Vintagemannens mat – tema i blogg och på sociala medier sedan 2020 (Repost i augusti 2023)

IMG_5382Äta bör man, annars dör man, sa vi när jag var liten. Det gäller fortfarande. VintageQ och jag samlat på Husmoderns Köksalmanack, gamla receptbroschyrer och  kokböcker i många år. Att bläddra i dem är som nutidsarkeologi. Som matens modereportage. I Köksalmanackan ser vi vad folk åt innan snabbmat, halvfabrikat, och utländska matinfluenser smög sig in.  Och det blir tydligt när husmanskost och klassiker som rotmos, raggmunk, kalvrullader och lutfisk blev omodernt och när semlor blev så moderna att man numera äter dem året om. Eller när cirkeln sluts och gröt återigen blir modernt. Det är intressant!

IMG_6225

Husmoderns Köksalmanack har utkommit varje år sedan 1933. Där får man tips och recept för lunch och middag varje dag hela året. Här finns massor av recept som vi kan dela med oss av.

Extra! Torsdag den 31 augusti 2023 gör radioprogrammet Meny i P1 ett hemma-hos-reportage hos Vintagemannen om Husmoderns köksalmanack. Lyssna!

Kan man koka soppa på en spik?

Förra året kom boken ”Mat – en krigisk historia”, författad av Folke Schimanski. Den handlar om livsmedelsförsörjningen under världskrigen. En mycket bra bok som väckte vår nyfikenhet. Hur klarade man sig? Vad åt man när mycket var ransonerat? Och hur smakar det egentligen? Så nu ägnar vi oss åt lite dåtidsspaning. Varje vecka äter Vintagemannen och VintageQ minst en middag med recept från krigsåren 1940-45 taget från Husmoderns Köksalmanack. Vi kokar soppa på en spik och blir överraskade av hur Smaskens det smakar. Oroa dig inte, detta blir inte en blogg om barkbröd eller pudding på kojuver. Vi blir inte nya historieätare.

Makaronilåda, löksoppa, saftkräm; det är billig och mättande mat som vi hittat bland krigsårens recept. Det ska nog gå att klara sig på sånt också. Det smakar bättre än man tror. Följ vårt experiment. Vi lagar kristidsmat i säsong åtminstone en gång i veckan under vårterminen.

Hur ser en bra vintagematsäck ut?

Vi kommer inte bara att laga gamla maträtter. Vi ägnar oss också åt att åka på utflykt och testa gammal fin campingutrustning. Det är ”hemester” de luxe! Sådana små äventyr berättar vi gärna om.

Ingemar Albertsson 2017-07-31 030

En picnic är inget man slarvar över hursomhelst. Det är en konstart. Vacker servis och vacker dukning är halva måltiden – precis som hemma. Här är det tjugotalstema på Kronovalls slott.

Både sommar och vinter dukar man upp fint i naturen. Klassiska go’mackor gäller.

Lite plats för extra intressanta restaurang- och caféupplevelser.

Det kommer att krävas något alldeles speciellt vintageaktigt för att en restaurang ska hamna i den här bloggen. Men ibland händer det.

Ingemar Albertsson 2015-05-08Nalle & Kroppkakan är en restaurang i Midsommarkransen. Det låter ju som riktig vintage. Så vi for dit och smakade och blev inte besvikna. 

Varhelst Vintagemannen kommer till ett café frågar han: Vem har gjort era dammsugare? Om svaret är; ”de gör vi själva”, så testar vi den lokala skapelsen. Denna lek har vi ägnat oss åt sedan 2015 och vi har betygsatt dammsugare runt halva Sverige med 1- 5 poäng. Vilka som är våra toppfavoriter? Kanske berättar vi det i bloggen nån gång. 

Vintagemannen värnar gamla mattraditioner

Vad händer när traditioner uppluckras eller rent av försvinner? Vi funderar över det.

Semla 2017-02-28 001

Semlor är inte längre förknippade med fettisdagen. Det har konditoribranschen kraftfullt sett till. Det är inte ens säkert att de innehåller vetebulle, mandelmassa och vispgrädde.  Såhär ska de ätas, tycker Vintagemannen, med premiär på fettisdagen. I år är det den 25 februari 2020. Dagen efter inleds fastan.

Böter för tidiga semlor

Vintagemannen håller på traditionerna. Lita på det.

Ibland blir vi bjudna på kafferep – eller så bjuder vi själva

Vintagekaffe Ptv 2019-02-03 (4)

Då är det ofta sju sorters kakor som gäller, så Vintagemannens mat kommer även att innehålla bakning och bakverk. Och vi får inte glömma finporslinet. 

Häng med både på Instagram och Facebook.

Allt som är Smaskens är intressant för Vintagemannens mat. Följ oss på Vintagemannens mat på Facebook och Vintagemannensmat på Instagram.

Ingemar Albertsson 2016-06-14 013

Jag måste erkänna, det är VintageQ som står för finesserna i matlagningen. Vintagemannen står mer för grovgörat.

Är du orolig för att det blir för lite fokus på kläder i fortsättningen?

Bli inte det. Vintagemannen går på i ullstrumporna som tidigare. Vi tyckte bara att han inte får bli alltför yvig, så därför samlar vi allt om mat under rubriken ”Vintagemannens mat”. Vem vet. Det kanske blir fler rubriker. Livet har ju många sidor.

Piffig 50-tals påsk

Välkomna till Vintagemannens mats påskbord modell 1954. Påsken 2020 gick i kristidens tecken. Påskaftonens traditionella smörgåsbord, som Husmoderns köksalamanack föreslog 1943, bestod av ”ägg eller omelett och uppskuret”. Påsken 2021 går i optimismens tecken. Ransoneringen är över och på 50-talet frossar vi i ägg, marsipan, smör och grädde. Vi åt tills vi var så mätta och så dästa att vi längtade efter Samarin för att överleva.

50-talets påskbord blir omfångsrikt när välståndet växer

Husmoderns kökslamanack ges fortfarande ut. Den första almanackan kom 1933 och den är oumbärlig vid nutidsarkeologiska studier av vad vi äter. I middagsförslagen speglas både mattrender och nya produkter. Om du tillhör dem som någon gång drabbats av idétorka när du ska svara på frågan ”Vad ska vi äta till middag idag?” så ta hjälp av de äldre årgångarna. Det blir garanterat något oväntat nygammalt.

Så vad berättar almanackan om vad svenskarna åt på påskafton under 1950-talet? Under årtiondet utvecklades påskaftonens middagsbuffé från att i början bestå av ett begränsat antal rätter till överdåd i slutet av årtiondet.

1950 är förslaget att påskbordet innehåller två olika lådor på äggstanning, en smaksatt med strömmingsrom och en smaksatt med ost & tomat, en sallad bestående av ansjovisfiléer, ägg, sallad och tomat i majonnäs och så sauterad kalvnjure med det fantasifulla namnet Devil. Och till kaffet Igelkottstårta.

Mot slutet av årtiondet är det ”extra av allt” som gäller. Sillbricka, ansjovis, matjesill, böcklingsallad, kokt ägg, rädisor, tomater, en paj och en låda. Prinskorv och köttbullar har ersatt njuren på buffén. Men tårtan till kaffet är kvar och den ska helst innehålla både smörkräm, chokladglasyr och mandel.

Livsmedelspriserna steg visserligen under stora delar av 50-talet, men lönerna steg ännu mer. 1935 gick 37% av hushållsinkomsten åt till livsmedel. Under kriget 1943 var motsvarande siffra 43%, men under 50-talet sjönk andelen kontinuerligt och 1959 spenderas 31% av inkomsten på livsmedel. Mer pengar i plånboken i kombination med att livsmedelsransoneringen upphört skapade goda förutsättningar för överflöd. Nu ska vi unna oss!

påskbuffé av 1954 års modell

Så vilket påskbord väljer vi, det begränsade eller det överdådiga? En sak vet vi i alla fall, njuren väljer vi bort, trots namnet Devil.

Efter lite diskussion bestämmer vi oss för 1954 års version. Med ena foten i 40-talets begränsningar och en fot i framtidsoptimismen och överflödet blir det en bra blandning.

När vi googlade på lammnjure fick vi upp hundmat. Då lade vi ner det projektet. Ansjovistårta lät läckrare.

Så på vårt påskbord står, sillbricka, kokt ägg, ost och skånsk böcklinglåda. Den stekta lammnjuren byter vi ut mot en ansjovistårta från 1952. Till kaffet blir det Mannes tårta. Den innehåller mördeg, sylt, mandelmassa, chokladglasyr och smörkräm. En riktig ”extra av allt-tårta” som representerar 50-talet så väl.

det dukade bordet

1950-talets design är känt för att vara formsäker och för sin höga kvalité. När man satte bo köpte man för livet. När Vintagemannen i början av 2000-talet köpte porslin till det då nyinförskaffade sommarstället är det ingen slump att det blev 1950-tal. Finservisen från Upsala Ekeby har det föga upphetsande namnet 5524. Mönstret är designat av Eva Bladh, mest känd för ”Bellis” , och lanserades 1958. Glasservisen heter Sickan och är formgiven av Vicke Lindstrand. Den tillverkades mellan 1945-72. Även den inköpt på auktion för 20 år sedan för ”inga pengar alls”.

Karlskrona / Uppsala Ekeby från 1958
Kosta från 1950-talet, typ
Fin femtiotalsdukning med guldkant.

att leka med maten

Under 1950-talet leker man med maten. Piffiga uppläggningar, garneringar och matskulpturer kanske är ett sätt för hemmafrun att få utlopp för sin kreativitet och visa sina husmoderliga omsorger. Påsken är inget undantag. Husmoderns Kökslamanack 1954 föreslår denna härliga tupp av morot, citron, gurka och rädisor för att servera oliverna till drinken. VinategQ har verkligen försökt, men hennes skapelse blir inte stabil och eftersom hon inte tycker att man ska leka med maten får vi nöja oss med en bild. Sen får vi fantisera om vilken succé en dylik fågel skulle ha gjort på påskkalaset.

Antingen satsar man på ett riktigt gott coctail-tilltugg, eller så tar man fasta på orden cock och tail

Verkligen fullmatat

Vi erkänner, vi njöt av det sparsmakade och välsmakande påskbordet från 1943 som vi åt förra året. Och vi blev imponerad av både smak och uppfinningsrikedomen vid tillverkning av kristidsmarsipan. Se bloggen.

Men i år blev det andra bullar…

Fast egentligen finns det ingen böckling i Skåne. Där heter det rögad sill.
Hela påskbuffén ryms på en bild, ja förutom smör, bröd och ost
Mannes tårta innehåller drygt 300 gram smör, 400 gram florsocker, 175 gram mandel, 3 ägg och så lite annat som kakao, strösocker och mjöl

Efter tårtan blev vi mätta, ja övermätta, för att inte säga påskaftonskoma. Vi orkade knappt resa oss från bordet och duka av. Det hade varit både tidsbesparande och godare med en tårta bestående bara av mördeg, sylt och choklad. Mandelmassan och smörkrämen tillförde mer ”extra av allt” än smakupplevelse.

Femtiotalets påskbuffé levererade definitivt, men det blev mer piff, lättuggat och smör än en njutbar smakupplevelse även om både ansjovisen, böcklingen och sillen smakade gott. Alla rätterna fungerar bra på ett smörgåsbord även idag. Vi saknar de olika texturerna och tuggmotståndet som krigsåren var så bra på att leverera. Det blir så mycket fett, salt och sött att nyanserna försvinner. Kanske saknar vi också begränsningarna. Det är så lätt att lägga upp lite för mycket på tallriken när man kan.

Vill du veta mer om vad vi äter från 1950-talets kokböcker så följ Vintagemannens mat på Instagram och Facebook. Och följ oss gärna på Vintagemannen och Vintageqvinnan på samma gång. Vi ses ett socialt medium nära dig.