VintageQ fyllde jämna år och fick en rundtur kring sjön Hjälmaren som present av Mårten och Gunilla. – Då måste vi få åka i er gamla Amazon, bad jag. Så en dag i juli tog vi tåget till Arboga där vi blev hämtade. Sen for vi på äventyr. Hjälmarens stränder har mer att bjuda än man kan tro.
När vi säkerställt att Amazonen skulle rullas fram var det bara att dyka ner i klädförråden och leta fram några passande outfits från sent femtiotal och tidigt sextiotal.
Vintagemannen hittade en grå sommarkostym från 1960 ungefär. Därtill tidstypisk nylonskjorta med tabkrage, smal Trevira-slips och en italiensk stråhatt. Kavajslagsmärket är från SAL – Svenska Amerikalinjen. Nejlikan är i siden.
VintageQ plockade fram en skir turkos dröm i äkta nylon eller nåt annat mystiskt konstmaterial. Lika snygg som lättvättad. Matchande scarf och tuffa solglasögon därtill.
Snygga väskor tillhör en riktig vintagepackning; en berest resväska, en bandyportfölj och en smidig axelväska från Svenska Amerikalinjen, SAL. Därtill en hattask.
Bilen är arvegods. Jag minns den från 1960-talet när Mårtens pappa körde omkring på gatorna i Örebro. Nu har Mårten tagit hand om bilen och fixat den till körbart skick igen. Idag står den parkerad i Gunillas barndomshem.
Har ni hört historien om svenskamerikanen som kom hem till gamla Sweden och skröt över hur stora ägor han har ”over there”? – You know, det tar mig två dagar att köra runt dem med bil. – Ja, en sån bil har jag också haft, svarade den föga imponerade gamle barndomsvännen.
Amazonen hackade och hostade. Men det tog oss inte två dagar att komma runt Hjälmaren. En resa på cirka 15 mil beroende på vilka vägar man väljer.
Hjälmare kanal är Sveriges äldsta kanal som började byggas redan 1629. Nuvarande kanal är från 1820-talet. Här vid Hjälmare Docka finns idyllisk miljö med ett litet café. Kanalen, som förbinder Hjälmaren med Mälaren och havet, är öppen för trafik under juni, juli och halva augusti. Hög tid att planera nästa års färd alltså.
Slottet Stora Sundby vid Hjälmarsund är ett annat stopp som man måste göra. Det nuvarande slottet ser ut som en medeltida engelsk riddarborg men är byggt så sent som på 1830-talet. De äldsta resterna pekar dock på att det låg där redan på 1200-talet. Slottets arkitektur symboliserar en kalender, säger Wikipedia: 52 rum, tolv små torn, fyra stora torn (fyra årstider), 365 fönster. Ett om dagen att tvätta alltså. Även här finns ett litet café i orangeriet.
Slottsturen fortsatte till Julita, Nordiska Museets filial som är ett stort friluftsmuseum med många sevärdheter och saker att göra. Vi blev bjudna på lunch på bryggan rakt nedanför slottet. Vilken paradplats för en vintagepicknick!
När vi kom till Kumla måste vi bara in på Skoindustrimuseet. Det är en rest från tiden då Sveriges skocentrum låg i Kumla och Örebro. Här har man räddat en gammal skofabrik och där kan man både se en fin samling av gamla skor och se enklare skotillverkning utföras. I butiken har de ett litet begränsat, men mycket prisvärt, sortiment. Åk dit nån gång.
Vilka tjusiga tjugotalsdojor! På museet fick man en bra överblick av skorna från varje årtionde.
Om man vill kan man ju också göra ett stopp i Örebro. Egentligen hade vi tänkt att åka upp i Svampen, för det har jag inte gjort sedan tidigt sjuttiotal. Men det hann vi inte med. Det får vi ta nästa gång. Och sen äta Smörgåstårta i Medborgarhuset.
Tack Mårten och Gunilla för att ni firade VintageQ så formidabelt och att jag fick följa med.
Vintagemannen 