I 400 år har mannen haft nån slags tygbit knuten i halsen; slips, kravatt eller fluga. Men 2020 tog det slut. Då sa han adjö till slipsen och slängde bort sin främsta prydnad. Så vad ska han pynta sig med istället?
Det var under 30-åriga kriget, när kroaterna knöt ihop och gjorde en rosett av snibbarna på sina stora skjortkragar, som kravatten uppstod. Fransmännen tog efter, och under de följande århundradena har män haft mer eller mindre utsirade tygrosetter och halsdukar på sig för att vara fina. Gäller inte det längre?
2025 års man vill inte ha slips eller fluga, så då knäpper han inte kragen utan går uppknäppt till allt, även till snygg kostym och smoking numera. Han verkar inbilla sig att han är elegant ändå. Vilken förlust.
Visst är det OK med uppknäppt skjorta ibland, till tröja, t ex. Eller när man går i bara skjortärmarna. Men vilka andra snygga alternativ står till buds när man fått på sig en kavaj.
Soft collar, camp collar eller kubakrage kallas en skjorta utan styv krage. Tänk pyjamasjacka eller Hawaiiskjorta. Där finns inte ens nån knapp att knäppa i halsen. Den ska bäras öppen. Och riktigt snitsigt blir det när man lägger ut skjortkragen på kavajen. Det ser klätt ut, inte bara slarvigt oknäppt. Den styva kragen har en knapp högst upp och den är där för att knäppas.
Mao- eller Kinakragen är en ståkrage som man inte viker ner. Den knäpps ända upp så att det ser ut som en höghalsad T-shirt eller nästan som en polotröja. Det kan se riktigt elegant ut med alla tre varianterna. Och då behövs ingen slips. Jag tycker faktiskt att det ser mer klätt ut med en T-shirt till kostym än en oknäppt dressad skjorta. Fråga salig Giorgio Armani som var en mästare på elegans. Han skapade modet med Tshirt till en lång slank kavaj.
Nackdelen att gå i T-shirt eller nåt annat urringat är att då smutsar man lätt ner kavajkragen. Och det är ju en av skjortans huvuduppgifter att skydda kavajen från smuts. Det är lättare att tvätta en skjorta än en kavaj.
Men om man nu inte vill avstå från att vara lite fin. Vad ska man då knyta i halsen?
Min favorit till vardags är ”slöjdlärarslipsen”. Den stickade, virkade eller hemvävda ylleslipsen som inte alls ger det där uppklädda intrycket som en blank sidenslips gör. Den kan man bära till vilken vardagsskjorta som helst, bara man matchar färgerna snyggt.
Du kan också ha olika halsdukar innanför skjortkragen.
Plastrongen är en slags scarf, ofta i siden, som täcker hela öppningen i skjortkragen. Man knyter den som en slips, four in hand, men istället för att pula ned den breda snibben genom slipsknuten så viker man den bara över knuten och stoppar in i den skjortöppningen. Då sitter plastrongen stadigt och glider inte upp. Vill du se ut som en gentleman från Öfre Östermalm är detta absolut din grej.
Snusnäsduken, eller bandana som det heter nuförtiden, är en annan halsduk med lite snits. Du viker en fyrkantig duk (c:a 50 X 50 cm) till en trekant som du sen rullar till ett smalt band som du lägger runt halsen. Det finns säkert olika sätt att knyta den, men jag brukar göra den smala slipsknuten four in hand (googla på det om du inte kan). Då är det lätt att reglera hur mycket strypsnara jag vill ha.
En Bandana är ett billigt nöje. Du kan lägga upp ett helt litet lager för att matcha dagens outfit. Kolla t.ex. Bandana.se De har mycket att välja bland.
Bandana är förresten Hindi och betyder ”att knyta” och man kan bära den på massa olika sätt; som halsduk, som hårband, som huckle eller sjalett, som en sjörövare eller ha den framför munnen som en bankrånare i Vilda Västern.
Du har säker sett hur scouterna bär sina halsdukar. De har en sölja i läder eller metall som de bara trär ner snibbarna i. Det blir fint till en bandana också.
Eller varför inte vara lite Wild & Crazy?
Lycka till med att klä dig elegant. Gå bara inte i uppknäppt skjorta till kostym och kavaj. Då är du inte färdigklädd. Och du, glöm inte att stoppa ner skjortan i byxorna.
Kanske beror det på den långa traditionen, kanske beror det på att det är ”extra allt”, men det är roligare att gå på julmarknad i Tyskland än i Sverige. På kvällen samsas arbetskamrater på aw, kompisgäng, familjer med småbarn, gråhåriga tanter & farbröder, tonårskillar och turister och dricker glühwein, äter korv, pizza, sötsaker och andra onyttigheter. Och alla är rätt glada. Vid 9-tiden på kvällen går man hem. Sen börjar man om igen runt lunchtid dagen efter (ja kanske inte med glühwein) och så håller det på varje dag hela advent.
Självklart började vi vårt julmarknadsäventyr med glühwein i en mugg av årets design. Är det nåt för samlarna tro? Kommer de att bli lika heta som Muminmuggar eller lika ute som blåmönstrade samlarjultallrikar? Oavsett är det godare att dricka ur en porslinsmugg än ur en plastmugg och det känns dessutom bättre i miljösamvetet. Vi tror inte på samlarvärde så vi lämnade tillbaka muggarna och fick panten, 2 Euro, tillbaka.
I det gamla ålderdomshemmet Heiligen Geist Hospital med anor från 1276, var det en annan hantverksmarknad. Där fick vi stå i kö för att komma in. Även här var marknaden inne i själva templet. Men också i de 88 meter långa hall där cirka 175 pensionärer bott i var sin liten kammare på 4 kvadratmeter. Ålderdomshemmet fungerade mellan 1825 och 1970. Nu var drygt hälften av rummen inredda som små hantverksbutiker. På Heiligen Geist Hospital hittade vi den julklapp vi letat efter. Vårt lilla barnbarn firar sin första jul i år och vi tänker föra traditionen, att få ett eget julpynt som kan följa med i livet, vidare till henne. När barnen flyttade hemifrån tog de med sig det julpynt de fick första julen – julbockar och små tomtegubbar – det sved. Nu har vi köpte en tomte som just varit ute och huggit en gran till barnbarnet. Men hyssssch, säg inget till henne.
Nu ser vi fram mot julmarknader i Weimar och Leipzig också. Men nästa blogg kommer inte att handla om jul, utan om hur vi med Ellen Rydelius från 1954 och Sigge Hommeberg från 1959 som ciceroner vandrar runt i Lübeck.
Vintagemannen 