#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Jösses flickor vilket matårtionde 1970-talet blev

1 januari, 2025 av Ingemar A, publicerad i 1970-tal, Mat och sånt, Prisvärt, Vintagemannens mat

Det var med viss bävan vi tog oss an 70-talelets matlagning. Årtiondet när hemmafrun blev omodern och den yrkesarbetande kvinnan blev det nya idealet. Årtiondet som vi kommer ihåg både som de prenumererade receptboxarnas och de fotriktiga och präktiga informationskampanjernas årtionde.

Årtiondet när uteätandet och snabbmaten etablerades, när pizzeriorna slog igenom på bred front och McDonalds kom till Sverige. När lanseringen av Rikskupongerna 1973 bidrog till ett ökat uteätande, oavsett om man åt lunch för dem eller åt matlåda på jobbet och ”sparade kupongerna för att betala lördagspizzan med”.

En gång i veckan äter vi en middag ur Husmoderns köksalmanack. Vi väljer nåt som låter gott från den vecka som både dagens och dåtidens kalender visar. På så vis äter vi efter säsong. Eftersom det i regel är ett recept för fyra så blir det en matlåda också. Men vi äter mycket annat gott i veckorna också.

Kan 70-tals maten i Husmoderns Köksalamanack vara relevantår 2024? Vi tvivlade och tog oss an decenniet med viss skepsis, men blev glatt överraskade. Hör här.

Inget tjafs och Piff utan gott och enkelt

Vi är förvånade, men 1970-talet är, tillsammans med 1940-talet, det årtionde som har bjudit på godast middagar. Dessutom har matlagningen gått snabbt och maten varit enkel att laga. Ingredienserna har nästan alltid varit lätta att få tag på och har dessutom inte kostat skjortan, men framförallt har det smakat GOTT. Kan man önska mer?

lägg tiden på att göra tillbehören goda istället för att pynta uppläggningarna

På 70-talet hade man slutat skämmas för att använda färdiglagat och halvfabrikat. Argument att konserver minsann är mer näringskontrollerade och bättre än hemlagat hade försvunnit och piffandet med att dölja att det var enkla konserver som förekom på 50-talet var, tack och lov borta. Istället lägger man på 70-talet tid och kärlek på efterrätten, såsen eller något annat tillbehör.

Två bra exempel på det är ”Tomatsoppa på burk med extra god ugnspannkaka” och alla middagar med fiskpinnar, där krutet läggs på goda såser stället för att försöka dölja att man steker färdigpanerad fisk.

Tomatsoppan från 1978 års kalender skulle bara värmas. Istället lades matlagningstiden på att smaksätta den enkla pannkaksmeten med rivet skal av apelsin, stötta kardemummakärnor och hackad mandel. Prova, det är Smaskens!

Till fiskpinnarna serverades 1979 en enkel sallad på majs, ärtor, gurka, strimlad vitkål och gräslök med en sås av citron, olja, vatten och salt. Enkelt och så gott!

fräscha råvaror + enkla uppläggningar = lättlagat & gott

Speciellt under sommarhalvåret har vi ätit många fräscha middagar där basen varit rökt skinka eller rostbiff i tunna skivor .

På midsommardagen åt vi kall skinka och ett grönsaksfat med flera varma och kalla primörer. Lite senare under sommaren åt vi kall skinka med friskussallad och en annan gång rostbiff med råstekt färskpotatis, sockerärtor och pepparrotsgräddfil. Riktig semestermat!

Som en modern kurs i att äta både gott och billigt

Att inflationen var hög på 70-talet och att drygt 20 % av hushållsbudgeten gick till mat märks på flera sätt.

Rätter gjorda på grönsaker är ganska vanliga, fast det att det är vegetariskt betonas inte. Goda exempel är rårakor och soppa (grönsaks-, lins, jordärtskocks, ärt- och potatis- & purjosoppa). Vårt soppätande har ökat med flera hundra procent under året jämfört med tidigare år. Det har varit smaskens och dessutom billigt och tillfredställande eftersom vi lagat på råvaror från det egna trädgårdslandet. Soppätandet kommer vi definitivt att ta med oss in i vår framtida vardagsmatlagning.

Kött var dyrt och mängden kött per portion är inte så hög. 300 gram köttfärs ska räcka till 4 portioner köttfärssås och det i ett recept där man inte drygar ut med rivna morötter. 300-400 gram falukorv räcker till en korv- & grönsaksgryta för fyra.

Finns det inget som är dåligt med 1970-talets mat?

Jo, det är klart att all sjuttiotalsmat inte alltid smakat toppen. Ska man generalisera så är den försiktiga kryddningen en utmaning. Det är dock lätt åtgärdat genom att öka på den angivna mängden kryddor. Det har VintageQ gjort.

Dessutom finns en tendens att koka och steka ihjäl fisk och fågel. Även det kan dagens matlagare lätt fixa.

Vart tog lamm och torskrom vägen?

Att hitta rätt råvaror till 70-tals maten har varit enkelt, men två saker har vi reflekterat över.

Vart tog lammköttet vägen i svensk dagligvaruhandel?

Styckdetaljer av lamm är en bristvara i Sverige 2024. Den 16 september skulle vi äta dillkött på lamm. Det var inte lätt att hitta. Efter att förgäves ha försökt på ICA Kvantum och COOP Extra blev vi räddade av Lidl som hade fem (!) olika styckdetaljer, vissa frysta och andra färska. Den 20 oktober var vi i Göteborg och skulle laga lammgryta. Då fick vi gå till saluhallen.

Stekt torskrom som man äter med potatis, vit sås, citron och dill – det förekom ofta som vardagsmiddag på 70-talet. Vi har förstått att rätten är en vattendelare vad gäller smak. Antingen älskade man den eller så hatade man den. 2024 beställer man torskrom på nätet. Den kostar 69 kr för 200 gram. Det blir 345 kr/kg plus frakt. Orsaken lär vara utfiskning av torsk, vilket gör att rommen prioriteras till kaviar istället.

Bottennapp och höjdpunkter

Så kommer vi till matårets höjdpunkter och bottennapp. Som framgår av ovanstående har vi varit mycket nöjda med 1970-talet. Ärlig, prisvärd, god, lättlagad vardagsmat. Av de prenumererade receptboxarnas konstiga mat syns inte ett spår. Vill ni läsa om ”boxmaten” rekommenderas boken ”Den bruna maten” som kom ut 2012. Jättekul läsning. Boken är en raritet som finns på antikvariat eller som kan beställas för lån på biblioteket.

Minns du receptboxen från sjuttiotalet?

VintageQ säger tack till redaktionen för Köksalmanackan som under Elisabeth Thams ledning lotsat oss igenom det omvälvande sjuttiotalet. Deras förmåga att anpassa middagsförslagen till nya förutsättningar syns. Den långa erfarenhet av vardagsmatlagning i med- & motgång lyser igenom.

Två i botten

Sesamkyckling och mormors ansjovisfisk. Båda rätterna är exempel på ihjälstekt mat med svag kryddning.

Tråkigare fågelbröst får man leta efter. Det hjälper inte ens med sesamfrön.

Tre i topp

Königsbergare med kaprissås, Frasraggmunkar samt Spansk ärtsoppa blev tre favoriter.

Ostpreusiska Köningsbergare är en smakrik rätt. Kapris och sardeller sätter smaken. Den kallas också Königsberger Klopse.

Vintagemannens mat är med i årets Köksalmanack

I 2025 års upplaga av Köksalmanackan finns en lång intervju med Vintagemannens mat. Det är vi jättestolta över. I den kan man läsa om våra erfarenheter av att laga vardagsmat från olika årtionden. Och så tipsar vi om våra favoritrecept från olika tider.

Köksalmanackan 2025 finns att köpa på nätet och i bokhandeln

Tack alla trogna följare som peppar oss med kommentarer och frågor på Instagram. Ni gör vårt matäventyr så mycket roligare. Vi önskar er ett Gott Nytt 2025. Nu kastar vi oss in i ett nytt matårtionde – 1960-talet. Vi ses där och då.

Hej och välkommen Yrkeskvinnan. Och hej då Husmodern. 1970-tal.

7 januari, 2024 av Ingemar A, publicerad i 1970-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Nu har vi bestämt oss! Vi kommer att äta sjuttiotalsmat i år. Ett spännande årtionde när hemmafrun blev omodern och den yrkesarbetande kvinnan blev det nya idealet. Under 1970-talet ökade sysselsättningsgraden för kvinnor (16-64 år) från 60 % 1970 till 74 % 1980. Klart att det påverkade matvanorna!

I Husmoderns köksalmanack fasades ordet Husmodern ut och från 1977 heter den bara Köksalmanack. Lunchförslagen lyser också med sin frånvaro utom på söndagar och till helgdagar. Dessutom rationaliseras sidorna sist i almanackan, som 1970 var uppdelade i kassabok, konserverings- & frysjournal samt ”Våra gäster” bort och ersätts med några sidor för fria anteckningar.

Från Husmor till yrkesarbetande

1970-talet är årtiondet då kvinnorna i allt större utsträckning började lönearbeta utanför hemmet. En bidragande orsak var säkert att särbeskattningen infördes 1971. VintageQs mamma, som var utbildad sjuksköterska, men som blev hemmafru när hon fick barn 1949 gick en reaktiveringskurs för sjuksköterskor och började arbeta.

”Ropen skalla: daghem åt alla”. 1974 ersattes moderskapspenningen av föräldraförsäkringen så att båda föräldrarna fick rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma med sina barn. Föräldraförsäkringen gav rätt till 6 månaders betald ledighet. Även om den offentliga barnomsorgen expanderade kraftigt var de flesta på 70-talet hänvisade till att ordna barnomsorg på egen hand. År 1975 var endast 17 procent av barnen mellan ett och sex år inskrivna i den kommunala barnomsorgen. Tio år senare var motsvarande siffra 52 procent.

Övergången från husmor till yrkesarbetande syns tydligt i den tid som läggs ner på hushållsarbete. Gifta kvinnor i storstäder ägnade 1937 drygt 46 timmar i veckan åt hushållsarbete (matlagning, disk, städning, tvätt, sömnad och inköp). 1976 ägnade den gifta kvinnan knappt 30 timmar i veckan åt motsvarande sysslor. Uppgifterna kommer från Anita Nybergs fantastiska avhandling ”Tekniken – kvinnornas befriare?” från 1989. Den största minskningen i hushållsarbetstid står städningen för. Det förklaras med sänkta krav, medan den minskade tiden för matlagning och diskning troligen beror på att färre måltider äts hemma. Gratis skolmat fanns sedan tidigare, men det var först 1973 som den serverades i alla grundskolor. . Samma år lanserades dessutom Rikskupongerna för anställda som jobbade i företag som inte hade egen personalmatsal.

Hur märks den här omställningen i Köksalmanackan? Om det märks på val av middagsmat vet vi inte ännu, men när vi tittar på almanackornas omslag ser vi att de matlagande husmödrarna är ersatta av planerande yrkeskvinnor. När VintageQ bläddrar i almanackorna noterar hon att fördjupningsartiklarna inte längre handlar om sömnad, hemmets skötsel och ekonomi som på 30-50-talen. På 70-talet handlar de få tipsen om att fixa en kontorsvrå i hemmet eller om hur man sätter färg på köket.

inflation är inget nytt

Lågkonjunkturen svepte in över Sverige under sjuttiotalet. 1950 – 60-talens rekordår var definitivt över. 1973 och 1979 präglades av oljekriser med hög inflation. Under 1970-talet varierade den mellan 6 och drygt 11 procent årligen att jämföra med 1960-talets blygsamma inflation på 3 – 4 % per år. Redan 1972 hade de arga ”Skärholmsfruarna” fått nog. De protesterade mot höga matpriser och lyckades på så sätt tvinga Palme-regeringen att sätta ett pristak på mejeriprodukter. Pristaket varade 1973 – 74, men inte blev inflationen lägre för det.

Drygt 20 % av hushållsbudgeten användes till livsmedel under 1970-talet. Nu femtio år senare är den siffran bara 13 %.

Ändrade matvanor

1970-talet var årtiondet när vi bytte standardmjölken mot lättmjölk och smör mot lättmargarin. Vi åt mer och mer syrade mjölkprodukter, mer och mer ost och började äta glass i stora lass. Yoggi lanserades 1971 och Lätt&Lagom 1974. Glasskonsumtionen nästan fördubblades från 6,7 kg till 11,1 kg per person och år. Riktig fart tog glassätandet under andra halvan av årtiondet när mer godisbetonade glassar som Nogger lanseras.

Sjuttiotalet är också årtiondet när vi slutar äta färsk fisk och konsumtionen av fläskkött ökar. Dessutom bytte vi färsk potatis mot fryst pommes frites och pasta.

Bland nya varumärken såg Eldorado, Hemköps lågprisvarumärke, dagens ljus 1969. KFs Blåvita varor lanserades också. Först ut var tandkrämen 1975 och 1979 kom en lång rad livsmedel.

Vi har lånat dessa bilder från COOPs hemsida. Där kan du läsa mer.

Det här var också ”utbildnings- och uppfostringskampanjernas” årtionde. 1974 utformade KF:s provkök den så kallade matpyramiden. Längst ner i pyramiden finns basmaten. Bröd, andra spannmålsprodukter, potatis, mjölk, ost och lite matfett skulle praktiskt taget täcka hela energibehovet och större delen av det dagliga näringsbehovet. Det var jämförelsevis billiga livsmedel. I mitten av matpyramiden finns grönsaker, rotsaker och frukt och överst kött, fisk och ägg. Dyrare produkter som vi skulle äta för att få i oss tillräckligt med viktiga vitaminer och mineralämnen. Enligt Wikipedia exporterades Matpyramiden till en rad länder.

Alla som är födda före mitten av 60-talet minns nog också Brödinstitutets berömda reklamkampanj ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 skivor bröd om dagen” från 1976. VintageQ har studerat Jordbruksverkets statistik och kan konstatera att konsumtionen av knäckebröd och mjukt matbröd faktiskt ökade de tre sista åren på 70-talet. 1979 åt vi nästan 2 kg mer käcke- & mjukt matbröd per capita än vad vi gjorde1976.

Nyaskapande matlagningsinspiration

1974 kom Carl Butlers kokbok. Den var revolutionerande och något helt annat än tidigare kokböcker som mest innehöll text och svartvita bilder. I Carl Butlers kokbok fick varje recept en helsida med en färgbild och en personlig text om rätten som inledning. Tillagningen var indelad i numrerade moment; 1, 2, 3… Boken blev snabbt ett måste i varje matlagningsintresserat hem. Även mattidningen Allt om Mat, vars första nummer kom i oktober 1970, blev snabbt en inspirationskälla och en stor succé.

En annan nyhet från 1970-talet, som kanske inte blev beroendeframkallande, är de prenumererade receptklubbarna Mästerkocken och Köksmästarna. Ni vet, plastlådorna med receptkort sorterade efter kategorier som ”Gott att börja med”, ”Det kommer gäster” och ”Kvällsgott utan pretentioner”. Varje månad kom en ny laddning receptkort i brevlådan.

I den humoristiska boken ”Den bruna maten”, utgiven av Galago, kan den intresserade gotta ner sig i receptboxarnas matlagningskonst. Det stod tråkigt brunt skimmer över hela boken.

Pizza, hamburgare och fyra små rätter

På restaurangsidan gjorde hamburgerkedjan Mc Donalds entré. 1973 öppnade de på Kungsgatan i Stockholm. 1970-talet var också årtiondet då pizzan och pizzerian slog igenom i Sverige. Pizza på restaurangmenyn fanns förvisso redan 1947, åtminstone i Västerås, men renodlade pizzerior, som enbart serverade pizza kom i slutet av 60-talet.

Pizzeria Östergök på Östermalm i Stockholm var Sveriges första renodlade pizzeria. Den öppnade 1968.

Vintagemannen minns att han och hans första fästmö 1970 gick på Pizzerian (den hette bara så) på Storgatan 21 i Örebro och upplevde den spännande nyheten och delade på en halvkaraff vin.

Det går inte att skriva om restauranglivet på 1970-talet utan att nämna den nyskapande och trendiga krogen Svensson & Butler som öppnade 1968 på Rörstrandsgatan. Precis som på pizzerian var stämningen avslappnad. I början fanns endast långbord, en möblering som blev trendskapande för andra restauranger.

I boken ”Maträtternas historia” läser vi också att det var 1973 som ”fyra små rätter” dök upp på kinakrogsmenyn. Kinamat hade förvisso funnits i Sverige på Berns Salonger sedan mitten av 1940-talet, men det var alltså 1973 som ”fyra små rätter” föddes på restaurang Shanghai i Stockholm.

Mattrender

Googlar man på 70-tals mat dyker varma mackor, fondue, exotisk frukt och frukt i maten upp. Ananas och banan kunde blandas med det mesta. Receptet på Flygande Jacob fanns första gången i Allt om Mat 1976 och gratinerad kassler med ananas fanns i otaliga varianter. Ibland skulle den gratineras med ost, ibland med banan & curry och ibland med chilisås.

Listan över 70-talets trendigaste rätter ser annars, utan inbördes ordning, ut ungefär såhär:

Avocado med räkor
Plankstek
Flygande Jacob
Fylld paprika
Glace au four
Chili con carne

Den sistnämnda brukade Vintagemannen ta med i en stor gryta som ”flyttgröt” när han hjälpte kompisar att flytta. Praktiskt att bara packa upp några tallrikar, gafflar och vinglas och så var inflyttningsfesten igång. Och det har han fortsatt med sedan dess, senast nu i december 2023. Visst är det festligare att inviga sitt nya hem med något hemlagat än att sitta på flyttkartonger och äta hämtpizza?

Vardagens mest populära maträtter har undersökts sedan 1970-talet. Då stod köttbullar på första platsen och var den vanligaste middagsrätten. På andra plats återfanns falukorven, trea var tunnpannkaka och på fjärde plats kom, lite otippat för oss, havregrynsgröt. Allt enligt Richard Tellström. Vi får se hur ofta dessa middagsförslag dyker upp i Köksalmanacken. Eller hur ofta middagsförslaget heter stekt torskrom med potatis, vit sås, citron och gröna ärtor. Från billig vardagsmat har torskrommen blivit en delikatess idag. Den försvann ur ABBAs sortiment redan på 90-talet, när de första larmrapporterna om att torsken höll på att bli utfiskad kom.

2024 kommer nog att bli ett bra matår i 1970-talets tecken. Nu kör vi!

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

13 april, 201913 april, 2019 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1970-tal, 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Hattar, Resor

Hur mycket kläder har ni med er egentligen? Det frågar många oss när de ser våra olika outfits från tågluffen. Mindre än du tror, faktiskt. Här kommer en demonstration:

Basen består av en kavaj som man får skruda sig i under hela resan om vädret är lite burrigt. Ungefär som det var under de två veckor vi var i Holland och Belgien i mars-april 2019.

Varje morgon lägger man upp några tänkbara variationer på hotellsängen och väljer den outfit som känns rätt med tanke på väderutsikterna.

Vi hade ungefär 12 kg var att bära på. Det gäller alltså att packa smart. Han i en gammal Karrimor från 80-talet. Hon i en Ospray Fairpoint Day från 2018. Båda rymmer cirka 60-70 liter har löstagbara små tursäckar att koppla loss.

Från topp till tå

Han har ju alltid hatt. Hon hade hatt när vi var på resande fot. Men annars fanns lite fler huvudbonader att välja bland. Hans hatt är från Feutre från Paris, hennes är en gammal filthatt från BeKå i Malmö.

Baskern är en av VintageQ´s favoriter. Lika lätt att packa ner som sjaletten med riktigt flygskamsmönster. Passar väl bra på en tugluff?

Vad ska man ha på överkroppen?

Han hade packat fyra skjortor och en polotröja, en väst och en slipover. Hon hade två blusar, två skjortor, en polotröja, ett tröjset (linne med tunn kofta) och en tjockare kofta. Det är utmanande att packa för vår och höst, för man måste både räkna med kallt urväder och riktig sommarvärme. Alla kläder är valda i en färgskala som kan kombineras.

Sen är det bara att blanda och ge. Vi börjar med henne.

Otaliga kombinationer alltså. Allt funkar tillsammans.

Visserligen är tweedkavajen rätt dominant i sitt hundtandsmönster. Men där bakom kan skjorta och väst kombineras rätt mycket. Och då har vi inte kommit till bjäfset ännu; slipsar och sånt.

Underkroppen måste också skylas.

Han hade två par byxor. Ett par i manchester i en ljusbrun nyans, samt ett par mörkare finbyxor med frontveck från Italienska Canali. Hon hade den yllekjol som hör till dräktjackan och ett par tjocka och vindtäta gamla sjömansbyxor. Dessutom ett par moderna tunna bomullsbyxor från H&M och deras William Morris-serie. Under dessa hade hon ofta ett par långkalsonger i silke.

Mörkbruna och ljusbruna byxor räcker långt.

En resdräkt i ylle är ett måste i varje turistande kvinnas packning. Väldigt bra att kombinera både upptill och nedtill. Här med kjol, tjocka brallor och tunna brallor.

Än få vi gå i strumpor och skor. Än är det vinter kvar säger mor.

En gentleman får inte visa hud mellan strumpan och byxan. Därför bär en gentleman alltid knästrumpor. Det finns, särskilt i Europas storstäder, ett utsökt urval att välja bland. I Sverige är det ett magrare utbud.

Ett trick är att stoppa ner byxorna i strumporna. Vips har man fått ett par byxor till – ett par golfbyxor.

VintageQ hade både tjocka och tunna strumpbyxor, några varma ankelsockor i ylle samt ett par långkalsonger i silke med sig.

Vi hade båda två par skor med oss att att växla mellan. Det är det minsta man kan ta med sig på en 14-dagarsresa. En dam kan kanske ska lägga med ett par tunna finskor också.

Sen kan man ju alltid komplettera med det lokala utbudet.

Nu kommer vi till pricken över i

Det är det där lilla extra som gör en själv och alla man möter extra glada. Slips, fluga, halsduk, bröstficksnäsduk, knapphålsblomma, halsband, klocka, manschettknappar, pins, mm. Det är saker som inte väger så mycket och varje dag sätter ny piff på anrättningen. Ta med ett litet urval så blir du fin.

En fluga. Tre näsdukar. Två blommor. Två halsdukar. Två slipsar och…

… så den här gamla ylleslipsen som är fantastisk. Den är vändbar och har fyra framsidor: gul, orange, grön och brun. Men den bruna kom aldrig till användning.

Halsband, sjal, blomma…

Sen måste man räkna med regn också.

Hon hade en rejäl regnkappa med sig. Han en vattenavvisande kort rock av fint amerikanskt märke. Men den sprack vid fickan, så nu är den förstärkt med silvertejp. Små hopfällbara paraplyer ingår naturligtvis också i packningen.

Och så har vi det viktigaste; hel och ren inunder.

Med några påsar Y3 i packningen kan man säkerställa hygiennivån. Det gäller bara att stanna på samma hotell i ett par nätter så tvätten hinner torka.

För nytillkomna läsare: Läs mer!

Vi tågluffade i Holland och Belgien våren 2019. Som ciceron hade vi Ellen Rydelius guidebok från 1937. Det sättet att resa kan vi verkligen rekommendera. Men mer om vår resa kan du läsa i Vintagemannens förra blogginlägg. (Klicka på länken)

I oktober 2018 bloggade jag om vår utrustning när vi tågluffade i Rhendalen. Där finns mer att läsa om några fiffiga grejor. Klicka gärna på länken.

Tag lilla Mälarturen och fynda vintage en dag

14 maj, 201715 maj, 2017 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1970-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Resor, Vintageaffärer

Vi tog en tur med bilen i helgen. Först till Stallarholmen där Lilla Skattgömman och Kertis Vintagebod finns i det stora gula huset. Sen for vi vidare genom Strängnäs till Lata Pigan i Vela, mitt ute på landet, strax före Enköping. Då hittar man många roliga plagg och prylar på några timmar. Kolla här.

Ska detta – en plastrong- bli min stil i sommar? Vill jag verkligen se ut som Loa Falkman? Från Kerstis Vintagebod.

Vem har ägt kostymen med de galanta hängslena? Tyvärr är den för liten för mig. Har du stl 48-50 är det bara att kasta sig på bussen och åka till Kersti i Stallarholmen för att göra årets kap.

Här ser du svaret.

Jo, det är mästaren själv – Povel Ramel. Kolla vilka fina hängslen som medföljer. Och snygga sammetsdetaljer på kavajen. Bland det bästa jag sett på Vintagemarknaden på länge.

Och Vintage Q gick inte lottlös

Kolla vilken fin 40-talsdräkt som Birgitta på Lilla Skattgömman hade gömt undan. Först får skräddaren lite jobb med att lägga ut några centimeter i midjan. Sen blir hon snyggast i stan.

Tänk om hon sen tar på sig de här oanvända 30-talsskorna av märket Triumf. De låg och väntade hos lata Pigan.

Hos Kersti hängde den här hemsydda silkiga byxkjolen från tidigt 70-tal. Med vidhängande omlottkjol! Så praktiskt. Nu är det tajm för diskoteque.

Lata Pigan levererar alltid

Lata pigan har förmågan att hitta gamla snygga kostymer. Kolla tyget i denna 50-talare. Den som säger att det är snyggare med jeans får svårt att motivera det.

Eller vad sägs om denna dubbelknäppta 40-talare med väst? Vilket pangfynd. Och för första gången måste Vintagemannen lägga upp både ärmar och byxben. Finns det mer utarmade män än jag?

Vilken turgubbe jag är. Men så står det också såhär i fodret på den ljusblå kostymen.

V.S.B.

PS. Vill du äta under utflykten kan du med fördel passa på att äta och handla godsaker på Printz Bageri i Stallarholmen. Eller så tar du med egen matsäck och äter hos Lata Pigan.

Så får du ny tid

30 december, 201630 december, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal, 1970-tal, Accessoarer, Prisvärt, Stil

Jag förstår inte dem som lägger hundratusen på en klocka när man man få hundra snygga klockor för samma pris. Som vintageman väljer jag varje dag ett snyggt armbandsur som passar till min outfit den dagen. Och de flesta av mina klockor har kostat hundralappar. Ibland en tusenlapp. Och bara ett par stycken har kostat mer än 10.000 kr. Det är inte dyrt att vara snoffsig.

Atlantic – ett prisvärt favoritmärke

Atlantic är ett av mina favoritmärken. Verkligen prisvärt. Ett jättesnyggt femtiotalsur som bara kostar mellan 500 – 2.000 kr.

Varför heter det världsmästarur? Jo Atlantic var duktiga på marknadsföring. De sålde mycket på postorder och fyllde sina kataloger med intyg från dåtidens kändisar. De världsberömda löparna Gunder Hägg och Arne Andersson fick namnge var sin modell. Tillsammans slog de 15 världsrekord innan de blev diskade på livstid.

Kolla länkarna här. Det är två gamla svenska Atlantic-kataloger, en från 1956 och en från ungefär samma tid, eller lite tidigare.

Den vänstra heter Atlantic Manhattan och den högra Atlantic Milano – en nyhet 1956. Milan var fotbollsklubben där Gunnar Nordahl spelade. Och han gjorde också reklam för Atlantic. Kolla länkarna ovan som sagt.

Jag gillar kronografer – de är lite macho

Kronografer med tidtagning är en annan favorit. De är ofta lite dyrare. Här en anonym gammal schweitzare i både gul och vit metall och med s.k. Nato-band. Ganska frän tycker jag.

Men matcha inte ihjäl dig

Jaeger-le Coultre är mitt verkliga favoritmärke. Nu saknar jag bara en Reverso.

Jag är i de flesta fall noga med att matcha det jag har på mig. Är det svarta skor blir det svart klockarmband, bälte eller hängselstruppar också. Eller motsvarande i brunt. Är det guld i metallen så är det så överallt. Men ibland är jag wild and crazy och blandar. Det får man också göra, om det blir fräckt.

Med en liten samling av manschettknappar och olika klockor kan det bli fina kombinationer till olika kostymer.

Ovanligt med kopparfärg. Men har man några olika kavajer så kan man matcha det också.

Armbanden lika viktiga som klockorna

Klockarmbanden är nästan lika viktiga som klockorna för en vintageman. Men det är svårt att hitta snygga vintageband. Klockorna är från vänster 30-tal, 50-tal och 40-tal.

Gå inte på varumärkestricket.

Jag är nästan totalt ointresserad av varumärken. Utseendet är allt. Här finns både IWC, Certina, Omega och helt anonyma märken. När jag var liten var Certina, Tissot och Omega ungefär likvärdiga. Idag har varumärkesstrategerna bestämt att det är Omega som ska ta upp matchen med Rolex. Man får betala jävligt mycket för mycket för bara märket då.

Små herrur för damerna

Även VintageQ har vintageur. Det finns små damur, eller så bär hon en liten herrklocka, eller om det var avsett för en gosse från början. Herrur var i alla händelser mycket mindre och elegantare förr.

Två motsatser. Ett jättefränt damur i futuristisk sjuttiotalsmodell. Och en klocka inbyggd i ett guldarmband.

Jag har tre såna här askar för mina klockor. Varje morgon börjar med en titt i lådan för att välja ut den som passar bäst.

När klockan blir repig.

No problemas. Repor fixar du lätt med lite tandkräm. Gnid runt med fingret. Torka av.

Fickur när det ska vara extra elegant

$omega-frackur-1930-tal-1$

$baume-o-mercier-frackur$

Armbandsuret var en av nymodigheterna som kom under första världskriget. Det var inte så praktiskt för stridspiloterna att ta upp ett fickur för att se när de skulle fälla bomberna. Så några piloter band fast sina fickur på låret. Och snart fick uret ett armband. Du vet väl att den lilla, lilla fickan till höger på dina jeans är till för fickuret.

Själv använder jag dessa s.k. frackur när jag ska vara extra fin i frack, smoking eller bara en fin kostym med väst. Här med en dubbel klockkedja.

Det finns tillbehör för allt. Snygg fickursförvaring. Funkar fint på skrivbordet.

Tack för idag. Nu vet du hur du blir riktigt ursnygg. Häpp!

När vintagemannen fyllde fem år

5 februari, 20169 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, 1970-tal, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

Vintage jubilee 5 yrs 2016-02-04 (2)

Den 4 februari 2011 var en märkesdag i mitt liv. Då gick hustrun in till Herr Judits second hand på Sibyllegatan 29 med en ”svart Labrador” och gick ut med en gentleman. Det är i alla fall hennes version. In kom en man i svarta jeans, svart t-shirt, svart kavaj och svart dunjacka samt reklambyråaktig skäggstubb. Ut gick en man i en italiensk rock i Donegal tweed, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk.

Ingemar 2011-2C

Såhär såg jag ut den 5 februari 2011, den pånyttfödde Vintagemannen. Och det blev början på en resa vill jag lova. Jag började leta snygga kläder i second hand-affärer. Ordet vintage kopplade jag då bara ihop med portvin.

Det var bara ett problem. Jag var lönnfet, vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 eller XXL. Utbudet av fina second handkläder i den storleken var ganska knapert. Så jag bestämde mig för att gå ner till storlek 52. Då finns ett helt annat utbud. Ett halvår och 16 kg senare öppnade sig en helt ny värld.

Rocken blev snart alldeles för stor. Skulle jag sälja själva originalartefakten? Nej. Gick den att sy in? Kanske. Men lösningen kom ett par år senare, när jag ärvt ett pälsfoder. Jag lät en körsnär anpassa och sy in pälsen i rocken. Nu behöver jag sannerligen inte frysa när kylan knäpper till.

Min allra finaste outfit

Ingemar 2012-02-21

Av alla klädköp jag gjort under de här fem åren så är det den här outfiten jag är allra mest nöjd med. Det är nog såhär jag egentligen ser ut. Och den köpte jag redan 2012, alldeles i början på min vintagekarriär.

Det är en tweedkavaj från Schlasbergs, 1970-tal, inköpt hos Mani i Malmö för 400 kr. En ylleväst från Myrorna för 50 kr. Ett par manchesterbyxor från en loppis för 10 kr. Lika mycket kostade slipsen. Skjortan är en Eton eller Stenströms som kostat c:a 150 kr. Näsduken i bröstfickan är ny, så den kostade säkert ett par hundra. Summa summarum för en hel gubbe – 825 kronor! Vad får man för det om man köper nytt? Axelremsväskan från Palmgrens kostade typ 4.000 kr.

Jubileumsdagens svettiga inledning

Jubileumsdagen inledde han och hon med ett pass på Friskis & Svettis gym . Det gäller att hålla stilen i alla lägen. Och formen. Är man en stl 52:a så gäller det att hålla sig sån. Annars måste ju hela garderoben bytas igen.

Sen ut på en födelsedagsturné till vintagevänner

Ingemar Albertsson 2016-02-04 033

Åter på brottsplatsen – Herr Judit på Sibyllegatan 29. Platsen där allt började. Och vem var där om inte Oliver som hjälpt mig flera gånger. Numera säljer han dock nya kvalitetsskor på det förnämliga Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan. Där brukar jag köpa knästrumpor.

Ingemar Albertsson 2016-02-04 037

Därefter en sväng till min hovleverantör A Marchesan på Odengatan 74. Den här fyrtiotalsrocken kommer från Alexander.

Old Touch Emmy 2016-02-04

Nästan runt hörnet, på Upplandsgatan 43, ligger Old touch som är en av Sveriges guldgruvor när det gäller vintage. Hit måste jag också gå och hälsa på en sån här dag. Men när Birgitta är på semester och Marina jobbar deltid var det Emmy som fick stå för ruljangsen. Ett par gamla grå ullstrumpor och en blårandig slips blev det den här gången. Båda New Old Stock, dvs de blev aldrig sålda på tiden det begav sig, på femtiotalet troligen.

Avslutar med vintagemiddag på Östra Stations järnvägsrestaurang

Skål på er. Jag har en skräddarsydd kostym från 1946, sydd hos G.A. Stedt i Avesta. Och AM har nåt ännu mera unikt, en pansartjock tweedkostym från 1930-talet.

På Östra Stations järnvägsrestaurang har tiden nästan stått still sedan 1932. I stort sett allt är original, möblemang från NK´s fabriker, takmålning av Evald Dahlskog, matsedel och jag höll nästan på att säga innehavaren Berit också. Restaurangen har för sin unika miljö och sin traditionella husmanskost blivit rankad som en av världens tio bästa järnvägsrestauranger. Hoppas den får vara kvar länge.

Anne-Marie Lindstedt 2016-02-04 (7)

Sen tog vi tunnelbanan hem. Tack för en fin jubileumsdag.