Vi tänkte utsätta guideboken Stockholm på 8 dagar från 1930 för ett riktigt stresstest. Att många sevärdheter och vackra utsikter ligger kvar har vi bevisat i tidigare blogginlägg. Men hur är det med butikerna hon rekommenderar 1930? Det är ungefär ett hundratal. Vi hittade bara fyra som ligger kvar på samma plats i city. Låt oss gå på promenad och kolla. Vi börjar vid Tornbergs ur på Nybroplan – en klassisk träffpunkt.
Svenskt tenn kan man lita på
Estrid Ericsson öppnade sin första butik 1924 på på Smålandsgatan. Men sedan 1927 har adressen Strandvägen 5 har varit Svenskt Tenns hem. Ellen tycker att det är en estetisk och mycket intressant butik som är mer som en salong än en butik. Hon konstaterar att ”dess unga innehavarinna på fem år arbetat upp en anspråkslös tennverkstad till en affär med millionomsättning”.
Granne med Svenskt Tenn, på Strandvägen 7, ligger idag Carl Malmsten-butiken. På Ellens tid var det Vackrare Vardagsvara, ett koncept från Svenska Slöjdföreningen. Malmsten är ganska nära kan man väl ändå säga.
Norrmalmstorg är sig inte likt.
Här låg många av de finaste butikerna 1930. MEA, Militärekiperingsaktiebolaget, från 1881, blev så småningom ett av Sveriges bättre modevaruhus för både damer och herrar. Vintagemannen har flera kostymer därifrån. Inne i butiken fanns en tjusigt svängd trappa upp till andra våningen.
Gamla MEA-huset i mitten finns kvar, men inte modevaruhuset. Grannhusen är nya.
Modesalongen Leja Magasinet med rötter från 1852 hade sin huvudaffär med de flärdfullare och dyrare modellerna på torget. Joseph Leja var senare med och bildade NK 1902 på Stureplan och det nuvarande NK-huset ligger i samma kvarter där Leja hade sitt stora varuhus.
Annons från 1960 då OMS, omsättningsskatt, infördes. Ersattes 1969 av MOMS.
Rea på Holmbloms 1946. Foto Lennart af Petersens. Stockholms Stadsmuseum. Leja ligger bredvid.
Holmbloms var en annan exklusiv klädbutik vid Norrmalmstorg. Deras affär låg på Hamngatan 13, granne med Leija till vänster och MEA till höger. Nu är det ett helt nytt hus där. När det var realisation gick köerna ända ner till Nybroplan. VintageQ har en fin fransk kappa från Holmbloms, dock köpt i deras filial i Göteborg på tidigt sjuttiotal.
Citypalatset som är ritat i modernistisk funkisstil av Ivar Tengbom byggdes 1930-32, så Ellen hann inte få med det i boken. Men ett så elegant affärspalats i marmor, rostfritt och glas och med Hotell Stockholm högst upp, hade hon nog inte missat.
Granitpalatset NK står stadigt. Eller?
Stockholm skulle ha ett lika fint varuhus som Europas andra storstäder, tyckte ägarna Leja & Sachs. De hade först öppnat det första Nordiska Kompaniet i Nordstjärnanhuset på Stureplan 1902 tillsammans med K.M. Lundberg, men den 22 september 1915 kunde nya NK öppna på Hamngatan 18. Detta var Ferdinand Bobergs sista stora projekt. NK har väl haft sina ups and downs genom åren, 1930 omnämner Ellen det som Skandinaviens största varuhus, med en omfattande utställningsverksamhet inom många olika fackområden. Allt för att inspirera. Ja och så hade man telefonservice med hemleveranser så att man ”inom en kvart eller så kan vara ägare till en komplett personlig utrustning”. Måhända var det Fru Shopman på NKs Shoppingservice som bistod. Idag kan man väl kalla NK en galleria med många små butiker. Vi får hoppas att de överlever Corona också.
Granne med NK ligger PK-huset i rosa älvdalskvartit som stod klart 1974. Här fanns på Ellens tid de Sagerska husen, vilket många gamla stockholmare har saknat. På Hamngatan 16 ligger idag Hallbergs Guld och det är en butikskedja som Ellen rekommenderar. På den adressen hade Hasselblad förr en fin fotoaffär, och det är väl inte så många år sedan den försvann.
Mitt emot NK låg det snoffsiga Sidenhuset som revs 1969 för att kunna bredda Hamngatan. Det var också ett måste under en shoppingtur på 1930-talet. Ellen konstaterar att Sidenhusets franska beställningsavdelning är mycket uppskattad och tipsar om lunchrummet inrett i kinesisk stil i rött och svart. ”Det ”lockar mycket folk, även herrar från de näraliggande kontoren”.
”Sparbankshuset” som ligger där idag har visserligen en rätt spejsad arkitektur, ritat av Carl Nyrén, och det stod klart 1975. Men det är inte mycket siden kvar. Möjligen i Gallerian i hörnet bredvid. Där ligger Victoria’s Secret.
Rivningarna i Klarakvarteren gick hårt fram med Ellens butiker
Många adresser i Ellens bok är butiker som låg i hus som idag är rivna. Jerns skoaffär är dock en av dem som ligger kvar i ett gammalt hus vid Sergels torg på Drottninggatan 35-37.
På Drottninggatan 29 låg Silvanders Herrekipering. Det var fint som snus på sin tid. Där köpte självaste kungen sina stärkkragar. Tänk om de hade funnits kvar. Jag har bara en gammal påse från Silvanders som jag fått som present.
Gamla stan har någon enstaka butik kvar
Vi har i ett tidigare inlägg promenerat i Gamla stan. Västerlånggatan var då känd som Kappgatan. Idag finns bara Åströms kappaffär kvar av de tjugotvå som låg där förr. Kolla vårt blogginlägg från Gamla stan.
Vi knallar vidare längs Drottninggatan bort mot Kungsgatan. Där kan vi göra några nedslag. Men först passerar vi Bredenbergs eleganta funkishus i hörnan av Mäster Samuelsgatan. Det är ritat av Gunnar Asplund och var visserligen inte klart förrän 1934. 1930 låg de några kvarter bort på Regeringsgatan. Idag är huset blåklassat, Stockholms högsta klass för K-märkning. Fastigheten ägs av numera av H&M-Perssons.
Till det yttre är Bredenbergs hus ganska välbevarat.
När Kungsgatan var Stockholms paradgata
På adressen Kungsgatan 55 finns idag en av IRIS Hantverks butiker. På Västerlånggatan i Gamla stan ligger den andra. IRIS har sina rötter från 1899 när De Blindas Förening bildades. Men då hade det redan tillverkats borstar och korgar ute på Manillaskolan sedan 1870-talet. På Ellens tid låg butikerna på Jakobsgatan i Klara och Majorsgatan 12 på Östermalm. På Kungsgatan 55 fanns då en skönhetssalong som hette Etoile Beauty Parlor.
Här i hörnan Kungsgatan – Drottninggatan låg herrekiperingen Carl-Axels (Pettersson) huvudbutik sedan 1910-talet. Varumärket togs senare över av H&M.
Vintagemannen har en elegant dressinggown från Carl-Axel.
På Hötorget säljs det fortfarande blommor
I konserthuset fanns blomsteraffären Trädgårdshallen och på Hötorget såldes blommor och grönsaker. Det finns fortfarande butiker i konserthusets nedervåning, men inga blommor och Hirsch säljer inga pianon längre och Orrefors glasbutik är borta. Själv minns Vintagemannen Broddmans Radio & TV där Espresso House har flyttat in.
På andra sidan Hötorget har anrika varuhuset PUB – Paul U Bergström – blivit hotell Haymarket. De försöker flirta med historien och har ett café som heter Gretas efter Greta Garbo som började sin karriär på PUB.
Centrumhuset – ett av Stockholms köppalats
Här i hörnet av Kungsgatan – Sveavägen i affärshuset Centrum tipsar Ellen om att man kan handla Leja-klänningar till betydligt lägre priser än vid Norrmalmstorg. Här hade också Göteborgsvaruhuset Meeths sin Stockholmsfilial. Idag är väl Ströms herr- (och dam) konfektion det som mest påminner om fornstora dar, fast på den tiden låg de på Regeringsgatan i gamla Klara.
Detta är ett av Cyrillus Johanssons mästerverk. Kolla byggnaden som uppfördes 1929-31 i närbild. Närstudera de roliga tegelplattorna från S:t Eriks lervarufabrik i Uppsala som sitter här och där i fasaden runt om hela kvarteret.
Gå sedan upp i den avsmalnande trappan upp till Malmskillnadsgatan och betrakta perspektivet. Nerifrån ser den otroligt lång ut och uppifrån alldeles rak. Ett arkitektoniskt mästerverk.
En synvilla
Glad påsk!
Europas första skyskrapor
Däruppe i Södra Kungstornet låg restaurang Pagod. Den nämner Ellen, men tyvärr flyttade Vintagemannen för sent till Stockholm för att kunna uppleva utsikten. Fram till 1963 drevs den som nykterhetsrestaurang av Frälsningsarmén. Tornet byggdes 1925 och var då L.M. Ericssons representativa huvudkontor. Det kan man faktiskt se på fasadens utsmyckning. Gudinnan Victoria med trumpeten håller en förgylld telefon i sin vänstra hand. De båda kungstornen, skyskraporna, 60 meter höga, var då Europas högsta hus.
Nedre delen av Kungsgatan kan sammanfattas i tre ord, choklad, media och mattor.
Här fanns Radiotjänst på Kungsgatan 8 och Svensk Filmindustri på nr 19. Ner mot Stureplan låg två grammofonaffärer och CAP sålde choklad och konfekt; ”förstklassig vara i elegant utstyrsel”. Marabou låg nere på Stureplan.
Men ett av de mest intressanta husen är f.d. Myrstedts Matthörna från 1912. Det var nyskapande på sin tid må ni tro. Det är stans första hus byggt på ett inre skelett av armerad betong. Det är alltså inte väggarna som bär huset, så man kunde ha mycket glas i fasaden. En teknik som Krüger & Toll importerat från skyskraporna i Chicago och New York. Blåmärkt, så klart, men både mattorna och den eleganta trappan därinne är borta för alltid.
Svensk hemslöjd har flyttat runt lite
Det fanns två närbesläktade hemslöjdsaffärer i Stockholm på den här tiden. Dels butiken som representerade Hemslöjdsforbundet, dvs 29 olika hemslöjdsföreningar ute i landet och låg alldeles vid foten av södra Kungstornet på Kungsgatan 33. Och så Svensk hemslöjd.
På Biblioteksgatan 12 hade Svensk Hemslöjd sin lokal. Nu säljer Ralph Lauren exklusiva kläder där. Bredvid, i nummer 10, hade Rörstrand sin profilbutik. Gustavsberg hade sin i Klara.
Idag är det bara Svensk Hemslöjds butik som finns kvar och den ligger på Norrlandsgatan 20.
Twilfit – en av fyra affärer kvar på samma adress
Det känns tryggt att konstatera att Twilfit har kvar sin butik på Nybrogatan 11, ett annat fantastiskt vackert hus ritat av Cyrillus Johansson. Detta är Twilfits allra första butikslokal från 1912.
Corona tog några av de sista
Efter denna 90 år försenade shoppingtur kan vi konstatera att det bara är Svenskt Tenn, en av Jerns skoaffärer, NK och Twilfit som ligger kvar i city precis som på Ellen Rydelius tid 1930. Och så Åströms kappor i gamla stan. Totalt fem procent. Om vi också räknar in affärsrörelser som finns kvar fast på annan adress eller under nytt namn får räkna in ungefär lika många till; Ströms, IRIS Hantverk, Svensk Hemslöjd, Svanströms (numera Office Depot) och Hallbergs guld. Då blir det tio procent som överlevt. Det är stor omsättning i affärslivet.
Utöver de affärer som Ellen nämner i boken är det väl troligt att det finns ytterligare några få som fortfarande lever och har hälsan i nya eller gamla lokaler. Men så värst många kan de inte vara. Jag kommer inte på en enda på rak arm, gör du? Jämför vi överlevnadsgraden med hotell och restauranger från 1930 kan vi konstatera att dessa har klarat sig lite bättre, kanske 30 – 40 procent finns kvar i någon form eller under nya namn, men många legendariska ställen är borta. Ställer vi lika hårda krav som på butikerna, att de ska ligga kvar på samma adress och med samma namn, blir det nog inte mer än 5-10 procent i dessa branscher heller.
Hade vi gjort vår promenad ett par veckor tidigare hade det varit ett par butiker till som funnits kvar. Med sorg i hjärtat kan vi meddela att två av de kvarvarande affärerna nu har dukat under i pågående Coronapandemi. Dels Georg Sörman som startade ekipering i Gamla stan redan 1919.
På Västerlånggatan 57 öppnade Georg Sörman en ny butik 1928. Här har vi genom åren köpt flera lusekoftor. Nu är det slut på det.
Dels Widforss jaktbutik. Deras butik har flyttat runt på olika adresser sedan 1729 och sedan 1880 varit i jaktbranschen. På Ellens tid låg de i de rivna Klarakvarteren. Sedan många år på Fredsgatan och de sista åren i en f.d. banklokal i hörnan Grev Turegatan – Humlegårdsgatan. Men där säljer de ut allt just nu.
Skylten på sniskan. Ett sorgligt slut efter 291 år. Vi får hoppas att de lyckas rekonstruera företaget och komma igen.
Du vet väl att H&M – Hennes & Mauritz – har fått halva sitt namn av Mauritz Widforss. Erling Persson köpte upp herrekiperingen 1968, medan avdelningen för vapen, jakt och vildmark levde vidare under varumärket Widforss. Undrar förresten hur det ska gå för H&M i dessa tider.
Vår korta citypromenad på jakt efter Ellen Rydelius butiker. Lätt att ta efter.
Om du inte har följt våra promenader med Ellen Rydelius så hittar du flera länkar i arkivet till höger. Du kan ju börja med vår introduktion.
Ja, några finns det. Lyxrestauranger som Krogs Fiskerestaurant, Hotel d’Angleterre och Lumskebugten ligger kvar på samma adresser. Ida Davidsen har flyttat till nya lokaler och Langelinie pavillonen har fått en ny modernistisk byggnad. Men alla dessa är rätt dyra matställen, speciellt när den danska kronan står i 1:50 SEK.
I Torvehallerne finns det också smarriga smörrebröd.
Det Konglige Biblioteks Have
Rådhusets gård
Det är inte vi som spridit Corona, även om det kan se ut så.
Det är bara att börja planera nästa tågsemester när faran är över.
En liten bit Danmark även i Sverige. Tre var är lagom.
Det finns ännu fler.
Christian IV´s lustslott är en av hans mest praktfulla byggnader från 1600-talet. Pampiga salar och gemak i originalskick och en skattkammare full av guld. Danskarna är bättre på pompa och ståt än vad vi svenskar är. Besök anbefalles.
Har man en guidebok från 1929 i handen kan man snacka sig in nästan var som helst. I det här studenthemmet alldeles intill Runde Taarn till exempel. Och vems namnchiffer är det vi ser vi på tornet? Jodå, det är hans.
Det här ser inte hälsosamt ut. Dronningens fars, Fredrik IX, arbetsrum.
De gamla vattencisternerna ligger under jord i Söndermarken, söder om Fredriksbergs slott och Zoo, ganska nära Carlsberg. Har du tur pågår någon spännande utställning där nere i de fuktiga valven. Kolla 
Thorvaldsens mest berömda skulptur: Kristus i Vår Frue Kirke. En förlaga finns på muséet.
PS. Riktigt så här kul kommer det dock inte att bli.
Köpenhamn var mer intressant än vi hade förväntat oss. Och vi har, trots många besök tidigare, lärt oss en massa nytt om staden. Här står VintageQ och väntar på ”hamnbussen” som ilar upp och ner i hamnen. Missa inte att ta en tur. Du får en bra överblick och får se många av stans bästa sevärdheter på vackert avstånd. Turen ingår i biljetten för kollektivtrafiken. Kommer du från Malmö och har köpt Skånetrafikens biljett gäller den också.
Alla våra promenader börjar med att vi sätter oss ner någonstans; på en bänk, i en bar eller på ett ölcafé. Där läser vi högt för varandra om de kvarter som väntar på oss. På så sätt missar vi inga ”nödvändiga” sevärdheter, men framför allt får vi upp ögonen för udda ting och lite hemliga ställen. Här ska du få ett tips från Rådhusplatsen.
Köpenhamn med omgivningar, var det. Malmö är en av de bästa. Med tåget tar det bara en dryg halvtimme in till Kbh hovedbangård. Man kan pendla, men man kan också spara en tusenlapp på varje hotellnatt. Den kan man ha roligare för. Och så är Malmö en sevärdhet i sig. Det är t.ex. Sveriges mathuvudstad med massor av spännande restauranger. Missa inte att ta ett stopp där. På bilden ser du Bistro Royal inne i Malmö Central. Det är den gamla kungliga väntsalen, en unikt fin restaurangmiljö vackert restaurerad.
En vintageman försöker bo både så klassiskt och så prisvärt som möjligt. Vi hyllar tesen ”visst är det roligare att göra av med pengar när man är vaken”, så när det var sistaminutenrabatt på Astoria slog vi till.
Som komplement till den urgamla boken läser vi också de senast utgivna, helst då böcker med ett personligt urval. Vår favorit i Köpenhamn var Valle Westessons 100 balla ställen i Köpenhamn. När man går i Märtas fotspår kan man stanna eller göra små utvikningar till de smultronställen som de nyare böckerna nämner men som de breda guiderna aldrig skulle ta med. Sen går vi naturligtvis också in på nätet och kollar vad som är på G just nu.
Inte är det björnungarna som drar. Inte allsången heller. Det är nästan svårt att sammanfatta varför vi gärna går till Skansen, för här finns så mycket. Vi gillar att gå runt bland stugorna, både de gamla allmogegårdarna och i stadskvarteren, titta in i kolonilotterna och butikerna, köpa en kringla eller prata ned hantverkarna. Vi fikar gärna på kafé Petissan eller äter lunch i solen utanför restaurang Gubbhyllan. Och så har det blivit tradition att gå hit både på höstmarknad och julmarknad. VintageQ har varit här varje år i hela sitt liv som synes. 
Stortorget är känt för mycket; Stockholms blodbad, Skampålen och Koppar-Matte, Nobelmuséet och Svenska Akademiens självskadebeteende i Börshuset, kanonkulan i väggen, etc. Och så i östra hörnet ståtar Grillska huset med Stadsmissionen och Bullkyrkan. Där kan man fika, köpa bröd, gå på loppis eller på gudstjänst. Gör ett besök och upptäck vad de har att bjuda. Vi kan rekommendera dammsugarna. Sen fyndar du lite vintageprylar runt hörnet i deras lilla butik. 
En av Stockholms få bevarade restaurangmiljöer ligger på Blekingegatan 40. Såhär såg det ut redan 1904 när stället byggdes, och så ser det fortfarande ut. Pelikan flyttade in 1969, men restaurangen har anor sedan 1633 och låg till 1931 vid gamla-gamla Slussen. Pelikan är en av de två restauranger som Ellen rekommenderar på Södermalm. Den rekommendationen håller fortfarande. 
Detta är en annan av de gamla bevarade restaurangmiljöerna som är över hundra år. Den här är från 1910 ungefär, men Zum Fransiskaner öppnade faktiskt här på Skeppsbron nr 40 redan 1889. Öl från små bryggerier och wienerschnitzel är deras specialiteter. Ellen skriver att det är ett ölkafé med god mat. Så är det fortfarande på Zum. Det kan inte alla ölkaféer inte skryta med.
För en vintageman är det att komma hem. Radion sprakar i bakgrunden och man anar hur trångbodda de var, den lilla familjen i sin HSB-lägenhet i Katrineholm 1947. Museet har oändligt mycket mer att visa, både permanenta och tillfälliga utställningar. Många aha-upplevelser blir det; – En sån hade vi! Man kan lätt spendera en halv dag här. 
På Ellens tid låg Historiska museet på nedervåningen och all konst och konsthantverk i de stora salarna på våningen ovanför. Nu är Nationalmuseum nyrenoverat i prunkande färger och konst och hantverk blandas kronologiskt. De storsvenska ikonerna hänger troget kvar, liksom Rembrandt. Man blir inte besviken, snarare imponerad. Detta är inte ett särskilt otippat val, men vi kan bara säga – gå dit. 
Ett lite hemligt hus som är öppet för alla. Ellen är riktigt förtjust i Carl Westmans skapelse på Scheelegatan 7 på Kungsholmen. När det invigdes 1915 vimlade huset av både brudpar och brottslingar, för detta är Stockholm tingsrätt. Men alla vigslar har flyttat ut, kanske mest till Stadshuset. Rådhuset är ändå värt ett besök. Efter säkerhetskontrollen kan du vandra trapporna upp och ner och se takmålningar, väggmålningar, nya och gamla rättegångssalar, mm. Arkitektur att beundra alltså. Det finns även ett fik som är helt okej nere i ljusgården.
De flesta turistbussar åker till Fjällgatan för att se utsikten över Stockholms inlopp. Det lite skräpiga Gröna Lund dominerar vyn därifrån. Men från Skinnarviksberget har man en mer magnifik utsikt med Stadshuset i blickfånget. Vackrare utsikt i en svensk stad finns nog inte. Till vänster ser vi Norr Mälarstrands pampiga gavelrad och åt höger Gamla stan. Njut av detta gratisnöje. Ta med en picnic-korg och sätt dig nånstans på Skinnarviksberget och spisa. Närmaste T-bana är Zinkensdamm. 
Ragnar Östberg har skapat ett mästerverk. Punkt. Gå dit, gå in, gå runt, gå upp i tornet, gå på guidad visning. Gå på Nobelfesten eller på någon av de öppna tillställningar som ges. Vi brukar själva gå på en stämningsfull Lucia-konsert varje år.
Vi skrev ett blogginlägg om hur man får en överblick över Stockholm när man är här första gången. Man tar inte de röda och dyra Hop-on Hop-off-bussarna. Man köper en SL-biljett och åker en egen rundtur istället. Starta på Fridhemsplan. Där tar man blå buss 3 söderut, byter till buss 4 vid Rosenlund och tar till sist buss 1 från Fältöversten tillbaka in mot city och Fridhemsplan. Detta är nästan samma rundtur som Ellen Rydelius förespråkar, fast då var det med spårvagn. 
Vi åkte från Stockholm till Göteborg den 21 februari. Då var inte Corona något bekymmer i Sverige. Nu dröjer det väl innan virushotet har lagt sig, så jag vet inte när man kan göra nästa resa. Utställningarna håller på till augusti i alla fall. Eller så gör du bara en resa i fantasin här och nu.
Den italienske modeskaparen Gianni Versace blev bara 51 år. Han blev mördad 1997 mitt i karriären. Under 1980- och 90-talen var han en av världens mest betydelsefulla modedesigners. Hans kreativitet visste inga gränser, skriver 
Slottet som är ritat i engelsk Tudorstil av Lars Israel Wahlman blev klart för inflyttning 1904. Här bodde Blanche Bonde som jag skriver mer om nedan. Hon var dotter till hovstallmästare James Fredrik Dickson och Blanche Dickson. Familjen hade gjort sig en förmögenhet på trävaruhandel med England. Slottet var både modernt och överdådigt och mycket av inredningen går i Arts & Craft-stil. Hela gårdsanläggningen med slott, ladugårdar, stall, vagnslider, kyrka, arbetarby är en sevärdhet. De pittoreska arbetarbostäderna och grindstugan kan man hyra för övernattning.
Tjolöholm kan bara ses på guidade visningar. Så gå in på nätet och boka en tid.
Hela hennes klädsamling donerades till Göteborgs stad när hon dog 1960. I utställningen 
Man lär sig mycket om kvalitet i den här utställningen.
Vi som ömsom bor i Malmö och ömsom i Stockholm tog tåget på Svemester upp till Stockholm. Vi har i sju dagar låtit Ellen Rydelius guida oss på vandringar ur boken Stockholm på 8 dagar från 1930. Nu har turen kommit till Gamla Stan där vi gjort några spännande upptäckter som inte ens många stockholmare känner till. Häng med längs vår blå linje.
Idag kan du se kyrkans ursprungliga ytterväggar och pelare som markeringar i stenläggningen mot Slottsbacken.
På Kindstugatan kan du få dig en snyting. Här låg köpmännens gillestuga där det antagligen gick hett till, därav namnet. På Ellens tid var gatan känd som lumphandlarnas gata.
Här bodde kung Kristan II. Idag har en annan kung påpassligt flyttat in.
Åströms kappaffär på nr 40 är den sista. Den har legat där i 109 år. Affärsdisken därinne är fortfarande densamma. Annonsen från 1950.
Framåt tillverkar skor, inte bara snabbklackar dem.
Även vi i allmogen kan låna böcker i detta vackra bibliotek och samtidigt frottera oss mot politiska kändisar.
Svea Maträtt – en nästan okänd lunchrestaurang. Det är galler för fönstren för att du inte ska rymma. Bli inte förvånad när du går in i hovrättens entré. Du måste passera en säkerhetskontroll som på en flygplats. Men sen är det bara att kliva på.
Det mest patetiska i hela muséet, tycker Ellen, är Gustav II Adolfs uppstoppade häst Streiff.
Fri entré på 
Gudarna Tor, Balder och Oden har bara blivit flyttade till ett bättre ljus
Dessa kända svenska ikonbilder är fortfarande lätta att hitta. De flesta hänger i kronologisk ordning.
När vi ser planen över våning 2 i guideboken ser vi att kartan inte längre stämmer med terrängen. Men A-konstverk är alltid A-konstverk och nästan allt Ellen tycker att vi ska se visas fortfarande.
1930 var Skeppsholmen och Kastellholmen fortfarande centrum för den kungliga svenska flottan och förbjudet militärt område. En matros stod och vaktade vid bron. Så det Ellen kunde skriva om fick hon bara se på håll. Idag är det fullt möjligt, ja rent av rekommendabelt, att ta en promenad ut på de fina kulturholmarna med muséer, musik och konst.
Dagens promenad avslutades vid en annan av Stockholms berömda mötesplatser; Svampen på Stureplan. Den uppfördes först 1937, så det var före Ellens resa.
