Kyckling hela veckan!

I beredskapstider måste en kyckling räcka till mer än en middag. Kokböcker, broschyrer och Husmoderns köksalmanack från ransoneringsåren på 1940-talet är fulla av tips av typen; ”En höna räcker till mycket” och ”Vad lagar ni om ni har kycklingrester över”. Nästan alltid är ingredienser i de här föreslagna rätterna rester från tidigare måltider.

Häng med oss under en vecka i januari, där en kokt kyckling räcker till fyra middagar för två personer och där ingredienserna till de flesta av middagarna bygger på komponenter från gårdagen – det man idag kallar rester.

Första dan kokar man hela kycklingen

En gryta med kyckling, morötter, lök och färsk persilja i en klar buljong.

Allra först kokar man kycklingen tillsammans med rotfrukter och kryddor. När det är klart har man drygt 2 liter jättegod buljong och urbenat kycklingkött färdigt att använda till fyra olika rätter. Ett tips är att dela upp kycklingköttet i fyra delar. Annars är risken stor att det blir för lite kyckling kvar till den sista maträtten.

Den timme det tar att koka kycklingen första dagen, att bena ur och dela upp den har du lätt igen när du lagar veckans middagar. Då behöver kycklingköttet bara värmas.

Buljong är guld värd i soppa och sås

Det kommer att bli svårt att få tag i kryddor i beredskapstider. Då är en mustig buljong en ljuvlig bas att bygga smakerna vidare ifrån.

Buljongen, den färdigkokta kycklingen, plus annat som blir över från dagens middag blir färdigkokta komponenter som tillsammans med nya fräscha ingredienser används när du lagar mat senare i veckan.

Så blev en kyckling fyra middagar

  1. Kokt kycklingbröst med frikassésås, ris och ärtor
  2. Buljongsoppa med kyckling, potatis, purjolök och brytbönor. Till efterrätt risplättar & sylt
  3. Kycklinggryta med svamp, purjolök och potatisstomp
  4. Kycklingsallad med havreris, rödkål, brytbönor, isbergssallad, purjolök och tomater.

Åt ni verkligen kyckling fyra da´r i rad?

En kvinna med grått hår, klädd i en röd blus och blomsterförkläde, håller upp ett glas med dryck vid ett middagsbord. På tallriken framför henne finns ris, kyckling och gröna ärtor.

Nej, att äta kyckling fyra middagar på raken blir enahanda och tråkigt. För att få lite variation spred vi ut de fyra kycklingmiddagarna under veckan. Såhär såg hela veckans matsedel ut:

Söndag: Kokt kycklingbröst med frikassésås och ris

Måndag: Det sista av julens inlagda sillar och kokt potatis

Tisdag: Buljongsoppa med kyckling, potatis, purjolök och brytbönor. Till efterrätt risplättar med sylt.

Onsdag: Uppstekta risplättar med kryddig gräddfilssås & sallad

Torsdag: Kycklingsallad med havreris, rödkål, stekt svamp, purjolök och tomater.

Fredag: Fiskfilé Paysanne (vit fisk med morot, selleri, purjolök och spenat)

Lördag: Kycklinggryta med svamp, purjolök, tomatpuré och potatisstomp

Här kommer recepten på alla kycklingrätterna

Kycklingbröst med Frikassésås

Recept bearbetat efter Stora Kokboken 1940

Här testar vi med både vanligt vitt ris och havreris som har kortare koktid. Båda fungerar lika bra. Havreriset har den fördelen att det är gott i kycklingsalladen.

Det mest naturliga hade kanske varit att äta kycklingen med ris och curry. Men både ris och curry är ju importerad mat. Och är det beredskap så är det, så vi valde svenskodlat havreris istället.

Ljummen kycklingsallad med havreris

Vi hade kyckling och havreris kvar från början av vår kycklingvecka. Det fanns lite rödkål kvar från i julas och gröna bönor plockade vi ur frysen. Sen var det bara att improvisera ihop en matig sallad.

Bästa Kycklinggrytan

Den här grytan är en riktig höjdare. Mycket smakrik och möjlig att variera med olika proteiner. Och så fick vi användning av en påse torkad svamp som vi hade i skafferiet. Det gäller att samla på sig många olika smaker, och bygga ett riktigt smakbibliotek, för att få variation på beredskapsmaten. Vi minns den här grytan med glädje från när vi lagade fyrtiotalsmat 2020.

Buljongsoppa & risplättar

När det är soppa får man efterrätt. (Det får man förresten nästan alltid när det är beredskap.) Idag blev det risplättar, vi hade ju både havreris och lite vitt ris över från första middagen. Risplättar tillagar du som vanliga plättar. När du drygar ut smeten med ris behöver du betydligt mindre både vetemjöl och mjölk och bara ett ägg.

Mindre portioner ger utrymme för efterrätt

När krisen är här blir portionsstorlekarna mindre. För att bli mätt kan man behöva sätta fram bröd till varje måltid och lägga till de grönsaker eller rotfrukter som finns hemma.

Som guldkant avslutas varje middag med en efterrätt. Efterrätten försvann från middagsborden på 1970-talet. Under beredskap kommer den tillbaka. Det finns massor av goda och enkla efterrätter som fruktkräm, kompotter, lingon och mjölk, e.dyl. Eller så äter man något mer mättande som plättar, pannkakor eller en pudding. Men detta är värt ett helt eget kapitel.

Du vinner mycket på att tänka komponentmatlagning.

En skål med grönsaksbuljong, tallrikar med vitt och brunt ris samt en portion med kyckling.

1. Du sparar energi. Att koka en hel kyckling eller tillaga ”för mycket” ris, potatis, fisk eller bönor än vad som går åt till en middag drar lite mer energi vid tillagningstillfället, men spar energi när den färdiga komponenten används i nästa maträtt.

2. Du vinner tid. Den första middagen tar längre tid att tillaga, men de övriga går desto snabbare.

3. Du minska matsvinnet. Bra för både plånboken och miljön.

4. Du får maten att räcka till fler. När den verkliga krisen kommer och tillgången på livsmedel blir ransonerad (för det kommer den att bli) är det här sättet att tänka ett sätt att få maten att att räcka till fler portioner.

Det finns inga rester i beredskapsköket – bara komponenter till nästa rätt.

Inte märkte vi att det är beredskap

Vi ansträngt oss för att laga beredskapsmat den här veckan, dvs rätter utifrån ingredienser som ska gå att få tag på även om det är långvarig kris och ransonering. Och vi har försökt spara energi vid tillagningen, men inte toksnålat som man måste vid ett elavbrott.

Den här veckan har vi ätit gott. Vi har blivit rejält mätta. Vi har inte saknat nånting. Den skillnad vi märkt mot en vanlig vecka är att vi planerade lite mer. När vi kokade kycklingen viste vi vilka 4 rätter vi skulle laga i veckan. Å andra sidan blev middagen med de uppstekta plättarna med gräddfilssås en ren bonus. Vi fick plättar över från dagen innan! Du kan gott ge dig i kast med att laga beredskapsmat redan nu. Du har inget att förlora, men kommer att lära dig massor.

En äldre man sitter vid ett bord och äter middag, med en gaffel i handen och en tallrik med maträtt framför sig. I bakgrunden syns ett kök.

Häng med. To be continued…

1930-talet bjöd på både traditionell matlagning och nymodigheter

Vår matlagningsresa genom 1930-talet är slut. Hur har året smakat? Var det gott, överraskade, enkelt eller krångligt att laga? Dags för en smakfull sammanfattning av Husmoderns Köksalmanacks första årtionde. På bilden syns något som var både gott och enkelt att laga, nämligen ”Rysk panna”.

1933 kom Husmoderns köksalmanack ut för första gången. Och det har den gjort varje år sedan dess. 2024 års Köksalmanack finns sedan i höstas ute i handeln.

1930-talets mat är en blandning av sådant som tar tid och sådant som går snabbt att tillaga. Ingrediensen buljong är ett bra exempel på detta. Står det buljong i receptet så menas hemkokt buljong. Det betyder inte nödvändigtvis att man börjar med att koka buljong på ben och skrov varje gång man behöver buljong. I Husmoderns köksalmanack utgår man från att det alltid finns lite hemkokad buljong kvar från tidigare. Med lite sparad buljong går det snabbt att laga t ex grönsakssoppa till middag. Fast nu måste VintageQ komma med en bekännelse: Så mycket 30-tal att vi kokade egen buljong blev vi inte. Vi tog en buljongtärning istället. Det blev säkert inte lika gott, men gick fortare.

Rester är ingredienser i en ny maträtt.

Buljongkoket är ett bra exempel på det, men även rester av tex kött och fisk blir ingredienser in i nya rätter. Det gör att vissa dagar går det snabbt att laga middag. De gamla resterna blir komponenter in i en helt ny rätt. Allt tas tillvara utan att det känns krångligt. På det sättet känns 30-talsmaten klimatsmart och i framkant.

Biologisk mångfald i grytorna

Vilken tur att vi har småskaliga fiskare i närheten

Fisk i vardagsrecept är inte liktydigt med ”ta djupfryst standardfisk” utan variationen är stor; abborre, flundra, gädda, gös, hälleflundra, kolja, lake, sill och torsk har sina egna recept.

Likadant är det med kött. Till köttbullar tar man inte malet kött, utan de ska innehålla både oxkött, kalvkött och fläskkött. Och variationen på styckdetaljer är mycket större än idag.

Vintagemannens mat saknar variationen av både fisksorter och styckdetaljer. De har succesivt försvunnit från barndomens och ungdomens mat, utan att vi riktigt märkt det. När vi bläddrade i almanackerna från 30-talet blev det uppenbart hur mycket råvarumångfalden i vardagsmaten som försvunnit.

Vi har lagat mycket mat ovanpå spisen. Den vardagsmat som föreslagits lagas företrädesvis ovanpå spisen och inte i ugn. Och lagas den i ugn så är det ofta i vattenbad och det känns lite krångligt. Stekar som lammstek och rostbiff föreslås oftast till söndagar och helger, för att sen även ge ingredienser till rätter veckan efter. Inte så konstigt med tanke på att det var vedspis som gällde på landsbygden och i de mindre städerna på 1930-talet. Det var bara i storstaden det fanns gasspisar.

En annan observation är att det är mycket som ska ”passeras” i de gamla recepten. Vi erkänner: I vår version 2023 har mixerstaven används flitigt som ersättare till passervaggan och handkraft.

vad smakar maten och är vi nöjda med 1930-talet?

Dillkött är alltid dillkött. Smaskens!

Vi är förvånade över hur både bekant och gott det smakat. Visst, smakerna är milda och de exotiska kryddorna saknas, men ärtsoppan, grönsakssoppan, dillköttet, pannkakorna och makaronipuddingen smakar tidlöst bekant. Och gott!

Sättet att planera veckans middagar utifrån rester som blir komponenter in i nästa middag upplever vi som klimatsmart och något som håller på att bli ”modernt” igen, i alla fall om vi tittar i livsmedelskedjornas magasin.

Mindre i framkant är den rikliga mängden kött. Det känns inte modernt, men när det kommer till fisk känns dagens utbud mer utarmat och fattigt än på 30-talet.

VintageQ har inte räknat på mängder i recepten, men vi har upplevt portionerna som rikliga och mängden matfett som ska användas som generös. 1940-talets ransonering måste ha kommit som en chock.

Bottennapp under årtiondet

Akta dig för falska såser och gratinerade fiskbullar

Gratinerade fiskbullar, Soppa á la Basque och kokt fisk med falsk hollandaisesås tillhör årets få bottennapp.

De gratinerade fiskbullarna skulle toppas med parmesanost och Soppa á la Basque innehöll både oliver, vitlök och olivolja. Båda recepten lät spännande och lite moderna, men resultatet blev smaklöst.

Den falska hollandaisesåsen var just falsk och vattnig. Lärdomen blir att inte laga något som heter ”falsk” utan att hålla sig till äkta vara.

Höjdpunkterna är många

Kall vit fisk är en underskattad delikatess. Det finns många goda såser till.

Kall vit fisk tex, gös eller torsk, med tartarsås, grön sås, kaprissås eller sås á la Ravigot. Serverad med nykokt potatis. Så himla gott och enkelt att tillaga, speciellt om man fått en bit kokt fisk över från en middag tidigare i veckan

Soppor, tex blomkålssoppa, bondbönsoppa och kålsoppa. Att koka de grönsaker och rotfrukter som är i säsong, eller som klarar sig bra i skafferiet eller matkällaren i lite buljong och sedan eventuellt reda av eller passera är GOTT. Att äta soppa minst en gång i veckan tar vi med oss från 30-talet! Soppa kombineras dessutom med fördel med en efterrätt, vilket för oss över till årtiondets tredje höjdpunkt

Fattigmanstårta. Så enkelt, så gott. Den är gjord på gammalt vetebröd, mjölk, lingon, socker, kanel och skalet av en riven citron. Smaskens!

1930-talet avslutas med nymodigheten cocktail

Vi firar nyår med vänner. Det är knytkalas och som av en händelse har Vintagemannens mat fått i uppgift att stå för drinktilltugget. Det blir 30-talsfest!

I 1937 år köksalmanack finns en artikel med rubriken ”Allt om cocktail”. I artikeln får vi veta allt man behöver veta för att arrangera en lyckad cocktail. Vi läser och tar till oss. Före lunch eller middag bjuder man tex på ”salt frityrkokt hyvlad potatis” till spriten och cocktailrullader kan med fördel ”på sina pinnar instickas i en grapefruit eller en stor apelsin”. Det låter festligt!

Vi har dock ett problem , vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det där med cigaretterna. Cigaretter är enligt 1937 år almanack ett måste. För ett sällskap på 25-30 personer gäller följande: ”Cigaretter: Virgina och turkish – även Arab, folk som röker Arab röker ingenting annat – ett par hundra”. Det lutar nog åt att vi moderniserar och skippar cigaretter trots allt.

Hör oss i radio

Vi tackar alla trogna följare som peppar oss. Vill ni höra mer om tankarna bakom Vintagemannens mat? Lyssna då på Meny i P1, som den 31 augusti sände en intervju med oss.

Med detta önskar vi ett gott slut på 2023 och ett gott nytt 2024. 2024 byter vi årtionden och en ny resa börjar.

Så var 1930-talet slut. Gissa vilket årtionde vi kommer att äta oss igenom 2024.