År: 2016

Den 1 juni är rätta dagen att börja bära hatt. Speciellt om du är blyg.

av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Hattar, Stil

De flesta män – och kvinnor – drar sig för att gå ut i hatt. Men det är nu på sommaren man ska börja och göra det till en vana. Att klä sig i stråhatt kostar inte på lika mycket när många andra gör detsamma. Men att klä sig i en äkta Panamahatt kan kosta multum – från tusen kronor för de billigaste till en miljon för det mest högklassiga hantverket. Läs mer

Panama-par 001

En äkta Panamhatt från Ecuador av mycket hög kvalitet i klassisk Fedora-modell.

Panamahatten kommer inte alls från Panama, utan från Ecuador. Där växer den palmliknande växten toquilla eller jipijapa som man flätar, eller rättare väver, hattarna av. Grässtråna klyvs gång på gång, och ju tunnare fiber man får fram, desto finare hatt blir det. Det är arbetstiden som avspeglas i priset. Det tar upp till ett år att väva den finaste sorten.

Kan du se vilken av de här hattarna som är finast?

Panamahattar (1)

En av dem är en oäkta panama i Viscose. Kan du se vilken? Den har kostat drygt 500 kr. Sen är det en som kostat ungefär 1.000 kr och en i prisklassen runt 3.000 kr samt en gammal hatt köpt i Panama på 1960 eller -70-talet och som kanske skulle kosta 7-8.000 kr idag.

Panamahattar (2)

Här får du en närbild som hjälp på traven. Kan du se skillnaderna i kvalitet och täthet? Rätt svar se längst ner i bloggen.

Vissa Panamahattar kan man rulla och stoppa i fickan.

Panamahatt (4)Panama & Band från Risa Leksand 001

Om hatten har en sån här ås som tydligt delat hatten i två halvor ska den gå att rulla. Man viker först ihop den till en ”skopa”. Sen början man rulla ihop den. (Hattbandet är ett antikt folkdräktsband från Siljanstrakten. Passar jättebra tycker jag.)

Man brukar säga att en riktigt fin panamahatt ska man kunna rulla och dra genom sin vigselring. Så tunt ska det vara, nästan som papper. Någon så fin hatt har jag ännu inte sett. Men vi har flera som i alla fall kan dras igenom en servettring.

Ingemar Albertsson 2017-05-30 035Det här är vårt senaste fynd. En minst femtio år gammal hatt som också är rullbar. Pris 100 kr på en vintagemarknad. Den behöver bara ett nytt band och en ny fångsnodd.

Även kvinnor kan ha Panamahatt på sommaren

Här är ett par nätta dammodeller. Den höga är en riktig 20-talskruka som ett svenskt hembiträde hemförde från Kaliforniens heta sol.

Panamahattar 010Ingemar Albertsson 2017-05-30 005

Vintage Q har också en annan stråhatt från det glada 20-talet. Allt behöver ju inte vara äkta Panama. Du kan börja med vilken stråhatt som helst i sommar.

Varför kallas det Panamahatt när de kommer från Ecuador?

Jo, för när Panamakanalen byggdes mellan 1904 – 1914 bar många av arbetarna de lätta hattarna som skydd mot solen. Då var det väl någon som trodde att hattarna kom därifrån och så fick de sitt namn. I slutet av 1800-talet kallades de för Jipijapa eller Toquilla-hattar när de började bli populära här i Europa.

Den här rullbara hatten som jag ärvt är min nya favorit. Jag har låtit pynta den med ett gammalt antikt skosnöre till en damsko.

Mina svärföräldrar bodde i Panama i många år från 1947. Kanske är den här hatten från 60-talet, kanske från  70-talet. Den passar i alla fall bra till min gamla antika linnekostym som är från före 1920. Den högra bilden är från tidningen Mitt i Östermalm den 17 maj 2016. Deras fotograf Sara Flodin fångade mig på Odengatan på väg mellan Old Touch där kostymen är köpt och A.Marchesan som levererat västen. Läs gärna vad de skrev.

Var kan du köpa en fin Panamahatt?

De flesta hattaffärer har nog ett par modeller, både äkta och oäkta, i lager. Och på nätet finns ett stort utbud. Men jag tycker att man ska prova en hatt innan man köper den, det går inte riktigt att lita på storleksangivelserna. Jag har stl 59,5 cm runt skallen. Men en av mina Panamahattar har stl 58 och den är helt lagom.

Det finns också några svenska butiker som specialiserat sig och har ett bra utbud. Kanaljen i Söderköping är en favorit som har många olika kvaliteter. Hos vintagebutiken  A.Marchesan kan man också hitta några snygga. Och Hattbaren på NK och på Götgatan i Stockholm har ett varierat utbud.

Som du ser ger olika modeller olika intryck. Så det gäller att prova innan man köper sin hatt.

Vilket märke ska du välja? De stora hattillverkarna som Borsalino, Stetson och Mayser har naturligtvis Panamahattar i olika modeller och prisklasser. Men bry dig inte om varumärke och namn. Lär dig istället att se skillnad på hantverket och tätheten i vävning för att se om det är prisvärt. Du kommer ganska snart att stöta på namnet Montecristi som ett kvalitetsbegrepp. Det är namnet på en by där några av de finaste hattarna vävs. Men det finns även andra byar i Ecuador som gör lika fint hantverk. Alltså, lockas inte av namn och varumärken, se på kvaliteten i hantverket och stukningen på hatten istället.

Vilken profil tänker du ha i sommar?

Det är lite olika svaj på hattbrättena som du ser.

Alla stråhattar är inte äkta Panamahattar.

Sommarhattar 2015-06-23 002

Överst en s.k. straw boater. Trevlig till vit linnekostym, men blåser lätt av. Därunder en billig turisthatt som är ganska frän tycker jag. Den svarta är en äkta Panama från Mayser köpt på Hattbaren. Den vita näst längst ner är en Stetson gjord i Viscose. Den allra nedersta och finaste är en äkta Panamahatt från Kanaljen.

Det finns all möjliga sorters grässtrån som kan flätas. Men toquilla-strået är extra starkt och lämpligt för hattillverkning. Många billigare stråhattar bryts lätt sönder efter ett kort tag. Det finns också en hatt i viskos som tillverkas av Stetson. Den är förvillande lik en äkta Panamahatt och mycket billigare. Ett hyggligt köp för den som vill testa en sommar. Så inledde jag min bana som panamahattbärare. Man ser skillnaden lättast på att den är mycket vitare än originalen.

Ingemar Albertsson 2015-07-14 069

Den här billiga stråhatten från Kiviks marknad höll inte mer än en säsong. Den sprack däruppe där man nyper när man hälsar. Så det är en lärdom. Tag i brättet när du ska lyfta på hatten.

Alla Panamahattar är inte naturligt gulvita. Det finns olika infärgningar, från ljusbrunt till nästan svart. Kanske kulörta också, men då är vi långt från originalen. Men det kan ju ändå vara trevligt till rätt outfit. Det viktiga är ju att du vänjer dig vid att bära hatt., eller hur?

Rätt svar

Panamahattar (1)

Den kritvita uppe till vänster är en Stetson i Viscose (c:a 600 kr). Uppe till höger är rullbar en gammal hatt som är den allra finaste. Nere till vänster en fint vävd hatt i 3.000-kronorsklassen. Nere till höger en grövre hatt för runt tusenlappen.

Panama-par 005Panama-par 003

Nu när du kan nästan allt om Panamahattar ser du väl lätt att det är skillnad på olika kvaliteter. Många tusen kronors skillnad.

 

 

 

 

panamahatt

Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Skor mm, Vintageaffärer

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

Konststoppning – en bortglömd konst

av Ingemar A, publicerad i 1940-tal, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Gentlemannens garderob, Skräddarsytt & måttbeställt

Ingemar Albertsson 2016-05-01 048

Kan du se var det stora malhålet på mitt vänstra byxben har suttit?

Konststoppning 010

Nu då? Nu har jag gått lite närmare med kameran. Det var ändå cirka 5 X 5 millimeter stort.

Konststoppning 007

Du får en sista chans. Ser du var hålet suttit nu då?

Konststoppning 004

Såhär ser lagningen – konststoppningen – ut från avigsidan. Man plockar trådar inne i kostymen någonstans där det inte syns och dar ut dem. På så vis får man exakt rätt färg och rätt typ av tråd. Inget främmande material används.

Sen börjar det mödosamma arbetet att väva in trådarna från båda hållen, både varpen och inslaget. Det gäller att förstå hur tyget är vävt och sen vara noga med att hitta varje tråds rätta plats. Man behöver en mycket bra belysning och riktiga förstoringsglasögon för att nålen ska hitta rätt med varje tråd. En speciell pincett behövs också. Utan den är det omöjligt.

Här satt hålet

Konststoppning 008

Här vid spetsen har det stora hålet suttit. Man kan knappt se det. Det är lättare att upptäcka om man stryker med fingrarna över tyget. Då känner man en liten upphöjning.

Konststopp 002

Hålet satt mitt i pressvecket. Visst är det snyggt lagat?

Ingemar Albertsson 2016-04-20 (2)

Vår konststoppare Judith är fantastisk. På håll ser man absolut ingenting. Den här kostymen hade tolv större och mindre hål som hon har lagat.

Kostymen har jag köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74. En av världens bästa vintageaffärer. Den är sydd åt Major Tabor 1947. I etiketten står det Oakers Inc. West & Son, 31 Savile Row. Men jag hittar ingen information om det skrädderiet på den berömda skräddargatan i London.

– Det är lättare att laga ett mönstrat tyg, säger Judith. Man ser bättre hur tyget är vävt när det är mönstrat.Då syns inte skiftningarna på ytan lika mycket. På ett tunt enfärgat tyg är det nästan omöjligt att höra en osynlig konststoppning.

Kan du se var hålet satt på den här enfärgade engelska kostymbyxan?

Konststoppning (1)

Konststoppning (2)

Jo det syns, om man letar efter det, men man tänker inte på det till vardags. Hålet satt mitt i pressvecket på den här kostymen också. Det är nog ganska vanligt att malen trivs just där. Det är ofta två veck, dels själva pressvecket, dels vecket när byxan hänger på en galge. Mums för en liten larv.

Konststopp Blå 002

Kolla avigsidan. Så här pilligt är det att väva trådarna rätt.

Det går knappt att se lagningen på lite håll.

Judiths syateljé

Judith Kelemen har sin syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm. Vintagemannen kan verkligen rekommendera henne. Hon har både konststoppat och gjort andra avancerade vintage-reparationer åt mig och min fru.

Judits syatelje (1)

VintageQ till vänster och Judith till höger. Här gör hon om en 36:a till en 38:a. Hon lade ut, ändrade vecken och sänkte midjan i en femtiotalsklänning.

 

God skörd på årets Vintagemässa.

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Damkläder, Vintageaffärer

Vintagemässan 2016-04-30C (2)

Valborgsmäss och Vintagemäss i Stockholm den 30 april 2016. Lucie Watson Donnert hade för andra året nu, samlat tjugofyra utställare i den gamla skofabriken vid Hornstull. Där träffade jag flera gamla kära favoriter och några nya trevliga bekantskaper. Och kom hem med några riktiga kap.

På bästa plats alldeles innanför dörren stod RetroTrend, Catrin Edfors från Örnsköldsvikstrakten, med sin välfyllda monter. Oj vad man kan hitta där, speciellt om man är kvinna. Men även en vintageman  kan fynda hos henne. Jag kom hem med en stickad slipover och några slipsar. Hon frestade också med några snygga herrhattar i rätt storlek – men jag var ståndaktig den här gången.

Vintagemässan 2016-04-30 007

Catrin verkar dammsuga hela Norrland på gobitar som hon sen fraktar ner till olika mässor. Håll utkik efter henne.

Gissa om VintageQ blev glad när jag kom hem och visade vad jag hade bärgat hos Catrin. En blå trettiotalsensemble och en sommarklänning från femtiotalet. Jag fick godkänt. Förtroendet kvarstår.

En annan favorit är Agneta på Aggie Twigg som har sin butik på Fridhemsgatan i Stockholm. Alltid snygga och fräscha kläder – skirt och rent på samma gång. Ett drömställe för en brud.

Nysytt i vintagestil

Alla vill ju inte klä sig i begagnat. Jag har t.o.m. träffat folk som tycker att det är äckligt. Stackars dom, det finns ju tvättmaskiner och kemtvättar. På hotell ligger man ju i andras lakan, och vad som hänt mellan dem vill man ju inte spekulera i.

Men om man nu promt inte vill ha gammalt så finns ju Repro, dvs att man tar vintagetyger och syr nytt av. Hos Eva Karlsson på Teda Art Projekt får du själv lära dig att sy en klänning av ett gammalt fint designertyg – Klänningssmide kallas det. Och hos re-make-designer Pia Rydberg på Piloo behöver du inte ens lära dig sy. Det är bara att köpa från hängaren. (Pia och jag har förresten båda varit bodbiträden hos VintageVinden).

Säkra leverantörer

Två andra favoritbutiker är Herr Larsson på Skånegatan och Rut & Raoul på Hornsgatan i Stockholm och Sysslomansgatan i Uppsala. Två ställen en Vintageman verkligen kan uppskatta. Båda har mycket herrkläder. 30-talsslipsen som Jeanette hade slog jag till på. Och den fina klänningen är känd från Gokväll i STV. Hoppas den kom till en snäll människa.

Privatpersoner utan butik som säljer

Man behöver inte ha en vintagebutik för att ställa ut på mässan. Flera privatpersoner samlar på sig kläder och accessoarer under året och säljer sen bara på mässor. Här är det Susanne Wik och Ulrika Hedström-Rönn som exponerar sina varor.

Ett par riktiga mässrävar är Berit Olsson och hennes gubbe Torsten Kälvemark från Orval. Dem träffar jag på varje mässa. Nu hittade jag bland annat en grann skinnask för löskragar, märkt BS, som Berits onkel, den berömde norsk-amerikanske porträttmålaren Brynjulf Strandenaes har ägt.

Just for fun

Sånt här är kul att hitta, tycker Vintagemannen. Synd bara att kavajen (New Old Stock) från Hilda & Helge var alldeles för liten. En sån skulle man ha i sommar, eller hur? Och gamla etiketter gör mig också lycklig. Jag tar ofta en bild på dem. Alltid lär man sig något när man ska datera kläder. Den finska satt i en sån där tung grå trenchcoat från andra världskriget medan Melka-etiketten satt i en lättare poplinrock. (från Ruth & Raoul)

Nu är det förstås flera utställare som blir besvikna. Jag har inte nämnt dem alls; La Reine, Amano, Epok, POP Stockholm m fl. Mycket fint fanns det.

Lucie show

Lucie Watson Donnert 2016-04-30

Lucie Watson Donnert drar ett tungt lass som ensam arrangerar Vintagemässan i Stockholm. Hon är en ambitiös marknadsförare som till vardags jobbar med öl, vin och sprit, på ett företag som importerar och säljer genom Systembolaget och dagligvaruhandeln. Ändå hinner hon arrangera en mässsa – imponerande! – Det ser bra ut att ha på sitt CV, säger Lucie och ler. Jag bevisar att jag klarar av det.

Redan på gymnasiet började hon klä sig i second hand-kläder. Och under studietiden i Scotland upptäckte hon flera vintageaffärer där. Armstrongs var en liten butikskedja som hon gärna besökte. När hennes mamma berättade att hon varit på en vintagemässa i Stockholm på våren 2010 tänkte hon att nästa gång måste jag också gå dit. Och då tändes intresset ordentligt. Lucie hade hittat sin stil.

Är det nåt speciellt som du letar efter idag? frågar jag. En snygg 40-talskappa svarar hon blixtsnabbt. En sån där vid Lilli Ann, en kurvig vinterkappa som står ut. Det vill jag ha.

Jag undrar hur framtiden för mässan ser ut. Då märker jag att Lucie drar lite på det. Mycket jobb för en person är det. För mycket kanske. – Jag skulle nog vilja hitta en partner att dela ansvaret med, säger hon. Så är det nån som läser detta och har den rätta glöden. Ta kontakt med Lucie. Klicka här

1934478_1719209201688752_2906742899350720620_n

Ja, så var det den 30 april 2016. Hur blir det nästa år? Den som lever får se.

 

Vintagemannen och hans hundar

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Litteratur, Stil

Ingemar 2012-08-28 (2)

Jag får ofta frågan; är det dina hundar, dom där fina Dalmatinerna? Svaret är nej. Den här fina bilden kom till av en fantastisk slump. Läs här, så får du höra hela historien.

Gudrun Grå

Gudrun Grå är en trasdocka som illustratören och barnboksförfattaren Jeanette Milde har tillverkat på 1980-talet. Dockan hamnade efter många år i en garderob hos bästa kompisen Grethe Rottböll. Men efter en tid tyckte Grethe synd om den instängda trasdockan, så de två beslöt att göra en blogg och/eller skriva en bok om Gudrun Grå.

Det blev ett långt äventyr och Gudrun for över hela landet. Hon träffar än den ena, än den andra intressanta människan. En dag träffar hon en vitklädd gentleman på en parkbänk…

Läs en liten del av storyn här.

GG4

Jeanette Milde, Grethe Rottböll och Gudrun Grå i en klädaffär på Gotland. Gudrun är den i mitten.

Men var kommer hundarna in i bilden?

Jo, när bilderna skulle plåtas i Tessinparken i Stockholm, en dag i slutet av augusti 2012, kom en kvinna med två Dalmatiner förbi. En ren slump. Grethe hojtade till damen: – Kan vi få låna dina hundar en stund? Jomenvisst, och så blev det. Alla bilder togs med två okända brunfläckiga dalmatiner kring fötterna. Mycket välmatchat. När tagningen var över bad jag Jeanette att ta ett par bilder till utan Gudrun Grå. Och den bilden blev sedan min profilbild.

Ingemar Albertsson 2013-05-03 067 - Kopia

(Varför är hudbajspåsar så granna i färgen?)

Jag har bara sett de två hundarna en gång till sedan dess. På långt håll från balkongen, så jag har inte kunnat fråga vad de heter. Och ett år senare var jag ute och gick i parken igen. Då mötte jag den här vovven. Jag visade min fina profilbild och frågade ägaren om det var en av ”mina” hundar jag hade äran att möta. Nej, men att de är släkt fick jag reda på.

Ingemar Albertsson 2014-04-19 Kenzo (1)

Sedan 2012 har jag alltså letat efter två brunprickiga Dalmatiner. Det närmaste jag har kommit är den här lilla gruppen i porslin på Auktionshuset Metropol. Men VintageQ hindrade mig från att göra ett impulsköp. Nån måtta får det väl ändå vara, sa hon. Var hade du tänkt att vi skulle ha dom? Bredvid skohyllan föreslog jag. Nix.

Allen Edmonds Skoaccessoir 2013-05-27

Den här sötnosen träffade vi vid Djurgårdsbron. Den lilla taxen for omkring som ett yrväder som valpar plägar göra. Då sa jag: – Nu håller du dig lugn, annars gör vi skor av dig också. Och då lugnade valpen ner sig.

Vintagemannen är ju noga med detaljerna och att accessoarerna ska passa. Och det blir ju lite för dyrt med olika hundar till olika outfits. Så det blir nog ingen hund alls. Man får låna.

Ingemar Albertsson 2015-01-02A (3)

Vintagemannen som hundvakt åt Hampus och de går på promenad i Tessinparken. – Vad är det för löjlig hatt du har på dig? frågade Hampus.

Cykla med oss i tweed i september

av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, 1950-tal, Accessoarer, Damkläder, Fixa, laga & vårda, Skräddarsytt & måttbeställt, Stil

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man lite cool och fixar fram en gammal hoj, köper en tweedkavaj på loppis och en begagnad hatt eller keps. Vill man göra det aningen lite fränare köper man ett par rutiga knästrumpor också och pular ner byxorna i dem. De flesta satsar inte så mycket mer.

Eller så är man som Vintagemannen. Då är det lite mer skön-hets. Han börjar förbereda sin cykel och planera sin outfit flera månader i förväg för att få till ett så tidtypiskt ekipage som möjligt. Då blir VintageQ så trött på honom.

Kungsgatan 1

Dieter Funkelius tagit massor av fina bilder som finns upplagga på nätet. Den här t.ex. Klicka här så och på de länkar som du hittar på den sajten så kan du se hur vi for fram i olika delar av Stockholm 2013.

Det är absolut ingen hets och hastighetstävling. Tvärt om. Som en lång kortege far man fram genom stan. 150 snyggt klädda vintagecyklister som väcker uppmärksamhet. Man bärs fram av folkets jubel hela vägen. Sträckan brukar vara 15-17 km med flera raster.

En skärmkråka fanns nästan på alla cyklar på 1930-40-talen. De är nu heta samlarobjekt. En cykel kan du nog hitta för ett par hundralappar, men kråkan kan kosta tusenlappen på Tradera. Crescents skärmmärke är ganska vanligt, medan Drotts är en raritet.

Mål 1

Vi var omåttligt stolta när vi redan första året fick mottaga folkets jubel och pris för bästa parekipage – ett par strumpor.

2014 var VintageQ den vackraste av alla

Bike in tweed 2014 066

Hon fick pris som bäst klädda dam 2014. Vintagemannen var både stolt och avundsjuk.

VintageQ har samma cykel som förra året. Men nu till en 50-talsdräkt med matchande hatt. Slipsen och krokodilväskan var också väl koordinerade.

Både 2013 och 2014 startade kortegen i Kungsträdgården. 2013 var det målgång i Stadsmuseet på Södermalm. 2104 var målet i Arkitekturmuseet ArkDes på Skeppsholmen, som då hade en fantastisk cykelutställning.

Samling och fotografering i Kungsan.

Vintagemannen hade 2014 en lite modernare Crescent från 1956 (notera att kråkan nu är borta) och en AW Bauer-kostym från 1953. Den var uppsydd åt doktor Grotte, Sveriges första barnkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det ger Vintagemannen en stor glädje att hitta en lite risig hoj och försöka få fason på den. Inte så att han kromar om alla blanka delar och plockar ner navet i atomer. Men med lite olja och puts och skruvning och lagning här och där kan en rishög bli rätt fin efter några timmar i garaget. Och inte är det lika dyrt som att ha en veteranbil.  Vad man än skaffar för reservdelar är det inte dyrare än att tanka bilen en gång. Ett tips har jag dock. Åk till Biltema och köp ett cykelmekarställ. Arbetsmiljön vinner enormt på det.

 2015 körde vi lite grevlig stil

 Den officiella bilden 2015. Nu var starten vid Kgl. Slottet och målgång i själva…

Åter igen dags för nya cyklar och nya outfits. Vintagemannen har ett par gamla golfbyxor i tweed och en skräddarsydd sportjacka från Berin 1936, beställd av en greve som satt i den tyska Förbundsdagen. Kängorna är nytillverkade medan hatten en rejäl Habig från Wien på fyrtiotalet. Vintagemannen håller sig till cyklar från Lindblads och Nymans fabriker. Detta år en Hermes från 1944 som han köpte av en annan deltagare i BiT året innan. Notera stänkskyddet på generatorn och den fina franska styrstångsväskan.

VintageQ hade skaffat sig en ny Crescent. Denna läckra röda skapelse är från 1952. Har det någonsin gjorts en vackrare cykel?  Den var en riktig rosthög när vi fann den. Men nu glänser den. Hennes outfit är minsann lika fin. En äkta Ripsa-kjol från tidigt 50-tal. Ni minns väl grevinnan Ebba von Eckermanns exklusiva handvävda plagg från Ripsa i Södermanland? 50-talskavajen är från Norrköpings snorkigaste damekipering; TeWeBe och hatten i kanin har hon hittat på en loppis i Lausanne.

Målgången 2015 var magnifik inne i självaste Nordiska Museets stora festhall. En swingorkester spelade, drycker flödade och priser utdelades (till helt andra personer den här gången dock). Där skulle ni varit med.

Klicka här om du vill se fler bilder från 2015. Det är huvudsponsorn Hendricks Gin som lagt ut en film på  Youtube. Och klicka här så hittar du fler stillbilder.

Visst verkar det kul. Häng med oss i höst.

BiT 2015-05-03 013BiT 2015-05-03 001

Bilder från TV-programmet Club Cykel den 3 maj 2015

 Anmäl dig nu! Klicka här.

Stockholm 24 september                    Malmö 3 september

12032215_900801323322880_2050175921121702493_n

Good bye!

Det behöver inte kosta skjortan att vara utarmad

av Ingemar A, publicerad i 1930-tal, 1940-tal, Gentlemannens garderob, Skräddarsytt & måttbeställt, Vintageaffärer

Vintagemannen har, precis som apan, långa armar. Det är ett litet helsicke att hitta skjortor på second hand som har extra lång ärm. Ibland får jag köpa skjortan ett nummer för stor i halsen. Eller så får jag gå med för korta skjortärmar som inte sticker ner under kavajen. I hate it!

French cuffs (2)

Fiffigt med dubbla knapphål så att man kan reglera ärmlängden.

En lösning är att köpa en skjorta med dubbelvikt fransk manschett och köra med den helt nedvikt. Inte så snyggt. Ibland går jag till skräddaren och ber honom sy ett extra knapphål lite längre ned på den inre delen av manschetten. Det ser okej ut när man har kavajen på. Här ovan ser du en skjorta som har den finessen inbyggd från början.

Ett annat problem är fasonen på kragen.

Vintagemannen gillar verkligen inte de där breda cut-away-kragarna som kräver en jättestor slipknut. Jag skulle aldrig gå ut i något sånt.

Ströms 1936 (4)

Jag letar efter skjortor med smala kragar. Helst sådana där kragsnibben är lite extra spetsig, precis som de var på 1930- och 40-talen. Det hittar man i stort sett bara på gamla vintageskjortor med löskragar.

Löskragar 1940-tal (1)

Såhär ska en snygg krage se ut. Låg och spetsig. Och till den en smal slipsknut. Gärna upplyft med en kragnål av något slag.

Men nu finns det en ny lösning: A.Marchesans måttsydda skjortor i vintagestil

Marchesan-skjorta 009

– Det som är unikt med våra skjortor är kragarna som vi själva tagit fram, berättar Alexander Marchesan. De är kopior av gamla löskragar som är svåra att få tag på i vanliga fall. De här skjortorna fungerar jättebra om man vill hitta en skjorta som passar en viss vintagestil. Även färgskalan är hämtad från första halvan av 1900-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 036

Det finns över tusen tyger att välja bland. Sen får du välja krage i olika modell och styvhet, manschett, pärlemorknappar, fickor, etc.

Det är inte skräddarsytt, utan måttbeställt. Du börjar med att prova ut den grundmodell som passar dig bäst. Sen börjar ni göra små justeringar; två centimeter smalare över ryggen, två centimeter längre ärmar, en centimeter här eller där, tills du själv är nöjd. Gissa var Vintagemannen lade till några centimeter?

Marchesan-skjorta 005

Här valde jag den lilla spetsiga kragen.

Skjortorna tillverkas sedan i Pescara, i ett litet skjortmakeri på Italiens östkust. Det tar ungefär en månad efter det att beställningen gått iväg.

Det här låter dyrt, kanske du tänker. Men priserna är helt normala för klassiska finskjortor. En vanlig standardskjorta från Eton kostar mellan 1200 – 1700 kr i deras webshop. Här kostar de flesta skjortorna mellan 1.500 – 2.000 kr, och det finns några tyger som är ännu lite dyrare. Det kan väl knappast betraktas som dyrt för en måttsydd personlig skjorta i vintagestil, med hög kvalitet i både tyg och sömnad, äkta pärlemorknappar och mycket som är handsytt.

Vill du ha en vanlig traditionell businesskjorta så går det naturligtvis bra det också. Man behöver inte vara vintagenörd.

Marchesan-skjorta 018

Där satt den! En nytillverkad 40-talsskjorta till den engelska vintagekostymen från krigsåren.

Nu öppnar ny vintageaffär för herrar – DeLucas

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Prisvärt, Vintageaffärer

yvärrDe Lucas 2016-03 001

Tyvärr – DeLucas har tvingats stänga tillfälligt. Dum granne bråkar och tvingar butiken att flytta. Öppnar på ny adress i höst.

På lördag den 2 april öppnar sakletaren och inredaren Thomas Cedergren sin nya vintageaffär – DeLucas. En riktig fyndgruva för herrar och prylnördar. Den ligger i ett gammalt garage på Ruddammsgatan 8A bakom Östra Station. Man går Körsbärsvägen upp från Valhallavägen. Eller tar buss 61 direkt dit.

 

Det går inte att ana vilken förtrollad värld som öppnar sig innan garageporten dragits upp. Och öppen är den på lördagar kl 11-15 och på onsdagar kl 12-19. Eller ring Thomas på 0707-17 59 00.

Mest herrkläder

De Lucas 2016-03-30 026

Här hittar du mest herrkläder; tweedkavajer, kostymer, byxor, skor, slipsar, flugor, frackar, hattar, mössor… Mycket är väldigt fräscht och nytvättat. För damer är utbudet dock rätt knapert även om det finns några riktiga gobitar.

Jag hittade ett par skoblock från Vass, Budapest. Det är en av världens finaste skomakare som gör handgjorda skräddarsydda skor för cirka 50.000 kronor. Skoblocken var något billigare.

DeLucas har hur många vintageflugor och vintageslipsar som helst. Många NOS i originalförpackning.

De Lucas 2016-03-30 037

Här har vi grundaren och han anhang. Familjen DeLucas porträtt hänger på väggen. Be Thomas Cedergren berätta den tvivelaktiga historien.

Kul prylar och accessoarer

Den lilla lokalen är inte bara full av kläder. Här finns mycket annat kul att fynda;  mycket marint och en flygplanspropeller från 1920-talet och gamla elgitarrer och läderväskor och grogglas och herraccessoarer och gamla lampor och, och, och.

Ingemar Albertsson 2016-03-30 (6)

Tack för besöket. Jag ser en officer. Men var är gentlemannen?

Först när vintagemannen är ordentligt packad kan han ge sig iväg.

av Ingemar A, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Livsstil, Resor, Stil

Resväskor(0)

Idag handlar det om väskor och att resa med stil. Eller om att bara gå ut på stan.

En vintageman är mån om alla detaljer. Det blir roligare då. Och finare. Väskor är nästan som kläder. De förstärker profilen på hela ekipaget. Tänk bara på damernas handväskor.

Gamla väskor har så mycket karaktär. Speciellt om det sitter gamla etiketter kvar från äventyr i hela världen. Man kan låta sin fantasi resa iväg och se sig själv på en däckstol i Karibien eller på kasinot i Monte Carlo. Med en Old Fashioned i handen.

Resväskor i läder är mina favoriter. Och hattaskar. Ibland är de i styv papp också. Man packar bilen full. Och eftersom det är så ont om trevliga vägkrogar är det säkrast att packa ett campingbord och en Taffel med matsäck också. Det är synd att man inte törs checka in sådana fina väskor på flyget. Inte ens en vintageman har råd att bara åka med enkel biljett.

Tillämpad bodybuilding

Hjulväska 005

Okejdå. Gamla väskor är tyngre än såna där moderna compositsaker med inbyggda hjul. Men de ger bra träning. Det finns också fiffiga hjul att sätta utanpå så att man klarar en tågresa. Jag drömmer mig tillbaka till den tiden då man kunde kliva av tåget och ropa: Bärare hitåt!

Vintagemannen går till jobbet

Ibland åks det på tjänsteresa med övernattning på nåt flott konferenshotell i nåt gammalt nedlagt slott. Då tar en vintageman sin matchande konsult-outfit med övernattningsväska, datorväska och konsultrulle. När han är klar med sitt uppdrag är det full rulle på hemresan.

Ingemar Albertsson 2013-01-23 (2)

Vad döljer det sig här? Jo, Västerlandets moderna välsignelser.

En vintageman går ogärna ut med en modern datorväska på axeln. Nej, stilfullt och diskret ska det vara. Tänk att de redan på 1950-talet visste att tillverka fodral för iPads.

På viktigt möte med portföljmannen

En läderportfölj skapar respekt. Eller åtlöje. Tänk att folk gapskrattade åt mig 2011, det år jag trevande började klä mig i vintage.  När jag visade mig i den grå Homburg-hatten och med bandyportföljen under armen visste flabbet inga gränser. Men jag tog det som en man, som en vintageman. Nu har jag flera portföljer att växla mellan beroende på uppdragets art.

En mycket fiffig portfölj i präglad krokodilimitation. Man går till ett viktigt möte med viktiga papper i portföljen. När de viktiga dokumenten är överlämnade rullar man ihop portföljen, låser och bär hem den under armen. Endast den gamla reservoarpennan ligger kvar däri.

Tänk om väskor kunde tala.

Vad skulle den då ha att berätta om Långsele? Eller om en middag vid kaptenens bord på sin färd över Atlanten med M/S Kungsholm?

Bärare hitåt!

Det här fina setet såldes på Stockholms Auktionsverks Fashionauktion i förra veckan (mars 2016). Det klubbades för 3.600 kr. Jag var inte med och bjöd, trots att jag var väldigt sugen. Tänk att få resa med sin egen garderob för kostymer, skor, underkläder och lite annat. Samt en mindre väska för annat nödvändigt. Och så plats i hattasken för två – tre hattar.

Varför bjöd jag inte då, skicket var ju rätt bra och det var inte någon sunkig lukt i någon av väskorna? Jo, kolla handtaget på den stora garderoben. Det finns bara ett handtag högst upp. Det betyder att denna väska kräver en bärare med pirra. Var hittar man en sån nuförtiden, även om man kan busvissla? Nej, att släpa på denna låda skulle inte vara att resa med stil. Svettig, med hatten på sned och kläderna i oordning, vill man ju inte göra entré på hotellet. Så det blev inget köp.

Vintagecyklar kräva dessa väskor

Bättre då att ta cykeln, i detta fall en tandem från 1939 av märket Union. Det finns vackra väskor för sådana ekipage också. Och då är det ju bara naturligt att anlända till resmålet lite svettig och rufsig.

What is necessary?

Ingemar Albertssonoch Anne Marie Lindstedt. Fotade i deras egna vintage kläder i studio i Stockholm. Foto: Viktor Fremling

En vintageman måste också packa de allra nödvändigaste små utensilierna inför sin resa. Praktiskt då med en väska med inbyggd necessär där varje pomada har sin egen flaska i sitt eget fack. Eller så packar man ett elegant toilettetui. Att sådana står högt i kurs förstår man när den nedre till höger ropades in av en dam för över 4.000 kronor på Stockholm Auktionsverk för ett par år sedan. Jag vill minnas att det var en elegant kvinna som letade present åt sin man.

Små, små etuier

En vintageman har många tillbehör att hålla reda på; kragknappar, manschettknappar, slipsnålar, mm. Och så själva slipsarna förstås. Tur att det finns små etuier för allt.

Ingemar 2012-09-01 (5)

Vintagemannen tackar för uppmärksamheten. Trevlig resa.

 

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

av Ingemar A, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

SAV Fashion 2016-03-17 059

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt  och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Bukowskis Fashion 2016-03-10 (4)

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.