Att tågluffa med en guidebok från 1937

I slutet av mars gav vi oss iväg till Holland (och lite Belgien) för tvåveckors tågluff. Med i bagaget hade vi boken Holland och Belgien på 3 X 8 dagar av den legendariska guideboksförfattaren Ellen Rydelius. Boken gavs ut före kriget.

Går det att tågluffa med en 82 år gammal guidebok? Ja, det gör det.

Men först lite om själva resan. Vi reste med Interrailbiljett för seniorer och i första klass. Då behöver man inte oroa sig för att inte få sittplats på lokaltågen. Ibland är man helt ensam i den avdelningen. Av alla tio biljettalternativ som finns för Interrail hade vi valt sju resdagar under en månad.

Med var sin ryggsäck, cirka 12 kg tunga, klarar vi 14 dagars rundresa. Hur vi gör det kommer i nästa blogg.

I början var resan en gruppresa med Arkitekturens Vänner i Stockholm. De andra kom med flyg från Arlanda. Vi kom med tåget och anslöt till lunch inne i Amsterdam. Sen fortsatte resan till Rotterdam som var huvudmålet för arkitekturresan. 

Är man intresserad av arkitektur är Rotterdam en av världens mest spännande städer. Dramatisk nybyggnation och intressant uppgradering av gamla områden.

Är man dessutom specialintresserad av funkisarkitektur är de holländska städerna rena guldgruvorna. Besök gärna herrtoaletten på Stadsteatern i Utrecht.

Villa Schröder i Utrecht, ritad av Gerrit Rietveld, är en av de mesta fantastiska byggnaderna. Den är från 1924. Alla väggar på ovanvåningen går att fälla in. 

När gruppen åkt hem fortsatte vi på egen hand i elva dagar. Vi besökte Hilversum, Utrecht, Brügge (i Belgien), Middelburg, Leiden, den Haag, Harlem, Keukenhof, Amsterdam, Afsluitdijk och Leeuwarden. Det märks att Nederländerna varit ett riktigt rikt land under sin storhetstid. Varenda halvstor stad har så stora rikedomar att museerna är fyllda med så mycket högklassig konst att det nästan skulle räcka till ett svenskt nationalmuseum.

Det har inte blivit mindre folk och cyklar i Amsterdam sedan 1937. Tvärtom. Alldeles för många.

Amsterdam vill man helst undvika. Den stan har blivit en ansträngande turistfälla. Trots att vi var långt utanför högsäsong var det besvärande mycket folk. Det är dyrt och man får intrycket av att folk ser på oss med ett visst turistförakt. Ingen kul stad alltså.

Men man kan inte bortse från att Amsterdam har några museer av absolut världsklass. De är verkligen värda ett besök. Rijksmuseet som är helt nyrenoverat är ett måste. (Nu vet vi var Nationalmuseeum i Stockholm har sin förebild.) Och Van Gogh-museet är ett de bästa som finns i hela världen. Men ändå. Undvik att bo i Amsterdam. Ett kort besök räcker.

Vi valde att bo fem nätter i Leiden. Det är som ett Amsterdam i miniatyr. Massor av mysiga kanaler och fullt av studenter, inte turister. En riktigt levande stad alltså och inte alls lika dyr. Tittar man på kartan ser man att Leiden verkligen ligger väldigt strategiskt. Det tar bara cirka 20 minuter med lokaltåg till Harlem och Haag och lite längre till Amsterdam, Rotterdam och Utrecht. Pendlingsavstånd alltså. Därifrån går också direktbussar till tulpanernas Keukenhof.

Vi köpte det nationella plastkortet – ov-chipkaart – som gäller för all kollektivtrafik – tåg, buss och båt – i hela Nederländerna. Vilken fantastisk idé. När får vi det så i Sverige? Det blir billigare än att bränna dagar på tågluffarkortet.

På alla tågstationer i Nederländerna är det spärrar när man ska ut och in. Har man inte ett laddat plastkort kan spärren öppnas med hjälp av QR-koden som sitter på baksidan av Interrailbiljetten. Det fattade vi inte första gången utan fick smita ut med en hygglig grabb. 

Guideboken trycktes 1937. Ellen Rydelius har givit ut många guideböcker från hela Europa och det har nyligen skrivits en bok om henne: Vi romantiska resenärer av Carina Burman. I början reste Ellen ensam, får vi tro, men på senare år reste och skrev hon tillsammans med sin lika berömda dotter Ria Wägner – den vinkande mattanten i TVs barndom.

Dudoks fantastiska stadshus i Hilversum. Det var nybyggt och enastående när Ellen var där. Det är fortfarande enastående.

Ellen är bra på klassiska sevärdheter, sånt som legat på samma plats i hundratals år. Historien har ju inte ändrats och hon beskriver målande vad man ska se och hur man ska gå. Det är också kul att få folket och kulturen beskriven.

Kul att se hur de nederländska kvinnorna klär sig. Och sevärdheterna ligger där dom ska även på gamla kartor.

Så har vi det där med hotell- & restaurangtips.

De kan väl inte gälla idag, eller? Det blev lite av en sport att söka upp de adresser hon anger i boken och se om det fortfarande är ”stans finaste hotell” eller ”stans bästa restaurang”. Vad tror du, ligger de kvar? Ja, häpnadsväckande ofta, ibland under ett nytt namn. Extra kul var det att visa boken för hotellportieren eller kyparen och säga att den här gamla boken säger att det här är stans bästa… Det blev ofta glada samtal.

Låt oss göra ett test:

Vilka restauranger gäller i Brügge? Finns de kvar?

Jodå, de ligger kvar. Kanske har de bytt profil lite, och har en ny meny.

Bästa hotellen i Brügge då, finns de kvar?

Jajamen! Panier d´Or på marknadsplatsen ligger fortfarande där det ska. Medan den Gyllene kornetten har blivit Pizza Hut.

Ett annat exempel från Utrecht.

Här är det bästa hotellet Pays-Bas, skriver Ellen på sidan 83. Stämmer det?

Nja, det är fortfarande välbehållet och har mycket originalinredning kvar. Men numera är det bara trestjärnigt och heter Hotel Luden. Fast vi ångrar att vi inte tog in här i alla fall. Ellen leder oss inte helt fel.

Räcker det med en guidebok från 1937?

Nej, självklart inte. Men den kan definitivt ersätta en traditionell nyutgiven guidebok. Historien är ju densamma. Och den gav oss många glada skratt.

Som komplement hade vi två guider. Dels det som finns på nätet – Wiki-travel, Wiki-voyage typ. Där får man reda på uppdaterade basala fakta om det allra mest sevärda. Vi hade printat ut några sidor om varje stad vi planerat besöka.

Vi var också utrustade med två stora kartor. En med alla tåglinjer i hela Europa och en med bra detaljer i landet vi reser i. Då är det lätta att planera nästa ”move”.

Dels köpte vi en helt nyutgiven bok – Hidden Holland (2019) – som visar på udda sevärdheter och mer okända pärlor. ‘

Därutöver har ju varje stad en gratis turistkarta med en massa annonser för lokala näringsidkare, men också med alla viktigare museer och sevärdheter utprickade.

Varför har ni inte rullväskor? får vi ofta höra. Och hur får ni plats med alla era kläder i en ryggsäck?

Skälet till att vi väljer ryggsäckar är två. Dels för att det gör oss mycket mer flexibla. Vi kan ge oss ut i oländig terräng och vandra uppför berg. Dels är beläggningen i medeltida städer väldigt sällan gjord för små väskhjul. Det är inte heller några problem för oss att bära 12 kg några kilometer.

Hur vi får plats med alla kläder och kan variera vår outfit så mycket får du läsa i Vintagemannens nästa blogginlägg. To be continued… (Klicka på länken.)