2016 – Sida 3 – Vintagemannen

Manchesterkostym från storhetstiden funnen hos Herr Larsson

10 mars, 201614 juni, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1980-tal, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

OBS! Herr Larsson har i juni 2016 bytt namn till Ritz Vintage Clothing. Allt annat stämmer.

Stockholm begåvades för ett par månader sedan med en ny vintagebutik för herrar. Det var legendariska Lisa Larsson som knoppade av sin herravdelning och där kör Jeanette nu i en egen butik på Bondegatan 48. Igår hittade jag en blå manchesterkostym för 600 kr där. Den låga skärningen på kavajen samt gubbvecken och slagen på byxorna skvallrar om åttiotal.

Så idag blir det lite snack både om Herr Larsson. Och om Manchester – gentlemannens jeans, som Bernhard Roetzel kallar dem i det klassiska standardverket Gentlemannen – Handbok i det klassiska herrmodet. Den ideala byxan till den udda kavajen.

Varumärket är Rappson. Svensk standardkonfektion alltså i 60% bomull och 40% polyester. Slipsen är dock en äkta Fornasetti.

Det är sannerligen inte ofta man hittar en manchesterkostym i nästan perfekt skick. Själva tyget har ju en tendens att bli slitet i knävecken och i rumpan och se lite sjavigt ut efter ett tag. Men den här kostymen är nästan perfekt. Problemet, som vintagemannen alltid har, eftersom han är utarmad och har väldigt långa ben, är att han måste offra slagen på byxorna. Då syns det oftast på gammal manchester var det gamla vecket suttit. Det blir en vit rand. Vi får se hur det blir när byxan varit hos skräddaren.

Herr Larsson har ett brett utbud av vintagekläder; kostymer, kavajer, rockar och hattar. Och lite modernare leasure också. Här är det svårt att gå hem utan att köpa

Du hittar klassiska varumärken på galgarna

Jeanette Axlander håller hårt på vintageprofilen. Det är bra. Det vore synd om ett bra koncept urholkas till att bara bli second hand för herrar. Så hjälp henne att fylla på lagret med gamla go’bitar. Ibland köper hon direkt. Ibland blir det försäljning på kommission.

Det finns fina skor och kul attiraljer också. Eller accessoarer heter det visst – uttalat med XS som Susanne Ljung i P1 Stil säger – axsessoarer.

Men det här skulle ju handla om manchester

Kombon tweedkavaj, ylleväst och manchesterbyxor är min absoluta favoritklädsel. Keps hör dock till undantagen. En hatt ska det vara. Men som jag sa, det är svårt att hitta manchester som inte är utsliten. De här blå brallorna hittade jag i nyskick för 10 kr på en loppis. Ett av mina allra bästa köp. Faktiskt ett par Rappson det också. De måste ha varit duktiga på manchester.

Här har vi en brun ensemble. Manchesterbrallor från Oscar Jacobsson, Harris Tweed-kavaj från Daniel Hechter och en Ralph Lauren-väst. Ungefär såhär ser Vintagemannen ut när han är på jobbet.

Jag förstår inte alla de män som går omkring i jeans och påstår att de är bekväma. Då skulle de prova ett par rymliga manchesterbyxor. Det är det verkliga komfortplagget.

1970-talet var manchesterns högperiod

I postorderkatalogerna på 70-talet frossar de i manchester. Till vänster Ellos från 1975-76. Till höger Haléns från 1979-80. Att jag daterar mitt nya fynd till 80-tal beror på kostymens skärning och detaljer.

Det var inte bara kostymer på slutet av sjuttiotalet. Det var jackor, jeans, snickarbyxor. Även damerna gick klädda i manchester

Varför heter det Manchester egentligen?

Läs på Wikipedia: Manchester är en sorts randigt bomullstyg, vävt av tvinnade parallella fibrer. Tyget kallas tunnspårigt eller bredspårigt beroende på avståndet mell de karaktäristiska ränderna. Rändernas lugg skapas av ett separat inslag, som en randad typ av sammet. Tyget lär först ha producerats i Leeds, men den mest kända tillverkningsorten är Manchester, som på svenska fått låna tyget sitt namn.

På engelska heter det Corduroy (”kunglig tråd”). På engelska Wikipedia kan du lära dig mer. Klicka!

Två skånska vintagefavoriter

7 mars, 20167 mars, 2016 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

VintageQ samt undertecknad har ett par favoritbutiker i Skåne som vi inte gärna missar att besöka. Det Är Mani på David Hallsgatan i Malmö och Torget 11 i Åhus. Där hittar vi alltid nånting snyggt och ovanligt. Troligen gör du det också.

Mani 2016-02-28 (4)

Mani, har som de flesta andra, mest damkläder. Mycket är äkta vintage. Hustrun provade ett par slanka trettiotalsklänningar. Men tyvärr, hon vill inte bli snörd i korsett. Det blev en 40-talsblus istället.

Det inre herrummet har ganska många kostymer i nyskick – NOS alltså. Mycket från 1970 talet och tidigare. Jag hittade en skräddarsydd kostym där kavajen satt jättebra. Men det fattades tyvärr en decimeter på byxbenen. Du ser det grönrutiga tyget till vänster i bilden.

Samt många kul attiraljer.

Mani 2016-02-28 (24)

På Mani basar Fanny Fager och hennes mamma Helene som man träffar ibland i butiken.

Torget 11 i Åhus

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (3)

Här kan du göra fynd. Parkera på torget i Åhus och dyk ner i Kerstins källare. Den är full med gamla kläder och andra vintageprylar i utmärkt skick. Det tar minst en timme att leta runt och prova.

Tjejer som ska gifta sig kan här förverkliga sin dröm. Och tärnorna också. Hit åker Köpenhamns bästa vintageaffärer och rensar brudklänningslagret med jämna mellanrum. Så prisvärt är det.

Herravdelningen, ligger intill brudkammaren längst in. Där är utbudet av kostymer med väst inte så stort, bara någon enstaka i fel storlek, men intressanta småprylar fanns det gott om. Jag hittade ett par eleganta herrstrumpeband med spänst i resåren. Det gör man inte varje dag. Och snygga skoblock.

I lådan med hattprydnader fyndade jag en turkos blomma som kom bra till pass.

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (7)

Hustrun hade riktig tur. Ett par oanvända oxblodsfärgade promenadskor till en gosse samt ett par vita sidenpumps var dagens skörd. Dessutom en sammetskappa från tidigt trettiotal och en nästan felfri yllebaddräkt från seklets början. Nu behöver hon inte frysa när hon doppar sig i böljorna på Österlen.

Själv gjorde jag ett riktigt klipp

Ingemar Albertsson 2016-03-07 093

God dag! Vill ni se mitt Åhus-klipp? En Burberry trenchcoat i perfekt skick och med löstagbart foder. Ett par små senapsfläckar på ena ärmen är det enda jag kan se som avslöjar att rocken är använd. Men de går nog bort i tvätten.

Jag betalade 774 kr efter att ha fått lite mängdrabatt. Vet du vad en sån trenchcoat kostar ny idag? Jag gick till NK och kollade; 19.500:- plus foder 1.600:-. Summa 21.100 kr. Där sparade jag 20.326 kr. Det räcker till en begagnad bil, t ex en Saab-9-3 eller VW Golf från 2004. Eller till en resa med hotell i New York en hel vecka. Varför handla nytt?

Tack Kerstin Holst för den här gången. Fortsätt att leta fram fina grejer. Vi ber.

För smala skor är inget vidare

2 mars, 20162 mars, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1960-tal, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Prisvärt, Skor mm

Har du för smala skor som klämmer? Det går lätt att fixa, åtminstone lite grand. Jag har en bra skotöjare som jag har jag köpt för en femhundring hos min skomakare Mano. En utmärkt investering som jag verkligen kan rekommendera. Möjligheterna att hitta passande second hand-skor ökar betydligt.

Skotänjare (1)

Den här manicken kan töja både på tvären och längden. Bäst är den på att lästa ut på bredden. Där kan man, beroende på hur kraftigt läder det är, töja uppåt en centimeter. Att kunna töja på längden ska man inte hoppas för mycket på. Det är nog mest hälkappan som ger med sig.

Skotänjare (2)

Jag skruvade tills det knakade i dessa Grenson Cordovan (i hästläder)

Jag skruvar dels på den långa kroken, dels på ratten. Så regleras längd och bredd. Jag skruvar så länge jag törs, dvs tills det knakar lagom mycket. Det gäller att sluta i tid.

Innan jag sticker in töjmanicken i skon och börjar skruva lägger jag en våt trasa över skon ett stund, samt sprejar med en blomdusch inuti för att mjuka upp lädret.

Sen får skon sitta i spänn över natten, och om man har tur har man en perfekt sko nästa morgon. Sen gör man likadant med den andra skon.

Har man olika bredd på fötterna, hallux valgus till exempel, kan man töja skorna lite olika.

Boots

Vilka fräna sextiotalsboots min hustru har. Det är bara två fel. Skorna är för smala. Och det funkar inte med min skotöjare. Den går bara att använda i lågskor, dvs i dojor utan höga skaft.

Boots-utvidgning 006

Som tur är har skomakaren en mer avancerad skotöjare som även klarar stövlar. Så det var bara att lämna in bootsen. Nu passar de perfekt.

Före & Efter

Slutsats: skaffa dig en egen skotöjare. Efter två utlästningar hos skomakaren är den investeringen betald.

När kvalitet lyser igenom – Bohus Stickning

25 februari, 201625 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal, Damkläder, Litteratur, Stil

Emma Jacobsson, landshövdingskan i Göteborg, visste hur viktigt det var att hålla högsta kvalitet rakt igenom när hon drev sitt livsverk – Bohus Stickning åren 1939-69.

Viveka Overland i en tröja i ett av de mest populära mönstren från 60-talet – Stora spetskragen av Karin Ivarsson.

Det fick jag lära mig igår kväll på Nordiska Museet. Viveka Overland höll en lysande föreläsning om Bohus Sticknings ärorika historia. Den som började som nödhjälpsarbete och slutade som lyxvarumärke. Och vars alster nu är skitdyra på vintagemarknaden.

Vi var ett par män i publiken samt 200 stickande kvinnor. Det kändes som Långa Farbrorn och Småtanterna.

Hustrun har också en kofta från 1940-talet som hon hittat på Epok vid Odenplan. Jag undrar vad Emma Jacobsson skrev på sina små lappar om kvaliteten på den här stickerskan arbete.

Tack vare de höga kvalitetskraven lever Bohus stickning än

Ulla Häglund skrev den första boken 1980. Den kom i ny upplaga 1999. Och förra året, 2015 kom Viveka Overlands nya bok Bohus Stickning på nytt.

Vi fick lära oss om fattiga och svältande stenhuggarhustrur från norra Bohuslän på 1930-talet. Och om hur landshövdingskan Emma Jacobsson och andra driftiga kvinnor startade med stickning som nödhjälpsarbete i hemmen. De designade. De köpte in ull av bästa kvalitet. De hittade ett spinneri. De färgade. De byggde upp ullsortering och lager i landshövdingeresidenset i Göteborg. De utbildade stickerskor och hade som mest 870 kvinnor i arbete 1947. De marknadsförde och sålde i fina butiker.

Och de tummade inte på kvalitén. Varje färdigt plagg betygssattes.

Mönsterritningar. På baksidan finns en skiss på modellen. Sätt igång.

Stickerskorna fick en påse garn i rätt färger, ett kort med detaljer på hur mönstret skulle se ut och en skiss på plagget. Sen var det upp till stickerskan att tolka anvisningarna och någon månad senare leverera. De kunde få c:a 25-30 kr i ersättning beroende på hur bra arbete de utfört. Materialet kostade runt 20 kr och i butik fick sedan fina och prominenta kunder betala hela 75 kr.

På sextiotalet fick en stickerska runt 50 kr och butikspriset var 150 – 200 kr. Det var mycket på sin tid. Men så såldes koftor, vantar och mössor på egn avdelningar med flått exponering på NK i Stockholm och Gillblads och Ferdinand Lundqvists i Göteborg. Samt på Amerikabåtarna och i USA.

Dåtidens kändisar bland kunderna

Dåtida storheter som Ingrid Bergman, Barbro Alving, prinsessan Grace av Monaco, Birgit Cullberg och hela sovjetfamiljen Chrustjev gick omkring i de exklusiva tröjorna och koftorna. (Bilduppslag ur boken Bohus Stickning på nytt, 2015)

Mönstren utvecklades från de tjockare och mer folkloristiska plaggen på 1940 och 50-talen till de mera skira tonerna från 60-talet. De senare koftorna var också mjukare kvalitén då de var gjorda av ull från angorakaniner till 70 %.

Om du går in på Digitaltarkiv och söker på Bohus stickning så hittar du 244 fina bilder på koftor, tröjor, vantar och mössor, men också på mönsterritningar och färdiga stickpaket.

Kompis med Josef Frank

Emma Jacobsson var född i Wien i en judisk familj och familjen umgicks där med hela den kulturella gräddan där storheter som Josef Frank och Sigmund Freud ingick. Hon broderade och levererade åt Wiener Werkstätte och det var väl där hon lärde sig att endast högsta kvalitet är gott nog. Under doktorandstudier i botanik i Berlin på 1910-talet träffade hon en svensk filosofistuderande – Malte Jacobsson – som 1934 blev landshövding i Göteborg.

När Viveka Overland talat färdigt rusade vi alla fram för att tumma på de tröjor hon tagit med sig. Dessa är från samlingarna i Bohusläns museum. Men om du vill ha en egen tröja – och är duktig på att sticka – så säljs fortfarande färdiga stickpaket med garn. Annars får du börja leta på second handmarknaden. Det finns inga nya färdiga koftor att köpa.

I början av 40-talet stickades det mycket mössor och vantar. Den här är väl kul? Men det är tröjor och koftor som gjort Bohus Stickning berömda.

Det lär ha tillverkats ett fåtal herrtröjor genom åren också. Men en sån får man nog leta länge efter. Vintagemannen håller ögonen vidöppna. Hjälp mig att leta.

Västen som växte

24 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

Vad man gör med en väst om det fattas 15 cm på vidden?

Före och efter

Minns du att jag hittade en fyrtiotals-tweedkavaj och en väst i samma tyg hos Ruth & Raoul för 1.000 kr. Det vara bara det att västen var i storlek 46 och kavajen i storlek 54. Hur i all sin dar kan de två udda plaggen ha överlevt tillsammans i nästan sjuttio år?

Västen är ju till en gosse och kavajen till en större man. Vad göra? Jag får chansa, tänkte jag. Om jag ber skräddaren att sy ett helt nytt bakstycke till västen så kan det gå. Den blir nog inte perfekt, men förhoppningsvis syns det inte när jag har kavajen utanpå.

Jag gick till George Miko på Mari-Lenas skrädderi på Hornsgatan 127. Han har fixat massor av kläder åt oss. Och så delade vi upp jobbet. Jag fick gå till tygaffärer och leta fodertyg. Jag hittade ett fint i viskostyg på NK / SidenCarlsson. Han började sprätta bort det gamla fodret och ryggpartiet.

Nu har västen bredden inne. Det syns att fodret kryper lite för långt fram. Och åt längden var inte mycket att göra. Men det blev fint ändå.

En vecka senare var han klar. Tyget kostade 200 kr och arbetet 800 kr. Summa 2.000 kr för hela setet.

Före och efter

Nu är även västen en storlek 54. I alla fall i vidden.

Derber var ett märke som lanserades av av Hj. Söderbergs i Uppsala. Den största textilindustrin i stan. De startade 1907 och flyttade till olika adresser; Vaksalagatan 15 och Dragarbrunnsgatan 65. På tillverkningsprogrammet fanns då herr– och gosskostymer, ytterplagg och blazers samt kappor och dräkter för damer och flickor. 1950 slog de på stort och byggde en modern fabrik på Bergsbrunnagatan. Men konfektionskrisen hade då redan börjat i Sverige och de gick i konkurs 1958.

Visst är det flått med en väst

Hur kunde den udda kavajen och västen hänga ihop så länge – i cirka 70 år? Min gissning är att det var nån av textilarbetarna som tagit hem plaggen och nu, 2016 har släktingar lämnat in dem till Ruth & Raouls vintageaffär i Uppsala för försäljning. Vad tror du?

Kul att ha en väst som funkar. Men kavajen är ursnygg ändå. Det är inte ofta man hittar något sånt här snyggt och i perfekt skick. Synd bara att det inte fanns ett par kostymbyxor också. Det måste det ha funnits från början. Men de hade väl varit väldigt stickiga, sa den sure räven.

Urkul att fynda gamla klockor

21 februari, 201624 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Stil, Vintageaffärer

Armbandsuret lär vara mannens enda smycke sägs det. Många suktar efter en Rolex Daytona för en halv miljon – för att visa hur framgångsrika de är antagligen. Vintagemannen är precis tvärt om. Han blir jätteglad när han hittar en gammal mekanisk Certina som matchar nån av hans kavajer. Sällan behöver han betala mer än en tusenlapp. Den här blå är från sjuttiotalet.

1:a världskriget skapade armbandsuret

$Baume o Mercier frackur$

För hundra år sedan fanns inte armbandsuret. Då var det rovan, fickuret som gällde. Dina moderna blåjeans innehåller förresten en rest från den tiden – den lilla miniatyrfickan som sitter innanför den högra framfickan är till för att ha klockan i.

Det var första världskrigets och flygets utveckling som ändrade på våra klockvanor. När anfall behöver planeras i minuter och sekunder är det viktigt för piloter och officerare att lätt kunna se vad klockan är. Ett fickur är då väldigt opraktiskt. Så piloterna band fast sina fickur på armen eller på låret med nån sinnrik fästanordning – och se, det moderna armbandsuret var fött.

Dyra märken behövs inte

Man måste inte köpa exklusiva märken. Dessa två eleganta klockor är från 1940 ungefär. Du kan säkert se att den vänstra, en Omega, är lite finare. En sådan kostar kanske 5.000 kr. Den högra, en mer anonym Record, kostar 1.000 kr. Men jag kan försäkra, man känner sig ungefär lika elegant i båda när man fått på sig sin smoking.

Jag älskar billiga klockor

Jag älskar billiga klockor. Då har man ju råd med fler. Ingen av dessa femtiotalsklockor har kostat över tusen kronor. Den högra bara 200:-. Det finns alltså fynd att göra där ute.

Testa om klockan går rätt

Den stora frågan är om ett vintageur fungerar. När jag ser en trevlig gammal mekanisk klocka på en auktion, antikmarknad eller på en loppis brukar jag alltid dra upp den och ställa den så rätt som möjligt. (Man har ju den rätta tiden i mobilen, så man behöver egentligen inte nån klocka som visar tiden längre.) Sen går jag tillbaka efter en halvtimme och ser om klockan fortfarande går rätt. Har den redan då dragit sig blir jag skeptisk och då köper jag inte. Jag kan acceptera att en gammal klocka drar sig en minut på ett dygn, men inte mer. Ibland lämnar jag klockan till en urmakare för ruckning och justering, men då riskerar totalkostanden att skena iväg.

Putsa klockan med tandkräm

Ofta är glaset lite repigt. Då tar jag till tandkrämsmetoden. Jag klämmer ut en liten klick tandkräm med slipmedel på pekfingret och gnider runt i cirklar en stund. Det tar inte bort sprickor, men gör underverk på små repor.

Välj klocka som passar dagen klädsel

Det roliga med att ha flera vintageklockor är att man kan välja en som passar dagens outfit. Jag brukar också vara noga med vilka metaller jag kombinerar. Manschettknappar i silver till en stålklocka. Guld till guld.

Välj vintageklockor med karaktär

Atlantic är ett sånt där gammalt märke som var stort i Sverige på 1950- och 60-talen. De finns i många olika utföranden. De här modellerna, som jag tror är från åren runt 1960, kallas Manhattan och Milano. De har rätt mycket attityd i designen tycker jag. Riktiga smycken.

Den högra köpte jag på Antikmässan för 1.200 kr. När jag googlade på märket upptäckte jag att just denna klocka år 2011 såldes på Lauritz för 600 kr plus avgifter, dvs 840 kr. Ett normalt pris för en sån här klocka. Den har ett fel och det är att stållänken egentligen är 2 mm för smal. Men den går ju att byta.

Rätt bredd på armbandet

En vintageman passar på att handla när tillfället yppar sig. Det gäller klockarmband också. En låda med gamla armband är bra att ha därhemma. Förr eller senare tar ett läderarmband slut och måste bytas. Och till en vintageklocka vill man ju helst ha ett vintagearmband. Det finns många olika bredder på klockarmband. Se till att du får det rätta.

Se förresten upp med klockor där sprinten för armbanden sitter helt fast. Då kan du bara använda armband med s.k. open ends och då är urvalet av snygga armband ytterst magert.

Vissa klockor sticker ut

Jag är ganska svag för kronografer som har tidtagning, stopp och mellantider. Sådana går ofta dyrt på auktion. Här har jag, efter en lång tids sökande, hittat en schweizisk kronograf från fyrtiotalet utan känt märke. Den blev överkomlig på en auktion.

Den högra är en kul Casio Data Bank från 1980-talet med inbyggd miniräknare, kalender och telefonbok som fortfarande fungerar. Det måste ha varit oerhört exklusivt på sin tid. Denna är förresten den enda batteridrivna klocka jag har. Jag tycker att de gamla mekaniska uren är roligare.

Jaeger-le Coultre är mitt favoritmärke

Har du något favoritmärke? frågar folk ibland. Ja, Jaeger-le Coultre, ett av de stora klockmärkena från Schweiz. De har legat i framkant ända sedan 1833 och varit först med många finesser. Jag tycker att de är diskret eleganta. Memovox heter den nedersta klockan och den var den första klockan med alarm och som lanserades 1950, samma år som jag föddes. En Memovox låg länge på min önskelista. Jag fick den av frun och barnen när jag fyllde sextio.

Som alla klockkännare kan se saknas en verklig klassisker på bilden – en Jaeger-le Coultre Reverso. Det är en rektangulär JlC-klocka med vändbar boett. Köper man en nytillverkad Reverso får man lägga upp minst 100.000 kr och det tänker inte Vintagemannen göra.

Ger man sig in på den fina-märkes-marknaden börjar auktionspriserna på tiotusen och lyfter sedan uppåt i en rasande takt.

PS. Onödigt vetande för snobbar: Jaeger ska uttalas på franska, dvs Sche-schäär och inte Jäger som de flesta säger. Say after me: Scheschäär lökoltrr. (Sen finns det nördar som säger Sche-gäär också. Men dom bortser vi ifrån.)

Var hittar du vintageklockor?

På varje antikmarknad och loppis kan du hitta klockor. Det mesta är skit, så det gäller att leta noga efter fyndet med stort F. Men det är ju så vi vintagenördar alltid har det.

Annars är auktioner det säkraste stället. Kaplans i Stockholm är en verklig guldgruva. De har massor av klockauktioner hela året runt. Och det som inte blir sålt på auktionen kan man köpa i deras butik efteråt. Kolla deras välfyllda webbutik.

I stort sett alla auktionshus säljer klockor. Det är bara att börja bevaka.

Vintageghandlare som A.Marchesan och Herr Judit har ett litet noga utvalt utbud i lagom prisklass. Där kan du också kolla. Deras klockor är oftast genomgångna av en urmakare.

Upptäcker ny vintagehandlare på Antikmässan

18 februari, 201618 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i Damkläder, Gentlemannens garderob, Skor mm, Stil, Vintageaffärer

Vintagehattar är en bristvara. Vilken lycka att då hitta en ny vintagehandlare med inriktning på herrkläder. Jag slog till och köpte en riktig ”Frank Sinatra-hatt” av märket Failsworth Sportsman.

De Lucas – en helt ny vintagehandlare

Thomas Cedergren är en erfaren antikhandlare som nu inriktar sig på herrvintage. Under namnet De Lucas kommer hans butik på Ruddammsvägen att öppna nån gång i mars. På Antikmässan hittar du hans välfyllda monter lite dold bakom de mer kända vintagehandlarna.

Kolla vilka fräna manschettknappar och flugor jag hittade hos De Lucas.

Lata Pigan levererar alltid

Margareta plockade fram en äkta Borsalinohatt till hustrun. Hon har visserligen redan en brun damhatt, men det är extra snits på en Borsalino. Annars säljer Lata Pigan och Teda Art Project också spännande vintagetyger. Anmäl dig till deras workshops och lär dig sy klänningar av dem. Mer information i deras monter.

Herr Larsson & Lisa Larsson – trevliga grannar med noga utvalt

Lisa Larsson på Bondegatan är ett av vintagevärldens säkraste gruvor för damerna. För något år sen flyttade Jeanette Axlander in och öppnade en herravdelning – Herr Larsson. Den har nu knoppat av och blivit en egen butik några meter bort på samma gata. Men på Antikmässan har de blivit sambo igen. Mycket fint finns det. Undrar hur länge den här klänningen fick hänga kvar.

Den grönbrunrutiga femtiotalsrocken från Örnkläder är nu såld till en känd vintageman. Den är redan hos kemtvätten. Men det fanns även andra läckra rockar hos Herr Larsson.

Herr Judit håller hög och lite trendigare profil

Är du tveksam inför att klä dig i äkta vintage, sånt som är äldre femtio år alltså, så är Herr Judit rätta stället. De har montern mitt emot Herr Lisa (Larsson). Höglassiga second hand-kläder av fina märken och tjusiga kvalitetsskor finns det. Här är det lite mer modernt. Synd att brallorna jag provade var för korta. Jag hade varit tvungen att offra slagen för att få ner dem tillräckligt – och det vill jag inte göra. Kostymen med väst till vänster är en Ralph Lauren Purple Label (RLs mest exklusiva serie). Men den passar en herre i storlek 46-48 skulle jag tro. Så synd.

Andra fyndställen för vintagenördar

I en helt annan del av Antikmässan finns två handlare som är värda ett besök. De ligger i den bortersta långgången. Det är Öst Hem & Kuriosa och Orval AB. Båda brukar vara med på mässan varje år.

Hos Öst hittar hustrun alltid något. I år en fin yllekjol som ger femtiotalsvibbar, men den kan nog vara åttiotal om man kollar noga i sömmarna. Den stickade koftan i bildens nederkant var tyvärr för kort i ärmarna. Och guldskorna från 20-talet som sticker fram under kjolen var också för små.

Vårt roligaste köp på Antikmässan i år är ändå de här drinkservetterna från mitten av nittonhundratalet som Öst hade liggande på en hylla. Se vilka undersköna damer. Lite syndigt ekivoka med alla kroppsdelar noggrant broderade. Det är t.o.m. fyllning i tuttarna. Jag var tvungen att inviga dem direkt efter hemkomsten. Vad drinken heter? Old Fashioned. Vad skulle det annars vara?

Orval har alltid en välfylld monter. Mest för damerna, men lite accessoarer för herrarna också. I år hade de flera fantastiska 20-talsklänningar. Vackra och trånga. Själv hittar jag nästan alltid några halsdukar eller liknande herrbjäfs.

Och vem dök upp utanför Orval? Jo, Agneta som driver den välfyllda vintagebutiken Epok på Odengatan. Hon är även en prisbelönt modist viket framgår av dagens huvudbonad med all önskvärd tydlighet.

Det är lika kul att gå på Antikmässan som på olika vintagefestivaler och marknader. Man träffar gamla bekanta. Istället för fika blev det vitt vin och räkmacka i Älvsjö. Mässan har öppet till söndag den 21 februari.

Kroppsdelen en gentleman aldrig får visa

15 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Stil

Det är en kroppsdel som en gentleman aldrig skyltar med. Och då gör inte en vintageman det heller. Det är huden mellan strumpan och byxan. Lösningen heter knästrumpor.

En riktig gentleman visar aldrig, säger aldrig, hud såhär.

Såhär ska det se ut när man sitter med benen i kors. Knästrumpan klär benet hela vägen.

Förr, när strumporna inte innehöll Lycra och andra material som gör dem sådär modärnt elastiska, hasade de lätt ner och korvade sig kring ankeln. Lösningen var galanta strumpeband. Men sådana är svåra att hitta numera. Gummidetaljerna kan ha torkat och spruckit och gjort dem obrukbara.

Bra karl reder sig själv. Man kan gå till damavdelningen och hitta moderna tillbehör till damernas strumphållare. Vad passar bäst – vitt eller laxrosa? Med lite händighet kan då de gamla herrstrumpebanden uppdateras.

Sverige är knästrumpornas u-land

Om du går till de välsorterade herrekiperingarna och letar efter knästrumpor så finns det en halv hyllmeter ungefär. Det mesta är svart och grått. Kanske mörkblått och mörkbrunt också. Hur kul är det? Har du riktig tur finns några fina Burlington eller Pantharella i Argyle-rutigt också. Och det är ju trevligt, men…

En del av skörden från senaste Paris-resan.

…åk till Paris. Vartenda varuhus har 12 hyllmeter med roliga knästrumpor i alla upptänkliga färger. Där kan en vintageman lagra upp. Men ska man behöva åka ända till Paris för att köpa strumpor? Okejdå, nätet finns också, jag vet. Men det är inte lika kul.

Ingemar Albertsson. Foto J.Wulf, Totally Stockholm nov 2015

Till sist måste jag slå ett slag för golfbyxor. Plus fours som engelskmännen säger, dvs plus fyra tums (10 cm) nedhäng. Då får man verkligen nytta av sina fina knästrumpor.

Men, var god anteckna, knästrumpor hör hemma under vanliga brallor också.

Jag kunde dra av 10 år på mitt CV bara genom att raka bort skägget och klippa håret

11 februari, 201612 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Livsstil, Stil

Jag trodde att jag fortfarande var ung och frän när jag fyllde 60. Med grå skäggstubb och rufsigt hår. Jag såg ut som en dammtuss, nästan som Christer Ulfbåge. Det tyckte min fru i alla fall. Du borde klippa och raka dig. Se på Michael Wiehe, han ser mycket yngre ut än du, fast han är fyra år äldre, sa hon.

2010 – Oj va´ poppig jag var på min 60-årsdag. Ung och frän och lönnfet.

Vi var i Chicago och jag hade fått en hipsterhatt av min fru i present. Det är lättare att klä ut sig på bortaplan, eller hur? Vintagemannen låg fortfarande i livmodern. Fränt reklambyråskägg va? Och djärvt med svarta kläder.

Second hand-mannen

Second hand man 2011

Så, 2011, började intresset för second hand-kläder. En mjuk Borsalinohatt och en blå trenchcoat från Melkas höstrea 1975 typ. En sån skulle jag inte köpa idag. Men lurviga gubben var kvar.

Började med att ansa skägget

2013

2013 tänkte jag att jag skulle hippa till mig lite mer. Jag rakade bort skägget på kinderna och anlade ett prydligt skägg runt munnen. Ett sånt där som Skäggen i TV hade på 60-talet. Och som mina idoler Peter, Paul & Mary (dock ej Mary). Prövade också att klä mig i vanlig svensk gubbstil; i svarta jeans och en käck skjorta. Men inte blev jag yngre för det.

Barber & Books

Före renoveringen

Så fick jag i julklapp 2013 en komplett behandling på den exklusiva salongen Barber & Books i hörnet Östgötagatan – Kapellgränd på Södermalm. (I en fastighet där jag faktiskt har bott på 1980-90-talet). Så här härligt rufsig var jag när jagsteg in.

Efter. Den riktige Vintagemannen i april 2014

Jag blev behandlad av Mäster Håkan själv. En ren njutning som jag kan rekommendera alla att beställa. Efter ett par timmars hårklippning, rakning med kniv och varma handdukar klev denna slimmade yngling ut på stan. Vintagemannen var född. Och den stilen håller jag än, som synes.

Helmer Bryd d.y.

Nu får du avgöra själv vad lite mindre hår kan göra för att skjuta upp åldrandet.

2011 vs 2014

Funderar på att raka av den lilla löjliga mustaschen också. Men jag vill ju inte bli 40 igen. Jag har det mycket roligare nu.

Jag gick ner 16 kg på ett halvår med Vintagemetoden

10 februari, 201610 februari, 2016 av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Livsstil, Mat och sånt

Hur gick det till? Jo, jag äter mindre för att vintagekläderna ska passa. Idag på Askonsdagen börjar Fastan. Ett bra tillfälle att gå ner i vikt. Såhär gjorde jag.

Vintagemetodens frukost

Smoothie & latte på sängen till frukost.

Alla dagar inleds med en smoothie och en caffe latte. Smoothien består av cirka sex olika frukter som körs i en mixer. För att det inte ska bli fruktgröt av alltihop späder vi med lite JO-juice för att få det drickbart. Dagens fruktmix betsod av blåbär, lingon, vindruvor, banan, ananas och kiwi.

Julen 2010 vägde jag nästan 100 kg. Då var jag en stl 56 eller XXL och då hittar man inga snygga vintagekläder. Det gällde att komma ner till stl 52. På hösten 2011 vägde jag 82 kg. Målet var nått. I morse vägde jag 84 kg, men då har jag tränat till mig lite mer muskler på gymmet under tiden. Så 84 kg är min nya idealvikt.

När man stigit upp ur sängen på morgonen så kliver man upp på vågen och konstaterar om man håller idealvikten eller måste skärpa sig idag. Idag var det en normal dag. Jag kan äta som vanligt och gå på fest ikväll.

Vintagemetodens lunch

Fil och müsli och en kaffe. Det räcker till lunch.

Om jag inte är ute på jobb och äter lagad mat till lunch så blir det fil eller yoghurt. Helst som idag med AMs hemlagade müsli. Annars är favoriten just nu Risentas Frukt & Nötter. Jag brukar ibland ringla på lite flytande honung också.

Sen blir det en caffe latte igen. Och om man har en bra dag kan man festa till det med en sån här sirapskaka som barnen har bakat.

Vintagemetodens mellanmål

När suget blir för stort tar jag några nötter – eller frukt efter säsong.

Nu tror du väl att jag är jättehungrig och börjar mulla i mig chokladkakor framåt 15-tiden. Ja, du har rätt. Jag blir hungrig klockan tre, en känsla som man f.ö. ganska snabbt vänjer sig vid. Men då tar jag en frukt eller ett par nötter. Jag gillar paranötter, pecannötter och valnötter mest. De finns i ekologiska enkilospåsar. Men jag slukar inte en hel påse, inte en näve ens, bara några stycken.

Vintagemetodens middag

Man får mulla i sig vad som helst. Det är bara att välja och vraka bland go´sakerna.

Nu vankas dagens stora matglädjestund – middagen. Vintagemetoden tillåter vad som helst – fisk, kött, vegetariskt, korv, soppa, sallad, mackor, omelett, pizza, öl, vin, sprit… you name it. Det viktiga är att det är gott.

Man får till och med ta sig en chokladbit till kaffet och en cognac. Här följer vi inte nån diet.

Stenkoll på vikten varje dag

Marsch tillbaka till 84 kg

Men det är klart. Om vågen nästa morgon visar att det varit ett väldigt svulleri kvällen innan, då blir det hård regim nästa dag. Och nästa också om det krävs. Matchvikten ska hållas – back to eighty four. Då är det middagsmaten man får hålla igen på. Och alkoholen.

Ja, det var Vintagemetoden i ett nötskal. Nu ska jag ut på ost & vin-frossa.