Minnenas tågsemester 2: I denna bloggpost kommer vi att peka på några sevärdheter i Köpenhamn som vi upptäckte när vi åkte dit i augusti 2019. Några är kanske lite otippade och något som inte alla turister redan har sett. Du kan ju pricka av själv, när du ändå inte kan åka dit just nu. Har du sett allt?
Det är hopplöst att hålla reda på alla Christian och Fredrik och om det var den nionde eller sjunde. Hela stan är full av ryttarstatyer och högst upp sitter en pippi och gör ni-vet-vad. Två hövdingar ska man i alla fall hålla reda på; Biskopen Absalon som byggde en borg i byn Havn år 1167 och därmed grundlade staden København. Och så Christian IV (1577 – 1648). Nästan allt som är snyggt och pampigt i Köpenhamn är ett minne från hans regeringstid och värt att besöka. Att han sen sjabblade bort nästan hela kungariket mot slutet är en annan historia.
Det var mer sprutt på biskoparna förr i tiden. Mäktiga män.
Det finns ännu fler.
Det var en glädje att åka till Köpenhamn i augusti, för vi hade boken Köpenhamn med omgivningar på 8 dagar, från 1929 av Märta Karlgren som guide. Hon tog oss med på promenader, gata upp och gata ner, och samtidigt fick vi lära oss massor om Danmarks historia och statsskick. En utgångspunkt i historielektionen var statyerna.
Något så makalöst som Rosenborg kommer vi inte i närheten av i Sverige.
Christian IV´s lustslott är en av hans mest praktfulla byggnader från 1600-talet. Pampiga salar och gemak i originalskick och en skattkammare full av guld. Danskarna är bättre på pompa och ståt än vad vi svenskar är. Besök anbefalles.
Det går runt i Köpenhamn
Två ställen du måste uppleva är dels det spiralformade kyrktornet med trappan utanpå. Från Vor Frelsers Kirke har du fin utsikt, även rakt ner. Bara du inte har svindel, i så fall rekommenderar vi Runde Taarn mitt i stan. Det är också ett utkikstorn, ett astronomiskt observatorium, fast med en osedvanligt bekväm körväg upp. Totalt svindelbefriad.
När du är vid Vor Frelseres Kirke rekommenderar vi att du går in för att beskåda orgeln också. Fundamentet till orgeln bärs upp av 2 elefanter som en hyllning till elefantölet, förlåt Elefantorden.
Har man en guidebok från 1929 i handen kan man snacka sig in nästan var som helst. I det här studenthemmet alldeles intill Runde Taarn till exempel. Och vems namnchiffer är det vi ser vi på tornet? Jodå, det är hans.
Se ner på vaktavlösningen på Amalienborg
I en av de fyra slottslängorna finns ett litet fint museum med många möblerade rum som visar den danska kungafamiljens liv under senare generationer. Och det är också en utmärkt utkikspunkt för att se vaktavlösningen på borggården nedanför.
Det här ser inte hälsosamt ut. Dronningens fars, Fredrik IX, arbetsrum.
Missa inte den här vyn lite grand från ovan. Se till att vara däruppe kl 12 bara.
Kolla vad som är på G nere i Cisternerna
De gamla vattencisternerna ligger under jord i Söndermarken, söder om Fredriksbergs slott och Zoo, ganska nära Carlsberg. Har du tur pågår någon spännande utställning där nere i de fuktiga valven. Kolla hemsidan för info.
Härifrån kan du sedan ta en fin promenad genom Fredriksbergs Have och tillbaka till city genom de burgna kvarteren i Fredriksbergs kommun. (Det är som om Östermalm vore en egen stad mitt i Stockholm.)
Det är också intressant att se vad Märta inte skriver om
Thorvaldsen-museet från 1848 med alla antika skulpturer t.ex. Det var så hyllat på den tiden. Men det kan man skynda igenom och istället fokusera på den vackra byggnaden, tycker Märta. Författaren Jolo´s dräpande omdöme i sin Köpenhamnsbok några årtionden senare var ännu hårdare; ”Monumentalt långtråkigt”. Men besök museet i alla fall och se byggnaden både ute och inne. Fasaden är lika intressant. Fundera sen på vilken världsstjärna bildhuggaren Bertel Thorvaldsen måste ha varit som fick ett så här stiligt monument under sin livstid.
Thorvaldsens mest berömda skulptur: Kristus i Vår Frue Kirke. En förlaga finns på muséet.
Byggnaden är faktiskt rätt märkvärdig.
Tågsemester var det.
En liten bit ut i östra Köpenhamn ligger en kort rest av Amagerbanen som förr gick från Amagerbro ut till Kastrup och Dragör. Spåren passerade faktiskt flygplatsens landningsbana! Nu kan man åka dressin någon kilometer fram och tillbaka, dock ej på landningsbanan. Ett litet vardagsäventyr anordnat av Amagerbanens venner, Du måste dock förhandsboka.
Slut för idag.
Nästa blogginlägg kommer att handla om några trevliga – och några mindre trevliga – sätt att äta sig mätt i Köpenhamn. På återseende.
PS. Riktigt så här kul kommer det dock inte att bli.
Du har väl inte missat vårt första inlägg från Köpenhamn?
Köpenhamn var mer intressant än vi hade förväntat oss. Och vi har, trots många besök tidigare, lärt oss en massa nytt om staden. Här står VintageQ och väntar på ”hamnbussen” som ilar upp och ner i hamnen. Missa inte att ta en tur. Du får en bra överblick och får se många av stans bästa sevärdheter på vackert avstånd. Turen ingår i biljetten för kollektivtrafiken. Kommer du från Malmö och har köpt Skånetrafikens biljett gäller den också.
Alla våra promenader börjar med att vi sätter oss ner någonstans; på en bänk, i en bar eller på ett ölcafé. Där läser vi högt för varandra om de kvarter som väntar på oss. På så sätt missar vi inga ”nödvändiga” sevärdheter, men framför allt får vi upp ögonen för udda ting och lite hemliga ställen. Här ska du få ett tips från Rådhusplatsen.
Köpenhamn med omgivningar, var det. Malmö är en av de bästa. Med tåget tar det bara en dryg halvtimme in till Kbh hovedbangård. Man kan pendla, men man kan också spara en tusenlapp på varje hotellnatt. Den kan man ha roligare för. Och så är Malmö en sevärdhet i sig. Det är t.ex. Sveriges mathuvudstad med massor av spännande restauranger. Missa inte att ta ett stopp där. På bilden ser du Bistro Royal inne i Malmö Central. Det är den gamla kungliga väntsalen, en unikt fin restaurangmiljö vackert restaurerad.
En vintageman försöker bo både så klassiskt och så prisvärt som möjligt. Vi hyllar tesen ”visst är det roligare att göra av med pengar när man är vaken”, så när det var sistaminutenrabatt på Astoria slog vi till.
Som komplement till den urgamla boken läser vi också de senast utgivna, helst då böcker med ett personligt urval. Vår favorit i Köpenhamn var Valle Westessons 100 balla ställen i Köpenhamn. När man går i Märtas fotspår kan man stanna eller göra små utvikningar till de smultronställen som de nyare böckerna nämner men som de breda guiderna aldrig skulle ta med. Sen går vi naturligtvis också in på nätet och kollar vad som är på G just nu.
Inte är det björnungarna som drar. Inte allsången heller. Det är nästan svårt att sammanfatta varför vi gärna går till Skansen, för här finns så mycket. Vi gillar att gå runt bland stugorna, både de gamla allmogegårdarna och i stadskvarteren, titta in i kolonilotterna och butikerna, köpa en kringla eller prata ned hantverkarna. Vi fikar gärna på kafé Petissan eller äter lunch i solen utanför restaurang Gubbhyllan. Och så har det blivit tradition att gå hit både på höstmarknad och julmarknad. VintageQ har varit här varje år i hela sitt liv som synes. 
Stortorget är känt för mycket; Stockholms blodbad, Skampålen och Koppar-Matte, Nobelmuséet och Svenska Akademiens självskadebeteende i Börshuset, kanonkulan i väggen, etc. Och så i östra hörnet ståtar Grillska huset med Stadsmissionen och Bullkyrkan. Där kan man fika, köpa bröd, gå på loppis eller på gudstjänst. Gör ett besök och upptäck vad de har att bjuda. Vi kan rekommendera dammsugarna. Sen fyndar du lite vintageprylar runt hörnet i deras lilla butik. 
En av Stockholms få bevarade restaurangmiljöer ligger på Blekingegatan 40. Såhär såg det ut redan 1904 när stället byggdes, och så ser det fortfarande ut. Pelikan flyttade in 1969, men restaurangen har anor sedan 1633 och låg till 1931 vid gamla-gamla Slussen. Pelikan är en av de två restauranger som Ellen rekommenderar på Södermalm. Den rekommendationen håller fortfarande. 
Detta är en annan av de gamla bevarade restaurangmiljöerna som är över hundra år. Den här är från 1910 ungefär, men Zum Fransiskaner öppnade faktiskt här på Skeppsbron nr 40 redan 1889. Öl från små bryggerier och wienerschnitzel är deras specialiteter. Ellen skriver att det är ett ölkafé med god mat. Så är det fortfarande på Zum. Det kan inte alla ölkaféer inte skryta med.
För en vintageman är det att komma hem. Radion sprakar i bakgrunden och man anar hur trångbodda de var, den lilla familjen i sin HSB-lägenhet i Katrineholm 1947. Museet har oändligt mycket mer att visa, både permanenta och tillfälliga utställningar. Många aha-upplevelser blir det; – En sån hade vi! Man kan lätt spendera en halv dag här. 
På Ellens tid låg Historiska museet på nedervåningen och all konst och konsthantverk i de stora salarna på våningen ovanför. Nu är Nationalmuseum nyrenoverat i prunkande färger och konst och hantverk blandas kronologiskt. De storsvenska ikonerna hänger troget kvar, liksom Rembrandt. Man blir inte besviken, snarare imponerad. Detta är inte ett särskilt otippat val, men vi kan bara säga – gå dit. 
Ett lite hemligt hus som är öppet för alla. Ellen är riktigt förtjust i Carl Westmans skapelse på Scheelegatan 7 på Kungsholmen. När det invigdes 1915 vimlade huset av både brudpar och brottslingar, för detta är Stockholm tingsrätt. Men alla vigslar har flyttat ut, kanske mest till Stadshuset. Rådhuset är ändå värt ett besök. Efter säkerhetskontrollen kan du vandra trapporna upp och ner och se takmålningar, väggmålningar, nya och gamla rättegångssalar, mm. Arkitektur att beundra alltså. Det finns även ett fik som är helt okej nere i ljusgården.
De flesta turistbussar åker till Fjällgatan för att se utsikten över Stockholms inlopp. Det lite skräpiga Gröna Lund dominerar vyn därifrån. Men från Skinnarviksberget har man en mer magnifik utsikt med Stadshuset i blickfånget. Vackrare utsikt i en svensk stad finns nog inte. Till vänster ser vi Norr Mälarstrands pampiga gavelrad och åt höger Gamla stan. Njut av detta gratisnöje. Ta med en picnic-korg och sätt dig nånstans på Skinnarviksberget och spisa. Närmaste T-bana är Zinkensdamm. 
Ragnar Östberg har skapat ett mästerverk. Punkt. Gå dit, gå in, gå runt, gå upp i tornet, gå på guidad visning. Gå på Nobelfesten eller på någon av de öppna tillställningar som ges. Vi brukar själva gå på en stämningsfull Lucia-konsert varje år.
Vi skrev ett blogginlägg om hur man får en överblick över Stockholm när man är här första gången. Man tar inte de röda och dyra Hop-on Hop-off-bussarna. Man köper en SL-biljett och åker en egen rundtur istället. Starta på Fridhemsplan. Där tar man blå buss 3 söderut, byter till buss 4 vid Rosenlund och tar till sist buss 1 från Fältöversten tillbaka in mot city och Fridhemsplan. Detta är nästan samma rundtur som Ellen Rydelius förespråkar, fast då var det med spårvagn. 
Vi åkte från Stockholm till Göteborg den 21 februari. Då var inte Corona något bekymmer i Sverige. Nu dröjer det väl innan virushotet har lagt sig, så jag vet inte när man kan göra nästa resa. Utställningarna håller på till augusti i alla fall. Eller så gör du bara en resa i fantasin här och nu.
Den italienske modeskaparen Gianni Versace blev bara 51 år. Han blev mördad 1997 mitt i karriären. Under 1980- och 90-talen var han en av världens mest betydelsefulla modedesigners. Hans kreativitet visste inga gränser, skriver 
Slottet som är ritat i engelsk Tudorstil av Lars Israel Wahlman blev klart för inflyttning 1904. Här bodde Blanche Bonde som jag skriver mer om nedan. Hon var dotter till hovstallmästare James Fredrik Dickson och Blanche Dickson. Familjen hade gjort sig en förmögenhet på trävaruhandel med England. Slottet var både modernt och överdådigt och mycket av inredningen går i Arts & Craft-stil. Hela gårdsanläggningen med slott, ladugårdar, stall, vagnslider, kyrka, arbetarby är en sevärdhet. De pittoreska arbetarbostäderna och grindstugan kan man hyra för övernattning.
Tjolöholm kan bara ses på guidade visningar. Så gå in på nätet och boka en tid.
Hela hennes klädsamling donerades till Göteborgs stad när hon dog 1960. I utställningen 
Man lär sig mycket om kvalitet i den här utställningen.
Vi som ömsom bor i Malmö och ömsom i Stockholm tog tåget på Svemester upp till Stockholm. Vi har i sju dagar låtit Ellen Rydelius guida oss på vandringar ur boken Stockholm på 8 dagar från 1930. Nu har turen kommit till Gamla Stan där vi gjort några spännande upptäckter som inte ens många stockholmare känner till. Häng med längs vår blå linje.
Idag kan du se kyrkans ursprungliga ytterväggar och pelare som markeringar i stenläggningen mot Slottsbacken.
På Kindstugatan kan du få dig en snyting. Här låg köpmännens gillestuga där det antagligen gick hett till, därav namnet. På Ellens tid var gatan känd som lumphandlarnas gata.
Här bodde kung Kristan II. Idag har en annan kung påpassligt flyttat in.
Åströms kappaffär på nr 40 är den sista. Den har legat där i 109 år. Affärsdisken därinne är fortfarande densamma. Annonsen från 1950.
Framåt tillverkar skor, inte bara snabbklackar dem.
Även vi i allmogen kan låna böcker i detta vackra bibliotek och samtidigt frottera oss mot politiska kändisar.
Svea Maträtt – en nästan okänd lunchrestaurang. Det är galler för fönstren för att du inte ska rymma. Bli inte förvånad när du går in i hovrättens entré. Du måste passera en säkerhetskontroll som på en flygplats. Men sen är det bara att kliva på.
Det mest patetiska i hela muséet, tycker Ellen, är Gustav II Adolfs uppstoppade häst Streiff.
Fri entré på 
Gudarna Tor, Balder och Oden har bara blivit flyttade till ett bättre ljus
Dessa kända svenska ikonbilder är fortfarande lätta att hitta. De flesta hänger i kronologisk ordning.
När vi ser planen över våning 2 i guideboken ser vi att kartan inte längre stämmer med terrängen. Men A-konstverk är alltid A-konstverk och nästan allt Ellen tycker att vi ska se visas fortfarande.
1930 var Skeppsholmen och Kastellholmen fortfarande centrum för den kungliga svenska flottan och förbjudet militärt område. En matros stod och vaktade vid bron. Så det Ellen kunde skriva om fick hon bara se på håll. Idag är det fullt möjligt, ja rent av rekommendabelt, att ta en promenad ut på de fina kulturholmarna med muséer, musik och konst.
Dagens promenad avslutades vid en annan av Stockholms berömda mötesplatser; Svampen på Stureplan. Den uppfördes först 1937, så det var före Ellens resa.
Detta är inte en punschrulle. Och inte en semla heller. Det är en konditoribit.
Här har konditorn definitivt gått för långt. En dammsugare med lakritssmak! Men så finns det fiket inte längre. Så kan det gå.
Övning kommer att ge färdighet.
Fyllningen får inte vara lös som barnb-js, inte heller för hård eller torr. Den får inte innehålla för mycket havregryn och inte för mycket socker. Arrakssmaken ska vara välbalanserad. Men som sagts ovan, innehållet kan variera rätt mycket, gammal morotskaka smaksatt med punsch var en delikatess.
Richard Berghs målning Riddaren och jungfrun. Den bytte Thiel till sig från Folkets hus i Stockholm mot en skulptur av en hamnarbetare.
När man rest sig ur Gustaf Fjæstads monumentala skulpterade eksoffa i stora honnörsrummet eller unnat sig fika i bankirens matsal (vårt tips), förslår Ellen att man ska promenera tillbaka. ”Nu kan man mycket väl till fots tillryggalägga vägen mellan Thielska galleriet och Skansen. Det är en styv halvtimmes promenad längs stranden och genom Djurgårdens ekbestånd på bekväma vägar.” Man går förbi Wallenbergs Täcka udde, Manilla, både skolan och Bonniers konstsamling, Prins Eugens Waldemarsudde, som på hennes tid fortfarande var bebott av målarprinsen, och andra fina djurgårdsbyggnader på väg till Skansen och Nordiska Museet. Eller så tar man norra vägen över Djurgårdsbrunn, Rosendals slott, Rosendalsterrassen fram till Skansen, vars huvudentré då låg vid Hazeliusporten.
Christina Catharina Stenbocks paradsängkammare från Ulvsunda slott, 1680-tal, fanns även på Ellens tid. 
Igenkänningen är också hög i avdelningen med Dukade bord på plan 3. Bordet med svanen har i alla fall Vintagemannen sett i hela sitt liv.
Här spelade Bellman på sin tid, på Bacchustemplet Gröna Lund, och Ulla Winbladh dansade.
Ellen håller som bekant ett högt tempo – hon vill verkligen visa besökaren det bästa av Stockholm, så för att få ny energi gick vi in på Lilla Hasselbacken mitt emot Skansens entré för att fika. Vi blev sugna på varm choklad med vispgrädde. Döm om vår förvåning när vi blev serverade drycken i gamla Cafe-au-lait-koppar. En artefakt från mejeriernas kampanj för mjölk i kaffet från 1984. Ett kul återseende för två gamla Arla-anställda.
Du vet väl att det är punschrullens dag den 7 mars varje år. Vintagemannen har just 
I Folkets hus från Ransäter i Värmland firade sonen bröllop i somras. Skansen fixade bl.a. lövad förstubro och värdinna i tidstypiska kläder och får högsta betyg av oss.
Vintagemannen 