#vintagemannen #vintageqvinnan #vintagemannensmat

Fashionauktionerna inspirerar inte mig längre

17 mars, 2016 av Ingemar Albertsson, publicerad i 2000-tal, Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

Just nu pågår Auktionsverkets visning av Fashion som är den 22 mars. Och Bukowskis Fashionauktion börjar om några timmar. För en vintagenörd är det inte mycket att hämta. På Buckan var det något fint från Dior och Märthaskolan och på Verket finns några Charelstonklänningar och kanske något mer. Resten är bättre begagnad lyx. Rea på kända varumärken.

För en Vintageman är Auktionsverket roligare. Varför? Dels var det mycket luftigare exponerat. Varje plagg syns och görs rättvisa. På Buckan hängde det mesta på vanliga klädställningar.

Dels fanns det ett tjugotal herrplagg, mest kavajer och några kostymer. Mycket var skräddarsytt och hyggligt i min storlek. Det låter ju flott med skräddarsytt. Men på vintagemarknaden är det snarare ett problem. Plagget är ju sytt efter en specifik persons mått och kroppsliga egenheter. Konfektion passar ofta bättre. Och så är det det där med de öppna knapphålen i ärmarna. De gör att man inte kan ändra ärmlängden. Svårt för mig som är utarmad alltså.

Först en bildkavalkad från Stockholms Auktionsverk

Tre Charlestonklänningar på SAV. Fulla med paljetter, pärlor och broderier. Väldigt fina alla tre och ett rimligt utropspris; 2.000 kr.

Det var skillnad på hantverket förr. Den lite gulare klänningen är vintage. Kolla in brokaden. Den vita från Michael Kors ser ut att vara massproducerad. Båda 2.000 kr. Jag vet vilken jag skulle ha valt.

Är detta ”hög sömnad”? Knappast. Rafsigt och hafsigt och snuskigt dyrt när det begav sig. Prada och Alexander McQueen för 2.500 kr i utrop idag. Kan man inte begära mer av s.k. kvalitetsmärken?

Spatiös herravdelning

Herravdelningen var ännu luftigare. Varje plagg fick ordentligt med plats. Det gillar jag.

Här finns det inte bara svindyr konfektion. Det mesta är skräddarsytt och i mycket hög kvalitet. Det är bara det där med knapphålen i ärmarna som ska passa. Kul med en manchesterkostym med ränderna på tvären t ex. Här är priserna genomgående högre. Kavajer för 3-4.000 och kostymer för det dubbla. Men om man betänker att en fin skräddarsydd blazer idag kostar 25.000 kronor och uppåt så är det ju inte så farligt. Värre då att betala 4.000 för konfektion.

Kolla alltid bakom dig? Där lurar faran.

Så var det det där med passformen. Kolla ALLTID i en spegel hur du ser ut bakifrån. Överst till vänster ser vi direktör Vintageman framifrån. Prydligt och passligt. Och sen den katastrofala midjan bakifrån. Och den beiga kavajen ser ju också rätt bra ut framifrån. Men det är alldeles för mycket tyg runt axlarna. Så kan man inte gå ut.

Visst kan en skräddare både ta in och lägga ut. Att justera midjan kostar inte så mycket. Det brukar finnas mycket sömsmån i skräddarsytt. Men ska man börja röra i axlarna blir det mer komplicerat och kostsamt.

Då sitter den här tweedkavajen bättre. Inte lika mycket överskottstyg vid axlarna. Och ärmlängden är faktiskt OK. Här är det skjortärmarna som är lite för långa.

Det roligaste på de här auktionerna är ofta ”kringbjäfset”. Som synes finns det lite för herrarna också. Det är ju en fördel att det mesta säljs i one size fits all. Därför brukar accessoarerna tyvärr bli ganska dyra.

Bukowskis hade byggt en Cat walk

Buckans exponering var mer dramatisk med ljus och mörker, rökmaskin och aluminiumfolie kring varorna. Men jag är inte säker på att det gjorde det lättare att upptäcka godbitarna. Och i stora auktionssalen var det vanliga klädställningar där kläderna hängde på rad som på en outlet.

Nej, jag tycker nog att Auktionsverket vinner i år på bättre exponering. Detta sagt med brasklappen att jag inte har koll på vilka modemärken som är heta just nu och inte vet slutpriserna än. Är man vintageman så är man.

Två skånska vintagefavoriter

7 mars, 20167 mars, 2016 av Ingemar Albertsson, publicerad i Accessoarer, Damkläder, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Vintageaffärer

VintageQ samt undertecknad har ett par favoritbutiker i Skåne som vi inte gärna missar att besöka. Det Är Mani på David Hallsgatan i Malmö och Torget 11 i Åhus. Där hittar vi alltid nånting snyggt och ovanligt. Troligen gör du det också.

Mani 2016-02-28 (4)

Mani, har som de flesta andra, mest damkläder. Mycket är äkta vintage. Hustrun provade ett par slanka trettiotalsklänningar. Men tyvärr, hon vill inte bli snörd i korsett. Det blev en 40-talsblus istället.

Det inre herrummet har ganska många kostymer i nyskick – NOS alltså. Mycket från 1970 talet och tidigare. Jag hittade en skräddarsydd kostym där kavajen satt jättebra. Men det fattades tyvärr en decimeter på byxbenen. Du ser det grönrutiga tyget till vänster i bilden.

Samt många kul attiraljer.

Mani 2016-02-28 (24)

På Mani basar Fanny Fager och hennes mamma Helene som man träffar ibland i butiken.

Torget 11 i Åhus

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (3)

Här kan du göra fynd. Parkera på torget i Åhus och dyk ner i Kerstins källare. Den är full med gamla kläder och andra vintageprylar i utmärkt skick. Det tar minst en timme att leta runt och prova.

Tjejer som ska gifta sig kan här förverkliga sin dröm. Och tärnorna också. Hit åker Köpenhamns bästa vintageaffärer och rensar brudklänningslagret med jämna mellanrum. Så prisvärt är det.

Herravdelningen, ligger intill brudkammaren längst in. Där är utbudet av kostymer med väst inte så stort, bara någon enstaka i fel storlek, men intressanta småprylar fanns det gott om. Jag hittade ett par eleganta herrstrumpeband med spänst i resåren. Det gör man inte varje dag. Och snygga skoblock.

I lådan med hattprydnader fyndade jag en turkos blomma som kom bra till pass.

Torget 11 Åhus 2016-03-06 (7)

Hustrun hade riktig tur. Ett par oanvända oxblodsfärgade promenadskor till en gosse samt ett par vita sidenpumps var dagens skörd. Dessutom en sammetskappa från tidigt trettiotal och en nästan felfri yllebaddräkt från seklets början. Nu behöver hon inte frysa när hon doppar sig i böljorna på Österlen.

Själv gjorde jag ett riktigt klipp

Ingemar Albertsson 2016-03-07 093

God dag! Vill ni se mitt Åhus-klipp? En Burberry trenchcoat i perfekt skick och med löstagbart foder. Ett par små senapsfläckar på ena ärmen är det enda jag kan se som avslöjar att rocken är använd. Men de går nog bort i tvätten.

Jag betalade 774 kr efter att ha fått lite mängdrabatt. Vet du vad en sån trenchcoat kostar ny idag? Jag gick till NK och kollade; 19.500:- plus foder 1.600:-. Summa 21.100 kr. Där sparade jag 20.326 kr. Det räcker till en begagnad bil, t ex en Saab-9-3 eller VW Golf från 2004. Eller till en resa med hotell i New York en hel vecka. Varför handla nytt?

Tack Kerstin Holst för den här gången. Fortsätt att leta fram fina grejer. Vi ber.

Urkul att fynda gamla klockor

21 februari, 201624 februari, 2016 av Ingemar Albertsson, publicerad i Accessoarer, Gentlemannens garderob, Prisvärt, Stil, Vintageaffärer

Armbandsuret lär vara mannens enda smycke sägs det. Många suktar efter en Rolex Daytona för en halv miljon – för att visa hur framgångsrika de är antagligen. Vintagemannen är precis tvärt om. Han blir jätteglad när han hittar en gammal mekanisk Certina som matchar nån av hans kavajer. Sällan behöver han betala mer än en tusenlapp. Den här blå är från sjuttiotalet.

1:a världskriget skapade armbandsuret

$Baume o Mercier frackur$

För hundra år sedan fanns inte armbandsuret. Då var det rovan, fickuret som gällde. Dina moderna blåjeans innehåller förresten en rest från den tiden – den lilla miniatyrfickan som sitter innanför den högra framfickan är till för att ha klockan i.

Det var första världskrigets och flygets utveckling som ändrade på våra klockvanor. När anfall behöver planeras i minuter och sekunder är det viktigt för piloter och officerare att lätt kunna se vad klockan är. Ett fickur är då väldigt opraktiskt. Så piloterna band fast sina fickur på armen eller på låret med nån sinnrik fästanordning – och se, det moderna armbandsuret var fött.

Dyra märken behövs inte

Man måste inte köpa exklusiva märken. Dessa två eleganta klockor är från 1940 ungefär. Du kan säkert se att den vänstra, en Omega, är lite finare. En sådan kostar kanske 5.000 kr. Den högra, en mer anonym Record, kostar 1.000 kr. Men jag kan försäkra, man känner sig ungefär lika elegant i båda när man fått på sig sin smoking.

Jag älskar billiga klockor

Jag älskar billiga klockor. Då har man ju råd med fler. Ingen av dessa femtiotalsklockor har kostat över tusen kronor. Den högra bara 200:-. Det finns alltså fynd att göra där ute.

Testa om klockan går rätt

Den stora frågan är om ett vintageur fungerar. När jag ser en trevlig gammal mekanisk klocka på en auktion, antikmarknad eller på en loppis brukar jag alltid dra upp den och ställa den så rätt som möjligt. (Man har ju den rätta tiden i mobilen, så man behöver egentligen inte nån klocka som visar tiden längre.) Sen går jag tillbaka efter en halvtimme och ser om klockan fortfarande går rätt. Har den redan då dragit sig blir jag skeptisk och då köper jag inte. Jag kan acceptera att en gammal klocka drar sig en minut på ett dygn, men inte mer. Ibland lämnar jag klockan till en urmakare för ruckning och justering, men då riskerar totalkostanden att skena iväg.

Putsa klockan med tandkräm

Ofta är glaset lite repigt. Då tar jag till tandkrämsmetoden. Jag klämmer ut en liten klick tandkräm med slipmedel på pekfingret och gnider runt i cirklar en stund. Det tar inte bort sprickor, men gör underverk på små repor.

Välj klocka som passar dagen klädsel

Det roliga med att ha flera vintageklockor är att man kan välja en som passar dagens outfit. Jag brukar också vara noga med vilka metaller jag kombinerar. Manschettknappar i silver till en stålklocka. Guld till guld.

Välj vintageklockor med karaktär

Atlantic är ett sånt där gammalt märke som var stort i Sverige på 1950- och 60-talen. De finns i många olika utföranden. De här modellerna, som jag tror är från åren runt 1960, kallas Manhattan och Milano. De har rätt mycket attityd i designen tycker jag. Riktiga smycken.

Den högra köpte jag på Antikmässan för 1.200 kr. När jag googlade på märket upptäckte jag att just denna klocka år 2011 såldes på Lauritz för 600 kr plus avgifter, dvs 840 kr. Ett normalt pris för en sån här klocka. Den har ett fel och det är att stållänken egentligen är 2 mm för smal. Men den går ju att byta.

Rätt bredd på armbandet

En vintageman passar på att handla när tillfället yppar sig. Det gäller klockarmband också. En låda med gamla armband är bra att ha därhemma. Förr eller senare tar ett läderarmband slut och måste bytas. Och till en vintageklocka vill man ju helst ha ett vintagearmband. Det finns många olika bredder på klockarmband. Se till att du får det rätta.

Se förresten upp med klockor där sprinten för armbanden sitter helt fast. Då kan du bara använda armband med s.k. open ends och då är urvalet av snygga armband ytterst magert.

Vissa klockor sticker ut

Jag är ganska svag för kronografer som har tidtagning, stopp och mellantider. Sådana går ofta dyrt på auktion. Här har jag, efter en lång tids sökande, hittat en schweizisk kronograf från fyrtiotalet utan känt märke. Den blev överkomlig på en auktion.

Den högra är en kul Casio Data Bank från 1980-talet med inbyggd miniräknare, kalender och telefonbok som fortfarande fungerar. Det måste ha varit oerhört exklusivt på sin tid. Denna är förresten den enda batteridrivna klocka jag har. Jag tycker att de gamla mekaniska uren är roligare.

Jaeger-le Coultre är mitt favoritmärke

Har du något favoritmärke? frågar folk ibland. Ja, Jaeger-le Coultre, ett av de stora klockmärkena från Schweiz. De har legat i framkant ända sedan 1833 och varit först med många finesser. Jag tycker att de är diskret eleganta. Memovox heter den nedersta klockan och den var den första klockan med alarm och som lanserades 1950, samma år som jag föddes. En Memovox låg länge på min önskelista. Jag fick den av frun och barnen när jag fyllde sextio.

Som alla klockkännare kan se saknas en verklig klassisker på bilden – en Jaeger-le Coultre Reverso. Det är en rektangulär JlC-klocka med vändbar boett. Köper man en nytillverkad Reverso får man lägga upp minst 100.000 kr och det tänker inte Vintagemannen göra.

Ger man sig in på den fina-märkes-marknaden börjar auktionspriserna på tiotusen och lyfter sedan uppåt i en rasande takt.

PS. Onödigt vetande för snobbar: Jaeger ska uttalas på franska, dvs Sche-schäär och inte Jäger som de flesta säger. Say after me: Scheschäär lökoltrr. (Sen finns det nördar som säger Sche-gäär också. Men dom bortser vi ifrån.)

Var hittar du vintageklockor?

På varje antikmarknad och loppis kan du hitta klockor. Det mesta är skit, så det gäller att leta noga efter fyndet med stort F. Men det är ju så vi vintagenördar alltid har det.

Annars är auktioner det säkraste stället. Kaplans i Stockholm är en verklig guldgruva. De har massor av klockauktioner hela året runt. Och det som inte blir sålt på auktionen kan man köpa i deras butik efteråt. Kolla deras välfyllda webbutik.

I stort sett alla auktionshus säljer klockor. Det är bara att börja bevaka.

Vintageghandlare som A.Marchesan och Herr Judit har ett litet noga utvalt utbud i lagom prisklass. Där kan du också kolla. Deras klockor är oftast genomgångna av en urmakare.