpenhamns märkesbyggnader. Denna tur är ett billigt nöje. Båtbussen har hållplats vid alla stora sevärdheter.

Vi läser på inför varje etapp

Alla våra promenader börjar med att vi sätter oss ner någonstans; på en bänk, i en bar eller på ett ölcafé. Där läser vi högt för varandra om de kvarter som väntar på oss. På så sätt missar vi inga ”nödvändiga” sevärdheter, men framför allt får vi upp ögonen för udda ting och lite hemliga ställen. Här ska du få ett tips från Rådhusplatsen.

Köp din lunch eller fika nånstans runt rådhuset, gå sen in på rådhusets gård för att spisa den. Du har en oas nästan helt för dig själv mitt i stan, mitt i lunchrusningen och mitt högsäsong.

Vi reste från Stockholm till Malmö och bodde där några nätter.

Köpenhamn med omgivningar, var det. Malmö är en av de bästa. Med tåget tar det bara en dryg halvtimme in till Kbh hovedbangård. Man kan pendla, men man kan också spara en tusenlapp på varje hotellnatt. Den kan man ha roligare för. Och så är Malmö en sevärdhet i sig. Det är t.ex. Sveriges mathuvudstad med massor av spännande restauranger. Missa inte att ta ett stopp där. På bilden ser du Bistro Royal inne i Malmö Central. Det är den gamla kungliga väntsalen, en unikt fin restaurangmiljö vackert restaurerad.

Klassiska hotell vid Köpenhamns Huvudbangård

En vintageman försöker bo både så klassiskt och så prisvärt som möjligt. Vi hyllar tesen ”visst är det roligare att göra av med pengar när man är vaken”, så när det var sistaminutenrabatt på Astoria slog vi till.

Hotell Astoria från 1934 har många fina detaljer bevarade.

Tvärs över spåren ligger ett annat anrikt hotell som Märta rekommenderar, nämligen det gamla lyxhotellet Terminus från 1914, numera 4-stjärniga Copenhagen Plaza. Där finns en mysig Library bar som alla guider med rätta berömmer. Visste du att av de elva hotell som Märta rekommenderar 1929 så finns sex kvar.

Dagens blogg är nästan slut. I kommande inlägg får du veta mer om Köpenhamns sevärdheter och Märtas / våra smultronställen.

Ser du vad det här är? To be continued…

PS. Planeringen börjar alltid med böcker

Som komplement till den urgamla boken läser vi också de senast utgivna, helst då böcker med ett personligt urval. Vår favorit i Köpenhamn var Valle Westessons 100 balla ställen i Köpenhamn. När man går i Märtas fotspår kan man stanna eller göra små utvikningar till de smultronställen som de nyare böckerna nämner men som de breda guiderna aldrig skulle ta med. Sen går vi naturligtvis också in på nätet och kollar vad som är på G just nu.

Här kan du läsa mer om vårt Köpenhamnsäventyr

Nu i dagarna kom boken Tågsemester – Norden extra allt ut från förlaget. Där har jag och VintageQ skrivit ett resereportage från resan till Köpenhamn. Detta inlägg var en första liten fördjupning som kommer att följas av två delar till med mer fokus på sevärdheter och mat. Följ oss gärna.

Tio i Topp med Ellen i Stockholm

22 mars, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 2000-tal, Resor, Utställningar & muséer

Efter sju blogginlägg om vår hemester i Stockholm i mars 2020 hade vi tänkt att försöka gå ut och shoppa med Ellen Rydelius guide Stockholm på 8 dagar från 1930 i handen. Det kan väl inte gå? Nej, det gick inte. Corona kom i vägen. Så vårt åttonde blogginlägg får bli en lista över våra tio favoritställen i stan som Ellen visat oss till. Några är ganska hemliga och otippade. Har du varit överallt?

Vi börjar nerifrån. På plats…

10. Skansen

Inte är det björnungarna som drar. Inte allsången heller. Det är nästan svårt att sammanfatta varför vi gärna går till Skansen, för här finns så mycket. Vi gillar att gå runt bland stugorna, både de gamla allmogegårdarna och i stadskvarteren, titta in i kolonilotterna och butikerna, köpa en kringla eller prata ned hantverkarna. Vi fikar gärna på kafé Petissan eller äter lunch i solen utanför restaurang Gubbhyllan. Och så har det blivit tradition att gå hit både på höstmarknad och julmarknad. VintageQ har varit här varje år i hela sitt liv som synes. Läs mer om Skansen och Djurgårdsstaden.

9. Bullkyrkan på Stortorget

Stortorget är känt för mycket; Stockholms blodbad, Skampålen och Koppar-Matte, Nobelmuséet och Svenska Akademiens självskadebeteende i Börshuset, kanonkulan i väggen, etc. Och så i östra hörnet ståtar Grillska huset med Stadsmissionen och Bullkyrkan. Där kan man fika, köpa bröd, gå på loppis eller på gudstjänst. Gör ett besök och upptäck vad de har att bjuda. Vi kan rekommendera dammsugarna. Sen fyndar du lite vintageprylar runt hörnet i deras lilla butik. Läs mer om Gamla stan.

8. Restaurang Pelikan

En av Stockholms få bevarade restaurangmiljöer ligger på Blekingegatan 40. Såhär såg det ut redan 1904 när stället byggdes, och så ser det fortfarande ut. Pelikan flyttade in 1969, men restaurangen har anor sedan 1633 och låg till 1931 vid gamla-gamla Slussen. Pelikan är en av de två restauranger som Ellen rekommenderar på Södermalm. Den rekommendationen håller fortfarande. Läs mer om Södermalm.

”All glädje utan rotmos är konstlad glädje”, skrev Torsten Ehrenmark i en av sina böcker. Så rätt han hade. Här serveras det rotmos varje dag. Beställ grosshandlarmidda´n om du pallar för en sådan.

7. Thielska Galleriet

Kan man i dessa Corona-tider vara glad över att någon gått i konkurs? Jo, Thielska Galleriet längst ut på Djurgården är ett sånt exempel. Bankiren och konstmecenaten Ernst Thiel byggde i början av 1900-talet ett ståtligt jugendpalats för sina tavlor från sekelskiftet, bland det bästa Skandinavien hade att bjuda då. Han kom på obestånd efter dåtidens största kris, första världskriget, och 1924 fick staten ta över både huset och den enastående samlingen. Och där står det än idag som en orörd ädelsten bland museer. Ta spårvagnen från city och byt till buss 67 vid Waldemarsudde – Prins Eugens villa är en annan museipärla värd ett besök, som dock var bebodd av målarprinsen själv på Ellens tid. Läs mer om Thielska.

6. Restaurang Zum Fransiskaner

Detta är en annan av de gamla bevarade restaurangmiljöerna som är över hundra år. Den här är från 1910 ungefär, men Zum Fransiskaner öppnade faktiskt här på Skeppsbron nr 40 redan 1889. Öl från små bryggerier och wienerschnitzel är deras specialiteter. Ellen skriver att det är ett ölkafé med god mat. Så är det fortfarande på Zum. Det kan inte alla ölkaféer inte skryta med.

5. Folkhemslägenheten på Nordiska museet

För en vintageman är det att komma hem. Radion sprakar i bakgrunden och man anar hur trångbodda de var, den lilla familjen i sin HSB-lägenhet i Katrineholm 1947. Museet har oändligt mycket mer att visa, både permanenta och tillfälliga utställningar. Många aha-upplevelser blir det; – En sån hade vi! Man kan lätt spendera en halv dag här. Läs mer om Nordiska Museet.

4. Nationalmuseum

På Ellens tid låg Historiska museet på nedervåningen och all konst och konsthantverk i de stora salarna på våningen ovanför. Nu är Nationalmuseum nyrenoverat i prunkande färger och konst och hantverk blandas kronologiskt. De storsvenska ikonerna hänger troget kvar, liksom Rembrandt. Man blir inte besviken, snarare imponerad. Detta är inte ett särskilt otippat val, men vi kan bara säga – gå dit. Läs mer om Nationalmuseum och dess omgivningar.

3. Stockholms Rådhus

Ett lite hemligt hus som är öppet för alla. Ellen är riktigt förtjust i Carl Westmans skapelse på Scheelegatan 7 på Kungsholmen. När det invigdes 1915 vimlade huset av både brudpar och brottslingar, för detta är Stockholm tingsrätt. Men alla vigslar har flyttat ut, kanske mest till Stadshuset. Rådhuset är ändå värt ett besök. Efter säkerhetskontrollen kan du vandra trapporna upp och ner och se takmålningar, väggmålningar, nya och gamla rättegångssalar, mm. Arkitektur att beundra alltså. Det finns även ett fik som är helt okej nere i ljusgården.

Om du har tänkt att se Stadshuset i samma veva så rekommenderar vi en vacker promenad dit. Gå Scheelegatan och Kungsholmstorg ned mot Mälaren. Skåda upp på de vackra husen på Norr Mälarstrand, beundra utsikten mot Söders höjder och snart närmar du dig Stadshuset från ett vackert håll. Läs mer bussturen runt stan.

2. Utsikten från Skinnarviksringen

De flesta turistbussar åker till Fjällgatan för att se utsikten över Stockholms inlopp. Det lite skräpiga Gröna Lund dominerar vyn därifrån. Men från Skinnarviksberget har man en mer magnifik utsikt med Stadshuset i blickfånget. Vackrare utsikt i en svensk stad finns nog inte. Till vänster ser vi Norr Mälarstrands pampiga gavelrad och åt höger Gamla stan. Njut av detta gratisnöje. Ta med en picnic-korg och sätt dig nånstans på Skinnarviksberget och spisa. Närmaste T-bana är Zinkensdamm. Läs mer om Södermalm.

1. And the winner is… Stockholms stadshus

Ragnar Östberg har skapat ett mästerverk. Punkt. Gå dit, gå in, gå runt, gå upp i tornet, gå på guidad visning. Gå på Nobelfesten eller på någon av de öppna tillställningar som ges. Vi brukar själva gå på en stämningsfull Lucia-konsert varje år.

Bonusmaterial:

Nybörjaren gör en egen Hop-on Hop-off-tur med SLs Blå bussar

Vi skrev ett blogginlägg om hur man får en överblick över Stockholm när man är här första gången. Man tar inte de röda och dyra Hop-on Hop-off-bussarna. Man köper en SL-biljett och åker en egen rundtur istället. Starta på Fridhemsplan. Där tar man blå buss 3 söderut, byter till buss 4 vid Rosenlund och tar till sist buss 1 från Fältöversten tillbaka in mot city och Fridhemsplan. Detta är nästan samma rundtur som Ellen Rydelius förespråkar, fast då var det med spårvagn. Läs mer om bussturen.

Håller du med? Är det här Stockholms finaste pärlor?

Skriv gärna dina synpunkter på vad vi missat att tipsa om, eller om dina egna hemliga smultronställen, här i kommentarsfältet.