Hop-on Hop-off som på 1930-talet

Hur angriper man en ny stad, Stockholm till exempel? Hur får man en bra överblick? Jo, man börjar med att göra en rundtur. Har du provat Hop-On Hop-off-bussar tidigare? Vi har prövat i Stockholm. Många fel var det, men mer om det längre ner. Vi förslår att du gör som Ellen Rydelius skriver i Stockholm på 8 dagar 1930. Ta en egen rundtur med spårvagnslinjerna 4Ö och 10 (Om du är stadd vid kassa, gör du antingen en flygtur över staden från Nybroviken eller så bokar du en automobilrundtur med Nordiska Resebyrån – 1930-talets Hop-on Hop-off. Har du tur får du den guide som talar 14 olika språk.)

I brist på spårvagnar skapade vi en egen rundtur med de blå busslinjerna 1, 3 och 4, de s.k. stombusslinjerna. De går nästan som spårvagnarna.

Starta vid Fridhemsplan

Ellens turer utgår från Gustav Adolfs torg eller Grand Hotel – var ska man annars bo? Vi förslår att du tar dig till Fridhemsplan och där hoppar på blå buss 3 söderut. Första stoppet blir då redan vid Kungsholmstorg.

Gå in ett kvarter till Rådhuset och Polishuset och kolla på olika arkitekturstilar. Gå absolut in i Rådhuset. Du kommer att få gå igenom en säkerhetskontroll som på en flygplats, för i huset bor Stockholms tingsrätt. Här har många bovar och banditer blivit dömda, därav den höga säkerheten. Men väl inne är det ett fantastiskt fint hus, ritat av Carl Westman 1915. Gustav och Aron Sandberg har utfört de flesta skulpturerna och Filip Månsson kalkmålningarna. När du väl passerat säkerhetskontrollen kan du ströva runt ganska fritt. Det lilla caféet i ljusgården  gör goda hembakade smörgåsar.

”Det vackra kärnsvenska rådhuset från 1915, en av Sveriges vackraste, och det fula polishuset från 1911.” Så tycker Ellen Rydelius om de båda byggnaderna.

IMG_6754

IMG_6767Såhär tjusigt är det inne i Rådhuset. I ett väntrum står Koppar-Matte, som förr stod vid skampålen på Stortorget. Ellen skriver: ”Två trappor upp förenas mänskliga öden i vigselrummet och en trappa nedanför skiljas de åt. ” (Tyvärr visas vigselrummet idag endast efter förbeställning och inga vigslar sker här längre. Allt om Stockholm skrev om huset inför jubileet 2015. Kolla här.)

IMG_6741På innergårdarna har man byggt nya moderna rättssalar och ett utmärkt litet café.

Nästa Hop-off är vid Stadshuset, så vi föreslår att du struntar i bussen och tar en promenad. Innan du går runt och beskådar Stadshuset från utsidan kan du också kolla kvarteren bredvid där Kongl. Myntverket låg, liksom det första Karolinska Institutet och inte minst Serafimerlasarettet. Även en promenad längs Norr Mälarstrand är att rekommendera.

IMG_6818IMG_6811Norr Mälarstrand är Kungsholmens svar på Strandvägen. Under 1920-talet byggdes en rad bostadshus och från 1930-31 även området väster om Kungsholmstorg. Där bosatte sig kändisar som Sven Hedin, Edvin Adolphson, Karl Gerhard och Inga Tidblad. 

Stadshuset är i världsklass

Men huvudattraktionen är naturligtvis stadshuset ritat av Ragnar Östberg och invigt 1923. Kolla alla utsökta detaljer på huset. Det är ett makalöst fint palats, välplacerat vid vattnet. När huset var klart fick de tre kronor över (häpp!) Det 106 meter höga tornet är öppet maj-september. Därifrån har du en fantastisk utsikt över stan. Om du stannar flera dagar i Stockholm, måste du göra ett återbesök och se bl.a. Gyllene Salen med sina 1300 kvm stora mosaik. Stadshuset är Stockholms vackraste byggnad utan konkurrens tycker vi!

IMG_6860IMG_6829

Studera detaljerna noga

IMG_6835

På buss 3 igen. Nu kan du sitta still en bra stund och kolla på utsikten till höger och vänster. Du passerar Tegelbacken, Riksdagen, Riddarhuset, Gamla stan, Slussen, Folkungagatan, Renstjärnas gata. Gå gärna av vid hpl Åsögatan och ta antingen en tur upp i Vitabergsparken och Sofia kyrka, eller så tar du en vintagerunda ner på Bondegatan och runt Nytorget.

Ellen på Södermalm (53)Sofia kyrka ligger ståtligt på höjden i Vitabergsparken. På vägen dit passerar du bl.a. Hasse & Tages skrivarstuga i en av de typiska röda arbetarbostäderna från 1800-talet.  

Åter i buss 3 far du vidare längs Ringvägen till Rosenlund. Där byter du till buss 4. Men innan du gör det kan du ta en promenad ut längs Sachsgatan ända bort till det gamla barnsjukhuset och se på utsikten mot Årsta. Det är lite överkurs som Ellen rekommenderar.

IMG_6701Byt buss vid det pampiga ”Guldbröllopshemmet” vid Rosenlund. Ett ålderdomshem för gifta åldringar. Det stod klart 1913 och byggdes till ära av Oscar II och drottning Sofias guldbröllop.

IMG_6680Utsikt från Sachsska barnsjukhuset över Årstabron som var ett riktigt underverk på Ellens tid. Nedanför ser du Södra Årstalundens koloniområde från 1917.

Byt till blå buss 4

Buss 4 tar dig nu vidare ner mot Zinkensdamm och Hornstull för att sen svänga upp på Västerbron med en vidunderlig utsikt. Du ser ut mot Norr Mälarstrand och kommer snart tillbaka till Fridhemsplan. Men gå inte av, utan fortsätt med 4:an vidare till S:t Eriksplan, och Odengatan.

Efter Odenplan passerar du Gunnar Asplunds berömda Stadsbibliotek från 1928. Det är verkligen värt ett stopp.

StadsbiblioteketViktorplåtning 2014-09-01 012VintageQ blev plåtad inne i stora bibliotekshallen av fotograf Victor Fremling 2014.

Stanna till vid Tekniska Högskolan KTH.

Tryck på stoppknappen när du närmar dig Tekniska Högskolan och Östra Station. Hoppa av där och ta en promenad runt KTH med Erik Lallerstedts imponerande högskoleborg från 1914 – 22. Här finns också det nybyggda ovala biblioteket och alldeles intill en av den svenska funkisens pärlor – KTH studentkårs hus ritat av Sven Markelius och Uno Åhrén 1930.

IMG_6912IMG_6914

IMG_6915

Missa inte att gå in i Järnvägsrestaurangen på Östra Station. Den är fortfarande i originalskick från 1932. Ta bara en öl eller beställ nån av de klassiska husmansrätterna. Sitt ner i de gamla originalmöblerna från NKs snickerier.

IMG_6877

Upp på bussen igen. Du passerar strax Stockholms stadion från Olympiska Spelen 1912 och sen den nya Kgl Musikhögskolan (båda är värda ett besök).

Ingemar Albertsson 2017-10-06 (5)

Fortsätt med buss 4 längs Valhallavägen till hpl Värtavägen vid Fältöversten. Gå tvärs över esplanaden och vänta där på buss 1 åt motsatt håll.

Med blå buss 1 kommer du tillbaka till din utgångspunkt vid Fridhemsplan. På vägen får du se Karlavägen, Humlegården, Stureplan, Kungsgatan, Hötorget med Konserthuset, Kungsbron och Flemminggatan. Om du inte vill åka ända bort till Fridhemsplan igen har du många ställen att hoppa av på mitt i city.

Nu har du fått en bra överblick över Stockholms innerstad. Be att få en gratiskarta över Stockholms lokaltrafik i en T-banespärr, så får du överblick över hur bussarna tar dig runt stan. På Ellens tid kostade det 30 öre, idag kostar en enkelbiljett 37 kr.

IMG_7122Så åkte vi med Blå bussarna från Fridhemsplan. Först 3:an Rosa, sen 4:an Grön, sen 1:an Rosa igen.

Det räcker med Hop-Off

Jag skrev i ingressen att vi testat en av de röda Hop-on Hop-off-bussarna i Stockholm för ett par år sedan. Det var en stor besvikelse. Statistiken var inte uppdaterad, förvånansvärt ofta fick vi felaktig information, och man gav oss intrycket att Greta Garbo föddes i närheten av Viking Line-terminalen, när det i själva verket var i andra ändan av Södermalm. Det är ungefär lika vagt som att säga att dansbandet Sven-Ingvars kommer från Svealand. Så detta test vaccinerade oss mot sådana här Hopp-On-bussar när vi är utländska storstäder i fortsättningen.

Ingemar & Anne-marie 2018-04-22Turist i sin egen stad. En intressant upplevelse.

Följ oss bortåt vägen…

Du har väl läst vår förra bloggpost där vi skrev om Ellen Rydelius guidebok; Stockholm på 8 dagar. Klicka här annars.

 

 

Vår nya spännande resa: Staycation i Stockholm på 8 dagar

Ellen Rydelius Stockholm 1930 (1)

Under våra tågresor i Europa har vi förundrats över hur dagsaktuella gamla guideböcker är, vad mycket man lär sig och hur kul det är att ta sig runt med hjälp av dem.  Men hur är det att vara turist i sin egen stad med en gammal guidebok?  Istället för att ”möta våren i Rom” ska vi ägna oss åt ”hemester” i Stockholm med hjälp av Ellen Rydelius bok Stockholm på 8 dagar.

Stockholm på 8 dagar är Ellens 5:e guidebok. Den första – Rom på 8 dagar – kom 1927. Stockholmsboken kom i april 1930, lagom till invigningen  av Stockholmsutställningen. ”Inför denna nya boks öde är min bävan större än då jag skrivit om den eviga staden….Ty hur svårt är det inte att se sin egen stad med friska opartiska ögon, vilken farlig kritik kan jag ej vänta av våra kunniga Stockholmskännare”. Att staden dessutom befann sig i en snabb utveckling gjorde det än mer utmanande. För en noggrann ciceron som Ellen innebar det att  ”vid varje ny korrekturläsning har jag måste lägga till några smådrag i stadens ansikte”.

Stockholmskarta Ellen R 1930 (4)

Att förväntningarna på att Stockholmsutställningen skulle locka många besökare till huvudstaden framgår av prisangivelserna. Ellen skriver att ”för de förändringar, framförallt prishöjningar, som särskilt under utställningssommaren 1930 kunna äga rum, måste jag givetvis reservera mig”. Kanske är det därför hon ägnar speciellt stor vikt vid att berätta om prisvärda alternativ för mat, boende och nöjen.

Hur tar man sig runt?

Ellen promenerar, åker båt, beställer en droska och tar naturligtvis spårvagnen kors och tvärs genom staden. Det kan vi också göra – i alla fall på några ställen.

När Ellen kommer till korta

Kommer vi anlita några kompletterande informationskällor på vår hemester? Såklart! Wikipedia har en bra app. När man är ute på promenad är den enkel att använda för att få fakta om byggnader, gator och nöjesställen som Ellen inte nämner. Dessutom är Stockholmskällan ett bra komplement! På bokrean hittade vi dessutom Stockholms historia av Lars Ericson Wolke.

Vi har hittills hunnit testa Ellen inne på Nordiska Museet. Finns nåt kvar i ett ständigt uppdaterat museum efter 90 år? Jodå, det finns grejer kvar. Gustav Wasa sitter tungt där han sitter.

Och Christina Catharina Stenbocks paradsängkammare från Ulvsunda slott står kvar liksom leksakerna och dockskåpen.

Det blir dyrt att äta som Ellen

Restauranglistan är fortfarande rätt aktuell. De krogar som hon rekommenderar till lunch och middag tillhör i många fall fortfarande de förnämsta. Hör här: Grand Hotell, både högra och vänstra verandan,  Operakällaren, Strand, Sturehof, Pelikan, Hasselbacken, Blå Porten, Gyllene Freden, Berzeli terrass, Mosebacke, Stallmästargården, Koppartälten, och Forresta. På utflykt kan man äta på Waxholms hotell, Drottningholms värdshus, Ulriksdals värdshus och på ångbåten till Mariefred.

Ellen på Södermalm (77)Middag på Pelikan. Här kan man fortfarande få vintagemat. All glädje utan rotmos är konstlad glädje.

Sen finns det nedlagda restauranger som vi faktiskt saknar: Brända tomten, Cattelin, Atlantic, Bäckahästen, NKs takterrass och Metropol. Eller sådana vi ungdomar aldrig hunnit uppleva:  Cecil (med dans) Anglais, Royal, Rosengrens källare, Linden och Pagod. Den som gör oss mest nyfiken är ändå Rosenbads franska matsal. Där kanske man skulle knalla in och sätta sig bredvid statsministern. – Vad gör Vintagemannen här, hur lyckades ni komma in? kanske han säger. Då langar vi upp boken och säger: – Ellen skriver att man ska äta här på måndagar.

Ellen Rydelius Stockholm 1930 (3)

Stockholms stadsdelar är olika personligheter

Ellen delar frikostigt med sig av hur hon uppfattar olika stadsdelar. Om Kungsholmen skriver hon att det är, arbetarkvarterens, men även de offentliga institutionernas hem. Vasastaden är mest bebodd av tjänstemän och arbetare och är den mest slätstrukna av huvudstadens delar. På Östermalm finns stadens aristokratiska kvarter – ju längre österut desto finare blir stadsdelen. Södermalm slutligen är  en lustig liten småstad med sin egen särprägel. Söderbon är mycket lokalpatriotisk och den som är född i Katarina eller Maria församling , tycker sig gärna vara av ädlare stockholmsras än de som är födda på Norr.  Om Vintagemannen uttalar hon sig inte. Gärdet fanns inte 1930.

Staycation kan rekommenderas i dessa yttersta tider.

Vi trodde att vi visste rätt mycket om Stockholm redan. VintageQ har bott här i Storstockholm i över 60 år och Vintagemannen i 43. Tänk att det ändå finns så mycket att upptäcka med hjälp av en 90 år gammal guidebok. Prova själv så får du se. Det blir spännande  upptäcktsfärder, vare sig du kommer hit som turist på semester eller är hemmahörande på hemester. Men ska du hålla Ellens tempo får du ligga i. Åtta dagar räcker inte. Det tar nog ett helt liv.

Fortsättning följer…

Har du läst ända hit har du bara fått en kort introduktion till vår hemester. De närmaste veckorna kommer vi att fördjupa insikterna och berätta om våra promenader i de olika stadsdelarna. Häng med!

Ellen Rydelius Stockholm 1930 (4)Stockholmskarta Ellen R 1930 (1)

 

Bauhaus-post nr 4 – var hittar man spår av Stockholmsutställningen 1930 idag?

Ni som följt Vintagemannen på resa i Tyskland i december vet att vi skrivit tre bloggposter om Bauhaus. Här kommer en inhemsk fortsättning. Jag fick nämligen en trevlig julklapp av VintageQ; ”Vägvisare till Stockholmsutställningen 1930” i original.

IMG_5461IMG_5455IMG_5459IMG_5460

Redan på Juldagen var vi ute på Norra Djurgården för att leta efter spår och rester från utställningen. Med kartan från utställningen i mobilen började vi leta.IMG_5184 (1)

Och vad fann vi? Jo, en stenmur!

IMG_5499Det är nästan allt som är synligt idag, plus terrasserna i gräsmattan framför Sjöhistoriska museet. Men låt mig visa det lilla som finns.

HuvudentreIMG_5492

Den pampiga entrén med sitt ståtliga flaggspel låg nånstans mitt emellan dagens Turkiska ambassad (där spårvagn 22 vände) och Källhagens världshus. VintageQ skall strax lösa sin inträdesbiljett vid entrén.

IMG_5495

Det finns också rester kvar av en trädgård framför Villa Källhagen som Alnarp hade anlagt. De och Weibull, som planerat hela den öppna festplatsen, stod nog för det mesta av planteringarna.

corsonIMG_5493

Corson kallades det stora promenadstråket längs utställningens huvudgata. Det var där nästan alla stora utställningspaviljonger stod i rad på vänstra sidan. Det var hallar för samfärdsmedel, hemslöjd, dyrare möbler, dyrbara rumsinredningar, oädla metaller, musikinstrument, kontorsinredningar, seriemöbler, skinn & läder, ädla metaller, keramik, belysningsanordningar, glas, tapeter & linoleum, kyrkliga textilier, böcker och bokbinderi. På motsatta sidan av Corson stod små kiosker från olika företag. Idag är det bara stensockeln och ett räcke kvar.

IMG_5500

Corson slutade vid festplatsen, och vars terrasser som sluttar ner mot en estrad är det mest synliga som fortfarande finns kvar från 1930. Musikpaviljongen stod ungefär på samma plats som Filharmonikernas scen brukar göra idag.

I fonden av festplatsen tronade utställningens huvudrestaurang Paradiset. En verklig funkisdröm. Idag ligger Sjöhistoriska museet där. Mer om det nedan.

FestplatsenParadiset, festplatsen och masten av Gunnar Asplund, utställningens chefsarkitekt. Illustration av Rudolf Persson. Från ArkDes arkiv.

Stockholmsutställningens_rekalmmast_1930

Idag står en stor fartygsmast till höger på ”festplatsen”. Bara några meter därifrån, in på gräsmattan, stod utställningens berömda mast med pressläktare. Fotot från Stockholmskällan och Gustaf W:son Cronquist.

Är du Funkis eller Tradis?

IMG_5478

Modernistisk arkitektur och design, det vi i Sverige kallar Funkis delade verkligen landets arkitektkår och kritiker i två oförsonliga läger; ”funkis” och ”tradis”. Traditionalisterna anfördes av kända formgivare och arkitekter som Carl Malmsten, Ragnar Östberg, Carl Milles, m.fl. När utställningen var klar och nedmonterad på hösten 1930 tog de en gruvlig revansch och byggde det extremt klassicistiska Sjöhistoriska Museet på samma plats som Stockholmsutställningens profilbyggnad Paradiset stått. Det var ritat av samme Östberg. Snacka om välriktad taskspark. Men även om de vann matchen kortsiktigt så förlorade de stort i längden. Stockholmsutställningen, inspirerad från Bauhaus, påverkade sedan nästan all arkitektur i Sverige i femtio år. Ja ända in i vår tid. En monumental seger för funkisen och dess efterföljare.

Bostäder och villor

En tidig ritning över området med bostäder av Gunnar Asplund ur ArkDes arkiv

När man passerat Paradiset/Sjöhistoriska ser man gaveln på ett äldre trevåningshus. 1930  var det utställningens administrationsbyggnad. Idag är det bostäder. Man kan fortfarande ana ett trappräcke längs stupet mot vattnet. Bortom administrationsbyggnaden fortsatte utställningen flera hundra meter längs Djurgårdsbrunnsviken med bostäder och inredningar. Med lite fantasi kan man föreställa sig vilka modernistiska hus och villor som stått i gläntorna längs kanalen.

Bron återinvigd 2019

IMG_5484

Nu har vi fått en ny bro över viken, Folke Bernadottes bro. Den ligger på exakt samma ställe som Stockholmsutställningens bro gjorde. För på södra sidan om viken fortsatte utställningen med Eldbegängelseföreningens paviljong och en gravvårdsutställning. Där låg också Humoristernas salong (!) mycket passligt låter det. Sen följde ett akvarium och nästan ända borta vid Skånska Gruvan (från Stockholmsutställningen 1897) avslutas området med en campingutställning i slänten ner mot vattnet. Vilka som var målgrupp för den och hade tid att campa på den tiden undrar jag. Vanligt folk fick inte lagstadgad, två veckors, semester förrän åtta år senare.

Kungliga Motorbåtklubbens paviljong finns i alla fall kvar

IMG_5490

På Strandvägen 56 har det stått en paviljong sedan 1930, eller möjligen 1928. Den byggdes för att vara klar till Stockholmsutställningen och har stått där sen dess och är i stort sett oförändrad i typisk funkisstil. Den ritades av Osvald Almqvist och/eller den mer berömde Sven Markelius. Det står olika på nätet. Osvald Almqvist är dock värd att minnas som Stockholms stadsträdgårdsmästare åren 1936 – 38. Under sin korta tid som sådan utformade han de planeringsidéer som under låg tid blev vägledande för stadens parker och blev den som som banade väg för den mer berömde Holger Blom. Almqvist är också den arkitekt som ritat Sveriges allra första funkisbyggnad, nämligen Hammarforsens kraftstation i Jämtland invigd den 23 mars 1928. Äras den som äras bör.

Hur kommer 100-årsjubileet att firas?

Ja, detta var en intressant vandring där man verkligen fick användning för sin fantasi. Ett stycke nutidsarkeologi. Sommaren 2030 fyller Stockholmsutställningen hundra år. Nog vore väl det något att fira. Jag undrar om det pågår några förberedelser i staden. Vet du?

Läs gärna mer om våra inlägg om Bauhaus i Weimar och Bauhaus i Dessau  samt vad vi gjorde som turister i Dessau i december 2019.

IMG_5544

Vilket rockmärke från utställningen skulle du ha köpt? Sigurd Leverentz supermoderna ”rakblad” eller ett runt traditionellt? 

Vad vi såg och gjorde på Bauhaus i Dessau

Nu har vi i två blogginlägg berättat om Bauhaus födelse i Weimar och om vilket avtryck deras verksamhet i Dessau gjort i  världen. Nu är det dags för lite turistinformation. Vad gjorde Vintagemannen och VintageQ i Dessau egentligen? Läs den spännande fortsättningen om när jag slår näven i bordet här.

Campusområdet i Dessau är ett smakprov på avancerad funkisarkitektur

Glasväggen hänger på en stadig betongstomme.

Vi gick på guidad visning för att förstå bättre. Gör det du också när du kommer dit. Själva skolhuset med sina verkstäder är byggt på en betongstomme med kraftiga pelare. Utanpå hänger sedan de enorma glasfönsterpartierna. Husen är sammanbyggda, åt ena hållet med en aula och en kantin och som slutar med det s.k. Prellerhaus, ett fyravåningshus med 28 rum/studios för elever och lärare. Inne i bron över gatan satt skolans ledning och administration, och den ledde sen till en sidobyggnad med en traditionell teknisk skola med klassrum.

Walter Gropius skrivbord låter bra när man slår näven i det. Det här är en kopia. Originalet tog Walter med sig till USA.

Det måste ha varit fantastiskt att få bo och skapa på Bauhaus under det glada tjugotalet. Och det är fortfarande jättekul att vara där.

Vi bodde i Prellerhaus.

Det borde alla som besöker Dessau försöka göra. Friedrich Preller var en målare och konstprofessor i Weimar som lät sina elever bo i ett stort hus där de både kunde bo och arbeta. Den idén tog Bauhaus med sig även till Dessau och byggde där ett nytt Prellerhaus. Vill du bo här går du bara in på Bauhaus stiftelsens hemsida och frågar om det finns lediga rum. Priset är som på vandrarhem.

IMG_5491IMG_5493

Vandrarhemsstandard med dusch, toa och pentry i korridoren.

Roomservice

Huvudlärarna bodde själva i drömvillor

Några hundra meter från skolan ligger Meisterhäuser för de allra viktigaste huvudlärarna. Det är dels en singelbostad för rektorn själv, dels tre parhus för två familjer. Där bodde t.ex. Klee och Kadinsky i samma parhus. Men tro inte att alla hade stålrörsmöbler hemma. Kadinskys hem såg mer ut som en patricierbostad från sekelskiftet. Tre och en halv villa klarade sig under kriget. Gropius eget hus förstördes helt. Men idag är det återuppbyggt lite schematiskt och tre av fyra byggnader fungerar nu som museum som visar ”Det nya livet” – maskiner för boende. Köp en kombibiljett så kommer du in överallt utom det nya museet.

IMG_5580IMG_5575Som vita legohus ligger huvudlärarnas boningar i en tallskog. Bauhaus var mycket för natur.

IMG_5658IMG_5670Det nya livet i moderna hem. Det var nog inte så många som köpte stålrörsmöbler. Men rottingmöbler lär ha varit populära på den tiden.

Ta buss 10 runt stan.

Det går en busslinje 10 som tar dig runt i hela Dessau till alla Bauhaussevärdheter. En dagbiljett kostar 5 Euro och köps direkt av busschauffören.

Ett stort nytt museum öppnade till jubileet

Inför 100-årsjubileet 2019 har staden Dessau byggt ett nytt stort och supermodernt museum, ritat av Addenda arkitekter i Barcelona,  mitt i stans centrum som visar mycket originalartefakter från Bauhaustiden. Här kan man frossa i stålrör. Men man kan också se många ritningar och konst samt mycket av det bortglömda kvinnliga konsthantverket. Det var nog runt hälften av eleverna som var kvinnor, men de blev förvisade till textilavdelningen. Stål och betong var för riktiga män. Suck.

IMG_5839På tal om onsynliga kvinnor. Det är sannolikt att Lilly Reich var högst inblandad i designen av Mies van der Rohes mest berömda stålrörsstolar. De hade ett intimt samarbete under många år.

IMG_5829

 En lite tråkig utställning tyckte vi, men med många av designikonerna i original. Fast man har ju sett de flesta förut.

Vart tog Ludwig Mies van der Rohe vägen?

Det vi saknade var Mies van der Rohes roll i Bauhaus, mannen som skapade begreppet ”Less is more”. Han hade varit värd ett helt rum. Om Bauhaus under Gropius tid ansågs vara vänsterradikalt  så var det ingenting mot vad det blev under hans efterträdare 1928 Hannes Meyer. Han var uttalad kommunist och sovjetvän – det blev för mycket. 1930 ersattes han av Ludwig Mies van der Rohe som flyttade eller tvingades flytta skolan till Berlin 1932 och kort därefter lades den ner efter Hitlers maktövertagande.  Men sanningen är att naziregimen tog stort intryck av Bauhaus. Nazistarkitektur är en oskön blandning av halmtak och monumentalverk av Albert Speer. Men Speer hade också förstått att Bauhaus kunde bygga billigt och rationellt, så han anlitade Bauhausarkitekter till sina projekt. De fick också hålla i delar av en stor utställning i nazisternas regi.

IMG_5770 - kopia (2)Är museets arkitektur en hyllning till Mies van der Rohe? Hans vision var en helt genomskinlig skyskrapa i glas. Vrider man upp det nya museet på höjden så kommer man ganska nära visionen.

Många av de ledande från Bauhaus flydde Tyskland före och under kriget. Både Gropius och Mies van der Rohe hamnade i USA. Där förnyade Mies sättet att bygga skyskrapor. Ett hus helt av glas med ett skelett av stål var hans vision. Seagrambuilding i New York byggd 1958 är en viktig märkesbyggnad. Det går inte att tänka sig Hötorgsskraporna eller Wennergren Center om inte Mies van der Rohe hade gått före. Det nämns knappt ett ord om Mies i nya Bauhausmuseet. Det är synd.

 Bra mat i Bauhaus restauranger

Surkål i kantinen. Smaskens!

IMG_5552

Det trevliga caféet i skolan var sällan såhär folktomt. Det är där man checkar in till Prellerhaus.

IMG_5878

img_5072Kornhaus har behållit sin funkisstil och serverar klassisk tysk mat.

När vi ändå bodde i  Prellerhaus passade vi också på att äta bauhauskt. Vi åt en utsökt sallad i cafeet i skolbyggnaden den första kvällen. Vi åt fläskstek och surkål i kantinen till lunch. Men sista kvällen slog vi på stort. Bauhaus fick 1927 uppdraget att bygga en ny flott restaurang nere vid Elbe. Den heter Kornhaus, efter en gammal kunglig tullstation på platsen, och invigdes 1930. Där har man återställt lokalerna till ett tidstypiskt utseende, väldigt fint faktiskt. Så missa inte att äta där om du är i Dessau.

Du ska ta Dessau i den här ordningen

Vill du göra Bauhaus i Dessau ska du inte missa att gå på guidade visningarna. Du kommer in i låsta rum och lägenheter och får mycket förklarat för dig. Alla turerna bokar du enkelt på Bauhaus stiftelsens hemsida.

  1. Börja med en guidad tur i själva Bauhausbyggnaden
  2. Gå sen och titta på Meister-villorna
  3. Ta därefter den guidade turen till Siedlung Dessau-Törten.
  4. Sist besöker du det nya museet

Som sagt, ta buss 10 runt sevärdheterna.

Nu har vi skrivit två fullmatade poster om Bauhaus. Både från Weimar och från Dessau. Klicka på länkarna om du inte läst dem tidigare och börja med Weimar.

IMG_5889

Vår tågluff till Bauhaus och julmarknader i Tyskland närmar sig sitt slut. Imorgon tar vi tåget upp genom Tyskland. Vi tar en av de allra sista tågfärjorna mellan Puttgarden och Rödby, och tågar sen via Köpenhamn till Malmö. Men mer om det i nästa post.

Hej då Tyskland, vi ses i Sverige i morrn.

 

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och@europarunt.se

Det viktiga med Bauhaus är inte stålrörsmöblerna. Det är något mycket större.

Dessau är Bauhaus-mekka. Det var här Bauhausskolan gick från att vara en konst- och konsthantverksskola till att bli industridesigners och stadsbyggare. Om du hoppas på att få läsa allt om Marcel Breuers och Mies van der Rohes ikoniska stålrörsmöbler eller Wagenfelds lampor kan du sluta läsa här. För det här kommer att handla om betydligt större skeenden – det fick vi insikt om när vi bodde mitt i Bauhausskolan från 1926.

I vårt förra inlägg var vi i Weimar. Där sammanförde Walter Gropius bildkonst och konsthantverk och startade Bauhausskolan 1919. Så småningom tillkom även arkitektur. I Weimar byggde Bauhaus ett enda hus – Haus am Horn. Det byggdes till utställningen ”Konst och Teknologi – En ny enhet” 1923. I Dessau byggde de hela sitt campus med universitet, elevbostäder, lärarbostäder och därutöver en hel stadsdel med 400 bostäder, radhus och lägenheter. Och allt detta på bara 7 år. Hela Europas arkitektkår reste dit för att kolla vad de höll på med. Även svenskarna. Och så förändrade de en hel värld.

IMG_5567

Inspirerade hela världen

Av Stockholmsutställningen 1930 fick vi bla, Hjorthagen, Gärdet, Södra Ängby i Stockholm och i Malmö Ribershus och Ellstorp för att bara nämna några. Efter det har modernismen fortsatta ända in på åttiotalet.

Men det började alltså 1923 när Bauhaus hade sin första helt revolutionerande utställning. Och på Paris-utställningen 1925 upptäckte den unge arkitekten Uno Åhrén ett märkligt hus av Le Corbusier. Detta är ren funktionalism, utbrast Uno, och så var begreppet ”funkis” myntat.  Han fick med George Pålsson på Svenska Slöjdföreningen och Gunnar Asplund och en rad andra progressiva svenska arkitekter och tillsammans började de planera Stockholmsutställningen. Kooperativa Förbundets arkitektkontor blev den svenska funkisfabriken. Men de mötte hårt motstånd från de som var ”traddis”, som Carl Malmsten m fl.

IMG_5694

De tre rektorerna: Walter Gropius, Hannes Meyer och Mies van der Rohe.

Follow the money – det förklarar nästan allt

När Bauhaus tvingades flytta från Weimar 1925, berodde det på det konservativa och nationalistiska styret i staden, men också på brist på sponsorer.  I Dessau satt direktören på flygplansfabriken Junkers och undrade vad han skulle göra för att få bostäder som kunde locka arbetskraft till fabriken i en bransch i stark tillväxt. Där fanns pengarna. I Dessau fanns det också en betydligt mer vänsterliberal ledning under Fritz Hesse som gärna tog emot en progressiv skola.

Stadsbyggarna imponerar mer än arkitekterna

Det första uppdraget Walter Groupius fick var att rita den egna skolan, men parallellt arbetade han med att bygga en ny stadsdel. Junkers behövde många arbetarbostäder. På en sandslätt i Törten långt utanför centrum ritade Gropius en stadsplan, ungefär som ett spindelnät med en Konsumaffär i mitten, låga radhus i solfjädersform med 300 kvm stora trädgårdar för trädgårdsland och för att hålla höns och kaniner i. Med dagens standard tycker vi att det är väldigt enkelt. Kök och badrum var samma rum. I en utbyggnad mot gården fanns, i de första husen, en slags tidig mulltoa. I rummen satt fönsterbanden längs hela huset så högt att man kunde möblera under dem och slippa insyn i sängkammaren. Det flödade in ljus. Totalt byggdes radhus med 3 olika planlösningar på mellan 57-74 kvadratmeter. Redan i december 1926 var den första husen färdiga för inflyttning.  Det var som att flytta till ett slott, så ljust och fint, sa dottern i familjen Anton. Hon flyttade in med sina föräldrar 1926 och blev kvar i huset i hela sitt liv. Huset, som är i originalskick ägs nu av Bauhaus stiftelsen och vi besökte det på en guidad tur.

IMG_5855Ett av husen har fortfarande originalutseende. Gissa vilket.

Numera är området ganska misshandlat. Från början var alla hus vita. Visserligen var det otätt och kondens på englasfönstren, så man kan förstå folk som bytte fönster och införde mer bekvämlighet. Men med tiden har de boende tävlat om att bygga om och skapa sitt eget personliga boende mitt i världsarvet.

Att människan alltid måste dekorera. ”Bjäfs is more”, eller hur var det?

Sociala skäl, inte ekonomiska

Det unika var ändå inte husens utseende, utan den rationella byggprocessen inspirerad av Henry Ford i USA. Gropius standardiserade byggelement och massproducerade husen rad för rad. Men han hävdade hela tiden att detta inte var ekonomiskt betingat utan med sociala ambitioner i första hand. Detta tilltalade byggare och sociala ingenjörer. Kan man bygga bostäder såhär rationellt och billigt? I Stockholm är de vita smalhusen för gasverksarbetare i Hjorthagen det lysande exemplet.

De mest kostnadseffektiva husen var de som färdigställdes under skolans nye rektor Hannes Meyer 1930. Han ändrade Bauhaus inriktning mer mot folkets behov mer än lyx. Så han byggde Volkswohnung – folkhem om du vill. Fem röda tegelhus i tre våningar med loftgångar och med 18 lägenheter på 47 kvm i varje hus. Tvättstuga på gården och barnvagnsparkering under första loftgången. Och så en trädgård. Oerhört välplanerat, praktiskt och billigt.

Vi är lika imponerade som man var på 1920-talet. Vi kan verkligen rekommendera en Tysklandsresa i Bauhaus fotspår.

Ja, det här blev nästan en föreläsning. Så kan det gå när man är ute på tågluff. Man lär sig jättemycket. Nästa inlägg handlar om vad vi gjorde i Dessau.

Du har väl inte missat vår första bloggpost om Bauhaus i Weimar?

Hej då Bauhaus, vi ses i morrn.

 

Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan @vintagemannen.se och@europarunt.se

 

 

Att resa med stil till pampiga stationer

Nyss lämnade vi Weimar. Det gav oss anledning att fundera över hur man bäst tar sig till en ny stad med stil. Nästa stopp på resan är Leipzig.

Leipzig 1923 Hauptnahnhof (1915)

IMG_5179

Leipzig Hauptbahnhof – en ”trafikkatedral”. Lika respektingivande 1915 som den är idag.

Att anlända till en ny stad med tåg är lyx. Du kommer direkt in till centrum och du slipper vänta på bagaget. Det är bara att börja äventyret. Extra lyxigt är det om järnvägsstationen är från 1915 och rent monumental.

 Europas största järnvägsstation

IMG_5240

26 spår. 83.000 kvadratmeter. Fasaden mot centrum är 298 meter lång. Stationen började byggas 1909 och öppnades i december 1915.  Då var ena halvan av stationen avsedd för Preussens järnvägsbolag och och den andra halvan för Sachsens.  Arkitekterna hette William Lossow och Max Kühne.  Numera är det ”bara” 24 spår. Nummer 25 – 26 har blivit bilparkering. Ett tidens tecken.

Att stationen är en sensation förstod vi redan hemma, när vi bläddrade i två tyska guideböcker för Leipzig.  Båda har med stationen som en sevärdhet man bör besöka för att kunna säga att man har gjort stan ordentligt.

Att vänta på sitt tåg med stil och elegans

IMG_5213

IMG_5317IMG_5309

Det var tre ruskigt stiliga matsalar. En har blivit bokhandel och en finns kvar i Starbucks regi. Där kan du fortfarande få nåt lite att äta. Stilen får du stå för själv.

IMG_3145

I Griebens Reiseführer för Leipzig från 1920 börjar en av de föreslagna stadsvandringarna med sightseeing på stationen. Den stora mitthallens ljus och rymd imponerar liksom fasadens utsmyckning. Författaren förundras över alla tekniska finesser och den ypperliga resandeservice som erbjuds; 36 biljettkassor, 18 tryckpressar för biljetter, postsortering, bagagesortering och all möjlig service. Bagageleverans till hotellet, rak- och frisersalonger, möjlighet att tvätta av sig resdammet och att byta kläder. Det är att resa med stil – Vintagemannen skulle ha varit med då!

IMG_5211IMG_5325

Det fanns mycket service på stationen redan från begynnelsen. Men badrummet där du ska fräscha upp dig, och bli presentabel efter den dammiga resan, har försvunnit och blivit smörgåskedjan Subway. Där blir man i alla fall inte renrakad.

IMG_5276

Väntsalarna hade på 1970-talet 1.200 sittplatser enligt turistboken. Nu har de reducerats till cirka 375 stycken, varav 22 inne i röda containrar. Vad säger det?

1944 bombades stationen och den västra hallen, men den har byggts upp igen.

IMG_5217

På plattform 24 finns en liten utställning om stationens historia med många fina bilder från Historische Sammlung der Deutsche Bahn AG.

IMG_5300

Vad blev det sen av mitthallen? jo en jättelik shoppinggalleria. Men den forna pampigheten finns kvar.

Minns du ordet resfeber? Finns det kvar?

Stationsbyggnader var inte något man slarvade med i järnvägens barndom. De byggdes för att skryta. ”Vår stad är stört, bäst och vackrast” och självaste Kungen var där och klippte band.

IMG_5182IMG_5189

Vintagemannen undrar vad som har hänt med respekten för att resa nu när många gamla pampiga stationer blivit sålda till annan verksamhet och ersatts av obemannade ”Resecentrum”. Är det som med respekten för bildning, som har sjunkit i takt med att skolorna slutat vara monumentalbyggnader. Eller som när respekten för pengar försvann, när bankerna inte längre finns i stenpalats, utan bara på nätet.

Ingemar och Evald 1952

Vintagemannen på sin första tågresa 1952 mellan Örebro och Herrljunga. Han var för liten för att ha resfeber då. Men stilig och uppklädd var han!

Vad krävs för att få känna högtidligheten och det där pirret på stationen, det som förr kallades resfeber? Har massflyget dödat det? Tur då att man kan ut och tågluffa i Europa. Många fina stationsbyggnader finns det, även om alla inte är så pampiga som den i Leipzig. Visst är det en härlig känsla av förväntan att komma till eller resa från en stad med en pampig järnvägsstation. Både förväntansfullt och lite högtidligt – vi förstärker känslan och klär upp oss i vintage!

Pompös station

Tillbaka till stationen i Leipzig. Den upplevdes så pampig, eller skräckinjagande, när den var ny att många tyckte att det gått till överdrift. Karikatyrtecknarna fick ett nytt objekt att håna. Eller så var de bara avundsjuka. Den här bilden är från 1923.

Leipzig 1915 Hauptbahnhof

På Gleis 24 står hjulen still

När du besöker Leipzig, missa inte Spår 24. Där står alla tågnördars dröm; gamla tyska lok från 1930-40-talen uppradade. Tänk att bara nån gång i livet få göra en resa med ett sånt där tåg, och inte bara åka en kort snutt på en museijärnväg. Men det händer nog aldrig – elektriska tåg är ju lite mer miljövänliga.

Leipzig station

Tack för idag. Imorgon ska vi ut och göra Leipzig. Vi ses i morrn

Har du läst våra andra blogginlägg från vår tågluff i Tyskland? Senast från Weimar. Det går inte att tänka sig världen utan Bauhaus.

 Denna bloggpost är ett betalt samarbete mellan Vintagemannen.se och Europarunt.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Det går inte att tänka sig världen utan Bauhaus.

Väldigt många saker och byggnader från 1900-talet och fram till våra dagar kan spåras tillbaka till Bauhaus-skolan i Weimar och Dessau åren 1919 – 1933.  Vartenda kök, varenda Billy-hylla, varenda stol, vartenda hus, är influerat. Tråkigt då att Bauhaus idag mest förknippas med stålrörsmöbler och designprylar. Eller rent av ett byggvaruhus

Bauhaus är mycket mer än det här. Det var en syn på livet.

Vi tog tåget till Weimar för att lära oss mer. I år firar skolan 100 år. Men det börjar långt tidigare.

Tänk dig industrialismens genombrott på 1800-talet. Man kunde serietillverka alla möjliga sorters prylar, ofta i nygamla stilar som nyrenässans eller nybarock. Eller i en eklektisk blandning av alltihop.

Två av Henry van de Veldes skapelserSjälvklart kom en motrörelse i slutet av seklet; Arts & Crafts, jugend, nationalromantik, Karin Larssons Sundborn.  Man ville åter till det äkta, det gedigna hantverket och ge kvalitet åt folket.

IMG_4863Skolhuset som van de Velde ritade uppfördes 1904-11. De svängda ateljéfönstren var en verklig nymodighet.

I Tyskland skapades Deutsche Werkbund för att koppla ihop industrin med god design och hantverkskvalitet. I Sverige fick vi Svenska Slöjdföreningen och ”Vackrare vardagsvara” med liknande ambitioner. I Weimar grundade den redan etablerade Henry van de Velde en bildkonst- och hantverksskola som han ledde 1906-1914. Finansiellt stöd fick han från Storhertigen av Weimar. Henry van de Velde var utbildad målare, men även framgångsrik arkitekt och formgivare – en allkonstnär.  Han kallade sitt uttryck för ”nya stilen” och den är verkligen ny och egen, som jugend med funktionalistiska drag. För oss är han en ny bekantskap  och vi undrar efter de här dagarna i Weimar undrar vi hur vi kunnat missa honom och varför man hör så lite om honom. Själv såg han sig som Bauhaus andlige fader. 1914 avgick van de Welde som rektor och det var han som föreslog Walter Gropius som sin efterträdare. Sen kom det ett världskrig emellan….

Henry van de Velde och Walter Gropius var skolans viktigaste ”andliga ledare”

1919 tog Gropius över. Till bildkonsten och hantverket lade han till arkitekturen. Idén med att sammanföra  konsthantverk, bildkonst, arkitektur och design i samma skola var att sudda ut gränserna så att de olika områdena kunde befrukta varandra. Det blev en verklig experimentskola. Alla var överens om analysen att människan behövde förnyas, men det måste ha varit en spännande dragkamp om åt vilket håll lösningarna fanns.

Det finns inte bara en Bauhaus-stil. Det spretar rätt ordentligt.

1919 bytte man även namn på skolan till Bauhaus, med förebild från de byggnadshyttor som fanns vid de stora katedralbyggena på medeltiden.

Det var Gropius som införde den nya stilen som vi förknippar med Bauhaus. Här några interiörer från skolan, hans arbetsrum och trappan utanför.

1923 kom det stora modernistiska genombrottet. En epokgörande utställning i Weimar visade det allra senaste. Formen skulle komma av funktionen. Stålrörsmöbler. Små kök som var bekväma för husmor. Nya praktiska husgeråd. En avskalad arkitektur befriad från krusiduller. Etc. Samma sak hände överallt i Europa vid den här tiden, De Stijl i Holland, Le Corbusier i Frankrike, Konstruktivisterna i Sovjet och så småningom blev det svensk Funkis och Stockholmsutställningen 1930 i Sverige också inspirerad av flera  stora modernistiska utställningar i Stuttgart, Paris och Barcelona.

Bauhausskolan flyttade 1925 från det konservativa och nationalistiska Weimar till ett mer radikalt Dessau. Och där höll man på till 1931 innan man flyttade till Berlin och blev nedlagda. Men mer om det när vi kommit till Dessau om några dagar.

Åker du till Weimar är det några saker du ska se för att förstå den här omvälvande perioden i vår historia. Och du ska ta dem i den här ordningen

1.. Börja i Neues Museum Weimar och se Henry van de Velde och hans vänners tankar och verk i början på 1900-talet. Det ligger i ett gammalt ärevördig museibyggnad från 1864-69 som Storhertigen Carl-August lät uppföra till sina samlingar. Men nu är det nåt helt annat därinne.

IMG_4756

2.. Gå till Bauhaus-universitets huvudbyggnad, ritad av  van de Velde och följ med på en guidad tur. Gå in på Universitetets hemsida och boka. Det är studenter som visar och berättar. Vi hade förmånen att bli guidad av en arkitekturstudent inne på tredje året.

3.. Besök det sprillans nya Bauhaus-muséet, bara ett par hundra meter från det första. De föremål som visas där har Gropius själv valt ut för arkivering.  Samlingen räddades undan förstörelse av en klok museidirektör vid namn Walter Scheidig som placerade dem i omärkta lådor i en lagerlokal. Du får ut mycket mer av den hårt stiliserade utställningen om du har lite bakgrund.

4.. Ta sen en naturskön promenad till Haus am Horn. Den allra första byggnad som byggts i avskalad Bauhaus-stil till utställningen 1923 och se hur det var tänkt att ”den nya människan” skulle bo. Less is more, blev senare ett valspråk som förknippas med Bauhaus. Här ser du det i i praktik, i en liten villa byggd för mamma, pappa, barn. Barnet och leken är förresten viktiga i Bauhaus ideologi. Här tar barnen plats i familjen för första gången i historien.

Barnet har fått det största sovrummet.

Överkurs:

A. Gå till Stadsmuseet och se utställningen om Weimarrepubliken på tjugotalet. Överkurs B. Gå till den stora kyrkogården och se Walter Gropius expressionistiska monument över de stupade vid vad som kan liknas vid en tysk Ådalen-31.

IMG_4776

Gropius mycket nyskapande gravmonument från 1922.

 

När du är klar med hela rundvandringen i Weimar går du till nån trevlig restaurang, t ex Goethes gamla favorithak Zum Weissen Schwan och äter långkok. Eller så går du till vår lilla favorit Anno 1900 och tar nåt lättare. Reflektera sen över hur genomgripande Bauhaus har påverkat våra moderna liv;  IKEA-möblerna, husgeråden, miljonprogrammet, hötorgsskraporna, kläderna, bilarna, trafikskyltarna, skolorna… Hur hade det sett ut utan Bauhaus och modernismen?

Kulturstaden Weimar är verkligen värd ett besök. Spendera minst två, gärna tre dagar här i Goethes och Schillers stad, där även Richard Wagner och Franz Liszt har verkat. Och Bauhaus naturligtvis. Det är ganska fritt från utländska turister, det här är tyskarnas vallfartsort.

Nej, efter denna föreläsning ska vi ut på julmarknad igen. Först här i Weimar och sen i Leipzig. När vi landat i Dessau i mitten av veckan ska vi fundera mer på Bauhaus, Hitler och skyskraporna. Håll ut.

Hej då Weimar, vi ses i Leipzig i morrn.

Läs mer om Bauhaus

Efter den här publiceringen följde vi med Bauhaus till Dessau. Där gjorde vi två inlägg. Ett om Bauhaus betydelse i historien, och ett om att vara turist i Dessau. Klicka gärna och läs mer.

Detta blogginlägg är ett betalt samarbete mellan @Vintagemannen.se och @europarunt.se

 

 

 

 

 

 

 

En begagnad cykel och en tweedkavaj är nog det mest hållbara man kan köpa

IMG_1139Cykeln med kedja och gummidäck uppfanns 1894. På 125 år har det bara tillkommit smärre förbättringar. En gammal hoj från 1930 – 50-talen kan man fortfarande hitta för hundralappar och med lite smörj och nya däck så går de fortfarande lika bra som när de var nya. 100 % hållbara i alla avseenden. Bike in Tweed är en kul hyllning till både kvalitetscykeln och kvalitetskläder från fornstora dar. Därför gillar Vintagemannen sådana tilltag. Det är ett hållbarhetsprojekt drivet av lust och fåfänga.

I lördags, 21 september 2019, var det dags igen. Bike in Tweed Stockholm kördes för nionde gången med 196 cyklande deltagare plus några funktionärer i baslägret. Nog borde vi bli över 200 nästa år, kanske 250 om du också hänger på.

BiT-affish 2019Årets affisch av Ludvig Pedersen

I Sverige i har det genom åren genomförts sådana här galanta cykel-picknicks i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Enskede, Umeå(?) och kanske fler städer som jag inte känner till.

Ulrika Åström från Umeå hade klätt sig som sufragett från rösträttsrörelsen runt 1900. Cykeln från 1899 och sekelskifteskläderna hänger oerhört väl ihop – och så den specialgjorda affischen. Ett genomförande i toppklass. Hon belönades med andra pris i kategorin Bästa Ekipage Dam. 

Man behöver inte ha en jättegammal cykel av museal kvalitet för att ställa upp. Varje år är flera moderna cyklar med. Dock inga med batteridriven hjälpmotor eller elsparkscyklar. Men eftersom det är jättelätt och jättebilligt att hitta en gammal begagnad cykel så är detta en sport där alla kan vara med.

Man behöver inte ha en skräddarsydd vintage-tweedkostym med knäbyxor och väst från NKs skrädderi 1938 heller, även om jag har det. Många ställer upp i en gammal sliten tweedkavaj från Myrorna och ett par vanliga byxor nerstoppade i knästrumporna. Ofta med en keps som pricken över i. Det kostar ingen förmögenhet.

IMG_1123Den omutliga juryn: Vintagemannen och Birgitta Gardner bedömer kläder. Åke Stenkvist (stående) och Andreas Bengtsson bedömer cyklar mycket sakkunnigt. Tillsammans väljer juryn sedan ut bästa ekipage – dam och herr.

Juryn är hård i sin bedömning, he he. Om inte knäbyxornas spännen är ordentligt åtdragna åker byxorna ner. Då blir det poängavdrag. Även jurymedlemmar måste vara noga med hur de ser ut. Birgitta fick skynda sig att sätta på sig passande kängor. 

Sedan finns de de som inhandlat nya tweedkläder i butiker som saluför sådana, t ex Tweed på Odengatan 98 i Stockholm. Min vintagekostym som syddes åt Generalkonsul Bergsten 1938 har jag hittat hos vintagehandlaren A.Marchesan på Odengatan 100. De är nästan grannar alltså.

Att köra tweed runs började i London 2009 och nu finns det över hela världen. Cykelentusiasten Ted Young-Ing hittade en trave golfbyxor som låg i billiga lådan i en secondhandaffär i Glasgow 2008. Han köpte hela bunten och tänkte att det skulle vara kul att cykla runt i dem i London. Han frågade några kompisar och vips var de 250 personer som körde det första Tweed Run i London den 29 januari 2009. Idag är det ett jätteevenemang där biljetterna tar slut på några sekunder.

Hur klär man då en gentleman för en kylig höstritt på velocipeden?

IMG_1084Inifrån gör man som Winston Churchill och klär sig i ett sidenunderställ. Han lär alltid haft ett sådant på sig i laxrosa, eller hudfärgat som jag föredrar att säga. Vi har köpt våra hos SidenSelma. De finns dock bara i vitt eller svart.

Knästrumpor är ett kapitel för sig. Sverige är knästrumpornas U-land. På NK eller i vanligtvis välsorterade herrekiperingar finns det kanske fem olika sorters knästrumpor, och då är tre av dem i svart, mörkblått och mörkgrått. Har man väldig tur finns det på hösten några par till med någon diskret rand eller ruta. Ute på kontinenten är det helt annorlunda. Där finns det hela avdelningar med färgglada knästrumpor i varuhusen. Så det gäller att passa på när man är ute och tågluffar. Och så kan man ju hitta dem på nätet också numera. (Du vet väl att en gentleman aldrig visar hud mellan byxbenet och strumpans överkant så att vaden blir synlig, eller som modekungen Sighsten Herrgård uttryckte det; mannens fulaste kroppsdel.)

IMG_1086Knäbyxor, golfbyxor, äppelknyckarbyxor, plus fours, plus two´s, knickers… Kärt barn har många namn. Att inte ha byxbenen fladdrandes är ju praktiskt när man ska ut och cykla. Plus four betyder Plus 4 tum, alltså 4 X 2,54 cm = 10,16 cm. Så långt ska nedhänget under knäet vara. Plus two är således hälften. Eftersom Vintagemannen är en långbent herre så blir dessa knäbyxor bara ett par knickers på honom. Hur de såg ut på Generalkonsul Bergsten vet jag inte, men jag kan tänka mig att de hängde ner betydligt mer. Det är snyggare så.

Om du väljer hängslen eller bälte är en smaksak. Här finns inte ens hällor för bälte. Väljer du hängslen ska det vara med sex knappar i byxorna och stroppar i hängslena. De där med knäpplås saknar all stil enligt min mening. Dessa ser man nästan bara på män med så stor mage att bältet inte förmår att hålla byxorna uppe.

Västen är väsentlig för helhetsintrycket. Den ökar elegansen högst betydligt. Man blir en herre eller kanske rent av en gentleman, åtminstone till det yttre. Saknar du väst till din tweedoutfit går det också bra med en udda väst eller en stickad slipover. Båda sätter sprätt på den enklaste anrättning.

IMG_1092Kavajen bör vara av tweed i ett tweed run. Men det är inget måste. Vissa år har juryn diskvalificerat sådana som inte burit tweed. Men dagens klädjury, där Vintagemannen och Birgitta Garner från vintagebutiken Old Touch är enväldiga domare, bedömer alla snygga kläder och belönar det som är snyggt och konsekvent genomfört, oavsett fiberriktning.

IMG_1096Ett par begagnade brogueskor från Tricker´s köpta hos Herr Judit för 1.500 kr.

Sverige är också herrskornas U-land. Eller har i alla fall varit. Svenska affärsmän är ökända ute i världen för sina fula skor. Nej, ett par randsydda läderskor ska det vara. Vilken tur att vi har fått en massa nya skoaffärer i Stockholm som säljer kvalitetsskor av märken som Allen Edmonds, Church´s, Trickers, Carmina, Crockett & Jones, m fl. Vintagemannen köper nästan alltid begagnat. Då hittar han skor som kostat 5.000 kr nya för mindre än halva priset. Och så håller de en halv livstid om man sköter dem och låter skomakaren laga när det behövs.

Och så har vi det avgörande bjäfset. Är hela outfiten, kostym eller udda delar, smakfullt sammansatt så gäller det att matcha med en slips eller fluga, näsduk i bröstfickan och en blomma i knapphålet. Jag väljer alltid konstgjorda blommor. Man får dock akta sig så att man inte matchar ihjäl sig. Nån liten twist bör det vara. Ett fickur är ett lämpligt tillbehör till en väst.

IMG_1101Till sist brukar jag välja en liten nål till det andra kavajslaget. Den här gången har jag pyntat mig med en nål från SVF 1934, dvs Svenska Velociped Förbundet, dagen till ära.

IMG_1106Hatt och handskar – så är munderingen klar. Det är en gammal Homburghatt från Borsalino om någon undrar.

Avslutar med bilder på mig och Vintage Q från tidigare års Bike in Tweed i Stockholm och Tweed Run i Malmö.

Hoppas att någon blir inspirerad att delta i något tweed run någonstans. Nästa chans är den 26 oktober med Enskede Tweed – Höstrusket.

2013

Kungsgatan 1

2014

BiT 2014

2015

2016

2017

Tweed Ride Malmö 2017-09-03 (16)

2018

Bike in tweed 2018 (15)

Vill du se fler inspirerande bilder så gå in på #Bike in Tweed 2019 eller #tankar om cykling av Timo Murberger.

Eller följ Vintagemannen på Instagram och Facebook. Välkommen!

 

 

 

Tweedkavajen är det perfekta resplagget under höst till vår.

En riktigt tjock och tät tweedkavaj har i flera generationer varit de engelska godsherrarnas favoritplagg i ur och skur. Jag förstår varför. De värmer ute på heden, de värmer inne i slottet. Samtidigt ser man lite klädd ut. Jag har kollat våra bilder från tågsemestrar de senaste fem åren. Och vad ser jag? Både jag och VintageQ har luffat runt i olika ylleoutfits. Kolla här.

Vi börjar 2014 på Västfronten.

Första Världskriget började 1914. Vi tänkte, att till hundraårsjubileet har de nog putsat upp sina gamla museer och invigt nya. Mycket riktigt. Vi for runt på Västfronten i väst och kavaj i oktober 2014. VintageQ invigde sin resdräkt från 30-40-talet. Vi tog en sväng till Paris också. Lika kallt där. Lika rätt klädda.

Västfronten, som sagt, eller slipoverfronten. Till ett par manchesterbyxor passar tweed väldigt bra. 

Vilket fantastiskt resplagg – en dräkt. En sån står omnämnd som obligatorisk i alla klädtips från mitten av 1900-talet. Det är basplagget att utgå från. Sen kan man växla med långbyxor också. Den här dräkten kan vara från 1930-talet. Håller än.

2017 i södra Tyskland och Österrike

2017 åkte vi till München och sen ända till Graz i Österrike. Det var kring 1:a advent så det var lite kallare. Men tweedkavajen var basplagg även där. VintageQ hade en svart ylledräkt med fårskinnskrage. Tyvärr fastnade den inte på någon bra bild.

Här har jag en tweedkavaj från 1950-talet och ett par vida gubbyxor från samma tid. Gott och varmt även när man tar sig en under västen. Det är svårt att se vad Vintage Q har på sig. Men det är den svarta dräkten med fårskinnskrage.

2018 i norra Tyskland

2018, i september – oktober gick tågluffen till Rhendalen och norra Tyskland.  Ännu en ny tweedblazer fick se Europas järnvägsstationer. Nu med en tillhörande väst. Och VintageQ tuffade på i en ursnygg rödsvart resdräkt i ylle.

Den röda resdräkten är en tidig femtiotalare. Själv har jag en kavaj med matchande väst från ungefär samma tid. Och de bekväma byxorna med frontveck är lika gamla. Sen växlade jag med nya mörkblå manchesterbyxor. De ljusblå byxorna har klarat sig i snart 70 år. Det kommer de mörkblå inte att göra. De ser redan lite sjaviga ut.

2019 i Holland och Belgien

2019, resan som just avslutats, nu i april, gick till Nederländerna och Belgien. Då kom resdräkten från Västfronten till heders igen.

Tidigare i höst hittade jag en tweedkavaj och väst skräddarsydd i Bålsta(!) 1979 till en advokat. Han måste haft kallt på kontoret. Den var lagom att ha utomhus när våren 2019 var kall och blåsig i de platta Nederländerna. Vintage Q vädrade favoritdräkten igen.

Många fantastiska kombinationsmöjligheter finns kvar

Som sagt, tweedkavajen är en fantastisk bas att utgå från om man vill klä sig snyggt. Det passar till jeans, manchesterbyxor, gabardinbyxor, golfbyxor, kilt, everything. Och med en udda väst och slipover plus fluga eller slips är man elegant klädd överallt.

Detr bästa är att man kan hitta en tweedkavaj billigt på second hand. Oftast under 500 kr. Det är mycket plagg för pengarna. En udda väst eller slipover är ännu billigare, nästan alltid under hundralappen. Så för 500 kr kan du bli väldigt elegant. En riktig mysgubbe faktiskt.

Så Vintagemannen kommer nog att kunna åka på fler tågresor och känna sig välklädd. Kolla här.

Vill du läsa mer om tweed och veta vad det är? Kolla mitt tidigare blogginlägg ”Vad är tweed egentligen?” Klicka på länken.

Du kan också läsa mer om vår tågluff 2019: ”Att tågluffa med en guidebok från 1937” Klicka på länken.

Eller så fördjupar du dig i inlägget ”En samordnad och matchad garderob”. Klicka på länken.

Att tågluffa med en guidebok från 1937

IMG_E3569

I slutet av mars gav vi oss iväg till Holland (och lite Belgien) för tvåveckors tågluff. Med i bagaget hade vi boken Holland och Belgien på 3 X 8 dagar av den legendariska guideboksförfattaren Ellen Rydelius. Boken gavs ut före kriget.

Utresan 2019-03-20Går det att tågluffa med en 82 år gammal guidebok? Ja, det gör det.

Men först lite om själva resan. Vi reste med Interrailbiljett för seniorer och i första klass. Då behöver man inte oroa sig för att inte få sittplats på lokaltågen. Ibland är man helt ensam i den avdelningen. Av alla tio biljettalternativ som finns för Interrail hade vi valt sju resdagar under en månad.

Hilversum 2019-03-21 (35)Med var sin ryggsäck, cirka 12 kg tunga, klarar vi 14 dagars rundresa. Hur vi gör det kommer i nästa blogg.

I början var resan en gruppresa med Arkitekturens Vänner i Stockholm. De andra kom med flyg från Arlanda. Vi kom med tåget och anslöt till lunch inne i Amsterdam. Sen fortsatte resan till Rotterdam som var huvudmålet för arkitekturresan. 

Är man intresserad av arkitektur är Rotterdam en av världens mest spännande städer. Dramatisk nybyggnation och intressant uppgradering av gamla områden.

Är man dessutom specialintresserad av funkisarkitektur är de holländska städerna rena guldgruvorna. Besök gärna herrtoaletten på Stadsteatern i Utrecht.

Villa Schröder i Utrecht, ritad av Gerrit Rietveld, är en av de mesta fantastiska byggnaderna. Den är från 1924. Alla väggar på ovanvåningen går att fälla in. 

När gruppen åkt hem fortsatte vi på egen hand i elva dagar. Vi besökte Hilversum, Utrecht, Brügge (i Belgien), Middelburg, Leiden, den Haag, Harlem, Keukenhof, Amsterdam, Afsluitdijk och Leeuwarden. Det märks att Nederländerna varit ett riktigt rikt land under sin storhetstid. Varenda halvstor stad har så stora rikedomar att museerna är fyllda med så mycket högklassig konst att det nästan skulle räcka till ett svenskt nationalmuseum.

Ellen Rydelius 1937 (4)Det har inte blivit mindre folk och cyklar i Amsterdam sedan 1937. Tvärtom. Alldeles för många.

Amsterdam vill man helst undvika. Den stan har blivit en ansträngande turistfälla. Trots att vi var långt utanför högsäsong var det besvärande mycket folk. Det är dyrt och man får intrycket av att folk ser på oss med ett visst turistförakt. Ingen kul stad alltså.

Men man kan inte bortse från att Amsterdam har några museer av absolut världsklass. De är verkligen värda ett besök. Rijksmuseet som är helt nyrenoverat är ett måste. (Nu vet vi var Nationalmuseeum i Stockholm har sin förebild.) Och Van Gogh-museet är ett de bästa som finns i hela världen. Men ändå. Undvik att bo i Amsterdam. Ett kort besök räcker.

IMG_3549Vi valde att bo fem nätter i Leiden. Det är som ett Amsterdam i miniatyr. Massor av mysiga kanaler och fullt av studenter, inte turister. En riktigt levande stad alltså och inte alls lika dyr. Tittar man på kartan ser man att Leiden verkligen ligger väldigt strategiskt. Det tar bara cirka 20 minuter med lokaltåg till Harlem och Haag och lite längre till Amsterdam, Rotterdam och Utrecht. Pendlingsavstånd alltså. Därifrån går också direktbussar till tulpanernas Keukenhof.

IMG_3538Vi köpte det nationella plastkortet – ov-chipkaart – som gäller för all kollektivtrafik – tåg, buss och båt – i hela Nederländerna. Vilken fantastisk idé. När får vi det så i Sverige? Det blir billigare än att bränna dagar på tågluffarkortet.

På alla tågstationer i Nederländerna är det spärrar när man ska ut och in. Har man inte ett laddat plastkort kan spärren öppnas med hjälp av QR-koden som sitter på baksidan av Interrailbiljetten. Det fattade vi inte första gången utan fick smita ut med en hygglig grabb. 

Guideboken trycktes 1937. Ellen Rydelius har givit ut många guideböcker från hela Europa och det har nyligen skrivits en bok om henne: Vi romantiska resenärer av Carina Burman. I början reste Ellen ensam, får vi tro, men på senare år reste och skrev hon tillsammans med sin lika berömda dotter Ria Wägner – den vinkande mattanten i TVs barndom.

Dudoks fantastiska stadshus i Hilversum. Det var nybyggt och enastående när Ellen var där. Det är fortfarande enastående.

Ellen är bra på klassiska sevärdheter, sånt som legat på samma plats i hundratals år. Historien har ju inte ändrats och hon beskriver målande vad man ska se och hur man ska gå. Det är också kul att få folket och kulturen beskriven.

Kul att se hur de nederländska kvinnorna klär sig. Och sevärdheterna ligger där dom ska även på gamla kartor.

Så har vi det där med hotell- & restaurangtips.

De kan väl inte gälla idag, eller? Det blev lite av en sport att söka upp de adresser hon anger i boken och se om det fortfarande är ”stans finaste hotell” eller ”stans bästa restaurang”. Vad tror du, ligger de kvar? Ja, häpnadsväckande ofta, ibland under ett nytt namn. Extra kul var det att visa boken för hotellportieren eller kyparen och säga att den här gamla boken säger att det här är stans bästa… Det blev ofta glada samtal.

Låt oss göra ett test:

Vilka restauranger gäller i Brügge? Finns de kvar?

IMG_3559

Jodå, de ligger kvar. Kanske har de bytt profil lite, och har en ny meny.

Bästa hotellen i Brügge då, finns de kvar?

IMG_3558

Jajamen! Panier d´Or på marknadsplatsen ligger fortfarande där det ska. Medan den Gyllene kornetten har blivit Pizza Hut.

Ett annat exempel från Utrecht.

Här är det bästa hotellet Pays-Bas, skriver Ellen på sidan 83. Stämmer det?

Nja, det är fortfarande välbehållet och har mycket originalinredning kvar. Men numera är det bara trestjärnigt och heter Hotel Luden. Fast vi ångrar att vi inte tog in här i alla fall. Ellen leder oss inte helt fel.

Räcker det med en guidebok från 1937?

Nej, självklart inte. Men den kan definitivt ersätta en traditionell nyutgiven guidebok. Historien är ju densamma. Och den gav oss många glada skratt.

IMG_3541

Som komplement hade vi två guider. Dels det som finns på nätet – Wiki-travel, Wiki-voyage typ. Där får man reda på uppdaterade basala fakta om det allra mest sevärda. Vi hade printat ut några sidor om varje stad vi planerat besöka.

Vi var också utrustade med två stora kartor. En med alla tåglinjer i hela Europa och en med bra detaljer i landet vi reser i. Då är det lätta att planera nästa ”move”.

Dels köpte vi en helt nyutgiven bok – Hidden Holland (2019) – som visar på udda sevärdheter och mer okända pärlor. ‘

IMG_3571Därutöver har ju varje stad en gratis turistkarta med en massa annonser för lokala näringsidkare, men också med alla viktigare museer och sevärdheter utprickade.

Varför har ni inte rullväskor? får vi ofta höra. Och hur får ni plats med alla era kläder i en ryggsäck?

Skälet till att vi väljer ryggsäckar är två. Dels för att det gör oss mycket mer flexibla. Vi kan ge oss ut i oländig terräng och vandra uppför berg. Dels är beläggningen i medeltida städer väldigt sällan gjord för små väskhjul. Det är inte heller några problem för oss att bära 12 kg några kilometer.

Afsluitdijk 2019-04-02 (6)

Hur vi får plats med alla kläder och kan variera vår outfit så mycket får du läsa i Vintagemannens nästa blogginlägg. To be continued… (Klicka på länken.)