#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Fest och fika är extra viktigt när det är kris

14 mars, 202615 mars, 2026 av Ingemar A, publicerad i #beredskap, 1940-tal, Beredskap, Mat och sånt, Vintagemannens beredskapsmat, Vintagemannens mat

Det är en vanlig uppfattning att all lust och njutning måste försvinna om det är stor kris i samhället. Det är ett missförstånd. Gemenskap är ett grundläggande behov. Att träffa vänner, fira födelsedagar och högtider blir istället extra viktigt för att orka. Kan man inte bjuda överdådigt så försöker man göra det gott och festligt i alla fall. Man dukar fint och anpassar recepten till vad som finns att få tag på. Eller så har man knytkalas. Kanske blir middagsbjudningen en kaffebjudning istället och det stora kafferepet med bullar, mjuka kakor, småkakor och tårta ersätts av en sockerkaka. Husmoderns Köksalmanack är på 1940-talet full av tips och förslag på hur man kan få till en fest under knapra förhållanden.

För 14 dagar sedan hade vi goda vänner över på eftermiddagsfika. Till det fikat bakade Vintagemannensberedskapsmat 3 olika sockerkakor, en med recept från ”Modern Bakning” utgiven av Marabou bakpulver 1941 och två från broschyren ”10 bra recept med lite fett och ägg” från 1942, också den utgiven av Marabou.

Några dagar senare bakade vi en sockerkaka från broschyren ”Brödbakning med potatis” från 1940.

Ni är många som frågat efter recepten och här kommer de:

Marabou sockerkaka – modern än idag

Det här receptet från 1941 visar sig vara i stort sett identiskt med receptet ”Sockerkaka, grundrecept” på Köket.se 2026. Jämför man med moderna recept som utlovar saftiga och supergoda sockerkakor så innehåller de recepten fler ägg och mer smör än grundreceptet.

Det går bra att hålla sig till grundreceptet. Bara man vispar ägg och socker länge så att det blir riktigt pösigt, blandar mjöl & bakpulver ordentligt och är snabb med att få in kakan i ugnen blir det en god kaka.

Två sockerkakor utan fett eller utan ägg

Sockerkakan utan fett, dvs smör och mjölk

I den här sockerkakan finns varken smör eller mjölk. Dessutom innehåller den bara ett ägg. Den är lite jobbigare att göra än de andra eftersom man måste vispa så länge, först fem minuter och sedan ytterligare 10 minuter. Har man elvisp är det inga problem, men för hand blir det tungt. Det här receptet ger ingen fluffig kaka. Sockerkakan blir ganska tunn och lite ”matig”. OK smak, men man saknar fett som smakförstärkare.

Sockerkakan utan ägg

Den här sockerkakan rör man ihop. Visp behöver inte användas. Den reser sig fint. Den känns lite nyttigare än kakan bakad på grundreceptet. Det blir mer att tugga, lite fastare i konsistensen. Som tårtbotten är den en favorit, fyllningen kommer att blanda sig fint med botten utan att det blir soggigt. Som det står i receptet är den godast färsk, den blir torr redan dagen efter. Får man kaka över kan man skära skivor och rosta i brödrosten och äta antingen med ett tunt lager smör på eller med en klick sylt & fet yoghurt eller sylt & vispgrädde på.

Sockerkaka med potatismjöl

Det blev godfare med sylt. En bra bas för en tårta.

Ägg, socker och potatismjöl, det är ju ingredienserna till spettkaka, fast med andra proportioner. Mycket riktigt så smakade den lite som spettkaka. Den reste sig fint i formen. Inte så mycket tuggmotstånd. Den ska definitivt ätas direkt, för redan dagen efter var den torr och riktigt smulig. På Instagram har flera som kommenterat berättat att det här receptet gör de tårtbottnar av för att de håller formen och inte blir soggiga. Det kan vi tänka oss.

Vi lade lite sylt på sockerkasskivorna. Då smakade det bättre.

Vilken är godaste kakan?

Frågar du VintageQ var det den lite matigare sockerkakan, dvs den utan ägg. På andra plats kommer grundreceptet, på tredje kakan utan smör & mjölk.

Potatismjölkakan går bort för vi gillar inte spettkaka. Det är för sött, torrt, smuligt och smakar för mycket ägg. Men gillar man spettkaka så blir den här en klar favorit och som tårtbotten blandas den ju med andra smaker. Och så är den ju ett glutenfritt alternativ.

Åt man sockerkaka under kriget?

Vi fick några frågor om det. I TV visas ofta bilder från krig med mycket elände och nöd. Och vid själva fronten är det inte plats för så många delikatesser. Då är man glad om man får ett mål mat om dagen.

Men alla är inte vid fronten. De allra flesta försöker upprätthålla vardagsrutinerna så gott det går och unna sig lite fest om det funkar. Alla recepten här i bloggen är ju från krigsåren i Sverige. Så nog åt man sockerkaka när man kunde.

En vän som gjort många resor till Ukraina med frivilliga hjälpsändningar berättar att de Ukrainare som inte är vid fronten äter ungefär som de gjorde före kriget. Det är inte brist på mat. Ukraina, som ibland kallas ”Europas kornbod”, är ett bördigt jordbruksland. De är inte heller under blockad. Men de har problem med eltillförseln.

Under andra världskriget var Sverige i ett annat läge. En tid var landet satt under blockad och inga livsmedel kom in. Bara ett begränsat antal konvojer med råvaror släpptes igenom. Dessutom drabbades vi av missväxt under några av krigsåren. Livsmedelsransoneringen varade mellan mellan sex och elva år, beroende på vilket livsmedel det var. Mycket var ransonerat, t ex vetemjöl, ägg och smör. Undantagen var potatis, mjölk och grönsaker. Det syns i beredskapsrecepten.

Vi har skrivit om sockerkakor tidigare, både här och i sociala medier

Här är vårt första inlägg om sockerkakor. Det var när vi började testa kristidsmat 2020.

Kolla instagramkontot @vintagemannensberedskapsmat eller @vintagemannensmat på Facebook. Där ser du många fler bilder på våra sockerkakor. Följ oss gärna.

Återupptäck fisken! Perfekt beredskapsmat.

4 mars, 20266 mars, 2026 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Beredskap, Mat och sånt, Vintagemannens beredskapsmat, Vintagemannens mat

För många svenskar är fisk gratis mat. Den finns i sjöar och hav och är sällan ransonerad. Fisk kan tillagas på många sätt; kokas och stekas, halstras och grillas, gravas, saltas och rökas eller läggas in på burk. Ätas varm eller kall. Och den används i färser, pajer, puddingar och piroger. Buljongen blir perfekt i soppor och såser.

I och kring vårt hundratusen sjöars land simmar väldigt mycket läcker mat.

Fisket är fritt i stora delar av Sverige. Längs hela vår långa kust och i de fem största sjöarna; Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön är fiske med handredskap tillåten. Med spö alltså, inte med nät eller trolling. I alla andra vattendrag, åar, sjöar och älvar måste man ha tillstånd eller fiskekort. Vi är alltså ganska många svenskar som har möjlighet att själva fånga middagsmaten. Av Sveriges tjugo största kommuner är det bara fem som inte ligger vid havet eller nära någon av de stora sjöarna.

Om man nu inte har turen att bo där fisket är fritt finns fiskekort att köpa. De kan kosta 100 – 250 kr per dag. Men då gäller det att man får en fin fångst, annars kan kilopriset för fisken blir rätt högt. Ett årskort lönar sig ganska snabbt om man fiskar regelbundet, de kostar från 500 – 1.500 kr per år.

Vi förutspår att fritidsfisket kommer att få ett uppsving om det blir beredskap med blockad och ransonering igen. Så du har väl din fiskeutrustning i ordning? Kastspö, metspö och pimpelspö samt drag, pirkar, krokar och flöten. När det smäller kommer nog den utrustningen att bli svår att få tag i.

Här är Vintageqvinnan 1962 med en torsk som farbror Per dragit upp i havet på Österlen och som mamma Evy sen fick ta hand om. Vintagemannen 1959 har fångat en gädda i Arbogaån där familjen hyrde sommarställe. Fångad med Atomdraget och en enkel spinnrulle ABU Record. Vi är alltså uppväxta med gratis middagsmat vissa dagar. Fiske var inte bara ett fritidsnöje.

Fiske är både till nytta och nöje för en barnfamilj. Här har kompisens barnbarn dragit upp både en gös och en gädda helt gratis ur Hjälmaren. Gissa om de tyckte att det var roligt.

Vi var ett fiskätande folk på 1940-talet – vart tog det folket vägen?

Fisk var inte ransonerat under 2:a världskriget, men det är inte samma sak som att det var enkelt att få tag på. Lokal ransonering förekom och tidvis fick man bara köpa 1 eller 2 kg per inköpstillfälle.

1939 åt svensken i snitt 18,3 kg fisk per person och år. 1950 var den siffran uppe i 22 kg per person. Det ger i snitt 1,8 kg per månad. Och då finns inte det man fiskat själv med i statistiken. Man åt nog fisk minst ett par gånger i veckan.

Socialstyrelsens undersökning ”Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940 – 42” konstaterar att ”Bland förändringar under kristiden förtjänar särskilt nämnas en minskning i förbrukningen av kött, fläsk, ägg och matfett och en ökning i förbrukningen av mjölk, färsk fisk och potatis…. Näringstillförseln synes på det hela taget ha ökat något sedan 1933.”

Fiskätandet har sedan minskat dramatiskt sedan 1950-talet. Det är troligen halverat. 1999 slutade Jordbruksverket föra statistik över konsumtionen av färsk fisk. Då åt vi 5,7 kg färsk fisk per person/år och 7,1 kg beredd fisk, dvs totalt 12,8 kg /år. 2021 uppskattade RISE att vi åt 12 kg ”sjömat” per person/år. Då ingår även räkor i sjömat, så man får nog räkna bort några kilo från per capita-konsumtionen av fisk.

Av det vi äter idag är 74 % importerat, mest lax och torskfiskar och av den svenskfångade fisken är en mikroskopisk andel insjöfisk. Allt enligt RISEs rapport från 2021; ”Svensk konsumtion av sjömat”.

Det finns fortfarande yrkesfiskare kvar i våra stora sjöar. Vi brukar köpa fisk av Mattias på Nyckelöns Fisk i Kvicksund. Han säljer på Reko-ringen i Västerås och på andra ställen. Gynna det lokala fisket om du vill ha det kvar. Och undvik odlad lax som flugit världen runt.

Den som läst på sin mathistoria vet att fisk i olika former – färsk, torkad, saltad – tillsammans med spannmål har varit vår huvudföda genom århundradena. Den mäktiga Hansan på medeltiden byggde mycket av sin rikedom på handel med fisk. Så utvecklingen är lite sorglig med tanke på vilken god och näringsrik mat det är. Dessutom finns den precis runt knuten.

Fiskens roll i ransonerings-matsedeln

I Vintagemannens bibliotek för beredskapsmatlagning finns broschyrer och böcker utgivna i början av 1940-talet som ger råd till husmodern hur ”hon ur näringssynpunkt ska göra det bästa möjliga av sina hushållspengar”

I dessa lyfts fisken fram som ett högvärdigt livsmedel som kan ersätta kött eftersom det innehåller samma näringsämnen. Den feta fisken, dvs sill och lax, innehåller dessutom mycket A- & D-vitaminer.

Fiskkunskap finns både i gamla kokböcker och på nätet

Hur ser man om en fisk är färsk och av bra kvalitet?

Färsk fisk är alltid blank och har klara färger. Ögonen är klara och utsående och gälarna är röda. Fisken har en frisk fisklukt.
Köttet hos färsk fisk är fast, blankt och elastiskt.
Att köpa fisk som legat i sump är något man, i äldre kokböcker, avråder från. I sumpen blir fisken sumpgången vilket betyder att den är mager, rörelserna blir slöa och att skinnet ofta är avskavt och saknar den klara färgen. Fisken förlorar helt enkelt både i smak och näringsvärde.

Vem behöver en gammal kokbok i papper idag? Jo, den kan vara bra att ha om elen går och internet ligger nere. (Stora Kokboken 1940)

I större kokböcker finns ofta lite baskunskaper om tillagning av fisk. Är du inte van, kolla de pedagogiska bilder som visar hur man rensar och filear olika fiskar. På nätet finns också massor av filmer som visar hur du gör. Det är matnyttig kunskap i beredskapstider. Att filea fisk är något som alla matlagare borde öva på redan idag. Det är bra att kunna om fisken inte kommer i fyrkantiga block längre.

Det finns många sätt att tillaga fisk. Med den bärbara ABU-röken kan du till och med bjuda på en nyfångad delikatess redan på stranden.

Att äta fisk under fastan har varit beredskapsmat i minst tusen år

Kall gös med sås à la Tom. En av fem rätter från samma gös.

I ett tidigare blogginlägg skrev vi om varför vi och många kulturer och religioner har fasta under senvintern. Det är inte av religiösa skäl utan för att maten ska räcka till alla hela året. Läs hela bloggen här så förstår du varför.

Under fastan fick man inte äta animaliska produkter som kött, fläsk, ägg, mjölk, ost och smör. De var bristvaror fram på vårkanten helt enkelt. Korna gick i sin och hönsen började inte värpa förrän framåt påsk.

Men att äta fisk var tillåtet. Den finns året runt i sjöar och hav och är kanske allra bäst på vinterhalvåret.

Vi fick ut fem olika rätter från en gös

Fisk går att variera på många olika sätt. I det förra blogginlägget kan du läsa om vad vi gjorde av vår stora gös. Här är alla rätterna från vår gösvecka:

Kokt gösfilé med kaprissås
Kall gösfilé med Sås à la Tom
Fiskpiroger
Fisksoppa
Fiskpudding

Klicka här så får du se vad mycket läckert vi åt.

Men hur står det till med fisken egentligen?

Såhär långt har det här varit en väldigt positiv blogg. Men finns det verkligen anledning att låta så optimistisk? Fan vet. Vi hör på nyheterna om hur torsken är utfiskad i Östersjön. Inte bara torsken förresten, sillen är också hotad och ålen och…. Vi ser hur EU tillåter jättetrålare att dammsuga haven och sälja fisken som mat till fiskodlingar i Norge. Där förorsakar laxodlingarna stora miljöproblem och laxen flyger och far tvärs över världen för att förpackas i fyrkantiga block. Musslorna som säljs i burkar under varumärken som vi förknippar med Bohuslän kommer från Chile.

Fiskindustrin hantering av fisk låter inte gott. Tacka vet vi färsk gös fångad av en yrkesfiskare som heter Mattias och som har en liten båt i Mälaren några mil härifrån. Gynna det lokala fisket – innan det är för sent.

Färsk fisk förenklade hela veckan

28 februari, 20264 mars, 2026 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Beredskap, Miljö & hållbarhet, Vintagemannens beredskapsmat, Vintagemannens mat

När åt du färsk gös från Mälaren senast? Fisk var inte ransonerat under krigsåren på 1940-talet. Det betyder inte att den var lätt att få tag på överallt. Men i kustnära områden och vid insjöar var fisk tillgänglig, speciellt så här års när fisken är som bäst.

Vi har förmånen att bo bara två mil från Mälaren. Där finns det fortfarande några få småskaliga fiskare kvar. Den vi handlar av säljer via en REKO-ring. Den här veckan har vi utmanat oss själva genom att köpa en hel gös – en riktig baddare på 3,2 kg. Hur många middagar kommer den att räcka till? Och hur stor variation kan vi få till? Och är fisk verkligen så svårt och jobbigt att tillaga som VintageQ tyckte i sin ungdom? Läs här så ska du få se.

Hur undviker man att fisken blir torr när man kokar den?

Hushållsskolan Margareta i Karlstad 1941. (Digitalt arkiv)

Gamla husmorskunskaper är helt nödvändiga att ha under beredskap. För dåtidens kvinnor satt sådana här kunskaper i fingrarna. De hade de lärt sig av sina mödrar redan som unga eller i de husmorsskolor som var vanliga förr. Vintagemannens mamma gick som ung på Hushållsskolan Margareta i Örebro och Vintageqvinnnans mor gick en 4 månaders kurs på Östra Grevie Lanthushållskola i slutet av 1930-talet.

Så hur gör man när man kokar fisk? Vi får läsa på.

Fisk ska sjuda på svag värme. Den får inte stormkoka. Om fisken utsätts för för stark värme koagulerar proteinerna i fiskköttet och drar hop sig vilket gör att vattnet i fisken pressas ut i kokvattnet och fisken blir torr. När vattnet börjat sjuda kan man dra kastrullen av värmen och låta fisken efterkoka klart i spadet.
Om olyckan är framme och fisken börjar koka för häftigt, häll i en skvätt kallt vatten i grytan och dämpa koket.
Fisk ska kokas i ”kort spad”, dvs i så lite vätska att den nätt och jämt täcker fisken.
Koktider varierar beroende på sort och storlek. Man kan mäta fiskens tjocklek över ryggen för att få en ungefärlig koktid. I vissa kokböcker finns en sån tabell. Man brukar säga att att fisken klar när man lätt kan dra bort ryggfenan. Eller när temperaturen inne i fisken kommit upp i 60 grader.
Medelstora fiskar har ett godare kött än stora, så välj ett medelstort exemplar om du ska servera den kokt eller stekt. Stora fiskar har oftast grövre kött som smakar sämre. Använd dessa till fiskfärs, -bullar, -puddingar och andra rätter där köttet finfördelas.

Att ta hand om och koka en hel gös

Vår gös var urtagen, men med huvudet kvar när vi köpte den direkt av Nyckelöns Fisk i Kvicksund. Dessutom fick vi ett extra fiskskrov med för att koka buljong på.

Koka fiskbuljongen själv = godare

Huvudet, ryggraden och några fenor är ett skrov. Det kan man koka för att få en god fiskbuljong. Lägg fiskbitarna i en gryta och täck med vatten. Lägg i några pepparkorn och salt plus lite lök, lagerblad och morotsbitar och koka under lock i 30 minuter. Sila av och spara. Det räcker till många såser eller en mustig soppa. Smaken blir otroligt mycket godare än med buljong från en tärning.

Men det finns ätt mycket ätbart i skrovet också. I huvudet och längs ryggraden sitter små bitar att pilla fram och som kan användas i en färs eller pudding. Det blir inget skrovmål precis, men det kan nog räcka till en middag för två om man drygar ut med lite annat. Glöm inte kinderna på gösen, en liten delikatess, nästan som en pilgrimsmussla.

Och så ska själva gösen kokas. Vi tog av huvudet och sköljde ordentligt i kallt vatten innan vi lade den i fiskgrytan för att koka, eller snarare sjuda. Vattnet saltas rejält; 1 – 1,5 matsked salt per liter vatten. Det blir väldigt salt och innebär att fiskspadet inte kan användas till såsen. Du får koka buljong på skrovet istället.

Huvudet och skrovet som vi kokat buljong på gav 2,3 liter. Det mesta använde vi direkt till sås, stuvning och soppa. En liter frös vi in.

Såsen sätter piff på fisken

Vad serverar man för sås till kokt fisk? Börja med den goda hemkokta buljongen. Den är allra bäst för att få till en god sås. Gör en smör/mjölredning som du späder med fiskbuljongen.

Har man obegränsat med råvaror kan man byta ut en del av buljongen mot vin, grädde eller röra i äggula och smör när såsen är klar. Det gör såsen både godare och fylligare. Men i beredskapstider unnar man sig sällan lyxen av de extra smakhöjande råvarorna. Det är roligare att dricka vinet till maten än att blanda det i såsen. Och grädden, smöret och äggen behövs nog bättre till annat.

Med en hemkokt god buljong kommer man långt och när den är avredd kommer man till smaksättningen. Här kan man antingen välja den smaksättning man tycker bäst om eller under beredskap – det ”som huset förmår”. Smaksättare som är vanligt förekommande i kokböcker och broschyrer från 1940-talet är citron, curry, dill, gräslök, kapris, pepparrot, senap och tomatpuré. Som smakförstärkare används lite ättika, socker och salt. Och 1 matsked grädde eller lite mjölk om man t ex gör en persiljesås. I fredstid finns det finns gott om moderna kryddor som gör såsen jättegod. Men kom ihåg, kryddorna är krigets första offer.

Här följer de fem rätter som vår mälargös räckte till:

1. Kokt gös med kaprissås och gröna ärtor

Så vad valde vi till den första rätten, kokt gösfilé? Jo, att smaksätta med kapris och russinspad

Russinspad är en liten koncentrerad smaksättare som man får genom att koka russin i vinäger och sen sila av spadet. I boken Ostkustfiskarnas Receptbok från 1941 finns receptet.

Själva russinen kan man sen använda i pajer, puddingar eller desserter.

2. Kall gös med Sås à la Tom

Kall fisk brukar förknippas med lax eller inlagd sill. Men vit fisk fungerar precis lika bra kall. Speciellt när det finns en så enkel och god sås som Sås à la Tom. Den har vi hittat i Husmoderns köksalmanack 1942 och är busenkel att tillaga. Inget kok, bara att röra ihop. Börja med en vinägrettdressing (2 delar olja + 1 del vinäger), peppar och salt. Sen blandar du i senap och tomatpuré tills du är nöjd med smaken. Busenkelt, det tar bara ett par minuter, och är häpnadsväckande gott. Servera med kokt eller pressad potatis och nån grönsak till.

3. Frasiga fiskpiroger – en ovanligt snygg resträtt enligt Köksalmanackan

Fiskköttet vi rensade från skrovet använde vi till fiskpiroger. Fisk och kokt ris blandade vi ner i en ganska lös smör-mjöl-stuvning på fiskspad och lite mjölk. Stuvningen kryddas efter behag. En pajdeg på smör, kall kokt potatis, mjöl, bakpulver och lite vatten kavlades ut och pirogerna fylldes med fiskblandningen. De penslades med mjölk och fick grädda i 250 graders ugn i 15 minuter. Vi serverade dem tillsammammans med en vitkålssallad för att få lite crunch och tuggmotstånd.

4. Fisksoppa på gös, musslor och rotfrukter blev middag för sex

Den smakfulla hemkokta buljongen är en välsignelse. Perfekt vid beredskapsmatlagning. Under krigsåren innehåller en fisksoppa bara grönsaker och rotsaker kokta i fiskbuljong. Om det ligger fiskbitar i kallades den för ”Gammaldags fisksoppa”. I Ostkustfiskarens receptbok beräknas 50 gram fisk per portion, om soppan innehåller fisk. Det säger en del om hur man hushållar med råvarorna under en kris.

Vi lyxade till det och gjorde en gammaldags fisksoppa med fiskkött från stjärtbiten av gösen. Dessutom hade vi i en burk konserverade musslor. För att förhöja smaken ytterligare lät vi finhackad lök och vitlök svettas i grytan innan vi hällde på fiskbuljongen och lade i rotsakerna. Allra sist hällde vi i en skvätt grädde. Den kokta kalla fisken fördelade vi och lade på tallrikarna så att alla fick lika mycket fisk var. Sen skopade vi upp soppan över fiskbitarna.

5. Laxpuddingen blev en göspudding

Gösveckan avslutades med fiskpudding, tillagad som laxpudding, dvs lager av tunt skivad kokt potatis varvade med fiskrester och kryddor. Överst ett lager potatis som toppas med ströbröd och några klickar smör. Och så en äggstanning som hälls över innan allt gräddas i ugn.

Vi valde att krydda med en burk svart kaviar, svartpeppar och dillfrö, men man kan lika gärna krydda med lite kaviar från tub eller några ansjovisbitar och lite spad. Eller bara krydda med salt och peppar. Tag vad du vill.

Det här är en riktig beredskapsrätt. Med kokt potatis och kokt fisk går det snabbat att få rätten klar. Äggstanningen är av snåltypen; ett ägg istället för två eller tre, mager mjölk & så lite vetemjöl för att få den fylligare. Det funkar jättebra, speciellt som man toppar med lite smör. Ströbrödet är hemgjort av gamla torra brödkanter & annat. Det ger bättre crunch och smak än köpt ströbröd och kan verkligen rekommenderas. Puddingen blev rätt ”saftig” så den gick att äta som den var. Men med lite skirat smör blev det naturligtvis ännu godare.

När vi kollar fiskpuddingrecept i Husmoderns Köksalmanack ser vi att fiskpudding gjord på ris försvann allt eftersom kriget fortsättsatte. Då blev det potatis istället. Det var nog lättare att få tag på.

Ja, vi åt gös hela veckan

Fiskrester tillhör inte den sortens rester som tål att sparas länge. Så vi har verkligen ätit fisk hela veckan. Variationen i maträtterna har gjort att det faktisk har varit helt OK.

Av fisken på 2,3 kg + ett extra skrov fick vi ut 1,5 kg kokt fisk. Det har räckt till 14 portioner. Fiskmängden har naturligtvis varierat över veckan så att fiskfiléerna vägt mer, medan det varit mindre mängd i soppa, pudding och piroger. Hade det varit kristid hade fisken lätt räckt till 16-20 portioner – nästan en hel vecka för en barnfamilj.

Fiskens finare bitar har vi använt till de två fiskrätterna med sås och till fisksoppan, medan småbitar och fiskköttet från skrov och huvud användes till piroger och fiskpudding.

Hur lång tid har det tagit att laga då? När vi kokade buljongen och fisken tog det några timmar. Å andra sidan fick vi då både fisk och buljong till resten av veckans middagar, som gick betydligt snabbare att laga. Dessutom, genom att koka för mycket potatis första dagen, fick vi en ingrediens till både piroger och fiskpudding.

Av de övriga rätterna tog pirogerna mest tid, medan kall gösfilé med sås á la Tom och fisksoppan gick toksnabbt. Fiskpuddingen mittemellan.

Bonus: Gösen hade räckt till Fiskbiffar också

Det var en stor gös. Så vi frös faktiskt in en bit av filén. Det kanske man inte kan göra under beredskap. Den frysta fisken hade även räckt till de fiskkotletter vi lagade den 7 januari. Men dessa har vi skrivit om tidigare.

Vill du veta mer om fisk som den perfekta beredskapsmaten?

Vi har just publicerat ytterligare ett blogginlägg om fisk och beredskap. Nu kan du läsa det här också.

Välkommen till Vintagemannens Beredskapsmat

7 januari, 20269 januari, 2026 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Miljö & hållbarhet, Vintagemannens beredskapsmat, Vintagemannens mat

Ett av orden på 2025 års nyordslista var Beredskapsodling. Men hur många har egentligen möjlighet att odla sin egen mat? Däremot kan alla lära lära sig att laga mat som fungerar när det är kris, krig och elände – beredskapsmat alltså. Och du behöver inte vänta på nästa års skörd. Du kan börja redan idag.

Av det mest minimala lagar du en god middag. Har du rester från igår, kokt potatis och kokta morötter, klarar du middagen med stormkökets stekpanna. Men även med ett helt fungerande kök så är detta en okej middag idag. Receptet kommer längre ned.

I år kommer Instagramkontot @vintagemannensberedskapsmat att helt inrikta sig på att laga mat på råvaror som möjliga att få tag på under en långvarig kris och som samtidigt smakar gott. Du behöver inte oroa dig för att det blir inkokt grävling och liknande delikatesser utan det blir rätter som både du och dina barn kommer att gilla.

De flesta nyutgivna böcker om kris och beredskap verkar inrikta sig på hur man klarar ett elavbrott eller isolering under en vecka, eller i värsta fall fyra veckor. Man ska skaffa vevradio, ha fyllda vattendunkar i källaren och hamstra taco-skal och burkar med ravioli. Hur länge räcker det? Betänk att första världskriget pågick i fyra år. Det andra under sex år och livsmedelsransoneringen i hela 8 – 11 år. Och Rysslands anfall på Ukraina har hållit på i nästan fyra år nu.

Det gäller att tänka längre än lagret räcker:

Du ska klara matlagning i 4 år – inte i 4 veckor

Vår beredskapsmatlagning handlar om mat som fungerar även om krisen pågår i fyra år, inte bara i fyra veckor. Den kunskapen har man glädje av redan nu även om det inte blir nån kris.

Krigets första offer är kryddorna. Du måste vara beredd på att beredskapsmat smakar lite mindre än vad vi är vana vid idag. Men det är som sagt en vanesak. Du kommer snart att uppskatta lite mildare smaker och det är faktiskt hög tid att redan nu börja fylla på kryddförrådet och bygga upp ett rejält kryddbibliotek.

En annan sak som du kommer att märka är att portionsstorlekarna blir mindre. 300 gram köttfärs ska räcka till fyra portioner. Du får dryga ut med morötter t. ex. Idag räknar man 500 gram till en vanlig köttfärssås för 4 portioner. Det håller inte. Men det är ingen förlust. Det kan t.o.m. vara en vinst både för folkhälsan och den enskildes midjemått. Vet du att i Danmark undvek man svält under slutet av 1:a världskriget genom att med statlig styrning ställa om kosten så att dansken åt mer rågbröd, grönsaker och potatis istället för fläsk och vitt bröd. Resultatet blev att dödligheten minskade till rekordlåga nivåer. Dessutom föddes smörebrödet, dvs matrester från föregående dag serverat på grovt rågbröd. En rejäl kris är också en stor möjlighet.

Om du kan odla maten själv

Tillbaka till begreppet beredskapsodling. Vi har sedan 2021 tillbringat allt mer tid på vårt lantställe i Västmanland. Vi är nybörjare på odling, men grävde ett trädgårdsland och började odla i några pallkragar redan första året och förra året skaffade vi ett växthus. De jättegamla äppelträden ger fortfarande bra med frukt, men vi har kompletteringsplanterat fruktträd och bärbuskar. Det var faktiskt nästan bland det första vi gjorde. Inte för att vi tänkte beredskap utan för att även en trädgård behöver renoveras med nya träd och bärbuskar.

Dessutom har vi börjat konservera och lägga in frukt- & grönt lite mer systematiskt än tidigare. Beredskapsmatlagningen kommer inte handla om odling, det finns många andra som är bättre på det än vi, men vi kommer berätta om hur vi använder det vi lagrar och konserverar och vad vi lärt oss under våra första stapplande odlingssteg. Det är matnyttiga kunskaper även om man bara har en liten villatomt eller en pallkrage.

Hur kunde vi komma på en sån här idé?

Den är inte ny. Vi har ruvat på den i åtta år. Det var under krisåret 2018, när det var så torrt att skördar slog fel och kreatur fick nödslaktas, som vi sa till varandra;

– Hade detta hänt för hundra år sen hade vi haft svält i Sverige nu. Och det här kommer snart att hända igen. Det är bäst vi lär oss lite om hur de överlevde krisåren under andra världskriget, när Sverige var instängt och mycket var ransonerat.

2020 började vi faktiskt med att laga mat från 1940-talet. Sen dess har vi lagat oss igenom Husmoderns Köksalmanack från 1933 till 1989, sex årgångar.

Vi fick tyvärr rätt när det gäller livsmedelskriser. När kriget i Ukraina startade 2022 bröts globala livsmedelskedjor och matpriserna skenade. Det följdes av 2023, när regn, och inte torka, tog spannmålsskörden och fodret till djuren. Fast det märkte vi svenskar nästan inte alls, för då hade den globaliserade livsmedelsförsörjningen kommit igång igen. Men det syntes på matpriserna! Hur länge det nu kan fungera så? Och vad händer i Sverige när det händer igen?

Vi väljer beprövade recept från förr

Dags att återvända till fyrtiotalet alltså. Och inte bara till Husmoderns Köksalmanack. Det gavs ut många andra kokböcker och broschyrer under kriget om hur man får maten att räcka och hur man får det att smaka gott med små medel. Vi kommer att dyka ner i dessa och även plocka fram hållbara recept från andra årtionden, både senare och tidigare. Det kan t.o.m. finnas en del att lära av första världskrigets matlagare.

Låter detta spännande? Välkomna att följa med oss på en resa där vi lagar beredskapsmat tillsammans. Det är är väl lika bra att börja nu direkt. Så här kommer ett gott och enkelt recept på Fiskkotletter med morötter från Husmoderns köksalmanack i januari 1943. Varsågoda!

Recept: Fiskkotletter med morötter

Recept för 4 portioner

Ingredienser:

300 gram färsk eller tinad fisk
150 gram kokta morötter
100 gram kokt potatis
1 msk vetemjöl
1-3 msk mjölk
salt, socker, vitpeppar
Ströbröd
Matfett
Tomatpuré att krydda skyn med

Gör så här:

Kokt potatis, kokta morötter och fisk maldes först i en köttkvarn. Har du inte en sådan är en stavmixer det enklaste alternativet. Men om elen har gått och du inte har en köttkvarn så får du finfördela ingredienserna med rivjärn och kniv.

1. Mal fisk, morötter och potatis i en köttkvarn, eller så använder du en mixerstav för att finfördela råvarorna.
2. Krydda med salt, peppar och lite socker
3. Blanda i 1 msk mjöl och bearbeta färsen. Späd med lite mjölk . Färsen ska vara ganska fast.
4. Forma fyra st biffar, eller som man sade 1943 , kotletter. Vänd dem i ströbröd och stek på båda sidor tills de fått fin färg och är genomstekta.
5. Vispa ur pannan med lite vatten. Smaksätt med tomatpuré och om du vill med någon favoritkrydda.

Servera med någon kokt grönsak, tex gröna ärtor, och knäckebröd till.

Smaklig måltid!

Varför är den här rätten en så bra beredskapsmåltid?

Jo, av flera skäl. Dels kan du laga den med bara ett kokkärl – en stekpanna. Det går inte åt så mycket energi vid tillagningen. Dels är rätten i sig nästan komplett; både proteiner och kolhydrater i en ”burgare”. Om du gör fler kotletter samtidigt har du sedan lunch till nästa dag. Lägg den på en brödskiva eller knäckebröd och ta med i matlådan.

Rätten bygger dock på att du gjorde storkok av potatis och morötter till middagen dagen innan så att du har basingredienserna klara. Så måste en beredskapsmatlaghare alltid tänka i flera steg. Se inte rester som rester utan som komponenter in i nästa måltid.

Kalasstart – Ett glatt återseende

De här fiskkotletterna var den första rätten vi åt när vi startade projektet Vintagemannens mat i januari 2020. Såhär såg det ut då. Nu var det spännande att se om receptet höll för ett omtest sex år senare. Och det gjorde det! Vårt nya projekt Vintagemannens beredskapsmat har fått en kalasstart.

Godis varje dag

Bland det bästa med vardagsmatlagning från förr var att man fick efterrätt varje dag. Något enkelt som fruktkräm eller äppelmos med skorpor och gräddmjölk.

Vi fick fruktkompott med gräddmjölk när vi ätit upp våra fiskkotletter 2020.

Välkommen att hänga med oss även 2026. Fortsättning följer både här i bloggen och i sociala medier: @vintagemannensberedskapsmat

Vad kan Vintagemannens Mat lära deltagarna på ”Folk & försvar”?

12 januari, 202512 januari, 2025 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 2000-tal, Livsstil, Mat och sånt, Vintagemannens mat

2020 startade kontot Vintagemannes mat. Frågan hur vardagsmiddagen förändrats över årtionden av knapphet, välstånd, ransonering, inflation, produktutveckling och globalisering har diskuterats runt middagsbordet i vår familj långt innan vi började prata om det på Inastagram. VintageQ har dessutom en lång kärlekshistoria med äldre årgångar av Husmoderns Köksalmanack.

2018 var det torrår med missväxt och nödslakt i Sverige. Året efter kom Folke Schimansiks bok ”Mat en krigisk historia”. I den beskriver han hur avgörande livsmedelsförsörjningen är i krig och hur utsvältning används som direkt vapen. Kanske kommer du ihåg att skörden i Sverige 2023 ännu sämre än 2018. 2023 års skörd är faktiskt den sämsta i mannaminne. Vi hade haft svält i Sverige förra året om vi inte hade kunnat importera så mycket av vår mat.

När vi startade kontot Vintagemannens Mat 2020 var det ingen tvekan om vilket årtionde vi skulle starta med, nämligen 1940-talets kristidsår.

Lärde vi oss något? Ja massor! Både om smart matlagning, konservering, kryddor, ingredienser och hur snabbt matpreferenser kan ändras, men också om ansvaret för livsmedelsförsörjning i kris. Att staten behöver kliva in för att vi alla ska bli mätta ”Om krisen eller kriget kommer”. Marknadskrafterna kommer inte klara att lösa den frågan på ett solidariskt sätt.

Under 2020 lagade vi kristidsmat, men läste också en del om ransoneringssystemet och erfarenheterna av det. Vi tycker fortfarande att inläggen är läsvärda, så här nedan länkar vi till några av dem. Häng med på en historielektion!

Tror du aldrig att det kommer att bli livsmedelsransonering igen?

Under den rubriken berättar vi om livsmedelsransoneringen under andra världskriget. Vad ransonerades och under hur lång period, hur funkade ransoneringskupongerna, hur fördelades ransonerna och vad tyckte folk egentligen? Det och lite till kan du läsa om. Klicka här

Svarta börsen eller ”marknaden för den fria försörjningen”

Var ransoneringssystemet verkligen så bra att ingen handel utanför systemet förekom? I doktorsavhandlingen ”Svarta Börsen – samhällslojalitet i kris”, går Johnny Wijk till botten med frågan. VintageQ läste roat och lärde sig nästan allt om svartabörshandeln under 2:a världskriget. Vill du också ha lite koll och förstå vad som faktiskt kan hända här igen? Då ska du läsa det här blogginlägget. Klicka här

Hur smakar kristidsmaten?

Blir du intresserad av att testa hur det kunde smaka under krigsåren? Tror du att man var tvungen att äta stuvad huggorm och långkokt grävling? Nej, det smakade häpnadsväckande bra faktiskt. Här kommer några länkar på blogginlägg från 1940-talets kristidsmatlagning

Kristidspåsk med marsipanprovning – 13 april 2020

Dryga ut matkassan och ransoneringskupongerna med potatisbröd och krigssmör 25 april 2020

Hur många recept på sockerkaka behöver man? Fler än du tror om du ska baka kristidsgräddtårta 21 juli 2020

Julbordets fröjder krisåret 1941 och 2020 – 27 december

Läs boken: Mat En krigisk historia

Den drastiska rubriken har Folke Schimanskis bok från 2019. I den beskriver han hur avgörande livsmedelsförsörjningen är i krig och hur utsvältning används som direkt vapen; under första världskriget svalt hundratusentals tyskar och österrikare ihjäl som en följd av Storbritanniens blockad. Idag försöker ryssarna slå sönder ukrainarnas försörjning av det livsnödvändiga.

Men det finns även positiva exempel. Det har diskuterats att en del människor faktiskt fick en bättre hälsa genom att tvingas äta mindre kött, fett och socker och istället mer grönsaker och frukt. Danmark är t.ex. det enda land där folkhälsan förbättrades under 1:a världskriget. (Det visste du inte om smörrebröden på rågbröd.) Under krigen fick man lov att hitta på alternativ: ta tillvara på närmiljön, skapa nyodlingar och lära sig att återvinna.

Boken är ett lästips från Vintagemannens mat. Den bör vara obligatorisk läsning för alla beslutsfattare. Läs och begrip!

Grand final på ett smakfullt år med Vintagemannens mat

1 januari, 2021 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Tänk, äntligen är krisen över. Ett helt år har vi ätit mat från krigs- och krisåren 1939-45. Det har varit överraskande gott. Husmoderns köksalmanack har givit oss inspiration till en, eller snarare två, middagar varje vecka under hela 2020. Och på nyårsafton åt vi en meny från 1941. Samma år som Vintagemannens smoking skräddarsyddes åt en rik yngling. Nu startar en ny epok, 2021, när vi äter mat från en annan tid. Du följer väl med på den resan också?

Marinerad oxfilé inklädd i späck. Smör var ju hårt ransonerat.

Rysk oxfilé med legymer och potatis och sen glace stod det att det skulle vara på på nyårssupén. Vi bytte ut glassen mot fin fruktkompott med tunn grädde. Det föreslog almanackan både 1942 och 1944.

Oxfilén var otroligt mör. Den hade först legat nästan ett dygn i marinad, sen lindats i späckskivor och slutligen legat länge på svag värme i ugnen. Såsen gjordes på steksky och sur grädde och så lyxade vi till det med en skvätt cognac för att få fylligare smak. Potatisen ersattes med några mjälla rödbetor och legymerna med en lite modernare sallad. Alla grönsaker så här års var annars kokta på den tiden.

Sen korkade vi också upp en flaska gammalt vin från 1900-talet. Den var som en smakrik smekning i munnen.

Plommonen till efterrätten hade vi själva pallat i grannarnas trädgårdar nere på Österlen och sen konserverat på gammalt vis. Till det drack vi blåbärsvin där blåbären bärgats i skogarna på Bogesundslandet. Efter snart ett halvår i mörkret i garaget är den njutbar.

Det blev en festlig nyårsafton för bara oss två.

Naturligtvis var vi uppklädda. Så blir även ett corona-år till en fest. VintageQvinnan i en lång sidenklänning från sent 1930-tal och Vintagemannen i en slimmad smoking som en nittonårig arvtagare till ett företagsimperium låtit skräddarsy hos ett av Malmös finaste skrädderier 1941.

En nutidsarkeologisk skatt helt enkelt som ger en bra översikt över olika decenniernas mattrender.

Vad minns vi mest och bäst av matåret 2020? De flesta rätter var plockade från Husmoderns Köksalmanack. Ibland gjorde vi utflykter till andra kokböcker och receptbroschyrer från krigsåren. Köksalmanackan är en riktig guldgruva. Den utgavs första gången 1933 och kom då med lunch- och middagsförslag för varje dag under hela året. Och så har de fortsatt ända till idag, men på senare år är det bara ett lagat mål per dag i boken. Det är recept efter säsong och anpassade till tiderna.

Vad ska du ta dig till när matransoneringen slår till?

En annan höjdare är Stora Kokbokens Kristidsnyckel från 1942. Den är ett komplement till Stora Kokboken, baserat på 1930-talets förutsättningar kom den ut 1940. Snacka om dålig tajming för utgivning av en baskokbok. Men med komplementet kristidsnyckeln anpassades recepten till kris och ransonering. Vi är ganska övertygade om att det förr eller senare kommer att bli skarpt läge med kris och höjda livsmedelspriser. Då är det smart att ha en kristidsnyckel i bokhyllan. Det finns många sätt att få den enklaste mat att smaka gott. Det har vi bevisat för oss själva det här året.

Favoritmat som håller än

Våra favoriter har varit sånt som många fortfarande äter idag eller bortglömd husmanskost, som t ex ärtsoppa. Alltid lagat från grunden. Men vi har också fått nya favoriter, för kristidsmatlagningen har fått oss att prova mat vi inte lagat tidigare. 3-i-topp bland nya favoriter är, utan inbördes ordning:

1. Efterrätter som frukt- & äppelkompotter, krämer och puddingar. Hemlagad äppelkompott och Norsk havregrynskaka är två exempel

2. Fiskrätter som torskfilé Provencale, torskfilé Paysanne, fiskpudding och sås á la Tom till kall fisk. Även fiskkotletter där smeten drygats ut med morötter och potatis har varit fantastiskt goda.

3. Högtids- & festmat. Hur äter man både gott och ransonerat på påsk, midsommar, valborg, jämna födelsedagar, jul- & nyår? Almanackan & Kristidsnyckeln har överraskat oss!

En middag blir lätt två

Eftersom nästan alla recept i Köksalmanackan är för fyra personer så blir det mat över varje gång vi lagat något nytt. Här få inget förspillas. Vi tom häller stekflottet ur stekpannan och använder till nästa gång. De huvudingredienser som blir över blir basen till en ny middag under veckan. Gårdagens oxfilé blev perfekt till grönsaker i ugn. Smaskens. Två middagar lätt fixade.

Nu kastar vi oss in i 1950-talet.

Ransoneringen av många varor upphörde inte förrän under sommaren 1949 och det tidiga 50-talet blir en brytpunkt där hemmafrun blir ett avancerat yrke. Husmodern får hjälp av både nya maskiner i köket och industriellt konserverad mat. Hur påverkar det matlagningen och matupplevelsen? Dessutom föddes Vintagemannen 1950. Så nu fördjupar vi oss i vad han fick att äta under sina första levnadsår fram till att han började skolan ungefär.

Våra nya köksbiblar. Du följer väl med på den spännande fortsättningen?

Hur det blir får du veta om du följer Vintagemannens mat här i bloggen eller på Instagram och Facebook. Håll ögonen öppna, för om någon vecka sätter femtiotalet igång i vårt kök. Häng med!

Framtidsspaning

Om vi inte bara tittar tillbaka utan vågar oss på en framtidsspaning så tror vi att Vinatgemannens mat ligger helt rätt i tiden. Inte kunde vi ana det när vi startade två månader innan Corona-pandemin tog över allt. Men om man ser både till klädmode och mat så verkar trenderna peka åt två helt olika håll – antingen storskaligt, dålig kvalitet och lågpris eller hemgjort, exklusivt och personligt. Det finns idag små klädtillverkare som tillverkar skräddarsytt eller i små serier. Och krogar där man bara serverar max åtta gäster ”hemma hos” sig. Och tar väldigt bra betalt. Vintagemannens mat går också den smala vägen men sparar pengar samtidigt. Simsalabim!

Julbordets fröjder krisåren 1941 och 2020

27 december, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Vad måste finnas på ett julbord? Hur såg julbordet ut under krigsåren 1939-45 och vad åt vi den här kristidsjulen 2020? I Historieätarnas avsnitt om Beredskapstiden bestod det magra julbordet av ansjovis, sardiner, kryddsill, matjessill, sylta, falsk leverpastej gjord på fisklever och julskinkan av grävling(!). Och så lutfisk med vitsås, ärtor och potatis. Kan det verkligen stämma att julbordet var så påvert och ersättningsprodukterna så udda? Häng med Vintagemannens mat som dyker ner i Husmoderns köksalmanack och Vår Kokbok för att kolla vad som rimligen borde ha funnits på julbordet under kristidsåren.

Före kriget var julbordet överdådigt

Stora Kokboken utkom 1940. I den finns förslag på helgmatsedlar. Julens matsedel är så omfattande att kokboksförfattaren ber oss notera att den är komponerad 1939, dvs före krigsutbrottet. På julafton äter man: smör och flera sorters bröd, olika sorters ost bland dem edamerost, sill- & ansjovisinläggningar eller sillsallad, tomater, dopp-i-grytan och sedan typiska julsmörgårdsbordsrätter efter fritt val tex: kokt saltat kött, pressylta eller julsylta, kalvsylta, medvurst, leverpastej, fläskkorv, bräckkorv, potatiskorv, risgrynskorv, grisfötter, kallt revbensspjäll, kokt rökt svinhuvud, griljerad skinka, kokt potatis, kokta grönsaker, kålsallad, inlagda rödbetor, senap och äppelmos. Och efter det kaffe med dopp. Till lunchen alltså,

Till middag är det 3-rätters som börjar med ett urval av lunchens julbordsrätter, fortsätter med lutfisk med skirat smör, vitsås eller skånsk senapssås, ärtor och potatis. Och efter det risgrynsgröt eller smörbakelser.

På juldagen äter man julbordsrester till lunch och till middag en trerätters bestående av soppa, skinkstek eller stekt fågel och slutligen pudding, glass eller någon finare smörtårta till efterrätt. VintageQ blir mätt bara av att skriva om maten!

sen kom svångremstider

Det kom ut broschyrer och tipsböcker om hur man skulle få till mathållningen under de ransonerade krigsåren.

Med kriget kom ransoneringen. Först ut var kaffe & te som ransonerades från slutet av mars 1940. Efter det gick det fort och till sommaren 1941 var det mesta ransonerat. Åren 1942-43 var läget kärvt och tilldelningen som lägst. Samtidigt var svartabörshandeln omfattande och allmänt spridd. Speciellt blommade den upp före julhelgen. Det konstaterar Johnny Wijk i sin avhandling från 1992. Under kriget var en av Livsmedelskommissionens (LK) uppgifter att hålla koll på och bedöma hur omfattande svartabörshandeln var. För att få en uppfattning om hur många grisar som plockades undan för ”husbehov” jämförde LK statistik på hur många suggor som blivit betäckta med statistik på hur många slaktfärdiga grisar som sedan rapporterades in i systemet. I slutet av 1942 konstaterade LK att under 1940-42 hade så mycket som 569 000 grisar försvunnit. Som jämförelse så slaktades det officiellt ca 1 miljon grisar år 1941. Så nog fanns det julskinka att köpa för den som hade råd. Säkert var det också många som, precis som VintageQs mormor, hade ”släktingar på landet” som de fick skinka av till jul. Men om man inte hade vare sig pengar eller släktingar vad gjorde man då? Husmoderns köksalmanack föreslår åren 1943-45 att skinkan kan ersättas med äppelspäckad kanin. Så var grävlingen kommer från är för VintageQ ett mysterium. Kaninkött föreslås för övrigt även som ersättnings- eller utdrygningskött i syltor.

En guldgruva när en livsmedelskris slår till nästa gång

1942 kom Stora Kokboken med en Kristidsnyckel – ett tillägg till kokboken som visar på hur man kan byta ut ingredienser och dra ner råvarumängder för att anpassa recepten till rådande läge. Kristidsnyckeln har även en hel del nya kristidsanpassade recept och är verkligen guld värd. I Kristidsnyckeln står det tex att när man gör leverpastej så kan man ersätta svinlevern med ”samma mängd av kalv-, ox-, får-, häst, älg- eller rådjurslever eller lever av hare eller kanin”. Med så många alternativ är det svårt att förstå varför en husmor skulle välja fisklever för att baka leverpastej.

Om man får konsistensen rätt är lutfisk en underskattad delikatess.

Hur är det då med julaftonens middag lutfisken? Jodå den finns med som huvudrätt i Husmoderns kökslamanack alla kristidsåren. 1940 och 1941 serveras den med smörsås men från 1942 är smörsåsen utbytt mot mjölksås. 1944 och 1945 föreslås saltad fisk som alternativ till lutfisken. Och efter lutfisken äter man risgrynsgröt med mjölk under hela kriget.

Julaftonsmat som 1941

Husmoderns köksalmanack kan man lita på. 1941 föreslår den menyn ovan för den 24 december. Faktiskt ganska lagom både för figuren och hälsan.

För kristidsåret 2020 väljer Vintagemannens mat att äta som 1941. Vi är inte så sugna på alternativen kanin eller saltad fisk som dyker upp från och med 1943, utan tycker att det här förslaget ser smaskens ut.

Inget stort julbord alltså, men det känns som mycket mat på en dag i alla fall. Vi har ju dessutom kvar av både saffransbröd, pepparkakor och fruktkaka som bakades till första advent. Så för att få njuta länge av 1941 års julbord delar vi upp ätandet på 3 dagar; Dopp i grytan med tillbehör på julafton, ”smör, bröd, ost, julsylta m.m” och risgrynsgröt med mjölk på juldagen och slutligen lutfisk på annandagen. Kanske ett hälsotips för nutidens människor att haka på.

Dopp i grytan på julafton

Dopp i grytan har lång tradition. På gods och gårdar bjöd husbondfolket all sin personal/tjänstefolk på dopp i grytan mitt på julafton och delade ut julklappar till alla.

Likt sin mormor har VintageQ tagit sig ut på den Österlenska slätten och införskaffat julskinka, julkorv, prinskorv och leverpastej som för att utmana smaklökarna är gjord på lammlever.

Inget dopp i grytan utan senap. Och egen senap är lätta att göra. Stark, god och dryg.

juldagens skinksmörgås och risgrynsgröt

Vem får mandeln och måste rimma till gröten?

Det kan tyckas lite att äta gröt till middag. Men ska man hålla formen och må bra under hela julen så räcker det gott. Det blir ju ändå en hel del lussekatter, pepparkakor, nötter, kolor och knäck sådana här dagar.

Lutfisk på annandagen

Lutfisk är egentligen fastemat som hör adventstiden till. Så det ska ätas före jul med kulmen på själva julafton. Det stora festliga julbordet ska man egentligen inte smälla av förrän när frälsaren är född, dvs på juldagen. Här har den svenska traditionen nog gått lite vilse. Vi äter julbord hela december.

snart är det final för krisåret 2020

God jul på er allihopa och Gott nytt 2021

Nu laddar Vintagemannens mat om för Nyårsafton. Till nyår vi ätit mat från krisåren 1940-45 minst en gång i veckan under pandemi- och krisåret 2020. Det har varit ett osedvanligt gott och lärorikt år. Som en extra bonus har matkostnaderna sjunkit med ca 10 % jämfört med 2019. Ja, egentligen har matkostnaderna minskat ännu mer eftersom vi under 2020 har ätit betydligt fler middagar och luncher hemma än tidigare år.

Efter all den goda maten börjar hårdare tider

Man kan inte träna bort kilon. Det enda som funkar är att äta lagom mycket. Men eftersom muskler bränner fler kalorier än fett så är det bara att hugga i. Ge mig en kvart om dagen…

Du följer väl Vintagemannens mat och våra äventyr i sociala medier? Både Vintagemannensmat, VintageQvinnan och Vintagemannen finns på Instagram och Facebook. Vi ses där.

Adventskaffe i kristid

29 november, 202029 november, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Varje familj har sina favoriter till advent och jul. I VintageQs familj var det tradition att äta saffransbröd, fruktkaka och pepparkakor till första advents-kaffet.

Under andra världskriget gällde det att anpassa familjerecepten och att ha sparat kryddor och ransonerade ingredienser under året för att kunna baka. Saffransbröd och pepparkakor var lyx. Utöver smör, socker, ägg och mjöl var kryddor hårt ransonerade. 1943 t ex var den totala kryddransonen ynka 60 gram per person och år (tänk 1½ kryddburk). Till jul blev det ibland extra tilldelning, 1944 var den extra jultilldelningen 20 gram. Kristidsåret 2020 är det de personliga mötena och kramarna som är hårt ransonerade. Ingredienserna till adventsbaket är, tack och lov, enkla att få tag på.

Vintagemannens mat dyker ner i familjerecepten och i kristidsrecepten. Häng med på en smakresa i adventstid.

Pepparkakor i oändliga varianter

Även barn vill baka pepparkakor. Den här broschyren heter ”Per och Pia på hushållskurs” är från ICA-förlaget 1951.

”Varje husmor brukar ha sitt speciella recept som hon gärna håller på och vill vara ensam om. Till julen plockar hon fram detta sitt noga bevarade ”mormorsrecept” och med doften av de nygräddade pepparkakorna kommer julstämningen”. Så inleds avsnittet om pepparkakor i ”Sju sorters kakor”, tryckt 1952. Just pepparkakor tycks vara den kaka i julbaket där variationerna är som störst. Recept är många. Kryddningen varieras i det oändliga. Vanligaste kryddorna är kanel, nejlika och ingefära. Men även pomerans, kardemumma, kryddpeppar, cederolja och en skvätt konjak förekommer. Även moderna kok- och bakböcker har flera olika recept på pepparkakor att välja på. I senaste upplagan av Sju sorters kakor från 2017 finns 5 olika recept på pepparkakor. I äldre böcker och broschyrer pratar vi mer än 15 olika recept.

Sockerbolagets broschyr från 1936 innehåller 16 olika varianter på pepparkaksrecept. I Hemmets stora bakbok från 1931 finns 20 olika recept. Så har du inget eget ”mormorsrecept” går det enkelt att hitta ett i någon av publikationerna.

*Till vänster Stora Kokbokens kristidsnyckels recept och till höger Freds*

I VintageQs familj bakar vi Freds pepparkakor. Fred var en sjöman från Göteborg som på 1940-talet överantvardade sin mammas recept till min familj. Inga pepparkakor är så goda som de. De innehåller massor av smör och mängden kryddor (ingefära, kanel och nejlikor) är väl tilltagen. Utöver Freds pepparkakor har VintageQ till den här adventshelgen även bakat kristidspepparkakor. Recept kommer från Stora Kokbokens Kristidsnyckel som utkom 1942. Jämfört med Freds är mängden smör en tredjedel och kryddmängden hälften. För övriga ingredienser är proportionerna de samma.

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent — Krigstid överst och Fred underst. Båda är jättegoda. Kriskakorna är inte lika söta och påminner lite om Skånepepparkakor i smaken. Ska bli kul att prova dem till ädelost.

det finns bara två Saffransbröd

Om alla familjer har sitt eget recept på pepparkakor är det precis tvärt om med saffransbröden. Receptet är i stort sett identiskt i en bok från 1931 och en från 2017. Den enda nymodigheten kom i slutet av 1980-talet. Arla lanserade kvarg under varumärket Kesella 1985 och några år senare kom lussekattrecept med Kesella, där kvargens roll var att göra brödet saftigare.

När det gäller saffransbröd i kristid handlar Kristidsnyckelns vägledning om att utgå från det traditionella receptet och så ERSÄTTA. Mjölken ersätts med en 50/50 blandning av mjölk och vatten. Ägget byts ut mot äggpulver eller äggersättning, saffranet byts ut mot ersättningsmedel, mängden smör minskas och en del ersätts med olja, en del av sockret ersätts med sötningsmedel. Det låter inte gott, så VintageQ lämnar walk over. Det blir traditionella bullar!

Ser du stjärnan till vänster om 801. Den betyder ”Receptet har blivit särskilt omtyckt av eleverna på Jenny Åkerströms Hushållsskola”. Undra på det, med så mycket smör och socker, mandel och russin. Det ska bli spännande att smaka.

Fruktkakan ska vara fullmatad med smak

Slutligen kommer vi till Fruktkakan. Där är det Evys recept som gäller. Evy är VintagQs mamma. Receptet liknar en Engelsk fruktkaka och är inget kristidsrecept direkt. Det innehåller mycket smör och massor av godsaker. En kaka som blir bättre om den får ligga och vila några dagar innan man börjar äta den.

Evys fruktkaka lät sig svårligen bakas under kriget. Stora Koksbokens Kristidsnyckel utkom våren 1942. Kristidsnyckelns förslag innehåller strösocker, vatten, bakpulver och vetemjöl och drygt 100 gr av blandningen syltade apelsinskal, fikon och russin. Även den ska provbakas och provsmakas.

Den övre fruktkakan är Evys recept som är fullmatat med go´saker. Till vår stora häpnad var kristidkakan nederst mycket god den också. Trots att smöret var uteslutet, äggen saknades och mängden godsaker betydligt mindre. Ära till dem som skrev Stora Kokbokens Kristidsnyckel. De visste hur man skapar goda bakverk på nästan ingenting.

Adventskaffe med önskelista

När kakorna väl är bakade kommer vi till det bästa, nämligen kaffet. I år blir vi ovanligt få vid kaffebordet, men det hindrar inte att man dukar fint och börjar nedräkningen till jul. I VintageQs barndom var det dagen då man skrev önskelista till tomten. Men VintageQ har också deltagit i en familjetradition där första advent var dagen då alla gjorde smällkarameller av silkespapper att så småningom hänga i granen.

Vintagemannens mat firar snart 1 år

Årets julglögg från Blossa provsmakas. Vi kan konstatera att vi är bättre på saffranssmak än vad de är.

Du vet väl att Vintagemannens mat, som startade i januari 2019, uppdateras mycket oftare på Instagram och Facebook? Följ oss gärna där.

Och det som blir över gör man skorpor av. Då kan man njuta av julsmaken länge, länge…

Vintagemannen vältrar sig vällustigt i vardagen

21 oktober, 202021 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Mat och sånt, Vintagemannens mat

Tre kvartal in i experimentet Vintagemannens Mat har matlagningen blivit mer än att testa hur maten smakade under krigsåren 1940-45. Experimentet startade försiktigt vid årsskiftet med att vi började laga en middag i veckan taget från Husmoderns Köksalmanack från krigsåren. Nu har det vuxit till något betydligt godare som definitivt ändrat vår inställning till kristidsmat och till mat överhuvud taget. Mersmak är bara förnamnet.

God, godare, godast

Kristidsmat ÄR god mat. Vi har lagat middagar, konserverat, tagit tillvara, bakat och jämfört med moderna produkter i blindtester. Av alla de fyrtiotre middagar vi hittills ätit är det högst fem som inte smakat gott. Nej, ni behöver inte laga 1943 års recept på tomatsoppa med makaroner, men vi kan verkligen rekommendera att ni provar receptet från 1942 på torskfilé Paysenne eller testar sås á la Tom.

En guldgruva och källa till inspiration från 1933 till idag. Här finns dagliga middagstips.

Vi har varit återhållsamma med att bjuda familj och vänner på kristidsmat. Vi vill inte riskera att vännerna ska tycka att vi blivit knäppa som bara bjuder på äcklig mat från Historieätarna. Men ibland gör vi undantag. För inte så länge sedan bjöd vi på en av våra enklaste efterrätter från kristiden; hemgjort äppelmos med gräddmjölk, toppat med lite skorpsmulor. Total succé! Och när vi utsatte sönerna med familjer för sockerkaksprovning fick kristidssockerkakorna omdömet ”en modern utveckling av sockerkaka till en lite nyttigare variant som kräver att man tuggar”.

corona har gjort oss till riktiga picknick-proffs

Bästa vägkrogen ligger oftast längs ”Gamla vägen”, t ex Riksettan.

Vintagemannen har alltid varit svag för att åka ”gamla vägen” och att ha matsäck med sig. Covid-19 har tagit uteätandet till en ny nivå. Kristidens förslag på picknickmat slår definitivt nutidens. Vill du testa själv? Kolla blogginläggen ”Dryga ut matkassan & ransoneringskupongerna med potatisbröd & krigssmör” eller ”Sommartid är picknicktid”. Där får du Vintagemannens bästa tips.

Konservera sommaren. Hemgjort är godast.

Täck vad mycket gott man kan göra av lite plommon

Under året har vi testat och jämfört hemlagat med fabrikstillverkat; äppelmos, lingonsylt, nyponsoppa, maränger, mandelbiskvier, marsipan och en del annat . När det kommer till konserver och inläggningar kan vi konstatera att hemlagat är godast. Utan jämförelse. Hemligheten stavas mer råvara, mindre socker och matigare konsistens. Förutom mer råvara behövs också tid. I dessa C-19 tider behöver det inte nödvändigtvis vara ett problem när aktiviteter och äventyr blir inställda. Då kan en dag med konservburkarna bli ett helt äventyr.

Det finns inga rester

Allt som blir över blir automatiskt en ingrediens in i en ny maträtt. Vi tillhör inte surdegsbakarna, men gissar att kristidsmatlagning är ungefär som att baka med surdeg. Man får se till att spara lite av den gamla, för att den nya man lagar ska få en riktigt smarrig ingrediens. Dessutom funkar rester som halvfabrikat – de spar tid när man lagar till den nya rätten. Det sättet att tänka har verkligen påverkat all vår matlagning.

vardagen blir fest

Vintagemannens mat har fått oss att kliva utanför våra gamla mathjulspår. Resultatet är att middagarna har blivit mer varierade. Genom att hämta middagsrecepten från 75 år gamla Husmoderns Köksalmanack har vi provat många maträtter vi aldrig nånsin skulle ha testat. Recepten skulle vi aldrig ha hittat och hade vi mot förmodan gjort det hade vi ratat dem för att de inte verkar jättespännande. Och för att alla inspirerande färgbilder saknas. Vår förutfattade mening om äldre mat som tråkig och grå mat har verkligen kommit på skam. Det mesta har varit Smaskens! Dessutom följer recepten årstiderna, så att det alltid är enkelt att hitta råvarorna, vilket ger en naturlig variationen och omväxling.

Norsk havrepudding, en riktig hit, som ingen norrman hört talas om.

Efterrätten har säkert också bidragit till att göra middagarna till en fest. En kristidsmiddag består av både huvudrätt och efterrätt!

Bra för magen och bra för plånboken

Följer man receptet blir man mätt och portionerna blir lagom stora. Inte såna där jätteportioner som idag. Det är bra för både magen och vikten. Att följa receptet är även bra för plånboken.

Hållbarhet byggd på lust och fåfänga.

Troligen har vårt klimatavtryck minskat och idag köper vi betydligt mer svenskodlat. Något som inte var ett mål i sig, utan som blev ett resultat. För du kommer väl ihåg Vintagemannens slogan; Hållbarhet byggd på lust och fåfänga.

Kristidsfest för en sjuttioåring

5 oktober, 2020 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, Mat och sånt, Uncategorized, Vintagemannens mat

Den 3 oktober fyllde Vintagemannen riskgrupp. När han föddes 1950, på den gamle kungens tid, var kaffe fortfarande ransonerat. Så Vintagemannens mat firade genom att laga en hemmamiddag de Luxe med kristidsförtecken. För visst hade man fest även under krisåren. Folk fortsatte ju att fylla jämt, gifta sig och hitta på alla möjliga anledningar till att fira.

Han i en smoking som Ulf-Peder Olrogs bror köpte på PUB i mitten av seklet och hon i en gammal silkesammetstrasa från 30-talet. Tjo vad det var livat i holken i lördags!

Hur firar man en vintageman?

Det enklaste hade varit att beställa bord på en av Stockholms bättre krogar. Operakällaren är Vintagemannens favorit. Ett krogbesök under kristid krävde framförallt en fet plånbok, men inte så mycket ransoneringskuponger. Vid ”enstaka måltider” på en restaurang behövde man endast lämna kuponger för viktigare ransonerade livsmedel. Restaurangkort med lägre valörer än vanliga livsmedelkuponger bytte man till sig på krogen i utbyte mot vanliga inköpskuponger.

På krogen kunde man laga till fantastiska kupongfria middagar. I Beredskapsmuseets kristidskokbok berättas t ex om den kupongfria bröllopsmiddagen på Grand Hotel i Helsingborg när Solweig och Jacob gifte sig i juni 1943. Menyn bestod av : Delikatessandwiches, Klar vårsoppa, Rökt lax med spenat och ägg, Stekt kyckling med salader och slutligen Jordgubbar med glass och grädde. Men smakar det så kostar det; bröllopsmenyn kostade 21 kr per kuvert, exklusive drycker. Som jämförelse tjänade en ingenjör år 1943 cirka 650 kr/mån och en butiksanställd ungefär 300 kr/mån.

En socialt distanserad lyxmiddag

Eftersom Vintagemannen skulle fylla riskgrupp valde vi bort krogen och satsade på en socialt distanserad ”middag deluxe” hemma istället. En middag som är lyxig, smakar smaskens och som är en blandning av inhemska råvaror, ransonerat och oransonerat. Helt enkelt en fin middag som hade varit möjlig att få till under kristidsåren för den som hade de ekonomiska resurserna.

Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel. Smaskens! Det vill jag ha, sa Vintagemannen.

Husmoderns köksalmanack står som vanligt för inspirationen. Under rubriken ”Den bästa middag jag ätit” berättar Vera von Kraemer i Husmoderns Köksalmanack 1940 om en ljuvlig middag bestående av:

Ostron
Buljong med rädisor, purjo och blomkål och petit chouxer med ostmassa
Rökt kalvsadel med ris och Khans gurkor
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Persikor med sockerlag spetsad med grön curacao & lite kronbrännvin
Te

En spännande meny som blandar både ransonerat och oransonerat , dyra och billiga råvaror. Och där man väljer att hoppa över kaffet och bjuder på te istället.

Leka med elden

Festligare än såhär blir det väl inte?

Även i förslagen till veckomatsedlar finns söndagsmiddagar och andra finare helgmiddagar. Söndagen den 4 oktober 1942 föreslår almanackan tex ”Flamberad oxfilé med grönsaker och potatis”.

Sitt vackert

Att duka med vackert porslin och att lägga upp maten konstfullt är också tips på hur man piffar upp måltiden under ransoneringstiden. Det tipset kostar inte pengar, så vi slog på stort och valde silver och diamant genomgående. Glasen från Skruf heter Koh-i-noor och lanserades på 1930-talet.

Meny för Vinategemannens jubelmiddag

Så, vad åt vi då till middag lördagen den 3 oktober 2020?

Snittar med gåslever och till det lite äpplekompott
Selleribottnar med svamp, spenat & tryffel
Flamberad oxfilé med svampsås och grönsaker
Ostar
Kaffe & Nötchokladrutor

Som dryck serverades Champagne, Amarone och till ostarna nyponsherry. Det gäller att slå på stort!

Konserverad gås- och anklever importerades under kriget från Ungern av Mellaneuropeiska Handelsbolaget. Det var i den firman som Raoul Wallenberg fick jobb 1941 och det var det arbetet och hans resor till Ungern i tjänsten som var täckmantel för det som så småningom utvecklades till något helt annat.

Selleribottnarna, ja de är från receptet för den middag Vera von Kraemer berättar om under rubriken ”Den bästa middagen jag ätit”. Fast här har VintageQ bytt ut champinjonerna mot Karl Johansvamp. Tryffel gör det superlyxigt!

Flamberad tournedos med svampsås är vår egen variant på middagsförslaget från den 4 oktober 1942. 150 gram svenskt kött av bästa kvalité per portion ligger inom ramen för veckoransonen för kött under hela kriget, även om det under de snålaste åren innebär att vi blir vegetarianer eller fiskätare under resten av veckan. Såsen fick smak av lök, Karl Johansvamp, salt, vitpeppar och nyponsherry och inget annat. Smörstekning och kaffegrädde bär smakerna långt. Grönsakerna är lokalodlade.

Osten är inte svensk, utan dansk. Idag finns flera svenska små mejerier som gör gudomligt god dessertost, men idag blev det danskt på tallriken. En liten ostbit efter maten är en av Vintagemannens njutningar som han helst inte avstår ifrån.

Det fick räcka med kaffe och kaka som dessert

De 12 gram kakao som Nötchokladrutorna innehåller föranledde en tur till svarta börsen för inköp, faktiskt ända fram till andra halvan av 1948 då ransoneringen upphörde. Men vad gör man inte för en jubilar? Nötchokladrutor är Vintagemannens favoritkakor. En klassiker som fanns med redan i Hemmets stora bakbok från 1931.

På det hela taget – en mycket lyckad afton.

Du följer väl Vintagemannen och Vintagemannens mat på Instagram och Facebook? Där uppdaterar vi lite oftare än här. Väl mött!