Först när vintagemannen är ordentligt packad kan han ge sig iväg.

Resväskor(0)

Idag handlar det om väskor och att resa med stil. Eller om att bara gå ut på stan.

En vintageman är mån om alla detaljer. Det blir roligare då. Och finare. Väskor är nästan som kläder. De förstärker profilen på hela ekipaget. Tänk bara på damernas handväskor.

Gamla väskor har så mycket karaktär. Speciellt om det sitter gamla etiketter kvar från äventyr i hela världen. Man kan låta sin fantasi resa iväg och se sig själv på en däckstol i Karibien eller på kasinot i Monte Carlo. Med en Old Fashioned i handen.

Resväskor i läder är mina favoriter. Och hattaskar. Ibland är de i styv papp också. Man packar bilen full. Och eftersom det är så ont om trevliga vägkrogar är det säkrast att packa ett campingbord och en Taffel med matsäck också. Det är synd att man inte törs checka in sådana fina väskor på flyget. Inte ens en vintageman har råd att bara åka med enkel biljett.

Tillämpad bodybuilding

Hjulväska 005

Okejdå. Gamla väskor är tyngre än såna där moderna compositsaker med inbyggda hjul. Men de ger bra träning. Det finns också fiffiga hjul att sätta utanpå så att man klarar en tågresa. Jag drömmer mig tillbaka till den tiden då man kunde kliva av tåget och ropa: Bärare hitåt!

Vintagemannen går till jobbet

Ibland åks det på tjänsteresa med övernattning på nåt flott konferenshotell i nåt gammalt nedlagt slott. Då tar en vintageman sin matchande konsult-outfit med övernattningsväska, datorväska och konsultrulle. När han är klar med sitt uppdrag är det full rulle på hemresan.

Ingemar Albertsson 2013-01-23  (2)

Vad döljer det sig här? Jo, Västerlandets moderna välsignelser.

En vintageman går ogärna ut med en modern datorväska på axeln. Nej, stilfullt och diskret ska det vara. Tänk att de redan på 1950-talet visste att tillverka fodral för iPads.

På viktigt möte med portföljmannen

En läderportfölj skapar respekt. Eller åtlöje. Tänk att folk gapskrattade åt mig 2011, det år jag trevande började klä mig i vintage.  När jag visade mig i den grå Homburg-hatten och med bandyportföljen under armen visste flabbet inga gränser. Men jag tog det som en man, som en vintageman. Nu har jag flera portföljer att växla mellan beroende på uppdragets art.

En mycket fiffig portfölj i präglad krokodilimitation. Man går till ett viktigt möte med viktiga papper i portföljen. När de viktiga dokumenten är överlämnade rullar man ihop portföljen, låser och bär hem den under armen. Endast den gamla reservoarpennan ligger kvar däri.

Tänk om väskor kunde tala.

Vad skulle den då ha att berätta om Långsele? Eller om en middag vid kaptenens bord på sin färd över Atlanten med M/S Kungsholm?

Bärare hitåt!

Det här fina setet såldes på Stockholms Auktionsverks Fashionauktion i förra veckan (mars 2016). Det klubbades för 3.600 kr. Jag var inte med och bjöd, trots att jag var väldigt sugen. Tänk att få resa med sin egen garderob för kostymer, skor, underkläder och lite annat. Samt en mindre väska för annat nödvändigt. Och så plats i hattasken för två – tre hattar.

Varför bjöd jag inte då, skicket var ju rätt bra och det var inte någon sunkig lukt i någon av väskorna? Jo, kolla handtaget på den stora garderoben. Det finns bara ett handtag högst upp. Det betyder att denna väska kräver en bärare med pirra. Var hittar man en sån nuförtiden, även om man kan busvissla? Nej, att släpa på denna låda skulle inte vara att resa med stil. Svettig, med hatten på sned och kläderna i oordning, vill man ju inte göra entré på hotellet. Så det blev inget köp.

Vintagecyklar kräva dessa väskor

Bättre då att ta cykeln, i detta fall en tandem från 1939 av märket Union. Det finns vackra väskor för sådana ekipage också. Och då är det ju bara naturligt att anlända till resmålet lite svettig och rufsig.

What is necessary?

En vintageman måste också packa de allra nödvändigaste små utensilierna inför sin resa. Praktiskt då med en väska med inbyggd necessär där varje pomada har sin egen flaska i sitt eget fack. Eller så packar man ett elegant toilettetui. Att sådana står högt i kurs förstår man när den nedre till höger ropades in av en dam för över 4.000 kronor på Stockholm Auktionsverk för ett par år sedan. Jag vill minnas att det var en elegant kvinna som letade present åt sin man.

Små, små etuier

En vintageman har många tillbehör att hålla reda på; kragknappar, manschettknappar, slipsnålar, mm. Och så själva slipsarna förstås. Tur att det finns små etuier för allt.

Ingemar 2012-09-01 (5)

Vintagemannen tackar för uppmärksamheten. Trevlig resa.

 

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

SAV Fashion 2016-03-17 059

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt  och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Bukowskis Fashion 2016-03-10 (4)

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.

 

 

Manchesterkostym från storhetstiden funnen hos Herr Larsson

OBS! Herr Larsson har i juni 2016 bytt namn till Ritz Vintage Clothing. Allt annat stämmer. 

Stockholm begåvades för ett par månader sedan med en ny vintagebutik för herrar. Det var legendariska Lisa Larsson som knoppade av sin herravdelning och där kör Jeanette nu i en egen butik på Bondegatan 48. Igår hittade jag en blå manchesterkostym för 600 kr där. Den låga skärningen på kavajen samt gubbvecken och slagen på byxorna skvallrar om åttiotal.

Så idag blir det lite snack både om Herr Larsson. Och om Manchester – gentlemannens jeans, som Bernhard Roetzel kallar dem i det klassiska standardverket Gentlemannen – Handbok i det klassiska herrmodet. Den ideala byxan till den udda kavajen.

Manchester 015Manchester 004

Varumärket är Rappson. Svensk standardkonfektion alltså i 60% bomull och 40% polyester. Slipsen är dock en äkta Fornasetti.

Det är sannerligen inte ofta man hittar en manchesterkostym i nästan perfekt skick. Själva tyget har ju en tendens att bli slitet i knävecken och i rumpan och se lite sjavigt ut efter ett tag. Men den här kostymen är nästan perfekt. Problemet, som vintagemannen alltid har, eftersom han är utarmad och har väldigt långa ben, är att han måste offra slagen på byxorna. Då syns det oftast på gammal manchester var det gamla vecket suttit. Det blir en vit rand. Vi får se hur det blir när byxan varit hos skräddaren.

Herr Larsson 2016-03-09 024

Herr Larsson har ett brett utbud av vintagekläder; kostymer, kavajer, rockar och hattar. Och lite modernare leasure också. Här är det svårt att gå hem utan att köpa

Du hittar klassiska varumärken på galgarna

Jeanette Axlander håller hårt på vintageprofilen. Det är bra. Det vore synd om ett bra koncept urholkas till att bara bli second hand för herrar. Så hjälp henne att fylla på lagret med gamla go’bitar. Ibland köper hon direkt. Ibland blir det försäljning på kommission.

Det finns fina skor och kul attiraljer också. Eller accessoarer heter det visst – uttalat med XS som Susanne Ljung i P1 Stil säger – axsessoarer.

Men det här skulle ju handla om manchester

Ingemar Albertsson 2015-05-14 011

Kombon tweedkavaj, ylleväst och manchesterbyxor är min absoluta favoritklädsel. Keps hör dock till undantagen. En hatt ska det vara. Men som jag sa, det är svårt att hitta manchester som inte är utsliten. De här blå brallorna hittade jag i nyskick för 10 kr på en loppis. Ett av mina allra bästa köp. Faktiskt ett par Rappson det också. De måste ha varit duktiga på manchester.

Här har vi en brun ensemble. Manchesterbrallor från Oscar Jacobsson, Harris Tweed-kavaj från Daniel Hechter och en Ralph Lauren-väst. Ungefär såhär ser Vintagemannen ut när han är på jobbet.

Jag förstår inte alla de män som går omkring i jeans och påstår att de är bekväma. Då skulle de prova ett par rymliga manchesterbyxor. Det är det verkliga komfortplagget.

1970-talet var manchesterns högperiod

I postorderkatalogerna på 70-talet frossar de i manchester.  Till vänster Ellos från 1975-76. Till höger Haléns från 1979-80. Att jag daterar mitt nya fynd till 80-tal beror på kostymens skärning och detaljer.

Det var inte bara kostymer på slutet av sjuttiotalet. Det var jackor, jeans, snickarbyxor. Även damerna gick klädda i manchester

Varför heter det Manchester egentligen?

Läs på Wikipedia: Manchester är en sorts randigt bomullstyg, vävt av tvinnade parallella fibrer. Tyget kallas tunnspårigt eller bredspårigt beroende på avståndet mell  de karaktäristiska ränderna. Rändernas lugg skapas av ett separat inslag, som en randad typ av sammet. Tyget lär först ha producerats i Leeds, men den mest kända tillverkningsorten är Manchester, som på svenska fått låna tyget sitt namn.

På engelska heter det Corduroy (”kunglig tråd”). På engelska Wikipedia kan du lära dig mer. Klicka!

Två skånska vintagefavoriter

VintageQ samt undertecknad har ett par favoritbutiker i Skåne som vi inte gärna missar att besöka. Det Är Mani på David Hallsgatan i Malmö och Torget 11 i Åhus. Där hittar vi alltid nånting snyggt och ovanligt. Troligen gör du det också.

Mani 2016-02-28 (4)

Mani, har som de flesta andra, mest damkläder. Mycket är äkta vintage. Hustrun provade ett par slanka trettiotalsklänningar. Men tyvärr, hon vill inte bli snörd i korsett. Det blev en 40-talsblus istället.

Det inre herrummet har ganska många kostymer i nyskick – NOS alltså. Mycket från 1970 talet och tidigare. Jag hittade en skräddarsydd kostym där kavajen satt jättebra. Men det fattades tyvärr en decimeter på byxbenen. Du ser det grönrutiga tyget till vänster i bilden.

Samt många kul attiraljer.

Mani 2016-02-28 (24)

På Mani basar Fanny Fager och hennes mamma Helene som man träffar ibland i butiken.

Torget 11 i Åhus

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (3)

Här kan du göra fynd. Parkera på torget i Åhus och dyk ner i Kerstins källare. Den är full med gamla kläder och andra vintageprylar i utmärkt skick. Det tar minst en timme att leta runt och prova.

Tjejer som ska gifta sig kan här förverkliga sin dröm. Och tärnorna också. Hit åker Köpenhamns bästa vintageaffärer och rensar brudklänningslagret med jämna mellanrum. Så prisvärt är det.

Herravdelningen, ligger intill brudkammaren längst in. Där är utbudet av kostymer med väst inte så stort, bara någon enstaka i fel storlek, men intressanta småprylar fanns det gott om. Jag hittade ett par eleganta herrstrumpeband med spänst i resåren. Det gör man inte varje dag. Och snygga skoblock.

I lådan med hattprydnader fyndade jag en turkos blomma som kom bra till pass.

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (7)

Hustrun hade riktig tur. Ett par oanvända oxblodsfärgade promenadskor till en gosse samt ett par vita sidenpumps var dagens skörd. Dessutom en sammetskappa från tidigt trettiotal och en nästan felfri yllebaddräkt från seklets början. Nu behöver hon inte frysa när hon doppar sig i böljorna på Österlen.

Själv gjorde jag ett riktigt klipp

Ingemar Albertsson 2016-03-07 093

God dag! Vill ni se mitt Åhus-klipp? En Burberry trenchcoat i perfekt skick och med löstagbart foder. Ett par små senapsfläckar på ena ärmen är det enda jag kan se som avslöjar att rocken är använd. Men de går nog bort i tvätten.

Jag betalade 774 kr efter att ha fått lite mängdrabatt. Vet du vad en sån trenchcoat kostar ny idag? Jag gick till NK och kollade; 19.500:- plus foder 1.600:-. Summa 21.100 kr. Där sparade jag 20.326 kr. Det räcker till en begagnad bil, t ex en Saab-9-3 eller VW Golf från 2004. Eller till en resa med hotell i New York en hel vecka. Varför handla nytt?

Tack Kerstin Holst för den här gången. Fortsätt att leta fram fina grejer. Vi ber.

 

Västen som växte

Vad man gör med en väst om det fattas 15 cm på vidden?

Före och efter

Minns du att jag hittade en fyrtiotals-tweedkavaj och en väst i samma tyg hos Ruth & Raoul för 1.000 kr. Det vara bara det att västen var i storlek 46 och kavajen i storlek 54. Hur i all sin dar kan de två udda plaggen ha överlevt tillsammans i nästan sjuttio år?

derber mått 004

Västen är ju till en gosse och kavajen till en större man. Vad göra? Jag får chansa, tänkte jag. Om jag ber skräddaren att sy ett helt nytt bakstycke till västen så kan det gå. Den blir nog inte perfekt, men förhoppningsvis syns det inte när jag har kavajen utanpå.

derberväst hos George (2)

Jag gick till George Miko på Mari-Lenas skrädderi på Hornsgatan 127. Han har fixat massor av kläder åt oss. Och så delade vi upp jobbet. Jag fick gå till tygaffärer och leta fodertyg. Jag hittade ett fint i viskostyg på NK / SidenCarlsson. Han började sprätta bort det gamla fodret och ryggpartiet.

Derber väst efter 002

Nu har västen bredden inne. Det syns att fodret kryper lite för långt fram. Och åt längden var inte mycket att göra. Men det blev fint ändå.

En vecka senare var han klar. Tyget kostade 200 kr och arbetet 800 kr. Summa 2.000 kr för hela setet.

Före och efter

Nu är även västen en storlek 54. I alla fall i vidden.

Derber 40-tal 002

Derber var ett märke som lanserades av  av Hj. Söderbergs i Uppsala. Den största textilindustrin i stan. De startade 1907 och flyttade till olika adresser; Vaksalagatan 15 och  Dragarbrunnsgatan 65. På tillverkningsprogrammet fanns då herr– och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor. 1950 slog de på stort och byggde en modern fabrik på Bergsbrunnagatan. Men konfektionskrisen hade då redan börjat i Sverige och de gick i konkurs 1958.

Ingwemar Albertsson 2016-02-24 004

Visst är det flått med en väst

Hur kunde den udda kavajen och västen hänga ihop så länge – i cirka 70 år? Min gissning är att det var nån av textilarbetarna som tagit hem plaggen och nu, 2016 har släktingar lämnat in dem till Ruth & Raouls vintageaffär i Uppsala för försäljning. Vad tror du?

Derber 40-tal 006

Kul att ha en väst som funkar. Men kavajen är ursnygg ändå. Det är inte ofta man hittar något sånt här snyggt och i perfekt skick. Synd bara att det inte fanns ett par kostymbyxor också. Det måste det ha funnits från början. Men de hade väl varit väldigt stickiga, sa den sure räven.

 

 

 

 

Urkul att fynda gamla klockor

Certina 60-tal (3)

Armbandsuret lär vara mannens enda smycke sägs det. Många suktar efter en Rolex Daytona för en halv miljon – för att visa hur framgångsrika de är antagligen. Vintagemannen är precis tvärt om. Han blir jätteglad när han hittar en gammal mekanisk Certina som matchar nån av hans kavajer. Sällan behöver han betala mer än en tusenlapp. Den här blå  är från sjuttiotalet.

1:a världskriget skapade armbandsuret

För hundra år sedan fanns inte armbandsuret. Då var det rovan, fickuret som gällde. Dina moderna blåjeans innehåller förresten en rest från den tiden – den lilla miniatyrfickan som sitter innanför den högra framfickan är till för att ha klockan i.

Det var första världskrigets och flygets utveckling som ändrade på våra klockvanor. När anfall behöver planeras i minuter och sekunder är det viktigt för piloter och officerare att lätt kunna se vad klockan är. Ett fickur är då väldigt opraktiskt. Så piloterna band fast sina fickur på armen eller på låret med nån sinnrik fästanordning  – och se, det moderna armbandsuret var fött.

Dyra märken behövs inte

Omega o Rekord 1940

Man måste inte köpa exklusiva märken. Dessa två eleganta klockor är från 1940 ungefär. Du kan säkert se att den vänstra, en Omega, är lite finare. En sådan kostar kanske 5.000 kr. Den högra, en mer anonym Record, kostar 1.000 kr. Men jag kan försäkra, man känner sig ungefär lika elegant i båda när man fått på sig sin smoking.

Jag älskar billiga klockor

Billiga klockor

Jag älskar billiga klockor. Då har man ju råd med fler. Ingen av dessa femtiotalsklockor har kostat över tusen kronor. Den högra bara 200:-. Det finns alltså fynd att göra där ute.

Testa om klockan går rätt

Den stora frågan är om ett vintageur fungerar. När jag ser en trevlig gammal mekanisk klocka på en auktion, antikmarknad eller på en loppis brukar jag alltid dra upp den och ställa den så rätt som möjligt. (Man har ju den rätta tiden i mobilen, så man behöver egentligen inte nån klocka som  visar tiden längre.) Sen går jag tillbaka efter en halvtimme och ser om klockan fortfarande går rätt. Har den redan då dragit sig blir jag skeptisk och då köper jag inte. Jag kan acceptera att en gammal klocka drar sig en minut på ett dygn, men inte mer. Ibland lämnar jag klockan till en urmakare för ruckning och justering, men då riskerar totalkostanden att skena iväg.

Putsa klockan med tandkräm

Ofta är glaset lite repigt. Då tar jag till tandkrämsmetoden. Jag klämmer ut en liten klick tandkräm med slipmedel på pekfingret och gnider runt i cirklar en stund. Det tar inte bort sprickor, men gör underverk på små repor.

Välj klocka som passar dagen klädsel

Det roliga med att ha flera vintageklockor är att man kan välja en som passar dagens outfit. Jag brukar också vara noga med vilka metaller jag kombinerar. Manschettknappar i silver till en stålklocka. Guld till guld.

Välj vintageklockor med karaktär

Atlantic Milano o Manhattan 1960 (2)

Atlantic är ett sånt där gammalt märke som var stort i Sverige på 1950- och 60-talen. De finns i många olika utföranden. De här modellerna, som jag tror är från åren runt 1960, kallas Manhattan och Milano. De har rätt mycket attityd i designen tycker jag. Riktiga smycken.

Den högra köpte jag på Antikmässan för 1.200 kr. När jag googlade på märket upptäckte jag att just denna klocka år 2011 såldes på Lauritz för 600 kr plus avgifter, dvs 840 kr. Ett normalt pris för en sån här klocka. Den har ett fel och det är att stållänken egentligen är 2 mm för smal. Men den går ju att byta.

Rätt bredd på armbandet

Klocktillbehör

En vintageman passar på att handla när tillfället yppar sig. Det gäller klockarmband också. En låda med gamla armband är bra att ha därhemma. Förr eller senare tar ett läderarmband slut och måste bytas. Och till en vintageklocka vill man ju helst ha ett vintagearmband. Det finns många olika bredder på klockarmband. Se till att du får det rätta.

Se förresten upp med klockor där sprinten för armbanden sitter helt fast. Då kan du bara använda armband med s.k. open ends och då är urvalet av snygga armband ytterst magert.

Vissa klockor sticker ut

Jag är ganska svag för kronografer som har tidtagning, stopp och mellantider. Sådana går ofta dyrt på auktion. Här har jag, efter en lång tids sökande, hittat en schweizisk kronograf från fyrtiotalet utan känt märke. Den blev överkomlig på en auktion.

Den högra är en kul Casio Data Bank från 1980-talet med inbyggd miniräknare, kalender och telefonbok som fortfarande fungerar. Det måste ha varit oerhört exklusivt på sin tid. Denna är förresten den enda batteridrivna klocka jag har. Jag tycker att de gamla mekaniska uren är roligare.

Jaeger-le Coultre är mitt favoritmärke

Jaeger-le Coultre (1)

Har du något favoritmärke? frågar folk ibland. Ja, Jaeger-le Coultre, ett av de stora klockmärkena från Schweiz. De har legat i framkant ända sedan 1833 och varit först med många finesser. Jag tycker att de är diskret eleganta. Memovox heter den nedersta klockan och den var den första klockan med alarm och som lanserades 1950, samma år som jag föddes. En Memovox låg länge på min önskelista. Jag fick den av frun och barnen när jag fyllde sextio.

Som alla klockkännare kan se saknas en verklig klassisker på bilden – en Jaeger-le Coultre Reverso. Det är en rektangulär JlC-klocka med vändbar boett. Köper man en nytillverkad Reverso får man lägga upp minst 100.000 kr och det tänker inte Vintagemannen göra.

Ger man sig in på den fina-märkes-marknaden börjar auktionspriserna på tiotusen och lyfter sedan uppåt i en rasande takt.

PS. Onödigt vetande för snobbar: Jaeger ska uttalas på franska, dvs Sche-schäär och inte Jäger som de flesta säger. Say after me: Scheschäär lökoltrr. (Sen finns det nördar som säger Sche-gäär också. Men dom bortser vi ifrån.)

Var hittar du vintageklockor?

På varje antikmarknad och loppis kan du hitta klockor. Det mesta är skit, så det gäller att leta noga efter fyndet med stort F. Men det är ju så vi vintagenördar alltid har det.

Annars är auktioner det säkraste stället. Kaplans i Stockholm är en verklig guldgruva. De har massor av klockauktioner hela året runt. Och det som inte blir sålt på auktionen kan man köpa i deras butik efteråt. Kolla deras välfyllda webbutik.

I stort sett alla auktionshus säljer klockor. Det är bara att börja bevaka.

Vintageghandlare som A.Marchesan och Herr Judit har ett litet noga utvalt utbud i lagom prisklass. Där kan du också kolla. Deras klockor är oftast genomgångna av en urmakare.

 

Upptäcker ny vintagehandlare på Antikmässan

Antikmässan 2016 065

Vintagehattar är en bristvara. Vilken lycka att då hitta en ny vintagehandlare med inriktning på herrkläder. Jag slog till och köpte en riktig ”Frank Sinatra-hatt” av märket Failsworth Sportsman.

De Lucas – en helt ny vintagehandlare

Thomas Cedergren är en erfaren antikhandlare som nu inriktar sig på herrvintage. Under namnet De Lucas kommer hans butik på Ruddammsvägen att öppna nån gång i mars. På Antikmässan hittar du hans välfyllda monter lite dold bakom de mer kända vintagehandlarna.

Kolla vilka fräna manschettknappar och flugor jag hittade hos De Lucas.

Lata Pigan levererar alltid

Margareta plockade fram en äkta Borsalinohatt till hustrun. Hon har visserligen redan en brun damhatt, men det är extra snits på en Borsalino. Annars säljer Lata Pigan och Teda Art Project också spännande vintagetyger. Anmäl dig till deras workshops och lär dig sy klänningar av dem. Mer information i deras monter.

Herr Larsson & Lisa Larsson – trevliga grannar med noga utvalt

Lisa Larsson på Bondegatan är ett av vintagevärldens säkraste gruvor för damerna. För något år sen flyttade Jeanette Axlander in och öppnade en herravdelning – Herr Larsson. Den har nu knoppat av och blivit en egen butik några meter bort på samma gata. Men på Antikmässan har de blivit sambo igen. Mycket fint finns det. Undrar hur länge den här klänningen fick hänga kvar.

Den grönbrunrutiga femtiotalsrocken från Örnkläder är nu såld till en känd vintageman. Den är  redan hos kemtvätten. Men det fanns även andra läckra rockar hos Herr Larsson.

Herr Judit håller hög och lite trendigare profil

Är du tveksam inför att klä dig i äkta vintage, sånt som är äldre femtio år alltså, så är Herr Judit rätta stället. De har montern mitt emot Herr Lisa (Larsson). Höglassiga second hand-kläder av fina märken och tjusiga kvalitetsskor finns det. Här är det lite mer modernt. Synd att brallorna jag provade var för korta. Jag hade varit tvungen att offra slagen för att få ner dem tillräckligt – och det vill jag inte göra. Kostymen med väst till vänster är en Ralph Lauren Purple Label (RLs mest exklusiva serie). Men den passar en herre i storlek 46-48 skulle jag tro. Så synd.

Andra fyndställen för vintagenördar

I en helt annan del av Antikmässan finns två handlare som är värda ett besök. De ligger i den bortersta långgången. Det är Öst Hem & Kuriosa och Orval AB. Båda brukar vara med på mässan varje år.

Antikmässan 2016 002

Hos Öst hittar hustrun alltid något. I år en fin yllekjol som ger femtiotalsvibbar, men den kan nog vara åttiotal om man kollar noga i sömmarna. Den stickade koftan i bildens nederkant var tyvärr för kort i ärmarna. Och guldskorna från 20-talet som sticker fram under kjolen var också för små.

Antikmässan 2016 074

Vårt roligaste köp på Antikmässan i år är ändå de här drinkservetterna från mitten av nittonhundratalet som Öst hade liggande på en hylla. Se vilka undersköna damer. Lite syndigt ekivoka med alla kroppsdelar noggrant broderade. Det är t.o.m. fyllning i tuttarna. Jag var tvungen att inviga dem direkt efter hemkomsten. Vad drinken heter? Old Fashioned. Vad skulle det annars vara?

Antikmässan 2016 006

Orval har alltid en välfylld monter. Mest för damerna, men lite accessoarer för herrarna också. I år hade de flera fantastiska 20-talsklänningar. Vackra och trånga. Själv hittar jag nästan alltid några halsdukar eller liknande herrbjäfs.

Och vem dök upp utanför Orval? Jo, Agneta som driver den välfyllda vintagebutiken Epok på Odengatan. Hon är även en prisbelönt modist viket framgår av dagens huvudbonad med all önskvärd tydlighet.

Det är lika kul att gå på Antikmässan som på olika vintagefestivaler och marknader. Man träffar gamla bekanta. Istället för fika blev det vitt vin och räkmacka i Älvsjö. Mässan har öppet till söndag den 21 februari.

Kroppsdelen en gentleman aldrig får visa

Det är en kroppsdel som en gentleman aldrig skyltar med. Och då gör inte en vintageman det heller. Det är huden mellan strumpan och byxan. Lösningen heter knästrumpor.

Knästrumpor 001

En riktig gentleman visar aldrig, säger aldrig, hud såhär.

Knästrumpor 002

Såhär ska det se ut när man sitter med benen i kors. Knästrumpan klär benet hela vägen.

Strumpeband 011

Förr, när strumporna inte innehöll Lycra och andra material som gör dem sådär modärnt elastiska, hasade de lätt ner och korvade sig kring ankeln. Lösningen var galanta strumpeband. Men sådana är svåra att hitta numera. Gummidetaljerna kan ha torkat och spruckit och gjort dem obrukbara.

Strumpeband 2014 (1)

Bra karl reder sig själv. Man kan gå till damavdelningen och hitta moderna tillbehör till damernas strumphållare. Vad passar bäst – vitt eller laxrosa? Med lite händighet kan då de gamla herrstrumpebanden uppdateras.

Sverige är knästrumpornas u-land

Om du går till de välsorterade herrekiperingarna och letar efter knästrumpor så finns det en halv hyllmeter ungefär. Det mesta är svart och grått. Kanske mörkblått och mörkbrunt också. Hur kul är det? Har du riktig tur finns några fina Burlington eller Pantharella i Argyle-rutigt också. Och det är ju trevligt, men…

Strumpor Paris 2014-10-19 004

En del av skörden från senaste Paris-resan.

…åk till Paris. Vartenda varuhus har 12 hyllmeter med roliga knästrumpor i alla upptänkliga färger. Där kan en vintageman lagra upp. Men ska man behöva åka ända till Paris för att köpa strumpor? Okejdå, nätet finns också, jag vet. Men det är inte lika kul.

Ingemar Albertsson.
Ingemar Albertsson. Foto J.Wulf, Totally Stockholm nov 2015

Till sist måste jag slå ett slag för golfbyxor. Plus fours som engelskmännen säger, dvs plus fyra tums (10 cm) nedhäng. Då får man verkligen nytta av sina fina knästrumpor.

Men, var god anteckna, knästrumpor hör hemma under vanliga brallor också.

 

 

 

 

 

 

Bli inte blöt om fötterna idag

Fred & Matt 20150323

Ett par moderna bottiner – eller overshoes – från Fred & Matt. De bästa jag någonsin haft. Tyvärr är de inte riktigt vintage. Läs mer nedan.

Bottiner

Bottiner är en yttersko i gummi med lite högre skaft för att helt täcka sina fina läderskor. De har dragkedja eller knäppning. De vänstra är svenska från Tretorn och de högra med textilskaft är norska från Viking.

Galoscher

Swimms galoscher (2)

Galoscher är en låg yttersko av gummi som bara täcker nedre delen av skon och som saknar knäppning eller låsning. Dessa, en lyxvariant från Swims, är ganska tunna, mjuka som kondomer och därför smidiga att ta på och av. Problemet är att det lätt kan bli punktering på sandade gator med vasst grus. Gamla stela galoscher var mycket kraftigare, men de glappar lätt när man går. Notera de gamla fina galoschmärkena. Det är för att man inte ska ta fel i stadshotellets garderob.

Pampuscher

Pampuscher 003

Pampuscher är en elegant damvariant av bottiner som ofta har plats för en liten damklack. Många pampuscher är pälsbrämade.

Fred & Matts overshoes är det moderna alternativet

Fred and Matt (4)

Moderna bottiner från Fred & Matt som förenar det bästa. De är vattentäta, lätta, mjuka och smidiga och går så högt upp att de skyddar hela skon. Man märker knappt att man har dem på sig. Köp sådana bums!

En slamkrypare

Retro 010

Nummer 1/2016 av Tidningen Scandinavian Retro kom i min brevlåda igår. Där redde jag ut ett missförstånd om Kar de Mummas slamkrypare som visade sig vara bottiner. Läs gärna den utmärkta tidningen.

 

När vintagemannen fyllde fem år

Vintage jubilee 5 yrs 2016-02-04 (2)

Den 4 februari 2011 var en märkesdag i mitt liv. Då gick hustrun in till Herr Judits second hand på Sibyllegatan 29 med en ”svart Labrador” och gick ut med en gentleman. Det är i alla fall hennes version. In kom en man i svarta jeans, svart t-shirt, svart kavaj och svart dunjacka samt reklambyråaktig skäggstubb. Ut gick en man i en italiensk rock i Donegal tweed, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk.

Ingemar 2011-2C

Såhär såg jag ut den 5 februari 2011, den pånyttfödde Vintagemannen. Och det blev början på en resa vill jag lova. Jag började leta snygga kläder i second hand-affärer. Ordet vintage kopplade jag då bara ihop med portvin.

Det var bara ett problem. Jag var lönnfet, vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 eller XXL. Utbudet av fina second handkläder i den storleken var ganska knapert. Så jag bestämde mig för att gå ner till storlek 52. Då finns ett helt annat utbud. Ett halvår och 16 kg senare öppnade sig en helt ny värld.

Rocken blev snart alldeles för stor. Skulle jag sälja själva originalartefakten? Nej. Gick den att sy in? Kanske. Men lösningen kom ett par år senare, när jag ärvt ett pälsfoder. Jag lät en körsnär anpassa och sy in pälsen i rocken. Nu behöver jag sannerligen inte frysa när kylan knäpper till.

Min allra finaste outfit

Ingemar 2012-02-21

Av alla klädköp jag gjort under de här fem åren så är det den här outfiten jag är allra mest nöjd med. Det är nog såhär jag egentligen ser ut. Och den köpte jag redan 2012, alldeles i början på min vintagekarriär.

Det är en tweedkavaj från Schlasbergs, 1970-tal, inköpt hos Mani i Malmö för 400 kr. En ylleväst från Myrorna för 50 kr. Ett par manchesterbyxor från en loppis för 10 kr. Lika mycket kostade slipsen. Skjortan är en Eton eller Stenströms som kostat c:a 150 kr. Näsduken i bröstfickan är ny, så den kostade säkert ett par hundra. Summa summarum för en hel gubbe – 825 kronor! Vad får man för det om man köper nytt? Axelremsväskan från Palmgrens kostade typ 4.000 kr.

Jubileumsdagens svettiga inledning

Jubileumsdagen inledde han och hon med ett pass på Friskis & Svettis gym . Det gäller att hålla stilen i alla lägen. Och formen. Är man en stl 52:a så gäller det att hålla sig sån. Annars måste ju hela garderoben bytas igen.

Sen ut på en födelsedagsturné till vintagevänner

Ingemar Albertsson 2016-02-04 033

Åter på brottsplatsen – Herr Judit på Sibyllegatan 29. Platsen där allt började. Och vem var där om inte Oliver som hjälpt mig flera gånger. Numera säljer han dock nya kvalitetsskor på det förnämliga Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan. Där brukar jag köpa knästrumpor.

Ingemar Albertsson 2016-02-04 037

Därefter en sväng till min hovleverantör  A Marchesan på Odengatan 74. Den här fyrtiotalsrocken  kommer från Alexander.

Old Touch Emmy  2016-02-04

Nästan runt hörnet, på Upplandsgatan 43, ligger Old touch som är en av Sveriges guldgruvor när det gäller vintage. Hit måste jag också gå och hälsa på en sån här dag. Men när Birgitta är på semester och Marina jobbar deltid var det Emmy som fick stå för ruljangsen. Ett par gamla grå ullstrumpor och en blårandig slips blev det den här gången. Båda New Old Stock, dvs de blev aldrig sålda på tiden det begav sig, på femtiotalet troligen.

Avslutar med vintagemiddag på Östra Stations järnvägsrestaurang

Skål på er. Jag har en skräddarsydd kostym från 1946, sydd hos G.A. Stedt i Avesta. Och AM har nåt ännu mera unikt, en pansartjock tweedkostym från 1930-talet.

Östra Stations järnvägsrestaurang har tiden nästan stått still sedan 1932. I stort sett allt är original, möblemang från NK´s fabriker, takmålning av Evald Dahlskog, matsedel och jag höll nästan på att säga innehavaren Berit också. Restaurangen har för sin unika miljö och sin traditionella husmanskost blivit rankad som en av världens tio bästa järnvägsrestauranger. Hoppas den får vara kvar länge.

Anne-Marie Lindstedt 2016-02-04 (7)

Sen tog vi tunnelbanan hem. Tack för en fin jubileumsdag.