Slipovern – den välklädde mannens näst viktigaste plagg

 

Ingemar Albertsson.
Ingemar Albertsson.

Foto: Johanna Wulf. Ur Totally Stockholm, november 2015

Det finns inget som höjer min outfit lika mycket som en udda kontrasterande färgklick under kavajen. I första hand har jag en väst, men en slipover är det perfekta lågprisalternativet. Sällan kostar de mer än 50 kr i second handaffären.

Västar lär jag återkomma till.

Här är samma härliga 70-talskavaj från Schlasbergs med tre olika slipovers. Visst blir det skillnad?

Det som skiljer slipovern från pullovern är att slipovern saknar ärmar. Självklart går det bra med vilken tröja som helst under kavajen. Färgklick som färgklick. Men en hel ylletröja under kavajen blir oftast lite för varm inomhus.

En annan tweedkavaj i klarblå färg blir som helt ny när jag byter slipover.

Slipover 40-tal

Hemstickad slipover från Färöarna, 1940-tal. Något för en husmor att överraska maken med. Stickmönsttret kan beställas från The Vintage Knitting Lady i UK.

Slipovern har kommit och gått i modehistorien. Jag skulle gissa att den första storhetsperioden var 1930-50-tal när sportkostymen var på modet. Senare har den väl känts lite gubbig eller rent av töntig. Sånt måste en vintageman ställa sig över. Men 2014-15 kom den mönsterstickade slipovern tillbaka som trendig igen.

Ny trend: Stoppa slipovern i brallorna!

Jag har sedan 2012 försökt återlansera det fräsiga modet att ha slipovern nedstucken i byxorna, precis som Anderssonskans Kalle och andra populära 40-talsgrabbar. Har man ett exklusivt bälte, vilket jag inte har, så vill man ju visa upp det.

Ingemar Albertsson 2015-12-18 (1)

Okejdå. Man får ha slipovern utanför också. Rätt fräckt det med. Eller vad tycker du?

PS. Kommer du ihåg att jag tänkte skriva om skomakare på söndag. Ringde skomakaren idag. Jodå, de nya Vibram-sulorna har kommit. Men det är ett så stort ingrepp att jag nog inte hinner få dem tillbaka på lördag. Det får bli nån annan historia på söndag. Men har du nån bra skomakarhistoria som du vill att jag tar med lite senare. Skicka den då på Facebook.

te

Operation rädda pjäxorna är inledd

Mano 2016-01-25 (2)

Visst är de fräna. Rejäla doningar från 1940- eller 50-talet. Fårskinnssulor och fårskinnsplös. Rymliga och stadiga. I de här fryser man inte när termometern åkt ner i källar´n. Det är bara ett stort problem.

Mano 2016-01-25 (3)

De gamla gummisulorna har torkat och spruckit rakt av. In strömmar slask och vatten. Här krävs en manuell operation. Men går det att rädda de gamla Vibram-sulorna med sitt grova vinterdäcksmönster? De som lanserades redan 1937.

Mano 2016-01-25 (7)

Räddningen finns på Riddargatan 16 i Stockholm hoppas jag. För det var där jag lämnade in dem alldeles nyss. Hos Manos skomakeri, dit vi alltid går.

Fortsättning följer på söndag

I en blogg nära dig kommer jag att skriva lite mer om mina skomakerierfarenheter på söndag. Nu undrar jag om du har några intressanta erfarenheter från din skomakare. Skriv gärna om det här eller på Vintagemannens Facebook.

To be continued…

PS 1. Tyvärr blir pjäxorna inte klara till den 31 januari. Det får bli slutrapport nån gång i februari istället.

PS 2. Vilken rivstart Vintagemannen har fått.

Över 210 följare på Facebook på ett dygn. Det kunde jag aldrig tro. Tack alla ni som delat och bjudit in vänner. Fortsätt gärna med det. / Ingemar

 

Stockholms vintagescen

Nu i januari 2016 gör jag en omstart. Det nedanstående skrev jag redan 2014. Men sen tog det stopp.

Var hittar man de bästa vintagekläderna i Stockholm med omnejd? Och med vintage menar vi då kläder och annat som är tillverkat före 1980 och helst före 1970. Det betyder kläder som är 40 – 100 år, inte begagnade s.k. märkeskläder från senare år.

Ingemar Albertsson 2013-12-31

En sådan här kostym, en Drabant inköpt i Västerås på 1940-talet, hittar man inte så ofta. Denna är köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74 i Stockholm. Bättre butik för förstklassig herrvintage finns inte.

…det finns bara dåliga kläder

Jättemånga dåliga kläder faktiskt. Om du köper ett dyrt märkesplagg idag betalar du mest för deras annonser, inte deras skräddare.

Om du köper en skräddarsydd kostym på ett bra skrädderi idag kostar den 50.000 kr. Tyget är den mindre delen. Arbetet kostar mest. Om du köper ett par märkesbyxor kanske textilarbetarna har fått ett par kronor för sitt arbete och tyget kostat lite mer. Produktionskostnaden är i bästa fall en tredjedel. För fina märken en tolftedel.

Helt annan kvalitet förr.

En bra skräddarsydd vintagekostym kostar kanske 1.500 kr i en vintageaffär. Eller 150 kr på Röda Korsets second hand. Eller rent av bara 15 kronor på en loppis. Då är det ungefär samma kvalitet som den där femtiotusenskronorskostymen från Savile Row. Handsydda sömmar och handpikerade slag gjorda av skräddare som suttit med benen i kors på ett stadigt bord. En sån byxa kan visserligen kännas lite omodern idag, och om du har tur bara klassisk. Men de funkar. De har stil. Och de är bekväma, mycket bekvämare än dagens tajta jeans.

Vintagekläder gör folk glada.

Du anar inte hur många komplimanger, kommentarer och frågor man får från folk som man inte känner. De kommer fram på gatan, i butiker och på tunnelbanan och säger nåt snällt och uppmuntrande. Bara en gång på fem år har det kommit fram en gubbe och frågat varför jag ser så löjlig ut. Jag tycker det är snyggt, svarade jag. Och så är du väl bög också, sa han. Nej, men hellre det än en oförskämd gubbe, sa jag. Då dröp han av.

Pröva själv. Köp en hatt. De kostar bara ett par hundra i en second hand-affär.

Ingemar Albertsson 2015-09-12

En glad gubbe i en Borsalinohatt för 300 kr och en bankdirektörskostym från 1940-talet, ett loppisfynd för 150 kr.